Psykisk ohälsa bland äldre
Enligt Socialstyrelsen visar statistik att ca 15-25 % lider av psykisk ohälsa vid 75 års ålder, detta betyder dock inte att alla dessa har en psykiatrisk diagnos. Dessa individer är främst hänvisade till primärvården eller äldreomsorgen, och behandlingar sker ofta med läkemedel.
Kvinnor och män
Situationen ser lite olika ut för kvinnor och män. Statistik visar att kvinnor lever längre än män, däremot har kvinnor en högre grad av ohälsa. Kvinnor får oftare antidepressiva läkemedel än män, men fler män än kvinnor tar sitt liv.
Orsaker till psykisk ohälsa
Människan är komplex och det finns därför en rad olika faktorer som kan orsaka psykisk ohälsa. Några exempel är biologiska förändringar i hjärnan och kroppslig sjukdom, ensamhet, låg fysisk aktivitet, bristfällig kost, missbruk och bieffekter av läkemedelsbehandling.
Pensioneringen i sig utgör en risk då detta innebär en ny livssituation som ibland innebär förlust av sociala nätverk. Åldrandet i sig medför förluster av olika fysiska förmågor men också ett försvagat socialt nätverk. Sorgen över förluster kan med tiden utvecklas till psykisk ohälsa om den inte bearbetas. Vidare kan tidigare, och obearbetade, trauman ge symtom under ålderdomen i form av exempelvis mardrömmar och ångest.
Tecken på psykisk ohälsa
Det finns flera tecken som kan indikera att en person lider av psykisk ohälsa och dessa tecken kan se väldigt olika ut. Nedan följer några exempel:
- Sänkt grundstämning kan visa sig genom exempelvis avsaknad av aptit samt viktnedgång. Vidare kan detta visa sig genom sömnsvårigheter, orkeslöshet och värk samt minnesbesvär, koncentrationssvårighet och svårigheter att ta sig an vardagliga sysslor. Detta kan bero på nedstämdhet och symtomen kan komma smygande.
- Överaktivitet kan visa sig genom bland annat ett kraftigt förhöjt stämningsläge, storslagna idéer och en överaktivitet som är svår för omgivningen att följa med i. Detta kan bero på mani. En person som är manisk kan få allt svårare att färdigställa påbörjade saker och omdömet kan börja svikta, något som kan resultera i negativa konsekvenser för individen. Omgivningen kan uppleva en bristande självinsikt hos individen samt inslag av irritabilitet, aggressivitet och förvirring.
- Ångest påminner mycket om rädsla då dessa känslor har gemensamt att de är reaktioner på ett upplevt hot som gör oss beredda att fly eller slåss. För den som drabbas av ångest reagerar kroppen som om det föreligger ett verkligt yttre hot, och ångesten kan i vissa fall komma till uttryck i form av en panikattack. Med kraftig hjärtklappning kan personen lätt tro att det rör sig om en faktisk hjärtinfarkt, något som i sig kan förstärka panikkänslorna.
- Oro är vanligt förekommande och kan ta sig uttryck i att personen har svårt att fatta beslut, även små beslut, och tenderar att oroa sig för allt möjligt. Det är vanligt att personer med oro oroar sig för exempelvis den egna hälsan, anhöriga och sin ekonomi. Oro kan påverka kroppen fysiskt i form av exempelvis svettningar, darrningar, huvudvärk, hjärtklappning, mag- tarmbesvär och försämrad sömn. Obehandlad oro kan resultera i nedsatt livskvalitet och i en förlängning innebära en funktionsnedsättning.
- Hallucinationer kan bero på exempelvis psykisk sjukdom eller kroppslig sjukdom såsom exempelvis infektioner. Andra orsaker kan vara social isolering eller reaktion på läkemedel. Upplevelserna kan vara av såväl skrämmande som behaglig karaktär.
- Vanföreställningar innebär att personen tolkar in budskap i vardagliga händelser och har en egen tolkning av dessa budskap, något som kan framkalla starka känslor i form av exempelvis vanmakt och rädsla samt panik. Bakomliggande orsaker kan vara psykos eller demenssjukdom, men vanföreställningar kan även drabba personer med syn- eller hörselnedsättning och ofta kombinerat med social isolering.
Läkemedel som behandling
Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid depression och ångest rekommenderas behandlingar i form av kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT). KBT handlar, förenklat uttryckt, om att förändra tanke- och beteendemönster i syfte att bättre kunna hantera känslomässiga problem. IPT fokuserar istället, förenklat uttryckt, på relationsproblem och individens förmåga att kunna hantera dessa mer effektivt, för att på så sätt minska de psykiska symtomen. Trots att dessa behandlingar är rekommendationer enligt Socialstyrelsen används de sällan, istället används ofta läkemedel som behandling vid dessa tillstånd.
Reflektioner
Med ovan nämnda i åtanke vill Riksföreningen Äldres Hälsa betona vikten av att bryta social isolering då detta i sig utgör en stor riskfaktor för psykisk ohälsa. Vidare vill Riksföreningen Äldres Hälsa, i likhet med Socialstyrelsen, även betona vikten av psykologiska behandlingar, inte minst med tanke på att även bieffekter av läkemedelsbehandlingar i sig kan utgöra en riskfaktor för psykisk ohälsa. Läkemedel är i många fall bra och kanske rent av nödvändiga vid psykisk ohälsa, dock bör man ha i beaktande att många äldre kan ha en känslighet mot läkemedel och man bör därför använda dessa med viss försiktighet.
Istället vore det, i likhet med Socialstyrelsens rekommendationer, önskvärt att äldre inte per automatik ordinerades enbart läkemedel vid psykisk ohälsa i form av depression eller ångest, utan i första hand terapi eller läkemedel i kombination med terapi. För att bättre kunna bemöta dessa personers individuella behov menar Riksföreningen Äldres Hälsa att det behövs mer än enbart läkemedel, då föreningen har en övertygelse om att det är svårt att medicinera bort känslor av ensamhet och social isolering.
Källor:
