Coronapandemin har synliggjort många brister inom äldreomsorgen (brister som har pågått en längre tid), menar forskaren Marta Szebehely. I veckans blogginlägg tänkte vi titta närmare på behovet av förändring samt belysa den svåra situation som många äldre nu upplever i samband med coronapandemin.

Med anledning av Coronapandemin har äldreomsorgen uppmärksammats mycket i media under våren, och många brister har synliggjorts.

En redan ansträngd äldreomsorg

Marta Szebehely är professor emeritus i socialt arbete vid Stockholms universitet och har bedrivit forskning om äldreomsorg sedan 1980-talet. Hon menar att det är svårt att förstår hur en redan pressad äldreomsorg ska mäkta med och kunna möta framtida behov. Hon utvecklar:

”Resurserna har inte hängt med i relation till åldersökningen. Snart kommer omsorgsbehovet bland fyrtiotalisterna börja öka och det är en väldigt stor grupp.”

Om behovet fortsätter att vara detsamma innebär det att antalet personer som förväntas ta del av insatserna för äldre kommer att öka med 53 procent på tolv år, enligt Socialstyrelsens uträkningar.

Sparkrav när mer pengar behövs

Samtidigt som behovet av omsorg successivt ökar väljer de flesta kommunerna att spara på de nämnder där äldreomsorgen ingår. Vidare har många verksamheter mycket svårt att behålla och rekrytera personal, och sjukfrånvaron är hög bland de anställda. Professor emeritus Marta Szebehely utvecklar:

” Äldrevården har mindre pengar nu än den hade för 20 år sedan. Sedan början av 2000-talet har man också dragit ner på platserna på äldreboenden så att cirka 30 procent har försvunnit. Många fler får klara sig med bara hemtjänst.”

Förutsättningar för en välfungerande äldreomsorg

Enligt professor emeritus Marta Szebehely finns det fem förutsättningar för en välfungerande äldreomsorg.

De fem förutsättningarna, enligt Marta Szebehely, är följande:

• Tid
• Kontinuitet
• Flexibla arbetsuppgifter
• Stöd till personalen
• Bred kunskap

Enligt Marta Szebehely fungerar dock i princip inget av detta tillfredsställande idag. Detta innebär att samma behov ges mindre tid och kontinuiteten har minskat drastiskt. Om man har hjälp från hemtjänsten två gånger om dagen innebär detta att man i snitt möter 16 olika personer under två veckor.

Hur kommer vi då tillrätta med problemen?

Det som kan rädda äldreomsorgen är pengar så att kommunerna kan bygga upp äldreboendena igen, enligt Marta Szebehely. Hon förklarar:

”De pengarna måste komma från staten, det kan man inte lägga på kommuner och regioner. Det skulle exempelvis kunna handla om att staten betalar en del av lönerna som man gjorde innan 1990-talet.”

”Collateral damage”

På grund av Coronapandemin har alltfler äldre blivit mer isolerade. Denna isolering innebär en risk för äldres hälsa, inte bara för den mentala hälsan utan även för den fysiska hälsan. Äldreforskaren Laura Fratiglioni har nyligen gått ut och varnat för det som hon kallar för ”collateral damage”, närmare bestämt de långsiktiga följderna av restriktionerna för äldre.

Det är alltså inte enbart själva viruset som utgör ett hot, vilket vi även tidigare har tagit upp. Isolering och ensamhet, som restriktionerna resulterar i, riskerar att orsaka psykisk ohälsa men fysiska sjukdomar som högt blodtryck och diabetes. Forskaren Laura Fratiglioni utvecklar:

”Kropp och själ hör ihop. Den som mår psykiskt dåligt riskerar att på sikt även utveckla fysiska sjukdomar. Det är detta jag kallar collateral damage, en term som i krig står för oskyldiga som drabbas. Här handlar det om vad viruset orsakar som inte är direkt relaterat till själva coronasjukdomen.”

