Vi människor har ett behov av anonyma relationer – det vill säga personer i vardagslivet som bekräftar att vi finns till som människor. Föreningen Mind har genom en studie uppmärksammat detta och hur de har upplevt att deras hjälplinje, Äldrelinjen, för många har möjliggjort kontakt och gemenskap i isoleringen under pandemin. 

Äldre som grupp har under Coronapandemin betraktats som riskgrupp och därför uppmanats att hålla distans till andra då denna kontakt har beskrivits som en potentiell risk. När flera sociala sammanhang försvinner uppstår ett behov av att tillgodose detta sociala behov på annat sätt. Under 2019 tog Äldrelinjen emot 4 100 samtal. Under 2020 tog Äldrelinjen emot 23 714 samtal, vilket är en ökning med 473 procent. 

 

Studie av samtal till telefonlinje 

Föreningen Mind har genom en studie av samtal till deras telefonlinje Äldrelinjen sett att Coronapandemin har väckt många frågor om sociala relationer hos de som har ringt in till telefonlinjen. I media har man främst fokuserat på saknaden efter barn och barnbarn, medan Minds studie har visat att förlusten av anonyma relationer i vardagen är särskilt betydande för de äldre som i många fall redan innan pandemin upplevde ensamhet och isolering.

Vid tidigare pandemier har forskare observerat ökad psykisk ohälsa i befolkningen och samma risk föreligger nu. Forskningen kring äldre pekar dock åt olika håll, medan vissa studier visar att många är oroliga för att bli sjuka rapporterar andra att äldre generellt inte upplever mer oro under krisen jämfört med tidigare. 

Det som Mind kunde se var en dubbelhet hos de äldre som ringde in till deras Äldrelinje, både en längtan efter samvaro men också en osäkerhet och oro. Det kunde handla om en oro för sin partner, släktingar eller grannar men också en oro för att själv utsättas för smitta trots egen försiktighet. Många som ringde in uppgav att de inte gärna ville dela sin oro eller ökade behov av stöd med barn eller vänner, för att inte framstå som en börda eller framstå som ”gnälliga”. Detta kunde resultera i att de själva valde att begränsa sina sociala relationer på ett sätt som snarare förstärkte effekterna av den fysiska distanseringen. 

Det som också framkom var att kontakten med anonyma andra hade begränsats kraftigt under pandemin. Det framkom samtidigt hur viktiga dessa vardagliga, små möten är för det egna måendet. Det kan handla om att bara röra sig bland andra människor på offentliga platser. Mind beskriver en situation: 

”En person berättar hur hon brukar åka till mataffärens parkering för att sitta i bilen och bara titta på människor. Hon beskriver sitt behov av att se och omge sig med andra människor ’för hur det än är kan man sätta sig där det är andra människor om man bara håller avstånd, att man känner att det finns fler’. Sådana möten innebär en bekräftelse av att världen är sig lik och att vardagslivet fortgår i samhället.” 

Dessa möten med anonyma andra tenderar att vara särskilt viktiga för personer som upplever oro och ångest. 

 

En spansk enkätstudie 

En enkätstudie från Spanien visar att äldre som har en positiv syn på sitt åldrande är mer motståndskraftiga mot psykologiska effekter av pandemin än yngre personer. Samtidigt finns det en mindre grupp äldre som är speciellt utsatta, kanske för att de redan innan pandemin upplevde ensamhet eller psykisk ohälsa. En slutsats är därför att upplevelserna inom gruppen äldre sannolikt varierar stort och att det är särskilt viktigt att bättre förstå hur man kan hjälpa den grupp bland äldre som far illa under krisen. Kunskap som är baserad på kvalitativ forskning är särskilt angelägen när det gäller den grupp äldre som upplever behov av sociala stödinsatser. 

 

Vårt sociala behov

Pandemin har resulterat i att organisationer som tidigare erbjöd mer eller mindre anonyma möten har begränsat sina verksamheter, där kyrkans aktiviteter togs upp som ett exempel. Detta har resulterat i en upplevelse av ”total frånvaro”. Samtidigt har hemtjänsten för många uppfattats både som en tröst och en risk. När många andra sociala kontakter försvinner eller begränsas så blir vardagliga samtal med hemtjänstpersonalen desto viktigare, samtidigt som personalen upplevts som mer stressade. Sedan finns det flera som har valt att avbeställa hemtjänstens besök på grund av oro för att bli smittade, vilket i sin tur leder till att den källan till social kontakt försvunnit. 

Något som dessutom har framkommit av Minds studie är vikten av ömsesidighet, att få utbyta tankar och erfarenheter med någon annan anonym person som exempelvis en anonym volontär för att fråga om den personens vardag. Vid sidan om känslor som frustration, rädsla och oro har några återkommande ämnen handlat om helt vardagliga saker såsom vädret, trädgårdstips, boktips eller radioprogram. Stödlinjer verkar fylla en viktig funktion då de erbjuder möjligheten att dela upplevelser av frustration över situationen, men också för att de erbjuder småprat om olika ämnen som ovan nämnda. Studier av stödlinjer för äldre har visat att tillgänglighet och anonymitet är viktigt för att äldre personer ska våga prata om upplevelser av exempelvis ensamhet. 

En fråga för vidare forskning är att se över hur förutsättningarna för bra anonyma samtal ser ut samt att utveckla metoder som kan öka samtalens kvalitet för att stödet till äldre som upplever ensamhet och social isolering ska bli ännu bättre. 

 

 

 

Källa: https://mind.se/aktuellt/aldres-behov-av-anonyma-relationer-under-covid-19-krisen/