Mellan 2014 och 2017 genomförde NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa), en nationell samarbetsorganisation med 13 medlemsföreningar, det så kallade Anhörigprojektet vars syfte var att åskådliggöra och förbättra anhörigas situation. I projektet ingick bland annat en undersökning där anhörigas livssituation lyftes fram.

Undersökningen bekräftade många av de erfarenheter som NSPH och deras medlemsorganisationer redan hade, såsom att anhöriga lever i en utsatt situation samt att deras kunskap kring vilken hjälp de kan få från samhället är begränsad. 

Siffrorna var tydliga. Ungefär tre fjärdedelar av de anhöriga upplevde ett behov av stöd. Vidare uppgav endast sex procent av de tillfrågade att de hade fått information kring det berättigade stöd som samhället kan bidra med. Nästan samtliga (98 procent) av de tillfrågade uppgav att de upplevde stor oro till följd av sin närståendes psykiska ohälsa. Undersökningens resultat påvisade således att behovet av anhörigstöd var stort. 

Ett liknande projekt genomfördes av Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga mellan 2013 och 2016. Under projektet gav man ut inspirationsmaterialet ”Anhöriga till personer med psykisk ohälsa – deras erfarenheter och önskemål om stöd” — En skrift byggande på kunskaper som genererats i tre Blandade Lärande Nätverk (BLN) där anhöriga delat med sig av sina erfarenheter. Blandade Lärande Nätverk är en metod som Nationellt Kompetenscentrum Anhöriga använder sig för att tillsammans lära sig av varandra och utbyta kunskaper och erfarenheter. I dessa arbetsgrupper ingår anhöriga, vård- och omsorgspersonal, politiker och representanter för intresse- och brukarföreningar.

I skriften framkom liknande uppgifter såsom i NSPH:s undersökning. De anhöriga uppgav att de upplevde oro, press och var i behov av personligt stöd. En ständigt återkommande berättelse var situationer där den närståendes hälsa innebar en stigmatisering förenad med skuldkänslor för den anhöriga. De kände sig maktlösa när den närstående inte ville söka vård, trots att den anhöriga såg att det behövdes. Vidare framkom även att de anhöriga kände att ansvaret för den närstående var övermäktigt vilket bidrog till känslor av vanmakt och förtvivlan. Många nämnde även att det var känslomässigt tungt att i vissa perioder vara den enda sociala kontakten till deras närstående. 

Ett övermäktigt ansvar är ofta utslitande och kan leda till utmattning. Känslor av maktlöshet förekommer då man känner att man varken kan förändra situationen för sin närstående eller för sig själv. Anhörigskapet är ofta oförutsägbart och känslan av att vara i ständig beredskap infinner sig lätt.

En anhörigs erfarenheter 

Idag har det gått nästan tio år sedan NSPH och Nationellt kompetenscentrum Anhöriga gjorde sina kartläggningar, och vi frågar oss därför hur anhörigas situation ser ut i dag? Har kunskapen kring anhörigstöd uppdaterats? Vi har kontakt med Agnes, vars partner är bipolär typ 2, som delar med sig av sina erfarenheter.

Agnes beskriver sin partners tillstånd som ”en relativ normalitet varvat med inslag av depressiva och hypomaniska perioder, framförallt det senare.” Det slår oss omgående att hennes ordval tyder på en nästan professionell inställning till sin partner. Hon talar om honom som om han inte bara är hennes partner utan även hennes patient. Agnes vidareutvecklar:

”Under de maniska perioderna så blir han helt uppe i varv, är svår att kommunicera med och det har även förekommit psykotiska episoder då han blivit inlagd på sluten avdelning. Man märker snabbt när en sådan period är i antågande. Han uppträder då förvirrat, är desorienterad, visar tecken på paranoia och även aggressivitet.” 

Det hörs tydligt att Agnes är distanserad när hon berättar om sin partners tillstånd och även att hon är ordentligt påläst på området psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Agnes uppger att hon lärt sig väldigt mycket om sin partners tillstånd genom åren. Hon berättar vidare:

”Ju mer jag har lärt mig desto lättare har jag haft att hantera hans hypomana perioder. När de första tecknen dyker upp känner jag mig ofta stressad och även maktlös. I gränslandet till det psykotiska går det heller inte att ha en normal konversation om sjukdomstillståndet och hur det ska hanteras vilket skapar ytterligare frustration och oro.”

Agnes upplever klara känslor av vanmakt i sin roll som anhörig och den ständigt pockande oron är påtagligt närvarande. Så ser situationen ut för många anhöriga. Agnes berättar:

”Jag känner en ständigt underliggande oro på grund av hans oförutsägbara humör. Under ett skov blir oron mycket intensiv och det kräver även energi och tid för att få honom till vården”.

Vid frågan om huruvida Agnes fått något stöd i sin roll som anhörig förklarar hon:

”Jag kan inte påstå att jag har fått någon hjälp i detta fallet. Den hjälp jag har fått är då jag på eget initiativ kontaktat psykiatrin.” 

Agnes är ett enskilt fall med en unik situation, men hon är ändå ett tydligt exempel som tyder på att anhöriga ca tio år efter två stora kartläggningar ännu inte blir tillräckligt informerade om det stöd som anhöriga har rätt till.

Några tips till dig som är anhörig

Att vara anhörig till någon med psykisk ohälsa kan ofta vara påfrestande, men det finns några tips på vad man kan göra eller tänka på för att försöka underlätta sin situation en aning.

• Läs på. Såsom i Agnes fall har det varit lättare att förstå sin partners situation ju mer hon har lärt sig om sin partners sjukdom. 
• Lyssna när din närstående berättar om sitt tillstånd utan att döma eller ge råd. Låt personen finna sina egna svar.
• Ta det inte personligt när din närstående agerar irrationellt.
• Inse dina begränsningar oavsett hur mycket du vill finnas där för din närstående. Det gör det lättare att agera konstruktivt. 
• Ta hand om dig själv och sätt gränser. Våga ta hjälp utifrån och be om avlastning.

 

Källor:

Anhörigprojektet

BLN:s skrift om anhörigas erfarenheter

5 tips när en närstående upplever psykisk ohälsa

Detta är den första delen av fem i en serie om anhörigskap. Under seriens gång så kommer vi att gå igenom hur det är att vara anhörig samt vilket stöd som samhället erbjuder den anhöriga. Men först en liten bakgrund om anhörigomsorg.

Enligt socialstyrelsen definieras anhörig som en person inom familjen eller den närmaste kretsen. Man talar även om anhörigvårdare som enligt socialstyrelsen är en person som vårdar eller stödjer en närstående som inte klarar av vardagen på egen hand på grund av långvarig sjukdom, ålder eller funktionsnedsättning. I följande text kommer vi att använda begreppet anhörig när vi syftar på den person som ger vård eller stöd till en närstående.

Uppskattningsvis finns ungefär 1,3 miljoner anhöriga i Sverige. Mer än hälften av all vård och omsorg i hemmet sker av anhöriga — utan dem skulle vården kollapsa. Deras insatser sparar samhället 183 miljarder kronor varje år. Arbetet är ofta tungt och svårt men ändå något som många gånger görs frivilligt tack vare den starka kärlek som man känner till sin närstående. De anhörigas insatser är ovärderliga, och deras situation skulle många gånger kunna förenklas om de fick rätt stöd från samhället.

Anhörigskap är vanligast i åldern 45-64 år, där omsorgen främst går till att ta hand om sina föräldrar. Av dessa tvingas ungefär 100 000 att gå ner i arbetstid eller till och med säga upp sig vilket påverkar deras privatekonomi. Många tvingas ta ett större ansvar än de själva vill eller orkar på grund av brister i det offentliga utbudet.

Anhöriga över 65 års ålder ger främst vård till sin partner. Sverige har en åldrande befolkning vilket innebär att behovet av anhörigvård kommer att öka. Samhället bör därför se till att villkoren för den som är anhörig förbättras så att anhöriga inte slits ut.

Det finns ingen större skillnad mellan kvinnors och mäns omsorgsarbete gällande tid. Däremot svarar kvinnor oftare för umgänge, tillsyn och personlig omsorg medan männen oftare ger praktisk hjälp och ekonomiskt stöd. Kvinnor rapporterar i högre gran än män att omsorgsarbetet påverkar livskvaliteten negativt, samtidigt som både kvinnor och män samtidigt rapporterar att det känns bra att ge omsorg och upplevs som en trygghet att veta att deras närstående blir väl omhändertagna.

Anhöriga har ofta stor kunskap kring vad deras närstående behöver. De känner den sjuke bäst och kan ge viktig information till de anställda inom vården. Samtidigt så kan vårdpersonal ge råd till den anhöriga för att minska stress och oro. En bra lösning är ett ömsesidigt utbyte där  personal inom vård och omsorg samarbetar med familjen för att kunna ge det bästa stödet till den som är sjuk. 

 

Källor:

Nationellt kompetenscentrum anhöriga

Anhörigas riksförbund

Den åldrande befolkningen

Forskning visar att körsång stärker hela kroppen. En del forskare jämför till och med körsång med ett träningspass.

Träning och att sjunga i kör påverkar nämligen kroppen på liknande sätt:

1. Blodtrycket sänks

När vi sjunger så använder vi en djupandning lik den andning som används vid meditation. Denna andning reglerar pulsen och hjärtfrekvensen vilket på sikt leder till ett lägre blodtryck.

2. Vi känner oss lyckliga

Precis som när vi tränar och får en så kallad ”runners high” så får körsångaren ett liknande lyckorus. Studier gjorda på körsångare visar att kroppens så kallade måbra-hormon, oxytocin, ökar när vi sjunger, därtill minskar stresshormonet kortisol. Den fysiska ansträngningen av att sjunga höjer kroppens endorfinnivåer och sjunger vi låtar som vi tycker om så får vi även en dopaminkick. 

3. Våra magmuskler stärks

När vi sjunger och tar i från magen så stärker vi vår bukmuskulatur.

4. Kroppens läkningsprocess aktiveras

Studier visar att testosteronhalten i saliven ökar när vi sjunger vilket har en uppbyggande effekt på skadade vävnader. Likaså visar studier att mängden fibrinogen minskar, det vill säga det protein som gör att blodet levrar sig och vid för höga halter kan orsaka blodpropp.

5. Immunförsvaret stärks

Ett flertal studier visar att kroppens IgA-antikroppar ökar när vi sjunger i kör. IgA-antikropparnas uppgift är att förhindra att främmande bakterier och virus får fäste i kroppen.

Körsångaren berättar

Vi träffade Miriam, 69 år, som nyligen börjat sjunga i kör. Hon berättar om sin upplevelse:

”Jag kände redan efter första gången att jag fick en kick av att sjunga. Det var en häftig känsla. Jag kände mig mycket gladare.” Hon fortsätter:

”Det gav verkligen energi och jag kände att jag hade lust att hitta på ytterligare nya saker.” Miriam berättar att hon länge längtat efter att ha en egen aktivitet, något som hon gör på egen hand utan resten av familjen. ”Jag har verkligen blivit mer aktiv sedan jag började i kören, jag har så mycket mer energi och kören blev som ett startskott till att ta ytterligare initiativ till aktiviteter.”

Miriam berättar att hon inte har någon tidigare erfarenhet av att sjunga men att hon har fått lära sig en speciell sångteknik där man tar i från magen. ”Det känns som ett träningspass!” utbrister hon. ”Det känns som att man tränar hela magen”. Hon fortsätter: ”Samtidigt känns det som att jag förlöser något när jag sjunger vilket gör mig avslappnad.”

”Det är även en mäktig känsla att sjunga tillsammans. Vi är väldigt många i kören och det är härligt att vara en del av en stor kollektiv gemenskap.”

En del kommer till kören tillsammans med en kompis men Miriam berättar att hon går till kören på egen hand och att många andra också gör det. ”Jag känner en power av att gå dit själv och jag knyter alltid kontakt med nya människor.” En annan sak Miriam har märkt är hur kören även stärkt henne fysiskt. Miriam är astmatiker och har alltid haft lätt för att bli förkyld men när en familjemedlem nyligen hade influensan blev hon inte smittad. ”Jag som har så lätt för att bli sjuk, det är nog första gången som detta har hänt. Ordentligt sjuk blev han också men jag klarade mig!” 

I dagarna uppträdde Miriam tillsammans med kören för första gången på en scen inför publik. Miriam som klassificerar sig själv som blyg berättar att hon kände en styrka. ”Kören har verkligen stärkt min självkänsla. Jag känner mig så glad över att ha tagit det här steget. För tio år sedan hade jag aldrig trott att detta skulle ske. Jag har vågat göra något som jag kanske alltid velat göra men tidigare inte vågat. Jag tar dessutom verkligen i när jag sjunger, det känns så härligt.”

Så, våga sjung — och sjung dig frisk!

 

 

Källor:

Hälsofördelarna med körsång

Sjung på recept

 

Vid 79 års ålder romandebuterar Barbro Guaccero med I skuggan av pilträden som Barbro själv beskriver som en feministisk deckare som utspelar sig i Småland på sextiotalet.

I skuggan av pilträden är en riktigt otäck deckare om en serievåldtäktsman. Barbro har alltid intresserat sig för kvinnofrågor och blir arg när hon läser om hur kvinnor behandlas när de anmäler sexualbrott. Barbro förklarar:

”Att vi kvinnor inte har samma rörelsefrihet som män var något jag ville illustrera med boken.”

Att boken utspelar sig i Småland under sextiotalet förklarar Barbro med att hon spenderade en stor del av sin barndom där och att sextiotalet är det Sverige hon ”kan” både känslomässigt och språkmässigt. Barbro valde nämligen att flytta ifrån Sverige till Italien 1970.

”Smålands natur är den jag längtar efter när jag tänker på Sverige: skogarna, sjöarna, ängarna  — ett landskap som knappt finns kvar längre på grund av all planterad skog och igenvuxen betesmark.”

Barbro fortsätter:

”Att skriva om sextiotalet gjorde att jag fick dyka ned i gamla minnen och beskriva en epok och en plats jag känner väl. Min bok innehåller mycket nostalgi.”

För 53 år sedan valde Barbro som sagt att lämna Sverige för Italien, där hon sedan dess livnärt sig som kläddesigner och vinagent. I skuggan av pilträden är Barbros första roman men hon har tidigare skrivit journalistiskt om både vin och mat. Hon har bland annat givit ut en bok om syditaliensk mat och vin och blev år 2000 utsedd till årets vinprofil av tidningen Allt om Mat.

För nio år sedan blev Barbro änka. Hon beskriver den första tiden som fruktansvärt tung och att hon knappt klarade av att ta sig ur sängen, än mindre ur huset. Men tack vare sina hundar lyckades ändå Barbro ta sig ut på promenader. Att vara ute i naturen tillsammans med hundarna hjälpte henne att så smått läka från den svåra sorgen och leva vidare.

Nästa svåra tid kom under pandemin. På den italienska landsbygden där Barbro är bosatt rådde utegångsförbud. Hon saknande snabbt den kollektiva gemenskap hon annars kände från byn när hon nu inte längre kunde göra vanliga saker såsom att gå och handla. Ensamheten blev påtaglig, men så hittade Barbro en kvinnoförening för svenskar bosatta utomlands som erbjöd en kurs i kreativt skrivande via appen Zoom. 

En övning under kursen gick ut på att hon skulle beskriva vägen till sin barndoms badplats i Småland. Där föddes tanken och drömmen om att ge ut en roman. Sedan dess har Barbro inte kunnat sluta skriva. Romantanken vidareutvecklades tillsammans med hennes förlag till en trilogi. Första delen finns ute i bokhandeln nu och del två kommer att ges ut i oktober 2024.

 

Barbro föddes 1944 i Lund och är idag bosatt på en stor gård i Bari i Apulien, Italien där hon lever tillsammans med sina åtta hundar.

 

 

Källor:

Barbro romandebuterar som 79-åring

Printz Publishing

Barbro Guaccero

Kan man träna upp sin lycka? Rangan Chatterjee som har skrivit boken ”Lyckobalansen, 10 enkla sätt att må bra varje dag”, menar att detta är fullt möjligt.

Chatterjees teori går ut på att lyckan inte är en slutdestination utan något som vi kontinuerligt måste träna på att upprätthålla. Tanken går ut på att alla individer själva kan påverka sitt liv och på så vis stärka sin grundläggande lycka och där till skapa en bubbla runt sig som skyddar mot påfrestningar.

Boken inleds med en övning där vi ska återskapa ett minne från barndomen då vi kände oss lyckliga. Vilka färger såg vi? Vilka dofter kände vi? Var befann vi oss? Övningen går ut på att återknyta till den person vi var då och ställa oss frågan varför vi inte längre är den personen? Vart tog lyckan vägen?

Den fysiska hälsans sammankoppling med mental hälsa

Chatterjee har i över tjugo års tid arbetat som läkare med ett särskilt fokus på hur den fysiska hälsan är sammankopplad med den mentala hälsan. När han möter sina patienter försöker han luska lite i hur personens vardag ser ut och därigenom göra små justeringar för att förbättra deras hälsa. 

Det som Chatterjee snabbt insåg var att trots god sömn, bra kost, goda gener och motion så utvecklade en del personer ändå sjukdomar medan andra inte gjorde det. Hur kom det sig? Därtill var en del personer motiverade till att göra livsstilsförändringar medan andra visade ett starkt motstånd till detta. 

Chatterjee kom fram till att det som påverkade patienternas hälsotillstånd allra mest var negativa tankar. När vi tänker negativa tankar och låter andra personers handlingar påverka oss så släpper vi in stress i kroppen. Enligt Chatterjee ligger stress bakom 90 procent av det han som läkare ser en vanlig dag. Känner vi oss däremot lugna och förnöjsamma med kontroll över våra liv, så händer motsatsen, vi blir friskare.

Kopplingen mellan lycka och hälsa bekräftas av flera forskare, exempelvis Laurie Santos från Yale University som studerar sambandet mellan att ha en positiv inställning och sjukdom. En studie visade att positiva människor mer sällan blev förkylda. En annan studie som undersökte nunnors livslängd visade att bland de nunnor som var lyckliga blev 90 procent 85 år, medan endast 34 procent av de olyckliga nunnorna uppnådde 85 års ålder.

Allt hänger ihop. Hjärnan är en del av kroppen och tänker vi negativa tankar så påverkas kroppen. Lite i taget, oftast utan att det märks, så byggs stressen upp i kroppen. Varje gång man retar sig på någon eller önskar att ens situation vore annorlunda så släpper man in spänningar i kroppen. Spänningarna ackumuleras och bidrar till slut till oro. 

Vårda din inre grundläggande lycka 

Det bästa sättet att fjärma sig från stress enligt Chatterjee är att vårda sin inre grundläggande lycka. På så vis bygger vi upp en skyddande bubbla runt om oss där vi inte är lika påverkbara av yttre omständigheter. Den grundläggande lyckan har tre ben:

1. Förnöjsamhet: Detta innebär att man känner sig nöjd med sitt liv och sina beslut.
2. Kontroll: Detta innebär att man kan fatta meningsfulla beslut och att ingenting – inom rimliga gränser – kan rubba en.
3. Samstämmighet: Detta handlar om att man är den person man vill vara. Man är sann mot sina värderingar.

Genom att öva på att känna dessa känslor så stärks vår inre grundläggande lycka. Detta är inte helt enkelt till en början. Något kanske måste förändras? Stress och påfrestningar är ofta svaret på denna fråga. Men man behöver inte trolla bort alla stressmoment runt sig för att känna sig lycklig. Lycka härrör inte från världen runt omkring en, utan hur man förhåller sig till den. Känner du dig lycklig så är du lycklig. Lycka är ett beslut. Problem och stress dyker ständigt upp i livet men det handlar om hur vi förhåller oss till det. 

Ett sätt att vårda sin inre grundläggande lycka är enligt Chatterjee att etablera en morgonrutin där vi tar kontroll över livet. Morgonrutinen bör pågå under fem-tio minuter, och bör vara ett tillfälle då du fokuserar på dig själv och sätter tonen för dagen. Istället för att stressa över allt som behöver göras så menar Chatterjee att morgonrutinen ska fokusera på lugn. Du kan exempelvis sitta en stund i tystnad, göra några andningsövningar eller läsa. 

Att vara i nuet, eller ”i flowet”, istället för att alltid tänka framåt, är enligt Chatterjee det bästa sättet för oss att ta kontroll över våra liv och på så vis vårda vår lycka. Ett annat sätt är att spendera mer tid med sig själv och ta pauser från sociala media. 

Lyckotips från forskaren 

En annan person som forskat kring vad som gör oss lyckliga är Micael Dahlén som är professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Han menar att vad lycka är och vad som gör oss lyckliga är olika för alla människor. Men han har några konkreta knep som passar de flesta:

1. Gå utanför dörren. Frisk luft och motion höjer humöret.
2. Umgås. Detta kan även handla om att växla några trevliga ord med en granne.
3. Ha något att se fram emot. 
4. Sträva efter att känna tacksamhet för det man har.

Vårt grannland Finland blev nyligen utsett till världens lyckligaste land. Där sitter mottot ”Det kan alltid bli värre” i ryggmärgen och man är tacksam för det som livet ger här och nu.

 

Källor:

Chatterjee, Rangan Lyckobalansen, 10 enkla sätt att må bra varje dag. Norstedts 2023

Dr Chatterjee

Professorn: Så kan vi bli lyckligare