Norges arbete för äldres hälsa
Vi har i tidigare blogginlägg blickat västerut till Storbritannien för att inhämta inspiration och vill nu blicka västerut på närmre håll, närmare bestämt till vårt grannland Norge där man arbetar aktivt med frågor som nu även börjar uppmärksammas i Sverige.
I Sverige finns det en uppfattning om att äldre personer vill bo kvar i sina hem så länge som möjligt, och inom politiken pratar man därför om den så kallade kvarboendeprincipen (något som vi tog upp i förra veckans blogginlägg). Denna kvarboendeprincip innebär att kommuner och landsting, enligt upprättade riktlinjer, strävar efter och samverkar för att äldre personer ska kunna bo kvar i sina hem så länge som möjligt med punktinsatser från hemtjänst och eventuellt även hemsjukvård.
Detta är i sig något bra – det vill säga så länge detta överensstämmer med vad individen själv vill. Forskning på området visar dock att många äldre upplever ensamhet och isolering i sina hem, vilket riskerar att orsaka såväl psykisk som fysisk ohälsa.
Ökad risk för ofrivillig ensamhet
Befolkningen växer och andelen äldre ökar i snabb takt. Samtidigt innebär dagens politik att allt fler måste bo kvar hemma då det inte finns tillräckligt många platser på särskilda boenden för äldre. Denna utveckling innebär att allt fler riskerar ofrivillig ensamhet. Ensamhet är ett stort hot mot folkhälsan, och ett lika stort hot mot livskvaliteten och en meningsfull tillvaro för individen som somatiska sjukdomar och fysiska funktionsnedsättningar kan vara.
Några tankar från vårt grannland Norge
I vårt grannland Norge arbetar man, till skillnad från Sverige, enligt andra principer. Pensjonistforbundet (ungefär pensionärsförbundet) i Norge arbetar genom sina lokalföreningar med att främja mental hälsa och skapa en inkluderande kultur. Vidare arbetar man för att sätta press på lokala och centrala myndigheter för att upprätta system som fångar upp äldre som riskerar att falla mellan stolarna, samt för att stärka samarbetet med olika samarbetspartners inom detta område.
Pensjonistforbundet i Norge har vidare listat några punkter som de anser är viktiga, och vi kan inte annat än instämma i vikten av dessa punkter och vill därför uppmärksamma dessa här:
- Kommunerna måste stärka samarbetet med den frivilliga sektorn för att förhindra ensamhet bland äldre.
- Satsning på förebyggande hembesök för att på så sätt kunna kartlägga psykosociala behov.
- Glädje, aktivering och kultur måste bli en viktig del av omsorgstjänsterna för äldre.
- Det behövs mer forskning och kunskap om psykisk hälsa och förebyggande åtgärder för äldre.
- Färdtjänst är viktigt för att förhindra ensamhet hos äldre och bör erbjudas fler.
Mer fokus på sociala och emotionella behov
Riksföreningen Äldres Hälsa anser att Sverige har allt att vinna på att inhämta inspiration från andra länder, inte minst våra nära grannländer som på många sätt har kommit längre inom detta så viktiga område. Sedan lång tid tillbaka finns ett stort fokus på fysisk hälsa och ohälsa, många av samhällets insatser är därför fokuserade på praktisk hjälp som är kopplad till fysiska funktionsnedsättningar.
Vi vill verka för att öka kunskap och förståelse för psykisk ohälsa, samt betona vikten av psykisk hälsa för det totala välbefinnandet. Vi menar att det är viktigt att arbeta för att rätt hjälp ska erbjudas dessa individer som lider av psykisk ohälsa. Detta förutsätter att fokus inte bara riktas mot fysiska behov utan även riktas mot sociala och emotionella behov, något som kräver samarbete mellan myndigheter på olika nivåer samt ett samarbete mellan myndigheter och frivilliga aktörer. Vidare förutsätter detta att hjälpen från kommuner och landsting i hög grad är individanpassad, samt att varje individ själv har makt att avgöra huruvida han eller hon får bäst livskvalitet av att bo kvar hemma i den egna bostaden.
Källor:
