Omfamna misslyckande
En ständig jakt på perfektion och att lyckas, skapar ofta stress och ångest. Oavsett om det handlar om ens hälsa, karriär, hobbies eller relationer. Våra mål och de saker vi egentligen mår bra av, har blivit en press. I livet blir det ju inte alltid som vi hade tänkt oss och det kan vara lätt att känna sig besviken över sin egen prestation.
Att endast perfekta resultat duger och att se på misslyckande såhär är ofta nedbrytande psykiskt. Psykologerna Carol Dweck och Angela Duckworth förklarar att det finns andra sätt att betrakta misslyckande. De förklarar även varför det är viktigt att misslyckas. För dem är varje misslyckande ett sätt att ta en paus och lägga upp sitt förhållningssätt till målet på ett nytt sätt.
De menar att sättet folk hanterar sina misslyckanden i livet är avgörande huruvida man lyckas eller inte. Vissa ger upp direkt medan andra fortsätter.
Även ens inställning till möjligheter påverkar hur väl man lyckas eller inte. Vissa har en inställning som går ut på ”detta är min enda chans, det kommer inte fler chanser”, medan andra har inställningen att ”det kommer fler möjligheter hela tiden”. Allt handlar om ”mindset”och ens inställning. Den förstnämnda kategorin har även en benägenhet att hoppa på första bästa möjlighet, även om denna inte känns bra eller stämmer överens med det man vill. Inställningen är ju ”detta är min enda chans, det kommer inte fler chanser”.
Dweck och Duckworth fortsätter; det bästa sättet för att lyckas med det man vill i livet är genom att omfamna misslyckande och ställa sig själv följande frågor:
- Har ditt misslyckande genererat en negativ självbild hos dig själv?) Om du skäms över ditt misslyckande kan det alltid vara bra att ta udden av skammen genom att prata med någon du litar på. Alternativt skriva ned tankarna kring misslyckandet.
- Finns det något som du kan lära dig av misslyckandet? Vad i misslyckandet ger dig en känsla av att vilja ge upp? Blir du hjälpt framåt av tanken på att ge upp? Vilka möjligheter ligger i de lärdomar som misslyckandet har bidragit med?
- Bryt ned ditt mål i mindre delar istället. Känner du att det finns något som ger dig glädje i målet? Fokusera på denna glädje istället för rädslan att misslyckas.
Vår första instinkt är ofta att inte ens prata om våra misstag och misslyckanden. Men tänk efter hur det känns om någon annan berättar om ett misstag eller misslyckande? Vi känner ofta att vi vill hjälpa, eller hur? Eller att vi vågar anförtro oss om våra egna misstag. Dessa mekanismer är användbara i alla sammanhang som har med relationer och personlig utveckling att göra. Det skapar band och vi vågar gå vidare framåt.
Jonas Dahl på Handelshögskolan i Stockholm, forskar kring misslyckande. Han säger att hantering av misslyckande handlar om hur hög självmedkänsla man har. Personer med hög självmedkänsla har ofta en förmåga att lära sig av sina misstag och att använda dessa lärdomar. Personer med låg självmedkänsla har en större benägenhet att dra sig tillbaka och tänka jag klarar inte mer, nu har jag nått min gräns.
Fokuserar man bara på det man lyckats med så stagnerar man. Misslyckanden behövs.
Det är ofta mycket lättare att peppa andra än sig själv. Så hur höjer man sin egen självmedkänsla och tystar sin inre kritiska röst?
Begreppet självmedkänsla eller self compassion skiljer sig från begreppet självkänsla då självmedkänsla handlar mer om att visa omtanke och empati med sig själv. Christina Andersson, psykolog och forskare på Karolinska Institutet, berättar att forskning visar att om vi tränar upp vår självmedkänsla så minskar stress, ångest och oro. Vi får ökat välbefinnande och ökat självförtroende. Hon fortsätter; en ökad självmedkänsla ger även stabilare blodsockernivåer, mindre nedstämdhet och mindre självkritik.
Självmedkänsla handlar om tre saker:
- Att tillåta oss att känna det vi känner när vi känner det. Detta utan att fastna i det. Exempelvis ”jag känner mig orolig just nu”. Men att stanna där i tanken istället för att tänka katastroftankar.
- Vara snäll mot sig själv om man misslyckas istället för att ens inre kritiker talar om hur dåliga vi är. Fokus ligger istället på utveckling.
- Alla människor känner smärta och vi är självkritiska av naturen. Förstår vi detta har vi en större förståelse för både oss själva och vår omgivning. Vi är inte ensamma om våra känslor.
Christina Anderssons bästa tips för att öva upp sin självmedkänsla är följande:
- Är du en person som ofta tänker ”Nu måste jag…” eller ”Jag borde…”? Försök att byta ut detta mot ”Vad är hjälpsamt just nu utifrån att jag vill mig själv väl?”
- Ställ dig själv regelbundet frågan ” Vad behöver jag just nu för att känna mig lugn och trygg?”
- Praktisera begreppet FAVVO dagligen:
– FÖRLÅTELSE för den du är, för ditt temperament, din personlighet och dina tankar som gör att du känner som du gör just nu.
– ACCEPTANS för situationen som den är just nu. Döm inte dig själv eller hitta inte bortförklaringar.
– VÄRME, sök värme hos dig själv, din familj eller dina vänner. Det kan vara en varm kopp te, en kram eller ett samtal.
– VÄNLIGHET mot dig själv, slå inte på dig själv när du redan har det jobbigt.
– OMSORG.Fråga dig själv: Vad behöver jag just nu för att ta hand om mig själv?”
Källor:
