Vi tänkte djupdyka i beröringens effekter och lära oss lite mer om ”lyckohormonet” oxytocin som är nyckeln till beröringens helande kraft. Vi vill även passa på att uppmärksamma den svenska kvinnan bakom upptäckten med oxytocin; Kerstin Uvnäs Moberg.

Vid vänlig beröring (även enklare beröring såsom exempelvis en klapp på axeln) utsöndras oxytocin, ett hormon och signalsubstans som styr över en rad livsviktiga funktioner och som faktiskt är avgörande för vår överlevnad.

Oxytocin bidrar till att vi ökar vår sociala förmåga, men det kan även bidra till att dämpa ångest och sänka blodtrycket samt höja smärttröskeln.

Upptäckten

Det var den svenska professorn i fysiologi, Kerstin Uvnäs Moberg, som var först med att belysa oxytocinets stora betydelse för vårt välbefinnande. Kerstin är idag en av världens främsta experter på hur beröring påverkar kropp och själ. Hon menar att vi behöver ett ständigt tillflöde av beröring som är både snäll och vänlig. En vuxen person som inte får fysisk beröring överlever visserligen, men lever knappast. Om vi inte får beröring kan inte kroppen lagra näring eller helt läka sjukdomar och skador. Och för barn är beröringen livsnödvändig. Äldre studier på barnhemsbarn visade att barn kan dö om de inte får fysisk beröring.

Kerstin Uvnäs Moberg upptäckte som nybliven mamma hur hennes kontakt med barnet förstärktes under amning. Även hon själv blev lugnare och mådde bättre. Många år senare kunde hon visa på att det var just oxytocinet som hade den rogivande effekten. Hennes forskning har också kunnat visa hur oxytocin är adrenalinets raka motsats. Adrenalin utsöndras när vi blir rädda eller ställs inför en svår prövning som gör oss spända och stressade. Oxytocin skapar ett förtroende och ett djupare känslomässigt band mellan människor. Enligt Kerstin Uvnäs Moberg fungerar oxytocin som ett aktivt lugn som dröjer sig kvar och kan nästan beskrivas som beroendeframkallande.

En undersökning från ett bibliotek visade att de besökare som blivit lätt berörda av bibliotekarien vid utlåningen var mer benägna att lämna tillbaka låneböckerna än de som inte blev berörda.

Ett livslångt behov

Vi behöver alltså beröring redan från födseln för vår överlevnad. Det har visat sig att de barn som får mycket beröring som små får ett lugnare nervsystem. Beröring skapar också en buffert mot stress, och man blir vänligare som person. En uppväxt med en bråkig förälder som dessutom slår sitt barn skapar ett otryggt (och kanske stökigt) barn som tar med sig känslan in i vuxenlivet, och kanske rent av livet ut.

Alla vinner på att bli berörda och att beröra

Oxytocin påverkar oss även efter själva beröringen och påverkar inte bara den som blir berörd utan även den som berör. Det har genom studier visat sig att massörer har en ännu kraftigare utsöndring av oxytocinet än den som blir masserad. Det här innebär att människor som lever ensamma men som har ett husdjur kan få sin väbehövliga dos av oxytocin. Men vad beror det här på? Jo, det beror på att huden har betydligt fler beröringsreceptorer än smärtreceptorer. Om vi rör vid ett område som gör ont rusar beröringsimpulser mot det centrala nervsystemet och tränger undan smärtsignalerna.

För många är kanske beröring så självklar att vi först märker av vårt behov om vi blir utan beröring. Det finns exempel på berättelser om äldre, ensamma och sjuka människor som aldrig fått mer än mekanisk beröring och som plötsligt blivit mycket bättre efter att någon i personalen börjat vidröra hår, händer och armar på ett ömsint sätt.

Gör en god gärning – krama någon!

Beröring är alltså ett exempel på ett av människans mest basala behov vilket det exempel om barnhemsbarn, som riskerar att dö om de inte får beröring, visar på. Människan är en social varelse och behöver därför andra människors närvaro för att känna lugn och trygghet, även om behovet varierar från person till person. Vi har tidigare tagit upp problematiken och hälsoriskerna med ensamhet. Forskning visar att ensamhet utgör en större hälsorisk än rökning och därmed riskerar att förkorta livslängden. Beröring är för vuxna och äldre individer kanske inte helt avgörande för deras överlevnad eller livslängd, däremot i hög grad avgörande för livskvaliteten och hälsan/välbefinnandet. Vi behöver beröring under hela livet, från vaggan till graven.

För den som är ensamboende blir det en större utmaning att få beröring av andra än för den som är sammanboende med en partner, men det finns sätt att ändå få sin dos av oxytocin genom personer i ens omgivning eller rent av ett husdjur. Det fantastiska med oxytocin är, som ovan framkom, att det inte bara gynnar den som får beröring utan även den som berör när det kommer till exempelvis ett husdjur. Det kan alltså vara ett klokt tips att skaffa ett husdjur, om situationen och hälsan i övrigt tillåter vill säga!

Vidare är det en intressant tanke det här med beröring som en form av terapi för att, om möjligt, kunna dämpa oro och ångest samt minska intaget av läkemedel som ofta för med sig olika former av biverkningar, något som kan vara värt att tänka på inom vård och omsorg. Tänk att något så enkelt som en kram, eller en vänlig klapp på axeln, kan ha sådana hälsofrämjande effekter!

Så, vill du göra en god gärning och samtidigt förbättra din egen hälsa – krama någon!

Källa:

Kurera