Hur ska vi bekämpa ensamheten?

Vi tänkte spinna vidare på ämnet ensamhet då vi anser att det är ett mycket viktigt ämne, och ofta orsak till psykisk ohälsa. Den här veckan tänkte vi behandla ämnet ensamhet utanför brittiska Frome, som vi skrev om förra veckan, vi tänkte dock stanna kvar i Storbritannien.

Pamela Qualter är bosatt i Storbritannien och är professor i psykologi, hon har studerat ensamhet i 20 år. Pamela förklarar att ensamhet inte enbart förekommer i en viss typ av stad eller samhälle utan kan upplevas överallt, även i en storstad trots att det finns människor överallt. Pamela Qualter förklarar:

”I storstäder kan enstaka organisationer med små resurser fungera som oaser i stenöknen. Några få personer kan bli hjälpta, men det finns ingen enkel lösning mot ödsligheten. Här saknas en större gemenskap och det helhetstänk som finns i Frome.”

En positiv utveckling är dock, enligt Pamela, att vi numera i alla fall pratar om ensamhet och att ämnet väcker intresse hos många som vill lära sig mer. Vidare menar Pamela att hon nu upplever att det idag förs diskussioner om ämnet över hela världen, något som också tyder på att intresset ökar. Pamela menar dock att statistiken inte tyder på någon epidemi av ensamhet eller att ensamheten ständigt ökar, däremot ökar världsbefolkningen vilket i sin tur resulterar i att fler upplever ensamhet.

Utmaningar att nå personer med upplevd ensamhet

Forskning visar att personer som upplever ensamhet tenderar att dra sig undan, trots att man skulle kunna förvänta sig motsatsen. När de drar sig undan observerar de gruppen för att se vem de kan ta kontakt med. Dessa personer är väldigt observanta på utstötningsmekanismer för att undvika faror, och det kan bli problem när dessa personer inte kan använda sin sociala kompetens för att ta kontakt, därför att deras beteende skulle kunna förvärra ensamheten. Situationen kan dock resultera i en negativ spiral då deras beteende, genom att dra sig undan, kan göra att vissa blir avskräckta och tycker att de beter sig underligt. Personer i deras omgivning kanske då undviker kontakt eftersom de får uppfattningen att dessa individer inte vill vara med.

Storbritannien i framkant

Vi har tidigare skrivit om Storbritannien som är det första landet i världen att utse en ensamhetsminister, ”Minister for Loneliness”, något som skedde i början på året då Theresa May utsåg Tracey Crouch (tidigare sportminister) till just ensamhetsminister.

I Storbritannien skriver brittiska vårdcentraler ut recept på sociala aktiviteter som pågår i föreningar och frivilligorganisationer. Förskrivning av sociala aktiviteter är inget nytt fenomen i Storbritannien, utan har pågått sedan 1990-talet, ändå har detta fått särskild uppmärksamhet sedan Tracey Crouch utsågs till ensamhetsminister. Vad har detta då resulterat i? Jo, detta system har resulterat i minskat behov hos åtta av tio patienter att gå till doktorn. Svenska Dagbladet skriver:

”I juli öppnade det brittiska parlamentet en fond på motsvarande 247 miljoner kronor där frivilligorganisationer kan söka medel till projekt som erbjuder gemenskap och bryter isolering. I augusti anslog parlamentet ytterligare 53 miljoner kronor för att stötta och utöka de många projekt som redan finns – t.ex. promenadgrupper, trädgårdsarbete och hantverkskurser.”

För några veckor sedan lanserade Theresa May en första nationell strategi för att ”utrota ensamheten under vår livstid”, något som hon själv betraktar som början på en omfattande social reform. Ensamhetsminister Tracey Crouch menar att vi behöver arbeta för ”ett mer vänligt och stöttande samhälle”.

Sverige vill ”haka på”

Anna Starbrink, talesperson i sjukvårdsfrågor för Liberalerna, har tidigare under året tagit fram förslag för att minska ensamheten i Sverige, något som vi har skrivit om i ett tidigare blogginlägg. I augusti besökte hon just Tracey Crouch i London och medger att hon förvånas över siffrorna som visar att ensamhet är mer hälsofarligt än stillasittande och rökning. Hon menar nu att det behövs en nationell strategi även i Sverige och låter sig gärna inspireras av Storbritannien. Anna Starbrink förklarar:

”Ensamheten är en fråga för alla samhällssektorer. Men i Sverige är vi ovana vid att arbeta som i Storbritannien och behöver utveckla metoder för att knyta ihop föreningsliv med sjukvård och äldreomsorg.”

Även Kristdemokraterna vill motverka den ofrivilliga ensamheten genom nya reformer. Jakob Forssmed, KD:s ekonomisk-politiska talesperson, har nyligen i en debattartikel i Dagens Nyheter hävdat att ensamheten bland äldre kan kosta miljardbelopp varje år genom extra vård- och omsorgskostnader, men också som en konsekvens av ökad demens, depression och hjärt- kärlsjukdomar. Han är, i likhet med Anna Starbrink, inspirerad av det brittiska systemet med sociala aktiviteter på recept, då detta system har minskat återbesöken i brittiska sjukvården med 25 procent. Anna Starbrink instämmer och anser att receptförskrivning på sociala aktiviteter kan vara ett sätt att bryta ofrivillig ensamhet och isolering, men menar samtidigt att det måste organiseras på ett bra sätt så att det säkert fungerar.

Tänka utanför boxen

Ja, kanske är det dags för Sverige att tänka utanför våra vanliga ramar och den s.k. ”boxen”… Kanske är det också dags att se över vårt eget system och inse att det finns förbättringsområden som är värda att uppmärksamma, och vad är då bättre än att inhämta inspiration från länder där man ser lyckade resultat av sociala aktiviteter som exempelvis Storbritannien? Utmaningen är ju att Sverige har ett annat system än Storbritannien, men det hade säkerligen varit möjligt att inhämta inspiration och implementera delar av systemet i vårt svenska system. Vi menar ändå att det kan betraktas som hoppfullt att våra politiker idag börjar få upp intresset för dessa frågor, som syftar till att bekämpa ofrivillig ensamhet och isolering. Nu är det bara upp till våra politiker att visa att de menar allvar!

Källor:

Korrespondenterna; ”Ensamhetens epidemi”, SVT, 2018-05-19

Svenska Dagbladet, ”Sverige behöver tillsätta en ensamhetsminister”, 2018-11-11