Anhörigomsorg
Detta är den första delen av fem i en serie om anhörigskap. Under seriens gång så kommer vi att gå igenom hur det är att vara anhörig samt vilket stöd som samhället erbjuder den anhöriga. Men först en liten bakgrund om anhörigomsorg.
Enligt socialstyrelsen definieras anhörig som en person inom familjen eller den närmaste kretsen. Man talar även om anhörigvårdare som enligt socialstyrelsen är en person som vårdar eller stödjer en närstående som inte klarar av vardagen på egen hand på grund av långvarig sjukdom, ålder eller funktionsnedsättning. I följande text kommer vi att använda begreppet anhörig när vi syftar på den person som ger vård eller stöd till en närstående.
Uppskattningsvis finns ungefär 1,3 miljoner anhöriga i Sverige. Mer än hälften av all vård och omsorg i hemmet sker av anhöriga — utan dem skulle vården kollapsa. Deras insatser sparar samhället 183 miljarder kronor varje år. Arbetet är ofta tungt och svårt men ändå något som många gånger görs frivilligt tack vare den starka kärlek som man känner till sin närstående. De anhörigas insatser är ovärderliga, och deras situation skulle många gånger kunna förenklas om de fick rätt stöd från samhället.
Anhörigskap är vanligast i åldern 45-64 år, där omsorgen främst går till att ta hand om sina föräldrar. Av dessa tvingas ungefär 100 000 att gå ner i arbetstid eller till och med säga upp sig vilket påverkar deras privatekonomi. Många tvingas ta ett större ansvar än de själva vill eller orkar på grund av brister i det offentliga utbudet.
Anhöriga över 65 års ålder ger främst vård till sin partner. Sverige har en åldrande befolkning vilket innebär att behovet av anhörigvård kommer att öka. Samhället bör därför se till att villkoren för den som är anhörig förbättras så att anhöriga inte slits ut.
Det finns ingen större skillnad mellan kvinnors och mäns omsorgsarbete gällande tid. Däremot svarar kvinnor oftare för umgänge, tillsyn och personlig omsorg medan männen oftare ger praktisk hjälp och ekonomiskt stöd. Kvinnor rapporterar i högre gran än män att omsorgsarbetet påverkar livskvaliteten negativt, samtidigt som både kvinnor och män samtidigt rapporterar att det känns bra att ge omsorg och upplevs som en trygghet att veta att deras närstående blir väl omhändertagna.
Anhöriga har ofta stor kunskap kring vad deras närstående behöver. De känner den sjuke bäst och kan ge viktig information till de anställda inom vården. Samtidigt så kan vårdpersonal ge råd till den anhöriga för att minska stress och oro. En bra lösning är ett ömsesidigt utbyte där personal inom vård och omsorg samarbetar med familjen för att kunna ge det bästa stödet till den som är sjuk.
Källor:
