Nostalgi och solastalgi
Nostalgi uppstår när vi riktar blicken bakåt och försöker återkalla något som en gång var – en plats, en tid, en stämning. Ofta är det inte själva händelsen vi saknar, utan känslan som omgav den. Det förflutna får en särskild lyster när vi betraktar det på avstånd, och i denna glans väcks ofta värme och ibland även en gnutta vemod. På senare år har även ett nytt begrepp dykt upp: solastalgi. Men vad är det?
Vi blir särskilt mottagliga för nostalgi när nuet skaver. En stressig vardag, en period av förändring eller en känsla av att något gått förlorat kan få oss att söka tröst i minnen av en lycklig ungdom eller en sommar som aldrig riktigt bleknat. Men nostalgins återblickar är sällan enbart ljusa. De kan ibland vara bitterljuva – vi vet att det som varit inte kan återvända, samtidigt som minnena i sig erbjuder en sorts tröst.
Risk för villfarelse och idealisering
Ofta försöker vi återskapa det vi saknar – resa tillbaka till platsen där allt kändes rätt eller upprepa en händelse som en gång betydde mycket. Men som den ryske 1800-talsfilosofen Arthur Schopenhauer yttryckte det:
”Emellanåt tror vi att vi längtar tillbaka till en fjärran ort, medan vi egentligen bara längtar tillbaka till den tid då vi levde där och var yngre och friskare.”
Det är inte heller alltid säkert att det förflutna som är kopplat till nostalgin ens har funnits. Ofta ägnar vi oss åt idealisering när vi upplever nostalgi. Våra minnen kan förvränga bilden av det förgångna och lämna oss med en bild som kanske aldrig stämde helt och hållet. I dessa fall blir nostalgin inte bara en längtan, utan en illusion som bekräftar en känsla av brist i nuet.
Det förflutna – en tillgång
Trots risker för idealisering och viss villfarelse betraktar ändå många nostalgi som något positivt, som berikar oss. Den romerske filosofen Seneca såg redan på sin tid det förflutna som en tillgång. Det som redan har hänt tillhör oss och kan inte längre påverkas av ödet, menade han. Seneca såg inte tillbakablickandet som något passivt, utan ett sätt att samla sig och att förstå sitt liv som en helhet.
Modern psykologi instämmer med Senecas uppfattning. Studier visar att nostalgi kan stärka självförtroendet, öka framtidstron och dämpa stress. Den kan fungera som en emotionell resurs, särskilt i tider av osäkerhet. Genom att återvända till minnen av trygghet och mening kan vi hitta stabilitet när livet gungar.
Solastalgi – lidande när omgivningen förändras
På senare år har det nya begreppet solastalgi fått fäste – ett uttryck som myntades 2005 av Glenn Albrecht. Begreppet ger uttryck för det lidande och den längtan som människor känner när deras omgivning förändras på ett sätt som de uppfattar som förstörelse: en hemlängtan som man känner trots att man fortfarande är hemma. Man har själv inte flyttat på sig eller sökt förändring men utsätts ändå för den. Begreppet syftar särskilt till att betona hur klimatförändringar ändrar hemmiljön och den nära omgivningen. Plötsligt är det kanske inte längre möjligt att bada på stranden med sina barnbarn som man en gång gjorde med sina egna barn eller att fiska i sjön där man fiskade som barn, till följd av klimatförändringar och miljöförstörelse.
Två begrepp – två olika sorters saknad
Medan nostalgi beskriver en längtan tillbaka till det förflutna – efter känslor och stunder som en gång gav trygghet – beskriver det nya begreppet solastalgi i stället en längtan här och nu, när platsen vi älskar förändras så mycket att den inte längre känns som hemma. Det handlar om två olika sorters saknad, men båda påminner oss om hur djupt knutna vi är till våra minnen och till platser som vi älskar.
Källor:
