Känselsinnet, ack så viktigt men ändå så underskattat
Känseln är kanske vårt mest underskattade sinne samt även det mest outforskade sinnet. Det har gjorts exempelvis dubbelt så mycket forskning kring både synen och hörseln. Ändå är känseln så grundläggande för att vi människor ska må bra och överleva.
Många av de processer som har med känseln att göra är automatiska säger Alberto Gallace som forskar i ämnet. Vi får hela tiden in en massa information från känselsinnet som vi knappt är medvetna om. Exempelvis nu sitter du kanske på en stol och läser detta, du reflekterar knappast över hur din bak känns mot stolen eller känslan när dina fingertoppar rör vi bordets yta, om du sitter vid ett bord. Du tänkte knappast på hur detta kändes först förrän du läste dessa ord.
Huden som är vårt största organ omsluter oss och skyddar oss mot omvärlden. Denna yta är full av känselreceptorer som reagerar på olika former av tryck. Våra fingertoppar är ett av de mest känsliga områdena där varje fingertopp kan innehålla över tio tusen känselceller. Känselcellerna skickar sedan information kring vad de upplever in till nervsystemet. Där slussas det in till hjärnan som tolkar informationen som den har fått. Nervsystemet hos en människa består av ca fem miljarder nervceller. På så vis kan vi genom känseln, med hjälp av våra andra sinnen, gestalta vår omgivning. För människor med nedsatt syn eller hörselförmåga har känseln extra stor betydelse. Synskadade får exempelvis den största delen av sina sinnesförnimmelser via känselsinnet.
Känselsinnet varnar även kroppen för faror som riktas mot kroppen. Exempelvis en vass eller varm yta. När vi åldras försämras de flesta av våra sinnen, inklusive känseln. Känselsinnet är som mest aktivt när vi är runt 16-17 år, därefter försämras det. På ett sätt kan detta vara bra, då vi blir mer toleranta för smärta. Neurobiologen och forskaren David Linden menar även att våra hjärnor utvecklas olika pga känselsinnet och blir större i områden som den använder ofta. Spelar man exempelvis violin så expanderar den del av hjärnan som får information från handen som använder stråken mer jämfört med den del av hjärnan som får information från den hand som håller i violinen. David Linden menar också att ett försämrat känselsinne kan vara orsaken till att många äldre ramlar lättare. Han säger att detta är pga att känselreceptorerna under fötterna inte skickar lika precis information om underlaget till vår hjärna.
Det finns två sorters känselsystem. Ett för att processa information om vår omgivning och ett så kallat emotionellt känslosinne. Känseln är vårt första sinne. Ett sex veckor gammalt foster som varken kan se eller höra kan reagera på beröring. Studier visar att tvillingar söker varandra för beröring i livmodern. Ett nyfött barn är känsligast runt munnen. Att föra saker till munnen är barnets sätt att bekanta sig med omgivningen.
Behovet av beröring grundläggs således tidigt och vi söker oss ofta till det som är varmt och mjukt. Exempelvis att ta ett varmt bad i ett badkar. Taktil depravation dvs att inte bli berörd är nedbrytande för både människan och djur. Studier som gjorts på apor visar att apor som fått en mjuk ”låtsasmamma” växte bättre än apor som som fått en låtsasmamma i metall. Kängurumetoden för barn som fötts för tidigt är ett annat exempel på hur beröring är viktigt. Metoden uppkom 1978 i Colombia pga brist på kuvöser. Istället fick barnen bäras hud mot hud med en förälder, vilket ledde till ökad överlevnad. En studie visar även att vi tenderar att dricksa mer om kyparen rör oss. När en kypare rörde vid hälften av gästerna när de skulle betala så visade sig att de som blivit berörda gav mer dricks än de andra.
Vid fysisk beröring frigörs må bra hormonet oxytocin. Brist på beröring kan vara ett problem för ensamma människor med få sociala interaktioner. I vår nyligen publicerade broschyr Vägar ur ensamhet tar vi upp detta. Vi människor har ett grundläggande behov av att känna samhörighet med andra. Detta har att göra med att i vår tidiga utveckling var beroende av varandra för att skydda oss mot faror av olika slag. Att vi än idag mår dåligt av upplevd ensamhet är alltså en reaktion och ett varningssystem som tros leva kvar som en del av evolutionen.
Att känna sig ensam är vanligt. Så länge ensamheten är självvald så är den inte skadlig. Ofrivillig ensamhet kan däremot ha hälsofarliga konsekvenser. Man kan känna sig nedstämd vilket ofta har en övergripande påverkan på vår hälsa. Det finns många vägar ur ensamheten och saker man kan göra för att må bättre vid ofrivillig ensamhet, vilka vi tar upp i vår broschyr. Brist på beröring från andra kan exempelvis ersattas med värme som också utsöndrar må bra hormonet oxytocin. Ett varmt bad, bada bastu eller en vetekudde som man värmer och lägger över axlarna kan ge en känsla av välmående.
Naturen skyddar känselsinnet och det är ovanligt med genetiska störningar av känseln och få människor saknar helt känsel. En hjärnskada som drabbar känseln kan ofta medföra dramatiska konsekvenser för individen. Kroppsupplevelsen försvinner och man har svårt att röra sig. Hjärnan är lättpåverkad när det gäller känseln och är även lätt att lura. Ett exempel är Pinocchio-experimentet. Försökspersonen får här hålla två fingrar på näsan samtidigt som en massageapparat pressas mot armen som håller i näsan. Detta bidrar till att det uppstår en känsla av att ens näsa växer.
Källor:
När händerna upptäcker världen
