Löpning är en av världens mest lättillgängliga motionsformer. De flesta kan lära sig att springa och bland inbitna löpare så hörs ofta frasen ”det enda som behövs är ett par bra skor så är man igång”. Det är med andra ord inte så förvånande att ungefär 40 procent av svenskarna ägnar sig åt löpning.

Majoriteten av de som springer är dock mellan 35 till 55 år. Äldre löpare ser man däremot inte lika ofta, varken ute i spåren eller under loppen, vilket är synd då studier visar att regelbunden löpning kan halvera det biologiska åldrandet. En studie gjord på individer i 70-års åldern, som hållit på med löpning sedan 1970-talet då jogging blev trendigt, visar att dessa individers muskler har en liknande biologisk sammansättning som hos en vältränad 20-åring.

Men om man inte har sprungit så länge som i 50 år då? Kan man ändå dra nytta av löpningens hälsofördelar? Och hur kommer man igång? Vi har träffat Agneta ”Maratonfarmor” Österman-Lindquist som berättar om hur hon fann glädjen i löpning.

Att börja med löpning

Agneta som idag är 67 år, började med löpning för ungefär 10 år sedan. Smeknamnet Maratonfarmor fick hon av sina barnbarn efter sitt första maratonlopp strax före sin 61-årsdag. 

Idag springer Agneta ungefär tre gånger per vecka och berättar att rundorna ofta blir olika långa. Sammanlagt blir det dock någonstans mellan två till tre mil per vecka. Agneta berättar att en vanlig runda blir ungefär 6,5 km, men då hon springer maratonlopp blir det även riktigt långa träningsrundor, vissa på uppåt tre mil vid samma tillfälle. För att hennes kropp ska klara av att springa så långt berättar Agneta att hon alltid tar gå-pauser på en till två minuter med jämna mellanrum, eftersom hennes kropp mår bäst av det.

Att Agneta började med löpning den där dagen för 10 år sedan förklarar hon med att hon bor på landet. Det fanns helt enkelt inte så mycket annat att välja på än jogging när hon väl hade bestämt sig för att ta tag i konditionen. 

Agneta berättar att hon gick en promenad med maken och bestämde sig för att ”springa hem”. Lättsamt tillägger hon:

”Men naturligtvis sprang jag inte hela vägen. Det blev gång och jogg varvat i början för att jag överhuvudtaget skulle klara det. En minuts jogging krävde tre minuters gång för att helt enkelt hämta andan de första gångerna. Så småningom blev det längre ”joggavsnitt” och allt mindre gång, men jag kör fortfarande korta gångavsnitt på långa rundor, eftersom min kropp mår jättebra av det. Jag gör inte som många yngre löpare – springer så de nästan kräks bara för att bli lite snabbare. Jag springer i ett tempo som jag trivs med, som kroppen mår bra av. Mitt motto är: Långsamt är också framåt.”

Agneta är långsam när hon springer och trivs bra med det. På så vis anammar hon tanken på att springa långt, så pass att hon ofta längtar efter nästa tillfälle.

Som ung tävlingssimmade Agneta och lyckades kvala in till SM 1976 men fick därefter problem med knäna och blev tvungen att sluta. Under de efterföljande åren blev det inte så mycket motion förutom regelbundna hundpromenader. Det fanns inga träningsmöjligheter där Agneta bodde och hon var heller inte sugen på att försöka hitta på något under många år. 

Agneta berättar att kroppen började stelna till och när kilona hade samlats runt midjan och det blev jobbigt att ta sig upp från golvet när hon lekt med barnbarnen så kände hon att hon helt enkelt var tvungen att hitta på något. Valet föll på jogging när hon var 57 år gammal. För att motivera sig lite extra anmälde hon sig till Tjejmilen, ett lopp där man kan gå eller springa och dessutom har väldigt gott om tid på sig för att klara hela sträckan.

Kom över hindren 

Ungefär två år efter att Agneta börjat springa kom ett träningsuppehåll på några månader. Agneta berättar att hon fallit i nybörjarens vanligaste fälla – ökat volymen för fort. I början hade allt känts väldigt bra vilket bidrog till att hon sprang både längre och oftare än vanligt för att nå sina mål. Men detta gillade inte kroppen som sa ifrån och det blev ett uppehåll och rehab i några månader innan Agneta så småningom började om, först med stavgång och sedan med jogging. Agneta förklarar att en äldre kropp behöver mer tid och mer omtanke för att klara av ökad belastning och detta fick hon lära sig den hårda vägen.

Agneta har en grav hörselnedsättning med cochleaimplantat på höger sida. Hon berättar att hon inte trivs i löpargrupper eller att springa med sällskap. För henne blir det alltid en ansträngning att lyssna och då blir löpningen också jobbigare. Tränar gör hon därför helst ensam. 

På lopp är det däremot kul med många människor tillägger hon. Men det kan dock vara svårt att höra speakern, då det ofta är ”tokhög” musik, framför allt vid starten. För Agneta som inte alls kan sortera ljud blir detta jobbigt, men å andra sidan har hon förmånen att kunna skruva ner eller stänga av om det blir för besvärligt. Att springa utan hjälpmedel vill hon inte alls och förklarar:

”Då missar jag hela stämningen som finns på de större loppen. Är så tacksam att jag på slutet av ett Stockholm Marathon hörde ett litet barn som gastade ”Heja tanten” när jag kom stånkande förbi. Det fick mig att orka de sista kilometrarna också.”

Agneta berättar att många motionslöpare lyssnar på poddar och musik när de springer, men att detta inte fungerar för henne. Inte heller de föredrag som ibland erbjuds i samband med större lopp kan hon ta del av. Hon hör helt enkelt inte vad de pratar om, men har accepterat att det är så och tar till sig saker på annat sätt. Exempelvis som när hon var med på gruppträning härom veckan. Agneta berättar att musiken var så hög, till och med under ledarens genomgång, att hon inte hörde någonting. Hon kunde dock hänga med under passet eftersom hon kunde se rörelserna.

Starkare hälsa 

Sedan Agneta tagit upp löpningen märker hon stora skillnader i sitt mående. Förändringen har skett successivt under många år. Exempelvis har både hennes balans och benstyrka förbättrats markant. Tidigare var det omöjligt för henne att komma upp från golvet utan stöd men idag är det ganska enkelt. Även Agnetas kondition har förbättrats, hon berättar att hon orkar mer och att hennes vilopuls numera ligger på 47 i stället för 60 som det var tidigare. Agneta tillägger att hon väger bara något kilo mer än hon gjorde som 20-åring och kan äta hur många wienerbröd hon vill. Dessutom har hon inte varit sjuk på flera år, inte ens haft en rejäl influensa. Så de goda effekterna är många.

Maratonfarmors bästa tips till dig som vill börja träna eller springa:

1. Börja med den träning som du gillar bäst. Det måste det vara roligt, annars blir det inte av. Har man ingen speciell preferens så får man prova sig fram. 
2. Börja långsamt. Det är vanligt att man bestämmer sig snabbt och full av ambition går man till gymmet och kör så mycket man orkar. Några dagar. Sen gör kroppen ont och man  orkar inte riktigt. Motivationen sjunker och det hela rinner ut i sanden. Ta det lugnt och låt det ta tid så fungerar det bättre i längden.
3. Sätt upp dina egna mål, jämför dig absolut inte med andra, inte ens med dig själv i yngre dagar. 
4. Lyssna på kroppen mer än knoppen. Det som kanske verkar enkelt är inte alltid så lätt för äldre leder och muskler. Konditionen kan man få upp ganska snabbt men lederna behöver mycket längre tid på sig för att anpassa sig.
5. Ta det lugnt, skapa kontinuitet så att det blir en vana. Låt det ta tid så att kroppen hinner ikapp det som huvudet vill. 
6. Om du vill börja med löpning så starta jättelugnt, mycket lugnare än du kanske tänkt. Gå långpromenader och lägg in pyttekorta avsnitt med små joggingsteg till att börja med. Känn efter hur det känns. Det är rörelsen som är viktig, inte tempot. Kontinuitet är också viktigt, det är bättre att gå/jogga tre korta rundor varje vecka än att ta en jättelång runda till helgen. Tänk tid i stället för sträcka och variera gärna. Stavgång är jättebra och ger ett extra stöd för den som behöver det. Och tänk på att långsamt är också framåt!

Agneta har skrivit boken Långsamt är också framåt som beskriver hur hon kom igång med löpningen. Boken har tjänat som inspiration för många andra som vill komma igång.

Följ Maratonfarmor på instagram! @maratonfarmor

 

Källor:

Löpning halverar åldrandet

Löpning i siffror