Minska utanförskap genom att prioritera inkludering av hörselskadade
Världshälsoorganisationen WHO bedömer att hörselnedsättning är den fjärde vanligaste funktionsnedsättningen i världen. I Sverige har ca 19 procent av befolkningen nedsatt hörsel. Allra vanligast är åldersrelaterad hörselnedsättning, där man räknar med att 32 procent av alla mellan 65 och 74 år, 43 procent av alla mellan 75 och 84 år samt hela 61 procent av alla över 85 år har nedsatt hörsel.
Hörseln har stor påverkan på hela hälsan. Forskning visar att en hörselnedsättning kan kopplas till försämrad livskvalitet, minskad social aktivitet, isolering samt ökad risk för depression, kognitiv svikt och demens. En god hörsel är en förutsättning för många sociala aktiviteter då talad kommunikation för de allra flesta är basen för socialt liv och förmåga att bygga relationer. En hörselnedsättning kan påverka vår förmåga att uppfatta verbal kommunikation vilket kan leda till att individen undviker sociala situationer som i sin tur kan leda till social isolering.
Hörselnedsättning är även relaterat till ökad risk för fallolyckor och svårigheter att gå. Detta innebär en risk för minskad rörlighet, något som ytterligare kan spä på social isolering. En nedsatt hörsel är även kopplad till nedsatt kognitiv förmåga vilket noteras redan vid en måttlig hörselnedsättning. Hjärnan använder nämligen fler resurser för att uppfatta det som sägs vilket innebär att färre resurser finns kvar för att tolka och lagra information. Flera studier visar även tydliga samband mellan hörselnedsättning och utveckling av demens.
Då vi idag känner till hörselnedsättningens konsekvenser är det viktigt att samhället bidrar med god tillgänglighet så att hörselskadade får möjlighet att vara fullt delaktiga i samhället. Men tillgång till en god ljudmiljö, visuell information, hörteknik och andra hjälpmedel är inte alltid en självklarhet. Vi har talat med Agneta Österman Lindquist från Hörselskadades Riksförbund som själv har en hörselskada samt hörselimplantat. Agneta berättar att hörselvården är nedmonterad och beskriver sin egna farhågor:
”Jag är djupt bekymrad över hur nedprioriterad hörselvården är och hur lite det pratas om hörsel. På ett personligt plan är jag mer eller mindre skräckslagen inför tanken att bli helt utan kommunikationsmöjlighet den dag jag inte längre klarar av att byta batterier på min talprocessor. Jag upplever nämligen att kunskapen om hörselnedsättning och hörselhjälpmedel som mycket låg och ibland obefintlig bland vård- och hemtjänstpersonal.”
Agneta menar att hon upplever att hörselskador inte tas på tillräckligt stort allvar i samhället. Med tiden har det dock kommit en hel del som har utvecklats till fördel för alla med nedsatt hörsel, men det finns mycket kvar att göra. Hon utvecklar:
”Dessvärre känns det som att hörselskador inte tas på tillräckligt stort allvar i samhället. Det finns naturligtvis goda exempel, som textdisplay på tåg och bussar för den som inte hör högtalaren. Text-tv har funnits länge så det är bra, samt nu har automattextning via olika playkanaler blivit allt vanligare. Det är inte alls heltäckande men oändligt mycket bättre än att ingenting alls textas. Även utvecklingen av chattfunktioner och e-postkontakter till offentliga aktörer underlättar för alla som inte hör i telefonen. Detta lämnar dock en del kvar att önska; vårdcentraler och Försäkringskassan är fortfarande svåra att kontakta på annat sätt än via telefon.”
Agneta förklarar vidare att engagemang ibland hindras på grund av hinder i den fysiska miljön. Hon berättar om ett eget exempel:
”Det finns mycket som behöver vidareutvecklas, det offentliga rummet exempelvis. Jag försökte engagera mig politiskt ett tag, men det fungerade inte i längden eftersom jag inte kunde hänga med i mötesdiskussioner och debatter. Det finns regler om tillgänglighet och förekomst av hörslinga i samlingslokaler, men det är sällan den fungerar. Genom åren har jag valt bort sådant som jag vet kan bli problematiskt.”
Agneta är en riktig eldsjäl och hennes stora engagemang kring att göra livet lättare för hörselskadade lyser starkt. Genom att engagera sig i Hörselskadades Riksförbund har hon funnit sin styrka och lärt sig mycket om både hörsel och tillgänglighet. Hon fortsätter:
”Jag vågar numera ställa krav när jag vet att jag har rätten på min sida. Exempelvis vet jag hur jag ska beställa tolk och vilka hjälpmedel som finns. En del kommuner satsar på hörselinstruktörer som kan hjälpa till både i hemmet och i särskilda boenden. Denna tjänst är dock inte lagstadgad och därför är det alltfler kommuner som drar in på denna viktiga service av kostnadsskäl och hänvisar till att hemtjänsten ska lösa eventuella hörselproblem, men de har sällan den kompetensen.”
Agneta avslutar med att betona vikten av att satsa på att utveckla hörselvården och menar att man på det sättet skulle kunna motverka demens, ofrivillig ensamhet och depression. Hon utvecklar:
”Då det numera finns mycket forskning på området hörselproblem skulle jag önska att det talades mer om det samt att hörselvården slutade vara så nedprioriterad. Vi vet att obehandlad hörselnedsättning är den enskilt största orsaken till utveckling av demens, att det medför minnesproblem och kan leda till ofrivillig ensamhet och depression. Trots det satsas det inte på hörselvård, köerna är på många håll över ett år långa och den viktiga rehabiliteringen reduceras kanske till att enbart prova ut en hörapparat och tro att den löser hela problemet. Det gör den inte.”
Riksföreningen Äldres Hälsa kan bara instämma med Agneta när hon lyfter vikten av att satsa på hörselvården för att minska utanförskap och motverka bland annat demens och minnesproblem, social isolering och ofrivillig ensamhet samt depression. Statistiken visar att väldigt många har hörselproblem, vi kan därför inte blunda för detta utan måste kunna hjälpa dessa individer till inkludering i samhället. Om du har frågor om hörselnedsättning eller behöver tips och råd om hörteknik kan du vända dig till Hörselskadades Riksförbund www.hrf.se.
Källor:
