Efterlevande stöd
Varje år tar ungefär 1200 personer i Sverige sitt liv. Därtill drabbas ca 15 000 personer av svår sorg efter att en nära anhörig lämnat dem genom självmord. Dessa personer är i behov av stöd för att på sikt undvika att utveckla psykisk och/eller fysisk ohälsa. Det finns även en förhöjd risk att dessa personer begår suicid.
En organisation som vänder sig till alla som mist en anhörig i suicid är SPES, Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandestöd. Alla som är engagerade i SPES har själva mist en anhörig genom självmord. Detta gör att medarbetarna har större förståelse för den ofta väldigt komplexa process och sorg man som efterlevande går igenom när någon närstående har tagit sitt liv.
SPES erbjuder stöd genom chatt och samtalslinje men också möjlighet att deltaga i samtalsgrupper där man kan träffa andra som genomgått samma sak.
En anhörigs berättelse
Någon som upplevt hur det är att mista en närstående i suicid är Maria som miste sin svägerska Eva för snart tjugo år sedan. Eva hade varit nedstämd en längre period men hennes självmord kom ändå som en chock. Maria börjar berätta;
”Det har nog inte gått en enda dag, trots alla år, som jag inte har tänkt på vare sig Eva eller händelsen. Men den första tiden var nog allra värst. Tankarna malde och kastades fram och tillbaka, man fick ingen ro”. Maria tar ett djupt andetag innan hon fortsätter; ”I början kände man väldigt stor skuld och att man inte hade gjort tillräckligt. Hela tiden kom tankar som ”tänk om jag hade gjort si, tänk om jag hade gjort så” Hur kunde vi ha förhindrat det? Man kände sig uppgiven. Därefter började man febrilt leta efter syndabockar. Att det var någons fel att det hade hänt. Och så kom ilskan, att man blev arg på henne för att hon hade lämnat oss. Men den typen av tankar slogs snabbt undan och ersattes istället med skuldkänslor för att man precis hade tänkt så. Jag såg även hur min dåvarande sambo, Olof, mer eller mindre dog inombords av sorg efter att ha förlorat sin enda syster. Så oavsett hur ledsen jag själv var, så hade han det värre och nu gällde det att vara stark för att stödja min man.” Maria stannar upp och hennes blick försvinner långt bort innan hon fortsätter. ”Jag led även mycket med Evas smärta och vi alla försökte intala oss att nu har hon fått frid, det var hennes val.”
Frågan VARFÖR var något som ständigt ockuperade Marias tankar. Just denna frågeställning är väldigt vanlig hos anhöriga när någon tagit sitt liv. Det är ofta en kombination av bakomliggande psykisk ohälsa och depression, men också tidigare livshändelser kan påverka, såsom att man blivit kränkt, gått igenom olika kriser, trauman, sjukdomar eller upplevda misslyckanden.
Psykologisk olyckshändelse
Ibland används begreppet psykologisk olyckshändelse när man talar om självmord. Begreppet definieras som en händelse utlöst av en rad bakomliggande orsaker som blivit alltför belastande för individen. Självmordet inträffar när individen känner sig tillfälligt överväldigad och tappar kontrollen. Att betrakta självmord som en psykologisk olyckshändelse bidrar till att minska skuld och skam hos de efterlevande. Det öppnar även upp för samhället att ta sitt ansvar genom att agera suicidpreventivt exempelvis genom att se över vilka situationer som ökar risken för suicid och därefter försöka skapa tryggare miljöer.
Genom kontakt med och stöd från SPES lyckades Maria och Olof gå igenom den första väldigt tunga perioden. Genom SPES träffade de personer som varit med om samma sak. Smärtan var fortfarande stark men det kändes på något sätt ändå tröstande att dela den med andra.
Hit kan du vända dig:
SPES telefonnummer 020 -18 18 00 alla dagar 19.00-22.00
SPES chatt, klicka här
Källor:
