Var tredje pensionär vill flytta till en mindre bostad men har svårt att förverkliga en flytt, enligt en undersökning från Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.

Många pensionärer efterfrågar mindre bostäder men upplever svårigheter att förverkliga detta. Hindret som många upplever är reavinstskatten och svårigheter att hitta något lämpligt, vilket innebär att många drar sig för att flytta från en större bostad.

Undersökningen

Undersökningen baseras på 2 300 intervjuer och visar att pensionärer är något mindre flyttbenägna än andra. Däremot är pensionärerna de mest intresserade av att flytta till en mindre bostad. Undersökningen visar att 35 procent av gruppen 65-åringar och äldre efterfrågar en mindre bostad.

Orsaker till att en flytt (för många) är svår att förverkliga beror främst på följande anledningar:

• Svårigheter att hitta något lämpligt
• Månadskostnaden skulle bli för hög
• Reavinstskatten avskräcker (för en del, dock ej lika betydligt skäl som de övre två nämnda skälen)

Svårigheter för såväl den äldre som den yngre generationen

Flyttskatten (den så kallade reavinstskatten) tvingar många äldre att bo kvar i alltför stora bostäder, samtidigt som den yngre generationen som önskar bo större har svårigheter att få lånelöfte och stängs ute från bostadsmarknaden på grund av höga krav på amortering.

Marcus Svanberg, vd på Länsförsäkringar Fastighetsförmedling, förklarar:

”Det är tydligt att både unga och äldre, som är nycklarna för att låsa upp bostadsmarknaden, upplever att Sveriges bostadspolitik fungerar dåligt.”

Denna fråga har länge varit på tapeten. SVT Nyheter uppmärksammade år 2016 ett fall där en man upplevde hinder för en önskad flytt från en onödigt stor villa till en lägenhet på grund av reavinstskatten. Mannen förklarade att huset hade ökat i värde med flera miljoner sedan han köpte det, vilket skulle innebära att en försäljning skulle resultera i att en stor del av vinsten skulle gå till reavinstskatten och det som blev kvar därmed inte skulle räcka till en lägenhet. Mannen skulle behöva ta ett högre bolån än vad han vid detta tillfälle hade, trots att den nya bostaden skulle bli mindre.

Enligt Boverkets rapport från år 2016 behövs 710 000 nya bostäder till år 2020 för att råda bot på bostadsbristen. Denna siffra har sedan dess justerats ned till 600 000 bostäder. Däremot beror efterfrågan till stor del på hur vi använder det befintliga bostadsbeståndet.

Förslag på åtgärder

I rapporten ”Hem bitterljuva hem” presenterar Länsförsäkringar Fastighetsförmedling följande sex förslag för att förbättra bostadspolitiken:

• Sänk reavinstskatten (även kallad flyttskatt)
• Fasa ut ränteavdraget
• Ompröva de skärpta amorteringskraven
• Skattegynnat bosparande för unga
• Fler billiga hyresrätter
• Nya former av seniorboende

En del menar att om en flyttkedja bara kom igång så skulle tusentals bostäder frigöras och människor skulle kunna bo efter sina behov. Analytikern Bengt Hansson på Boverket räknade för några år sedan (2016) på vad det skulle innebära om flyttskatten togs bort. Han förklarade för SVT:

”Det skulle ha väldigt stor påverkan. Vi skulle spara in ungefär ett års produktion av nya bostäder. Vi bygger 40.000 bostäder idag till en kostnad av 100 miljarder kronor. Det är den vinsten som samhället skulle kunna göra av att folk börjar flytta. Idag flyttar 60.000-70.000 hushåll per år. Vi skulle kanske öka till 110.000-120.000 om man tog bort reavinstskatten. Då skulle folk bo på rätt ställe, i rätt typ av bostad, och vi skulle få en bättre matchning på bostadsmarknaden. Och vi slipper bygga.”

En liknande åtgärd som hade varit effektiv och samtidigt varit politiskt genomförbar är att slopa reavinstskatten helt för personer över 64 år som köper eller hyr en bostad som är väsentligt mindre än den bostad de bott i. Debatten har till stor del handlat om hur vi kan öka bostadsbyggandet, och även hur billiga bostäder kan byggas. Detta skrev Faradj Koliev (S) i en debattartikel i mars 2018. Han menar, i likhet med analytikern Bengt Hansson, att det hade gått att råda bot på bostadsbristen genom åtgärder som handlar om reformer för ett mer effektivt användande av befintliga bostäder. Faradj Koliev förklarar:

”Det finns idag ungefär lika många lägenheter per invånare som under 1990-talet, då det inte fanns någon bostadsbrist. En del röster har avfärdat påståendet att det råder bostadsbrist i Sverige bland annat med hänvisning till argumentet att många helt enkelt bor för stort. Men denna slutsats bygger på ett missförstånd eftersom det är orealistiskt att få en större grupp människor att flytta till mindre lägenheter på kort tid. Den centrala frågan är hur lätt eller svårt det är för människor att hitta en bostad, och ur det perspektivet är bostadsbristen en realitet.”

Vidare menar Faradj Koliev att trögheten på bostadsmarknaden orsakas av inlåsningar i systemet som resulterar i att människor, som annars skulle vilja flytta, inte har tillräckliga incitament att göra det. Prisökningen på bostäder innebär att många hushåll har latenta skatteskulder som måste betalas vid en försäljning, vilket alltså hindrar många från att kunna flytta till en mindre bostad. Faradj Koliev problematiserar även situationen med hyresrätter:

”Samma inlåsningseffekt finns på hyresmarknaden då det finns för få hyresrätter och de nybyggda hyresrätterna kostar betydligt mer än de äldre. Konsekvensen blir dålig matchning och ett ineffektivt utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet.”

En känslig diskussion

Som i så många andra politiska diskussioner och viktiga frågor kan detta bli en känslig debatt då förslag på åtgärder vid ett viktigt samhällsproblem ofta medför såväl vinnare som förlorare. Det är säkerligen en utmaning för dagens politiker att finna en lösning som passar alla, för att inte säga rent omöjligt, vilket också kan vara en förklaring till att problemet kvarstår än idag trots flera års diskussioner och debatter för att uppmärksamma problemet.

Det kanske inte är ekonomiskt möjligt att slopa reavinstskatten rakt av för alla grupper, men det kanske åtminstone är möjligt att överväga att slopa den, eller i alla fall att minska den, för personer över 64 år för att på så sätt stimulera en flyttkedja som i bästa fall skulle resultera i ett bättre utnyttjande av befintliga bostäder. Sedan är det sedan länge känt att många pensionärer har en begränsad ekonomi, något som man bör ha i åtanke vid nyproduktion – inte minst vid bostäder riktade till äldre målgrupper såsom 55+ och dylikt samt vid nya hyresrätter. Hyresrätter medför ju samtidigt ett annat dilemma, vid en eventuell flytt till ny önskad bostad frigörs inte något ekonomiskt kapital vilket kan försvåra möjligheten till flytt än mer för de individer som saknar eget kapital, och de hamnar därmed i händerna på ett system som inte alltid tar hänsyn till detta.

Källor:

Länsförsäkringar/Sifo

SVT Nyheter ”Vill flytta – men det blir för dyrt”, 2016-02-07

www.seniorvarlden.com