Att leva med oro och ovisshet

Vi lever i en tid av mycket ovisshet, vilket kan bidra till (eller förstärka) känslor av oro. Den senaste tiden har dock varit, minst sagt, turbulent och hela världen har brottats med de utmaningar som COVID-19 medfört. Ibland finns det anledning till oro, men även om det är så kan oron lätt spinna iväg och till slut bli skadlig för hälsan. Vi tänkte därför fokusera på hur vi kan brottas med oro och hitta ett sunt förhållningssätt till den.

Psykologen Anna Kåver har under sitt långa arbetsliv, inom psykiatrin och därefter vid en psykologmottagning i Uppsala, mött många patienter som lider av oro. Anna Kåver menar att många människor lever med oro i vardagen men är olika bra på att hantera den. Anna Kåver har skrivit många böcker, bland annat boken ”Oro: Att leva med tillvarons ovisshet” där hon beskriver vad oro är utifrån ett psykologiskt perspektiv, ett biologiskt perspektiv och ett filosofiskt perspektiv.

Vad är oro?

Anna Kåver, leg psykolog och psykoterapeut samt specialist i klinisk psykologi och handledare, beskriver oro som ett intensivt tänkande. Ofta återkommer samma tanke gång på gång, eller så sätter en viss tanke igång en annan tanke som i sin tur sätter igång ytterligare en tanke. Anna Kåver förklarar:

”Oro är som en ständigt pågående ’tanketennis’, som att slå en boll som hela tiden kommer tillbaka. Dessutom tycks motspelarna föröka sig. det kan börja med att jag är orolig för mötet med min chef, vilket kan leda till tanken ’Är jag kompetent i mitt jobb?’, vidare till ’Jag kommer att bli arbetslös!’ och ’Hur ska jag kunna amortera på villan?’.”

Enligt Anna Kåver finns det några återkommande teman som många människor tenderar att oroa sig för (gäller ingen specifik åldersgrupp).

Dessa teman är:

• Sjukdom
• Relationer
• Ekonomi
• Jobb/avsaknad av jobb

Många äldre personer oroar sig över om pensionen kommer att räcka, och föräldrar oroar sig för sina barn.

Oro kan beskrivas som ett falskt ”skydd”. Syftet med oro är att skapa kontroll över en oviss framtid. Tänkandet skapar en delvis falsk bild av att kunna förhindra – eller att åtminstone vara förberedd på – problem och olyckor.

Oron kan upplevas som ett skydd mot att hamna i ”framtida hjälplöshet” och ett starkt emotionellt kaos.

En person som oroar sig har ofta låg tolerans mot ovisshet. Perfektionism och social ängslighet är också vanligt.

Existentiella orostankar

Ibland är orostankarna djupt existentiella och berör ämnen som ensamhet, död, livsmening, kärlek och mod.

Biskop emerita Caroline Krook har formulerat några existentiella frågeställningar som är följande:

• Duger jag?
• Är jag älskad?
• Finns det mening i mitt liv?

Anna Kåver har gjort ett eget tillägg:

• Finns det trygghet i mitt liv?

Oron kan också ligga utanför det personliga livet och handla om det som händer i världen, såsom klimatförändringar och miljöförstöring eller terror och skrämmande politiska krafter. Det kan också, som idag, handla om oro för en skrämmande pandemi såsom coronaviruset beskrivs. Detta kan för många individer bidra till en undergångskänsla.

Varför oroar vi oss?

Det kanske kan tyckas som att vi i Sverige inte har mycket att oroa oss för. Det råder inget krig här, och de allra flesta av oss har mat och bostad och lever ett gott liv rent materiellt sett. Men trots att många av oss lever under goda levnadsförhållanden kan oron finnas närvarande, något som Anna Kåver menar kan förklaras utifrån vår biologi. Hon utvecklar:

”Hjärnan är ett fantastiskt organ, som under människans utveckling har formats för att hjälpa oss att överleva. Hur bra vi än har det fortsätter hjärnan med det arbetet. Det finns fyrfiliga motorvägar för hot i våra hjärnor! Vägarna för ett förnöjt tillstånd är mycket smalare. En jätterik människa oroar sig nog därför lika mycket som en fattig, men kanske för andra saker.”

”Klok oro”

Det finns också något som Anna Kåver kallar för ”klok oro”. Detta, menar hon, kan användas till empati och omsorg samt till nödvändig planering och problemlösning. Anna Kåver menar även att det handlar om att vara aktiv, det vill säga att istället för att sitta hemma och grubbla över vissa frågeställningar som skapar oro så är det bättre att fråga berörda personer eller någon som kan ge svar.

”Giftig oro”

Anna Kåver beskriver destruktiv, eller ”giftig”, oro som något som ”vingklipper ens liv”. Anna Kåver utvecklar:

”Oron blir giftig när du undviker saker du egentligen inte vill undvika eller när du plågar din omgivning med att den ska ge dig olika försäkringar. Den är också giftig om den gör att du inte kan sova, har ont i magen, aldrig kan koppla av eller nästan känner dig sjuk av oro.”

Men var går gränsen till giftig oro? Den oro som beskrivs som den ”giftiga oron” skulle kunna diagnosticeras som generaliserad ångeststörning (GAD). I slutändan är det bara du själv som kan bestämma om gränsen till den ”giftiga oron” är passerad, och när den gränsen är passerad är det dags att söka hjälp i vården.

Att hantera sin oro

Det finns olika sätt att hantera sin oro på, ofta handlar det om att bryta vardagsoro genom att bryta mönster.

Några strategier är:

• Byt perspektiv – försök att betrakta dina orostankar på avstånd istället för att vara i dem, eller försök att släppa lite på kontrollen och perfektionismen i ditt liv
• ”Orosfåtöljen” – denna konkreta strategi går ut på att du som upplever osund oro uppmanas att skriva ner alla orostankar på en lapp, men skjuta upp att tänka på dem till en utvald tid och plats som exempelvis en fåtölj. Där och då är det fritt fram för oron. Ibland kan det som står nedskrivet på lappen ha förlorat sin kraft från när det skrevs ner. Den oro som finns kvar är bra att försöka lösa konstruktivt.

Att vara lugn men försiktig

Som vi skrev inledningsvis är det lätt att dras med i den oro som på många sätt uttrycks i samhället idag i samband med det så kallade coronaviruset. Samtidigt kan det vara klokt, särskilt i dessa sammanhang, att påminna sig om det som psykologen Anna Kåver förklarar om oro och vara medveten om att oron kan gå från att vara ”sund” till ”giftig”. Det kan vara bra att vara medveten och uppmärksam på var man upplever att gränsen går – för det kan bara du själv bestämma. Om oron, som Anna Kåver beskriver, ”vingklipper” dig och begränsar dig i vardagen har du kanske passerat gränsen till ”giftig oro” och det kan då vara dags att söka hjälp.

I tider som de vi nu lever i vill vi uppmana till lugn, men samtidigt försiktighet. Framtiden är oviss för oss alla, vilket testar vår förmåga att hantera oro. Kanske kan vi också betrakta denna tid som en möjlighet att lära oss tämja den “giftiga” oron som vi alla till och från kan uppleva.

Källa:

www.svd.se – Psykologen: ”Låt inte orostankar vingklippa dig”