Anhörigstöd
Många, såväl forskare som personal inom vård och omsorg samt anhöriga själva, anser att det finns förbättringspotential för det befintliga anhörigstödet idag. Stödet behöver utvecklas och anpassas utifrån individuella behov. I veckan kom besked om att regeringen nu ska ta fram en nationell strategi för anhöriga, som många vet gör en enorm insats för många äldre som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning behöver olika former av stöd och omsorg.
Enligt socialminister Lena Hallengren är anhörigas insatser väldigt viktiga för välfärden. Hon menar därför att detta behöver uppmärksammas och att en nationell strategi för anhöriga behövs.
Vilka är då anhöriga (även kallade anhörigvårdare)?
Enligt Socialstyrelsen är idag omsorgsgivande mest förekommande i åldersgruppen 45-64 år, och vanligast är att de ger stöd åt en förälder. Personer äldre än 65 år ger i mycket hög utsträckning omsorg till sin make, maka eller partner. Behovet att vårda, hjälpa eller stödja en make, maka eller partner ökar med åldern.
Cirka 70 procent av de informella vårdgivarna är kvinnor, och ofta påverkas kvinnor mer negativt än män av att ge anhörigomsorg. Regeringen menar nu att det är viktigt att synliggöra den här gruppen och de insatser som anhöriga bistår med. Vidare är det viktigt att samspelet mellan anhöriga, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården fungerar.
Anhörigas omsorg bidrar till äldres välbefinnande och livskvalitet, men ska bygga på frivillighet. Det är viktigt att anhöriga kan känna sig trygga med att även den omsorg som samhället erbjuder är av god kvalitet.
Trots ovan nämnda siffror från Socialstyrelsen är det oklart hur många anhörigvårdare som finns i varje kommun, och lika oklart om stödet som finns når fram till anhörigvårdarna samt hur stödet i så fall fungerar.
Bakgrund
Sedan 1950-talet har staten tagit det största ansvaret för vården och omsorgen om de äldre. Men under 1990-talet började de äldre bli fler och staten fick allt mindre pengar. De äldres familjer tar nu ett allt större ansvar för vården av de äldre. Under året 2000 utförde familjen 70 procent av alla omsorgstimmar för äldre i hemmet.
Politiken har alltmer gått i en riktning mot att äldre ska åldras och vårdas hemma. Platser på särskilda boenden har minskat med nära 18 000 platser under 2000-talet. Det är en minskning med 15 procent. Hemtjänsten arbetar i många fall med äldre personer som saknar släktingar och äldre som har stora vårdbehov.
Mitt i denna utveckling riskerar familjen/anhöriga att bli utnyttjade då samhället endast räknar med att ställa upp då nära och kära inte kan. Omsorgspersonal har ofta den sjuka personen i fokus medan anhörigas behov tenderar att inte uppmärksammas. Det är så klart inte alltid så lätt för omsorgspersonal att både ha den sjuka personens behov i fokus samtidigt som även anhörigas behov ska fångas upp.
Kommunerna har länge haft det största ansvaret för stöd till familjer som vårdar anhöriga. Det har varit oklart vilket ansvar Landstingets hälso- och sjukvård har. De gånger regeringen har gett stöd till familjevård har stödet gått till kommunerna. Det har därför inte funnits någon anledning för landstingen och kommunerna att samarbeta när det gäller de anhörigas behov.
COAT – Carers Outcome Agreement Tool
Sedan år 2004 finns COAT (Carers Outcome Agreement Tool) som är en modell för planering, uppföljning och utvärdering av stöd till anhörigvårdare som bygger på forsknings- och utvecklingsarbete som har genomförts i Sverige och i England. COAT består av fyra frågeformulär och baseras på områden som identifieras som viktiga av anhöriga som vårdar en närstående. Till varje område hör en stödplan för planering av åtgärder, uppföljning och utvärdering av den överenskomna hjälpen. En första version av instrumentet publicerades år 2005 och sedan dess har cirka en femtedel av Sveriges kommuner laddat ner instrumentet.
Positiv utveckling
Under de senaste åren har situationen blivit något bättre då 58 procent av kommunerna samarbetade med landstingets sjukvård under år 2006. Successivt börjar många förstå hur viktigt det är att få igång ett samarbete mellan kommun och landsting när det gäller anhörigfrågor. Familjerna måste också bli mötta med respekt och få stöd i hela vårdkedjan. Men det finns ändå mycket mer att göra när det gäller utbildning och att få flera medvetna om de här frågorna.
Det är även viktigt när det kommer till samarbete med frivilligorganisationer. Under år 2006 samarbetade mer än hälften av kommunerna med anhörigvårdare och patientföreningar, främst med pensionärsorganisationer, Röda Korset och religiösa samfund. Det har blivit allt vanligare att personal och medlemmar i frivilligorganisationer arbetar tillsammans.
Lagändring till stöd för anhörigvårdare
Den 1 juli 2009 infördes en bestämmelse i Socialtjänstlagen, kapitel 5 §10, som lyder:
”socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder”.
Detta innebär att anhöriga har rätt att få sina behov bedömda. Detta kräver en kartläggning av hur mycket anhöriga bistår med och hur det verkliga behovet ser ut, vilket i sin tur kan bidra till en bättre utformning av stödet.
En nationell strategi behövs
Regeringen menar att Sverige idag saknar en nationell strategi för anhöriga. En nationell strategi betyder inte att det ska se lika ut i alla kommuner, utan att de olika aktörerna ska jobba mot samma målsättning.
Som vi nämnde i förra veckans blogginlägg har regeringen nyligen tagit initiativ till att det ska införas en fast omsorgskontakt i hemtjänsten, och har med anledning av detta tillsatt en utredning. En fast omsorgskontakt innebär att det ska vara reglerat i lag att det ska finnas en namngiven kontaktperson som både omsorgstagaren och dennes anhöriga kan vända sig till.
Regeringens förslag till budget bygger på en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.
En ovärderlig resurs
De flesta verkar vara överens om att anhöriga, ibland kallade anhörigvårdare, gör en värdefull insats för såväl den som är sjuk som för samhället i stort. Riksföreningen Äldres Hälsa anser att anhörigas insatser ska betraktas som en värdefull resurs, däremot inte som en självklarhet. Anhöriga riskerar idag att utnyttjas i vårt samhällssystem och komma i skymundan då allt fokus ofta riktas mot den som är sjuk. På senare år har situationen blivit något bättre i takt med att kunskapen om anhörigas behov successivt har ökat, men anhörigas behov behöver fortsätta att belysas än mer. Vi välkomnar därför lagändringar och utredningar som syftar till att lyfta anhörigfrågor på den politiska agendan, i hopp om att insatser framöver ska kunna anpassas bättre utifrån behov som många anhöriga har.
För det är ju faktiskt så att även en stark hjälpare kan behöva hjälp ibland för att helt enkelt orka fortsätta hjälpa.
Vill du läsa mer om olika former av anhörigstöd? Det kan du göra här!
Källor:
Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) – för ett anhörigvänligt samhälle