Restriktionerna som innebär att äldre nu har förlorat möjligheten att träffa anhöriga resulterar i att de inte bara går miste om deras sällskap utan även går miste om den vård och hjälp som anhöriga ofta bidrar med. Det kan handla om sköra äldre som bor hemma och som ofta glömmer bort att ta sina mediciner, att de inte rör lika mycket på sig och inte äter och dricker tillräckligt. Forskaren Laura Fratiglioni förklarar:

”Därför drabbas de gamla dubbelt av coronaempidemin. Själva viruset slår hårdast mot dem och dessutom kan isoleringen de tvingas till orsaka mental ohälsa som demens och även fysiska sjukdomar.”

Äldre som bor hemma – en bortglömd grupp

Laura anser att samhället har glömt bort den grupp äldre som fortfarande bor kvar hemma. De får kanske hjälp via hemvården, men anhöriga står ofta för en ännu större del av vård och omsorg än den offentliga vården gör. Många äldreboenden kommer på kreativa lösningar med bland annat plexiglasskärmar för att de äldre ska kunna träffa sina anhöriga, även om detta sker med en glasskärm emellan dem. På äldreboende finns även personal och till viss del även en del aktiviteter, men de äldre som bor hemma i ordinärt boende får inget av detta. Enligt Laura Fratiglioni glöms denna grupp bort och drabbas därför ännu hårdare av restriktionerna.

En kamp mot meningslöshet

Allt fler äldre ringer till den ideella organisationen Minds telefonlinje och uttrycker att livet har förlorat sin mening. Margareta Söderström som är volontär på Minds stödlinje för äldre förklarar:

”Vi märker en tydlig förändring i vad samtalen handlar om. De äldre som ringer hit pratar allt oftare om att de inte orkar längre, att det inte finns något kvar att leva för nu när de inte kan träffa anhöriga och vänner längre.”

Äldrelinjen erbjuder anonyma stödsamtal till äldre och startades av organisationen Mind 2012. Enligt Margareta Söderström, som har varit volontär på Minds stödlinje i flera år, märker nu i samband med coronapandemin att många äldre mår så pass dåligt att de överväger att avsluta sina liv. Vidare har antalet samtal ökat markant, vilket tyder på ett ökat behov av stöd och hjälp hos äldre nu under coronapandemin. Under mars till maj 2019 besvarade Mind totalt 1 200 samtal, och under samma period i år (2020) besvarade Mind 6 600 samtal. Enligt Margareta Söderström är det inte främst coronaviruset som äldre är oroliga för, utan samtalen handlar till störst del om ensamheten och meningslösheten nu när äldre inte kan träffa barn och barnbarn. Margareta Söderström förklarar:

”Man känner att ’nu vill jag inte det här längre’, att man inte har någonting kvar att leva för.”

Vart kan man vända sig?

Om du själv mår dåligt och behöver tala med någon finns det flera nummer att ringa:

• 112 eller en psykiatrisk akutmottagning – om du mår så dåligt att tillvaron upplevs som outhärdlig och du har allvarliga självmordstankar eller självmordsplaner.
• Minds självmordslinje – chatt via mind.se eller telefon 90101 alla dagar, nu dygnet runt.
• Jourhavande medmänniska – telefon 08-702 16 80, alla dagar kl.21.00-06.00.
• Jourhavande präst – nås via 112, alla dagar kl.21.00-06.00.
• SPES (Riksförbundet för SuicidPrevention och EfterlevandeStöd) – telefon 020-181818, alla kvällar kl.19.00-22.00.
• Vårdguiden 1177 – om du behöver hjälp med var du kan söka vård.

Källor:

SVT Nyheter – ”En sargad äldreomsorg står inför stora utmaningar”, 2020-06-14

SVT Nyheter – ”’Collateral damage’ i spåren av covid-19”, 2020-06-26

SVT Nyheter – ”Allt fler äldre känner att de inte har något kvar att leva för”, 2020-06-26