Julens traditioner
Vårt sätt att fira jul är en salig blandning av olika traditioner. Julgranen är ju exempelvis en tysk tradition som började spridas i Sverige under 1800-talet och vår jultomte är en blandning av helgonet Sankt Nikolaus, fornnordiska traditioner som Julfadern (Oden) och gårdstomten. Och det var konstnären Jenny Nyström som skapade den moderna bilden av den skäggige röda tomten som delar ut julklappar på julafton.
Att ha en fest vid vintersolståndet, när det är som allra mörkast, är dock en tradition som kan härledas långt tillbaka i tiden, långt innan Sverige blev ett kristet land. Det finns inte så mycket dokumentation kring exakt hur vi firade, men vi vet att vi både drack och åt bättre och betydligt mer under denna tid än under resten av året.
Det var först på 300-talet, då kristendomen blev statsreligion i Romarriket, som Jesu födelse blev centralt i julfirandet. I Sverige tog det kristna julfirandet fart under 1700-1800-talet då adeln och borgarna tog efter traditionerna i Europa.
Julen i det gamla bondesamhället
Att ge bort saker under julen var vanligt förekommande långt innan traditionen med jultomten. För de mindre bemedlade firades nämligen julen genom att tigga eller ta emot gåvor som mat, bröd och ljus från rikare gårdar. Givmildheten var en form av social hjälp. Även de som arbetade på gårdarna fick gåvor.
Förr i tiden var det en katastrof om skörden slog fel. Under hösten var arbetsdagarna långa och tunga, ved skulle huggas, potatis och rovor skulle skördas, djuren skulle gödas och marken skulle plöjas. Det var viktigt att allt blev färdigt innan jul. Den 21 december gick nämligen gårdstomtens kontrakt ut och därefter ville han inte vakta säden längre. Julen förr var förknippad med vidskepelse och magi och det var därför viktigt att allt sköttes på rätt sätt och att gårdstomten hölls nöjd. De sista veckorna innan jul var en hektisk tid där slakten var en central del i julförberedelserna. Man tog till vara nästan allt och blev det något över så grävdes det ned under en sten som en gåva till gårdstomten.
Julen hos en borgerlig familj på 1800-talet
Hos en borgerlig familj var granen en central gestalt. Granen pyntades med tysk glaskonst, vaxljus, äpplen, hemgjorda pappersdekorationer och konfekt. Julen kretsade kring hemmet och givmildhet. Julgåvor till barnen har varit vanligt förekommande sedan 1600- och 1700-talen hos borgerliga familjer men den så kallade julklappen dök upp i borgerliga hem under 1800-talet, ungefär samtidigt som jultomten blev allt mer populär. Ordet klapp kommer från seden att busigt knacka på dörren och därefter slänga in en träbit eller en täljd docka – En sorts gåva som gavs lite på skämt. Det var även vanligt att tjänstefolket fick en gåva och att de gäster som var hembjudna under julen fick en gåva med sig hem så att de inte skulle ”bära med sig julen”.
På 1800-talet så började de borgerliga familjerna att skapa det moderna julbordet. Många av de rätter som vi idag förknippar med jul tillkom nämligen under denna tid exempelvis inlagd sill, gravad lax, julkorv och köttbullar. Borgerligheten anammade även julskinkan tidigare än bondesamhället. Ett rikt gottebord med importerade dadlar, fikon, nötter och marsipan var även ett vanligt inslag hos en borgerlig familj, men en tradition som nästan helt försvunnit är seden med Julkrokan. Krokanen är en högtidskaka som var vanlig vid bröllop och fest under 1800-1900-talet. Den består av mandelmassa och äggvita och de olika delarna klistras därefter ihop med karamelliserat socker. Traditionellt så åts krokanen på antingen julafton eller juldagen och beställdes vanligtvis från konditorier.
Källor:
