Samtal inför döden

Vi har tidigare behandlat ämnet döden utifrån olika perspektiv, och därigenom även livet. Vi tänkte stanna kvar i detta ämne lite till, för att redogöra för vad som kan vara bra att tänka på vid samtal med en person som ligger för döden.

Döden är, som vi tidigare har tagit upp, ett för många väldigt känsligt ämne då det är starkt förknippat med väldigt starka känslor såsom bland annat sorg och rädsla. Kanske är det dessa starka känslor som skrämmer många av oss när döden kommer upp som samtalsämne, inte minst när vi möter någon som ligger för döden. Men det finns några saker som är viktiga att tänka på vid samtal med en döende person, för att kunna vara ett så bra stöd som möjligt.

5 punkter

Många känner kanske igen sig i rädslan för att säga någonting olämpligt om vi skulle hamna i en situation där vi behöver möta en anhörig eller vän som ligger för döden. Problemet är att tendensen att ”dra sig undan” eller inte säga någonting ofta är värre för den döende som då kan uppleva isolering och ensamhet. Ett kort och koncist tips är att bara vara sig själv, men att prata mindre och lyssna mer.

Nedan följer fem punkter som kanske kan vara till stöd:

Prata mindre, lyssna mer – Många människor är själva medvetna om att de är döende, inte minst med tanke på att läkare idag informerar patienterna om detta. Men det betyder dock inte att det är det enda som den döende personen vill prata om. En bra öppningsfras är att fråga hur vederbörande mår. Om personen förklarar att han eller hon upplever rädsla, ställ då ytterligare frågor kring just denna rädsla. Uppmana inte personen att inte oroa sig. Ofta är rädslan förknippad med själva dödsprocessen samt oro för hur anhöriga ska hantera det hela efteråt. Fråga hur du kan vara till hjälp.

Uttryck känslor med respekt – Försök att inte tala om att du vet hur personen mår eller känner, för det kan du faktiskt inte veta. Men det är fint att uttrycka sina känslor, att man gillar eller älskar personen, samt att förklara att man kommer att sakna personen när han eller hon är borta. Tillåt dig att gråta om du upplever behov av det.

Fokusera på minnen – Om det är någon som står dig nära som ligger för döden så kan du föreslå olika sätt som kan hjälpa dig att minnas personen, t.ex. att sätta ihop en låda/ask med minnen eller att sätta ihop en film. Att diskutera er gemensamma historia och vad ni har betytt för varandra kan också vara en fin tröst för er båda.

Prata om annat än döden, eller sitt i tystnad – Det är inte obligatoriskt att tala om döden, en del personer och även vissa kulturer föredrar att undvika detta. Det går bra att bara sitta tillsammans i tystnad om man föredrar det.

Gör det bästa med tiden som återstår – Psykologen Susan Wright uppmanar till sådant som får personen att fortfarande känna sig levande. Hon menar att man inte bör fokusera på hur eländigt allting är, utan snarare försöka fylla personens resterande tid i livet med så mycket kvalitet som möjligt.

Att vara närstående vid livets slut

När en person är svårt sjuk kan det finnas funderingar kring själva sjukdomsförloppet, och om man som närstående själv kommer att klara av att möta den sjukes försämring. För många dyker funderingar upp kring förmågan att räcka till för att trösta och stödja den som är sjuk.

Dessa funderingar kan i sin tur väcka skuldkänslor för att man som närstående tänker på sig själv. Vidare kan rädslan för döden, och ovissheten kring vad som händer därefter, väcka en massa funderingar. Även om vi vet att vi ska dö känns det oftast inte riktigt verkligt, kanske för att vi i vårt moderna samhälle sällan kommer i närkontakt med döden och döendet.

Tillvaron kan för en närstående beskrivas som en svår balansgång mellan att ge omsorg till den som är sjuk och behovet av att ta hand om sig själv som närstående. Det är vanligt att närstående sätter den sjukes behov framför sina egna behov, vilket kan resultera i att den närstående glömmer bort sig själv. Detta kan i längden göra de psykiska påfrestningarna ännu större för den närstående. Med anledning av detta är det viktigt att närstående kan finna stöd och hjälp för egen del, och även i någon mån kunna fortsätta leva sitt liv samtidigt som den närstående kan finnas till hands för den som är sjuk. Att den närstående tar hand om sig själv innebär indirekt ett stöd även för den som är sjuk. Det kan vara en tröst för den som är sjuk om han eller hon vet att den/de närstående har andra som kan stödja psykiskt och hjälpa till praktiskt. Det är nämligen vanligt att den som är döende oroar sig för hur den/de närstående ska klara av sjukdomsperioden, dödsfallet och tiden efter. Dessutom är det inte ovanligt att den som är sjuk upplever dåligt samvete för att ha satt sin närstående i den svåra situationen som det innebär att vara närstående till någon som är döende. Om den sjuke då vet att den närstående kan få hjälp och tröst från andra kan det upplevas som en lättnad och avlastning för den som är sjuk, då ansvaret för att trösta den närstående på så sätt kan delas med andra.

Många upplever en lättnad när de känner att de kan börja prata om döden, inte minst för den som är sjuk som då inte längre behöver upprätthålla en falsk fasad på grund av omtanke om de närstående. På något sätt är det som att den som är döende behöver ”få tillåtelse” att dö. Vidare kan det kännas bra för den som är sjuk att få vara med och diskutera hur praktiska frågor i de närståendes liv kan lösas. Det kan dessutom, både för den som är sjuk och för de närstående, vara skönt att prata om begravning, kvarlåtenskap och andra praktiska frågor som ska lösas när den sjuke inte finns längre.

Att ta farväl

Avsked är sällan lätt, och allra minst när det gäller definitiva avsked som vid dödsfall. I vårt moderna samhälle idag har vi en väl utvecklad vård och omsorg, till skillnad från många andra länder och till skillnad från hur Sverige såg ut för länge sedan. Detta har inneburit att många lever längre och är också friskare längre. Detta är ju i sig någonting väldigt positivt, men samtidigt innebär detta att vi inte längre kommer i närkontakt med döden och döende personer i samma utsträckning som tidigare. Detta i sig kan innebära att många närstående behöver mycket stöd såväl inför som efter ett dödsfall. Vidare är det en balansgång, som så ofta när det kommer till anhöriga och närstående, att både finnas till som stöd för den som är sjuk och döende samtidigt som man som närstående behöver tänka på sig själv för att orka vara ett stöd. Det är därför viktigt att ha någon eller några omkring sig som kan vara stöd. Men trots att det för många kan upplevas som obehagligt och/eller jobbigt att tala om döden kan det samtidigt upplevas som befriande att tillsammans med den döende (om han eller hon vill) tala öppet om känslor och funderingar kring döden samt praktiska frågor i samband med dödsfallet. Utöver detta är det kanske viktigaste att bara ta vara på tiden tillsammans genom att exempelvis prata om gemensamma minnen.

Oavsett vilket avsked det gäller här i livet så kan det ofta upplevas svårare att bli lämnad kvar och se sin närstående eller vän resa iväg, även när ”resan” innebär att lämna livet bakom sig, men det viktiga är då att försöka finna stöd och tröst hos andra som också är lämnade kvar.

Källor: