Den omdiskuterade pensionsåldern

Pensionen kan för många upplevas och betraktas som den bästa tiden i livet – tiden då drömmar kan förverkligas och dagarna kan tas som de kommer. Men välkomnas den alltid – av alla? Hur skiljer sig pensionsåldern åt i olika länder? 

Det har säkert inte undgått någon att det under våren har pågått omfattande demonstrationer i Frankrike, framför allt i Paris. Detta till följd av den franska presidenten Emmanuel Macrons kontroversiella pensionsreform som avser höja den allmänna pensionsåldern från 62 år till 64 år. Folk demonsterar dock inte enbart på grund av den höjda pensionsåldern utan även på grund av det faktum att många upplever stora brister i den sociala tryggheten i landet. Detta visar verkligen hur känslig frågan om pensionsåldern är.

Samtidigt har president Joe Biden vid en ålder av 80 år, meddelat att han avser att kandidera för omval vid nästa amerikanska val år 2024. Detta skulle i så fall göra honom till den äldste amerikanska presidenten som kandiderar för omval. Hans ålder har sedan tidigare väckt reaktioner och debatterats vilket visar hur känslig frågan om ålder är.

Pensionsåldern i olika länder

Den franska debatten handlar om ett komplext pensionssystem med 42 olika system för olika branscher. Systemet är problematiskt då det försvårar byte av arbete eftersom man även byter pensionssystem och riskerar att förlora tidigare intjänade pensionspengar.

Detta har resulterat i att vissa branscher lider av brist på arbetskraft medan andra har ett överskott av arbetskraft. Tiden man behöver vara i arbetslivet för att få full pension förlängs också med ett och ett halvt år till 43 år, något som kan drabba kvinnor som varit hemma flera år för att ta hand om barn. I Frankrike går 58 procent i pension när de är mellan 62 och 65 år, 18 procent fortsätter att arbeta längre medan 24 procent går i pension innan de har fyllt 62 år.

I USA har den förväntade pensionsåldern ökat från 62,6 år till 64 år. Enligt en studie gjord av Christian Mitchell från finansföretaget Northwestern Mutual, har den stigande inflationen resulterat i att fler oroar sig för att bli pensionär. I rapporten, som omfattar 2 381 deltagare, framkommer att fyra av tio amerikaner inte tror att pensionen kommer att räcka till på ålderns höst. Fler amerikaner än tidigare planerar att skjuta upp tidpunkten för att gå i pension och mer än hälften av dem uppger att de vill arbeta mer för att spara pengar pensionen.

I Norge är pensionsåldern 67 år, med möjlighet att gå i förtidspension vid 62 års ålder om vissa krav uppfylls. I Danmark är pensionsåldern för närvarande mellan 66 och 68 år, ålderspensionen betalas dock inte ut automatiskt utan man måste själv ansöka om den. Det är även möjligt att skjuta upp pensionen, vilket i så fall resulterar i högre pension. I Finland kan man få ålderspension från 65 år för personer födda 1965 eller tidigare. Det finns även möjlighet att få partiell ålderspension från 61 års ålder (25 eller 50 procent av sin intjänade pension). Detta innebär att man kan arbeta medan man får pension.

 

Pensionsåldern i Sverige

I Sverige har vi ingen fast pensionsålder men har ändå länge förhållit oss till 65-årsgränsen, som från och med 2023 har höjts till 66 år för garantipensionen. Vi har möjlighet att från och med 2023 arbeta till dess att vi blir 69 år. Tidigaste uttagsålder för allmän pension är 63 år från och med 2023. När det gäller garantipension, inkomstpensionstillägg och bostadstillägg är tidigaste ålder för att få dessa förmåner 66 år (tidigare 65 år). Riktåldern styr när man tidigast kan ta ut allmän pension eller få garantipension, inkomstpensionstillägg och bostadstillägg och den kommer att följa medellivslängdens utveckling. Med tanke på att vi lever längre kommer riktåldern därför att höjas stegvis och tillämpas från och med 2026.

 

Den ofrivilliga pensionären

Men tänk om man brinner för det man arbetar med och helt enkelt inte känner sig redo för att gå i pension – vad gör man då? Någon som vet hur det känns att ofrivilligt behöva lämna in sitt passerkort och lämna sitt omtyckta arbete är Marianne Rundström som arbetade som programledare för Gomorron Sverige i SVT. För några år sedan kom hennes bok Passé – de ofrivilliga pensionärerna ut. Marianne har i intervjuer förklarat att hon inte förstår att en viss ålder är ett hinder för att arbeta vidare när man är fullt frisk och dessutom inte vill något hellre än att arbeta. Hon har sagt följande:

”Många med mig känner samma sak. Vi är för pigga helt enkelt. Men i Sverige har vi en ungdomskultur. Ungt är fint och gammalt fult. Vi lider av åldersnoja i det här landet.”

Marianne anser att alla vinner på att möjliggöra för fler att arbeta längre:

”Om fler jobbar längre ökar inkomsterna till staten och den individuella pensionen likaså. Det tjänar vi alla på.”

 

Behov av ett flexibelt system

Inställningen till pensionärslivet ser olika ut för olika personer, bland annat beroende på hälsa och arbetssituation. Enligt Marianne skulle det kunna betraktas som en klass- och statusfråga. Personer med välbetalda jobb som är mindre fysiskt krävande vill många gånger arbeta vidare, medan de som är underbetalda och utslitna rent kroppsligen ofta vill sluta så fort som möjligt.

Så, hur ska vi då tänka om somliga vill arbeta vidare upp i högre ålder medan andra inte vill något hellre än att gå i pension så tidigt som möjligt? Mariannes lösning är att skapa förutsättningar för att fler ska kunna arbeta längre om de själva vill. Detta kan exempelvis innebära ett behov av förändring av arbetsmiljön och arbetsvillkoren. Samt möjlighet att byta till andra arbetsuppgifter och även att gå ner i arbetstid. För det är faktiskt så att arbetet för många fyller en viktig funktion. Marianne utvecklar resonemanget:

”Mycket av självkänslan sitter i att man är efterfrågad.”

 

 

 

Källor:

Dagens PS

Nordiskt samarbete – Dansk ålderspension

Nordiskt samarbete – Finsk ålderspension

Nordiskt samarbete – Norsk ålderspension

Pensionsmyndigheten

Senioren

Svenska Dagbladet

Svenska Yle

SVT Nyheter

Kärlek som bryter mot heteronormen

2013 genomförde Socialstyrelsen en studie kring Sveriges kommuners insatser för vård och omsorg av äldre. I studien kunde man utläsa att ytterst få samkönade äldre par bodde tillsammans på särskilda boenden. Detta resultat kan såklart tolkas på olika sätt, men ett tolkningssätt är att många äldre inte vågar visa sin sexuella läggning öppet.

Samma studie visade även att endast 10 % av landets kommuner tog upp HBTQ-frågor för äldre i sin vårdplan. I kommuner med 50 000 eller färre invånare exkluderades även äldre HBTQ-personer helt från styrdokument och information till personal.

I en tidigare kartläggning som Socialstyrelsen genomförde 2004, på regeringens uppdrag, visade det sig att äldre homosexuella var helt osynliga i socialtjänsten. Därtill utgick den från att alla äldre levde ett heterosexuellt liv. 2008 visade ytterligare en kartläggning på stora bristande kunskaper kring bemötande av äldre homosexuella inom vård och omsorg.

Bland äldre personer finns det många som inte vågar berätta om sin sexuella läggning. En bidragande orsak kan vara den diskriminering som de har utsatts för i unga år. Det finns studier som visar att äldre HBTQ- personer ofta undviker att söka vård för att slippa diskriminering. 

Tidigare betraktades homosexualitet som en psykisk sjukdom, något som fortfarande har satt djupa spår hos äldre homosexuella. Först 1979 tog Socialstyrelsen bort sjukdomsstämpeln på homosexualitet. Många döljer fortfarande sin sexuella läggning eller har endast kommit ut för de allra närmaste.

Det var nyligen bortgångna Barbro Westerholm (L), dåvarande generaldirektör för Socialstyrelsen, som såg till att homosexualitet slutade att klassas som en psykisk sjukdom. 

”Jag tyckte det var absurt att kärlek mellan två människor skulle klassas som sjukdom. När jag var barn så fanns det en ramaffär på gatan där vi bodde. De både männen som drev affären brukade hålla varandra i handen. När jag frågade min pappa varför de gjorde det så svarade han: – De älskar varandra på samma sätt som jag älskar din mamma.”

Denna inställning till alla människors lika värde följde Barbro sedan dess. Hon fortsatte kampen för HBTQ-personers rättigheter under hela sin yrkesbana. Bland annat så drev hon igenom lagen om registrerat partnerskap 1994.

Anna Siverskog är doktor i äldre och åldrande med särskild inriktning på äldre HBTQ-personer. När Anna började forska kring gruppen äldre så insåg hon snabbt att det väldigt sällan pratades om sexualitet hos äldre, samt om det gjorde det, så var det uteslutande fokus på heterosexualitet. Hon började därefter söka efter äldre homosexuella personer att inkludera i sin avhandling och detta blev grunden till avhandlingen ”Queera livslopp”.

I projektet deltog 20 personer födda mellan 1922 och 1950. Anna blev gripen av alla livsberättelser. De äldsta i projektet var präglade av sin tid och hade varit unga innan homosexualitet avkriminaliserades 1940. Samtliga i projektet hade upplevt tiden då homosexualitet fortfarande sågs som en psykisk sjukdom. 

Många berättade om att de trodde att de var helt ensamma om att känna som de gjorde. En del hade blivit diskriminerade på sitt arbete, andra utsatta för våld och många hade bemötts av avståndstagande från närstående. Flera av de intervjuade hade upplevt känslor av ensamhet och isolering. Men tack vare internet så har de återfunnit gemenskap på äldre dagar. En man berättar att han upplevt sina allra bästa dagar i livet mellan åren 70-80 år tack vare internet. 

Oro kring bemötandet inom äldreomsorgen är väldigt vanligt bland äldre HBTQ-personer enligt Anna. Det är nu tio år sedan Socialstyrelsen gjorde sin studie om kommuners vårdinsatser för äldre.

”Det är svårt att veta hur läget är idag” säger Anna. ”Det beror nog på varje enskild verksamhet och vem som är ansvarig för just den verksamheten. Vissa enheter är ju numera även HBTQ-certifierade så då borde ju kunskapen vara högre där.”

Anna Siverskog har på uppdrag av RFSL skrivit handboken Queer Äldreomsorg. Det är ett stort intresse för boken och beställningar har kommit in från hela landet. Boken uppmärksammar bland annat att villkoren inom äldreomsorgen många gånger är tuffa. När ska ens personalen som arbetar inom äldreomsorgen få tid att lära sig om HBTQ-frågor?

Äldreomsorgspersonal som Anna möter när hon är ute och föreläser säger ofta: ”Men vi behandlar ju alla lika”.

”Då är det viktigt att poängtera samt problematisera kring att alla är ju inte lika eller har lika behov. Det finns inte ett rätt sätt att möta en HBTQ person. Det är viktigt att reflektera kring vad man tar för givet om de man möter utifrån kön och sexualitet. Man behöver reflektera kring sina egna fördomar. Man behöver även tänka på vad man använder för språk. Könsneutrala ord som hen, partner, livskamrat eller förälder är bra att använda. Då kan man öppna dörrar till livsberättelser som är viktiga att ta del av för att kunna ge en bra omsorg”.

Vill ni beställa handboken Queer Äldreomsorg så klicka här.

 

Källor:

Socialstyrelsen

Värdig äldreomsorg för homo- och bisexuella

Barbro Westerholm kampen för allas lika värde fortsätter

Hur man bemöter äldre HBTQ-personer

 

 

Äldre men inte gammal

Rubriken är namnet på en fotoutställning som hölls hösten 2022 på Musikaliska Kvarteret i Stockholm. Namnet uppkom då fotografen Evelina Carlbom bestämde sig för att bredda bilden av hur äldre människor ser ut, lever och agerar. Samhället målar ofta upp bilden av en äldre person som någon som är skör, har krokig rygg, tunn plånbok och rullator. Med utställningen vill Evelina Carlbom utmana denna syn på äldre människor.

Influencern Lady Silver är en av de fotograferade i utställningen. Anita Looström som hon egentligen heter är idag 85 år och vill inspirera människor till att ta till vara på livet. Hon driver ett träningskonto på Instagram som har nära 35 000 följare där hon delar med sig av sitt aktiva liv. Anita utmanar både den traditionella bilden av en tränings-influencer men också bilden av hur en 85-årig dam bör bete sig.

Tidningsdrottningen Amelia Adamo uttalar sig ofta i media kring hur man bör undvika att betrakta alla äldre vuxna som en och samma grupp. Hon menar att äldre vuxna är en ganska diversifierad grupp människor om man räknar alla mellan 65 år och uppåt. Detta är inte en grupp man kan slå ihop. Ej heller en grupp att tycka synd om. Den stora andelen äldre vuxna är aktiva och levnadsglada människor. 

Amelia är ordförande för Ensamhetskommisionen som fokuserar på ensamma äldre. Amelia berättar om deras arbete. ”Vi vill lyfta frågor för att förbättra situationen för äldre ensamma. Detta är en väldigt marginaliserad grupp bestående av äldre som inte har anhöriga och som ofta förbises av äldreomsorgen. Detta är ett viktigt arbete men det är även viktigt att komma ihåg att majoriteten av äldre vuxna lever ett aktivt liv i gemenskap. Vi får därför inte betrakta äldre som en homogen grupp som det är lite synd om.”

En av Ensamhetskommisionens ledamöter är äldreforskaren Ingmar Skoog. Han menar att äldre idag är yngre än någonsin. 70 är det nya 50. Vi måste se saker från olika håll för att undvika att diskriminera folk utifrån hur gamla de är. 1,5 miljoner svenskar är idag 70 år eller äldre. Av dessa bor 88 000 personer i särskilt boende och ca 200 000 har hemtjänst. Dessa siffror är viktiga menar Ingmar Skoog när det gäller åldersdiskriminering. Det är alltså inte så stor andel av de äldre som behöver hjälp och eller är sjuka. Vi kan alltså inte definiera gruppen äldre vuxna som en grupp som behöver hjälp. Det blir helt fel. Åldrandet idag har förändrats. Ingmar Skoog, som forskar vid Göteborgs Universitet, föreläser om H70-studierna som undersökt äldre sedan 50 år. Studierna visar att äldre idag är både intellektuellt, psykiskt och fysiskt bättre än när studierna startade. 

Nyligen bortgångna riksdagsledamoten Barbro Westerholm (L) arbetade aktivt för att motverka åldersdiskriminering. ”Det är dags att sluta definiera människor enbart efter deras ålder och istället ta tillvara på den resurs som åldersrika människor är. Ålderismen sker i allt yngre åldrar, redan i 40 års åldern börjas det, då minskar chansen för att bli kallad till en arbetsintervju och vid 65 års ålder är chansen närmast obefintlig.” skrev Barbro i en debattartikel i Altinget (2017). WHO har gjort en studie i 57 länder där man frågat mer än 83 000 personer om deras attityd gentemot äldre människor. Den visade låg respekt mot äldre. 

Forskning visar att äldre människor idag är både friskare, starkare, smartare och mer välutbildade. Trots detta har varken arbetsmarknaden eller samhället hängt med. Det finns mycket fördomar om äldre vuxnas digitala kunskaper som bidrar till att äldre vuxna ofta snabbt åker ut från arbetsmarknaden. En stor andel är dock vana att arbeta digitalt. ”Årsrika människor är inte ett kollektiv. Vi är alla individer som lagt år till livet på olika sätt. Kronologisk ålder är därför ett dåligt mått på vad vi kan prestera.” enligt Barbro Westerholm. 

Nu är samhället redo för en ny typ av äldresort. Amelia Adamo menar att äldre människor idag är spänstigare, snyggare och har en helt annan livsstil. En ny typ av äldre som tidigare inte fått plats syns nu i reality- program som Hotell Romantik och Första Dejten men också i serien Äntligen! skapad av Lorry-gänget. Amelia fortsätter;” det är bra att de äldre som syns i media nu är friska och har en aktiv livsstil.” Hon pratar även om den kommersiella aspekten. ”Tidigare såg man inte äldre vuxna som en kommersiellt gångbar målgrupp. Nu är dem det, de har både pengar och fortsätter att konsumera, framförallt TV. Och då vill de se sig själva.”

 

Källor:

Har samhället en snäv bild av äldre?

Fotoutställning breddar bilden av äldre

Trend med fler äldre i tv-serier

Amelia Adamo vill vänja världen vid äldre kroppar

Jag vill inspirera till att ta till vara på livet

Ensamhetskommisionen

70 är det nya 50

Det måste bli ett slut på åldersdiskrimineringen

Ålderism och träning

European Journal of aging definierar ålderism som diskriminering av en viss åldersgrupp. Hit hör även förutfattade meningar och eller stereotyper kring vissa åldersgrupper. Detta sker om alla åldrar men vanligast är ålderism om äldre vuxna.

Ålderism kan resultera i sämre levnadsvillkor och förutsättningar i samhället för den berörda åldersgruppen. Vi anser att vi bör vi prata mer om ålderism och lyfta upp ämnet till ytan för att kunna bekämpa ålderismen.

Detta inlägg kommer att handla om den ålderism som finns kring äldre personers kroppar men framförallt om fördomar kring hur vi bör träna. Som vi tog upp i detta inlägg så sker det ett naturligt åldringsförlopp av kroppen. Hur vi åldras är dock högst individuellt och ens ålder bör därför aldrig definiera vår hälsostatus. Trots detta möts vi ofta av förutfattade meningar om våra kroppar och hälsa just baserat på vår ålder. Både när vi uppsöker vården men även när vi ska träna.

Ålder avgör inte hur pass vältränade vi är. Det finns 80-åriga bodybuilders och 90-åriga maratonlöpare. Den bild av tränande äldre personer som vi ser i reklam är dock ofta en äldre person som sitter ner i en stol och tränar, eller en äldre person som tränar i vatten. Detta är i och för sig bra träning, men kanske inte något som passar alla. Vi kan inte utgå från att om en person är över 70 år så är den svag. Vi kan heller inte utgå från att hen har ledproblem. 

En fara med förutfattade meningar kring hur äldre personer bör träna, är konsekvensen att äldre personer inte stärker sina kroppar och därmed utsätter sig för högre risk att drabbas av frakturer.  Träning i vatten är skonsamt för lederna men negativt för en åldrande kropp ur aspekten att våra kroppar i vatten blir mer eller mindre tyngdlösa. Då belastar vi inte våra kroppar. Vi behöver belasta både våra muskler och vårt skelett för att bibehålla en stark kropp livet ut. 

80-åriga Birgit springer en mil varje morgon året runt. ”Det är skönt att komma igång morgonen och att igång kroppen. Det handlar mest om viljan att ta sig ut.” Birgit fortsätter; ”Det är även viktigt känna sin kropp att man inte tar ut sig för hårt.” På så vis undviker hon skador. Birgit bröt dock lårbenshalsen för några år sedan men redan efter tre månader så var hon ute i löparspåret igen.

Statistiken för frakturer på lårbenet och höften är alarmerande. I Sverige drabbas ungefär 17 000 personer varje år av höftfrakturer. Av dessa är två tredjedelar kvinnor och medelåldern är 82 år. 21 procent av alla som drabbas av en höftfraktur förlorar förmågan att gå ensamma utomhus, 13 procent förlorar sin gångförmåga helt. 3 procent dör under vårdtiden och hela 38 procent dör inom två år.

Detta är fruktansvärda siffror. En stor del av höftfrakturerna beror på benskörhet vilket är något som vi kan förebygga. Har vi ett starkare skelett så står vi stabilare och kan undvika fall. Råkar vi ut för en fraktur, så är återhämtningsförmågan snabbare såsom i Birgits fall.

A och O gällande träning för att förebygga osteoporos, benskörhet, är träning som stärker skelettet. Styrketräning. Detta kan ske antingen genom att belasta kroppen med vikter eller genom träning med din egen kroppsvikt. Vår benmassa stimuleras och blir starkare genom muskelkontraktion och tyngdkraft. Återigen, vi behöver belasta våra kroppar för att få ett starkare skelett. Träningen bör inrikta sig på medeltung styrketräning kombinerat med balansövningar.

Tänk på att anpassa övningarna efter din egen förmåga för att undvika skador. Att göra dynamiska övningar är bättre för kroppens rörlighet än att träna statiska/stillasittande övningar. Det är också viktigt att utföra övningarna mjukt utan ryck. Ett exempel är att gå med vikter i händerna eller på fötterna. (Det finns fotledshantlar som man spänner fast runt fotlederna.) Promenader, stavgång och joggingturer är bra då detta stärker skelettet. Simning ger bra kondition men stärker dessvärre inte skelettet. För fler tips om träning som stärker skelettet klicka här.

Det är bra att träna varje dag. Folkhälsomyndigheten rekommenderar 150 min fysisk aktivitet varje vecka. Nya studier visar dock att vi får hälsoeffekter redan efter så lite som 11 minuters daglig träning. Studien publicerades i British Journal of Sports Medicine under februari där man analyserat 196 stycken tidigare studier. Den nya studien (metastudien) visade att redan efter 75 minuters träning varje vecka, eller 11 minuter per dag, så minskade risken för att dö i förtid, drabbas av hjärtsjukdomar, stroke samt vissa typer av cancer. Studien visade även att tränar vi ännu mer så blir hälsoeffekterna ännu större. 150 minuter per vecka skördar alltså mer hälsoeffekter men kan kännas kravfyllt ifall man har svårt att komma igång med träningen. Då kan det kännas lättare att satsa på 11 minuter varje dag. Att träna lite är bättre än ingen träning alls.

 

Källor:

Ageism in exercise

Hon springer en mil om dagen som 80 åring

Höftfrakturer

Träningstips vid benskörhet

11 minutes of exercise lower the risk of early death

 

Den åldrande kroppen

När vi åldras genomgår kroppen en rad förändringar helt naturligt. Det är en del av livets gång, men som kanske inte alltid är så lätt att handskas med. Det kan bli svårt att anpassa sig när vi känner att vi inte är lika starka eller pigga såsom vi en gång var.

Kroppens åldrande ser liknande ut för de flesta. Men kan upplevas på olika sätt. I stort sätt hela kroppens funktioner påverkas och ibland är det lätt att oroa sig kring vad som händer med ens kropp och hälsa. 

Gällande fysiska funktioner i det kardiovaskulära systemet sker förändringen i form av förlorad elasticitet hos blodkärlen och eller att fettdepåer lättare byggs upp i artärerna. Två orsaker som gör det svårare för hjärtat att pumpa runt blodet och anledningen till att vi kan utveckla högt blodtryck. Ett högt blodtryck och en känsla av att hjärtat slår hårdare utlöser ofta ångest och oro kring vår egen hälsa. Det kan därför vara värt att komma ihåg att förändringar i hjärt- och kärlsystemet är en del av åldrande processen. Misstänker du att du har högt blodtryck så tveka dock aldrig att ta kontakt med din läkare.

Även vår benmassa påverkas av åldern. Benmassan förlorar både storlek och täthet med åren. Vilket gör att risken för benbrott ökar. Även musklerna försvagas vilket leder till att vi står mindre stabilt. Rädslan för att ramla och bryta benen är vanligt, framförallt hos äldre kvinnor. Denna rädsla leder ofta till inaktivitet, vilket i sin tur leder till ytterligare ökad ostadighet. En ond cirkel av minskad rörlighet, muskelsvaghet och begränsad fysisk aktivitet har nu startat. 

Även synen och hörseln påverkas av åldern. Vilket kan begränsa en i sociala situationer. Nedsatt hörsel drabbar hela två tredjedelar av alla över 60 år. Hjärnan mår faktiskt som allra bäst av att höra. Det finns flera studier som visar sambandet mellan hörselnedsättning hos äldre och ökad risk för att utveckla demenssjukdom. Har du nedsatt hörsel, tveka därför inte att ta kontakt med vården, det finns hjälp att få.

Vårt behov av toalettbesök förändras även när vi åldras. Tjocktarmens struktur förändras nämligen, vilket gör att vi lättare blir förstoppade. Även urinblåsan påverkas av åldern. Den blir mindre elastisk vilket leder till att vi behöver gå på toaletten oftare. Bäckenets muskulatur försvagas även, vilket kan leda till att vi förlorar kontrollen över urinblåsan och det kan vara svårt att tömma blåsan ordentligt. Vi kan även utveckla problem med inkontinens. Hos män är prostataproblem vanligt. Ta alltid kontakt med läkare och gör regelbundna kontroller ifall du märker att något inte känns som det ska.

För att åldras så hälsosamt som möjligt så visar forskning att regelbunden fysisk aktivitet är a och o. För att hjälpa hjärtat att pumpa och få ned ett högt blodtryck så rör på dig regelbundet, då undviker du även ytterligare hjärtproblem. För att stärka skelettet och musklerna så är det viktigt att du styrketränar. Har du en stark kropp så står du stabilare och du minskar dessutom risken för benbrott om du skulle ramla.

Genom att hålla en hälsosam diet bestående av ett högt intag av grönsaker och fullkorn så hjälper du både ditt hjärta att må bra samt undviker förstoppning. Att fylla på kroppen regelbundet med vätska kan hjälpa dig att kissa regelbundet.

Det finns såklart ytterligare saker som sker i kroppen när vi åldras. Den stora utmaningen för många är dock hur kroppsliga förändringar påverkar en mentalt. Förändringar i kroppen kan påverka vårt sätt att leva och vi måste försöka att anpassa oss till de nya förutsättningarna så gott det går. Vi kanske blir begränsade och kan inte leva såsom vi tidigare har gjort.

Vi har pratat med Börje 68 år, som har drabbats av ateroskleros, åderförfettning, ett tillstånd där fett har ansamlats i vadernas blodkärls väggar. Detta har gjort blodkärlen trängre och blodet har fått svårt att passera. Börje har tidigare varit rökare under många års tid vilket antas vara den primära orsaken till sjukdomen. Forskning visar nämligen en tydlig kontinuerlig och linjär relation mellan rökning och ateroskleros. I praktiken innebär detta att Börje upplever stor smärta när han går.

Vi frågar honom om hur hans tillstånd har påverkat hans liv. Börje berättar att det har förändrats radikalt. Han är fullt medveten om att det är viktigt att röra på sig, men det gör dessvärre så pass ont att han undviker att gå i onödan.

Han tillägger; ”det är ju skönare att sitta still och slippa smärta än att gå och ha ont. I början kändes det lite deppigt säger Börje men det gäller att göra det bästa av situationen. Tidigare var promenader bland det bästa jag visste. Att promenera runt och upptäcka staden, uppleva årstiderna, att se människor komma och gå. Besöka ett museum. Det känns nedstämt att inte kunna uppleva allt det spontant längre. Jag väljer numera mina tillfällen då jag måste ta mig ut med omsorg.”

Han har även ett fysioterapeutiskt program som han försöker att följa för att stärka kroppen så gott det går. Han fortsätter. ”Rörelsenedsättningen har förändrat mitt sätt att leva men det är ingen idé att bli deprimerad för det. Det gäller att göra det bästa av det man har nu, jag försöker numera upptäcka världen genom dokumentärer istället. Jag försöker se det såhär; nu har jag mer tid att förkovra mig i kunskap och film!”

 

Källor:

Healthy aging in depth

Hörselnedsättning

Fallprevention

Läkartidningen

Det japanska ikigai

Att lämna arbetslivet och gå i pension tillhör en av livets största förändringar. Hur vi reagerar på denna övergång och hur vi väljer att tillbringa vår tid är högst individuellt. En del omfamnar en tid av lugn och ro och njuter av att ta dagen som den kommer och att leva helt kravlöst, kanske som kontrast till ett tidigare kravfyllt arbetsliv, medan andra fyller livet med aktiviteter. Oavsett hur vi väljer att förgylla vår tillvaro är det upp till var och en.

 

I det här blogginlägget tänkte vi redogöra för det japanska förhållningssättet ikigai som har visat sig kunna stärka hälsan, inte minst för den som är äldre.

Inspiration från Japan

Japan är ett land som har en intressant syn på åldrande. Landet har, enligt statistik, en av världens äldsta befolkningar – enligt vissa beräkningar den äldsta i världen med 29,1 % som är över 65 år. En anledning till att Japan har en växande åldrande befolkning, med platser som exempelvis ön Okinawa (som är en av världens så kallade blå zoner) med många hundraåringar, tros bero på praktiserandet av ikigai.

Vad betyder ikigai?

Ikigai betyder ungefär ”värdet med att leva”. Ikigai är ett japanskt ord som är ungefär tusen år gammalt och kommer från orden ikiru som betyder ”att leva” och kai som betyder ungefär ”värde”. Det är alltså ett begrepp som kan beskrivas som det som får oss att känna oss tillfreds med livet, och det som får oss att stiga upp på morgonen. Det kan vara något stort, men det kan också vara något litet och vardagligt som får oss att känna tacksamhet och till och med harmoni. Ikigai handlar dessutom om framtidstro, hopp och viljan att utvecklas – både vad gäller oss själva och andra – och det är vägen och resan mot våra mål som är i fokus och inte bara målen i sig.

 

Forskning i allmänhet visar att en känsla av mening och syfte medför flera hälsofördelar för personer i alla åldrar, men japansk forskning i synnerhet visar att ikigai kan stärka hälsan och hjärnans funktioner samt bidra till ökad livslängd framför allt hos äldre personer.

Ikigai bygger på tre insikter om en själv: 

  • den man är
  • det man vill förändra
  • de sammanhang som man vill verka i

Dåtid, nutid och framtid betraktas som sammanlänkade och det handlar om att förstå sin egen livsriktning.

Övergångar i livet

I Japan betraktas övergången från arbetslivet till pensionen som en period där man omvärderar syftet med livet. Äldre japaner söker ofta olika sätt att vara till nytta, menar Yoshimo Masimuto, professor vid Stanford University och författare till boken Faces of aging: The lived experiences of the elderly in Japan. Hon menar att äldre japaner baserar sitt sätt att vara till nytta på utifrån just deras ikigai – deras syfte.

 

Deras Ikigai styr sedan deras sätt att leva. Vad ens ikigai är varierar men för många japaner handlar ikigai om att ge till andra och/eller att göra skillnad.

 

Enligt coachen Andrea Jacques finns det fyra olika aspekter av ikigai att fokusera på, där delarna många gånger är sammanlänkade men där man ändå brukar ha sitt huvudsakliga fokus på någon av aspekterna.

 

De fyra aspekterna är:

  • att ge/göra skillnad – det kan handla om att hjälpa till med barnbarn eller exempelvis vara mentor inom ramen för sitt tidigare yrke för någon yngre.
  • att göra rätt saker – det handlar om att göra det man älskar att göra och det som ger en energi.
  • att vara sig själv – det handlar om att hitta sitt autentiska jag eller fortsätta vara sitt autentiska jag, den som man vill vara.
  • att skapa eller uppnå något särskilt – det kan handla om något litet eller något stort, allt från att sticka en tröja till att bygga en stuga eller att ägna sig åt välgörenhet.

 

Den sista aspekten av ikigai, om att skapa, kan förklara varför de japaner som fokuserar på denna aspekt ofta använder pensionen till att förverkliga alla sina personliga projekt.

 

Hur kommer man igång?

I slutändan handlar det om att ställa sig frågor som:

  • Vilka värderingar, behov och drivkrafter har jag?
  • Vilka relationer, grupper och situationer känns betydelsefulla för mig (t.ex. familj, föreningsliv, samhället i stort)?
  • Vad skapar betydelse och meningsfullhet i mitt liv (stort som smått)?
  • Vad vill jag bli ihågkommen för?

 

Om du kan besvara dessa frågor har du sannolikt kommit en bra bit på vägen för att skapa just din ikigai.  

 

 

Källor:

Vad betyder ikigai?

Embracing the Japanese Approach to Aging

Ikigai and Aging Well 

Försoningens hälsofördelar

Alla kan nog känna igen sig i att någon gång blivit sårade. Det kan handla om saker som skett för länge sedan såsom under uppväxten eller något som skett alldeles nyss. Att förlåta kan vara svårt många gånger särskilt eftersom man ofta vill hålla fast vid känslan av att man blivit felaktigt behandlad.

Förlåtelse och försoning handlar inte om att erkänna att den andra har gjort rätt och ett rättfärdigande av en felaktig behandling. Försoning handlar mer om att sätta saker i perspektiv och att istället betrakta händelsen utifrån ett helhetsperspektiv.

Enligt en doktorsavhandling av Lena Karin Gustafsson vid Mälardalens högskola om försoning så har man kommit fram till att försoning har två innebörder: en yttre och en inre.

Den yttre aspekten av försoning innebär en övergång från en upplevelse av olika delar till en  upplevelse av helheten, medan den inre aspekten innebär en läkandeprocess där vi kopplar samman dåtid med nutid för att gå vidare in i framtiden. Försonas vi så slutar lidandet. Med detta sagt behöver inte försoning betyda samma sak som acceptans. Exempelvis så tar vissa relationer slut av en anledning. Vi behöver inte gå tillbaka till destruktiva förhållanden eller händelser. Detta handlar mer om att försonas med själva upplevelsen. Erkänna den för att därefter kunna släppa den. Många gånger kan detta kännas motsägelsefullt. Förlåtelse och försoning kan ju nästan kännas som att man tillåter att oförrätten var okej. 

Är det svårt att förlåta någon eller något så kan man försöka fokusera på de hälsofördelar som förlåtelse och försoning ger. Om du visar empati mot andra i konfliktfyllda situationer, så mår du nämligen bättre rent fysiskt. Det menar Oskar Palmenfeldt som är utbildningsansvarig på Medlingscentrum då vårt ”må bra”-hormon oxytocin frisätts när vi känner empati. Oxytocin frisätts främst vid beröring, men nya rön visar alltså att oxytocin även kan frisättas genom empatiska handlingar utan någon fysisk kontakt.

Paul J Zak har forskat på oxytocinets betydelse för moral och tillit. Vid konflikter så utsöndras stresshormonet kortisol som sedan kan dröja sig kvar i kroppen och göra oss retliga. Men vid medling så höjs istället oxytocin nivån i kroppen vilket gör oss lugna och harmoniska.

Psykologen Siri Helle, skriver om förlåtelse i boken Känslofällan, ta makten över dina känslor, tankar och ditt beteende. Hon menar att försoning handlar om att skapa ett nytt förhållningssätt till det smärtsamma som har hänt. Det är väldigt lätt annars att börja älta saker som man har varit med om. Vilket gör att vi istället stannar kvar i den smärtsamma upplevelsen. Detta kan vara särskilt vanligt i perioder då annat också påverkar ens psykiska mående. Man känner sig kanske extra sårbar och ledsen. Det är därför viktigt att vara medveten om hur man mår generellt och ställa sig lite utanför och betrakta situationen. Några frågor man kan ställa sig är. Hur reagerar jag här egentligen? Varför ältar jag detta? Kan jag se detta på ett annat sätt?

I boken Förlåtelse av Desmond och Mpho Tuto (2004) tar man upp tiden med Apartheid och den försoning som Sydafrika behövde. Bokens fokus är främst på offren och hur dessa behövde förlåta för att kunna bli fria från övergreppen och förövarna. I boken tar man även upp hur förlåtelse skördar lika stora hälsoeffekter som att sluta röka. Men hur kan man förlåta något så hemskt som apartheid kanske man undrar? Återigen, det handlar inte om att förlåta själva oförrätten, händelsen, det som förövaren gjort mot en. Det boken menar är att vägen till att försonas går genom berättelsen. Att sätta ord på det som har hänt. Det handlar om att lyfta fram det onda i ljuset, inte glömma det, för att därefter kunna släppa taget om det.

Källor:

Avhandlingar.se

Empati är bra för hälsan

Sträck ut handen nu och bli vänner

Förlåtelse

Sigrid Helle om att sluta älta

Ljusets återkomst

Våren är på ingång och med detta blir dagarna längre. För många innebär denna årstidsväxling något positivt och man upplever att man får mer energi och känner sig gladare. Det riktigt spritter i kroppen, något bubblar inombords och man känner sig nästan kär.

Varför en del känner såhär när våren kommer beror på vad som händer i hjärnans belöningssystem. Belöningssystemet är den plats i hjärnan där vi finner signalsubstanser som serotonin och dopamin som stimulerar nervceller och ger oss glädje när något bra händer. 

Fred Nyberg, professor i biologisk beroendeforskning, forskar på hjärnans belöningssystem. Han menar att under vintern så går hjärnans belöningssystem på sparlåga och det utsöndras inte så mycket serotonin eller dopamin. När solen sedan kommer tillbaka så sätts belöningssystemet igång igen och vi känner oss glada utan direkt anledning. Fred Nyberg har även en teori om att när solen berör oss och gör oss varma så utsöndras även hormonet oxytocin, som ger oss välbehag. 

Men för andra blir det tvärtom och folk känner sig istället nedstämda. Ca 15 % av befolkningen upplever sig deprimerade när våren kommer. Det finns ingen konkret forskning som påvisar exakt varför detta sker. Men däremot finns ett flertal teorier. 

En teori kretsar kring ljusets biologiska påverkan på kroppen. Mekanismen påminner lite om jet lag och kan orsaka sömnrubbningar. Under vintern när det är mörkare ute producerar kroppen mer melatonin som signaler att det är dags att sova och när det blir ljusare igen så förändras dessa signaler vilket kan orsaka störningar i sömnen.

Torbjörn Åkerstedt, professor i psykologi vid Karolinska Institutet, menar att när det blir vår så ökar dagslängden väldigt snabbt, så pass snabbt att kroppen har svårt att hänga med. Enligt honom är det lika vanligt att bli deprimerad på våren som på vintern. 

Andra teorier går ut på att våren är mer kravfylld än vintern med fler aktiviteter och en känsla av att man bör vara glad. Även fast man innerst inne inte är det.

Även tidsomställningen när vi går över till sommartid kan vara en plåga för dem som är depressivt lagda. Har man anlag för att bli nedstämd är man i regel känslig för förändringar. Det gäller inte bara motgångar i livet utan även förändringar i ljusförhållanden och dygnsrytm.

Det bästa knepet för att motverka och lindra en depression är genom att röra på sig och gärna rätt intensivt. När vi tränar hårt frisätts endorfiner i hjärnan, ett hormon som dämpar smärta. När endorfinerna binder till sina receptorer i hjärnan förändras nivåerna av dopamin och noradrenalin vilket ger oss en känsla av lycka och styrka.  

 

Källor:

Nedstämdhet på våren

Våren kan göra dig deprimerad

Träning kan motsvara en normal dos morfin

Därför blir du lycklig och kär på våren

 

 

Fillers

Ålderism genomsyrar vårt samhälle på flera sätt. Vi bombarderas konstant av ett skönhetsideal av idel unga rynkfria människor. Oavsett egentlig ålder så verkar slät hud vara idealet.

En som tagit idealet till sin spets är Madonna, 64 år, som verkar vara besatt av att ha ett ungdomligt rynkfritt ansikte. Hon fyller konstant sitt ansikte till bristningsgränsen med olika injektioner. Detta menar vi är beklagligt för Madonna, i grunden en naturlig skönhet, som blir allt annat än naturlig efter alla injektioner.

Fillers har varit en rådande trend de senaste åren. En behandling där man injicerar hyaluronsyra in i huden för att återskapa volym och släta ut huden, till skillnad från botox som också injiceras men är ett muskelavslappnande ämne. 

Att spruta in ämnen i ansiktet är inget nytt, tvärtom. Redan i början av 1900-talet så var det populärt att spruta in paraffin i huden för att släta ut rynkorna. Det fanns vid den här tiden sk paraffininstitut, främst i Stockholm, dit man kunde gå för att få sig en behandling. Trots att läkarkåren varnade för paraffinets farliga effekter så var behandlingen mycket populär. 

Att se ung ut har alltid haft hög status historiskt. En del teorier kring varför grundar sig i människans rädsla för att åldras och framförallt för att dö. En gängse inställning tycks vara; ”Kan vi inte stoppa tiden så kan vi iallafall försöka stoppa vår huds åldrande?”

Det är absolut inget skamligt att ta hand om sitt utseende, men det finns andra sätt, då fillers dessvärre inte hindrar huden från att åldras. Resultatet varar mellan 1-12 månader. Fillers kan dessutom, om det injiceras felaktigt, skapa blindhet och vävnadsdöd. Hyaluronsyran kan även skapa störningar i blodcirkulationen om det injiceras på fel sätt. Ju äldre vi är desto större är risken för komplikationer. Detta på grund av att när vi är äldre har vi oftare kroniska sjukdomar, hormonell obalans och mindre tät benstomme. 

Marknaden har länge varit oreglerad och Sverige har länge haft ett bristande regelverk kring vem som får starta en fillersklinik. På grund av ett stort antal anmälningar på felaktigt utförda fillers kom en ny lag in 2021 med ett kompetenskrav på den som utför behandlingarna.  

Vi börjar nu se fillers-trenden avta då fler och fler väljer att injicera Hyaluronidase, ett enzym som bryter ned hyaluronsyran. Folk berättar att de längtar efter att se naturliga ut igen och har tröttnat på att se plastiga ut. Detta känns som rätt riktning och vi hoppas på att vi får se ett mer naturligt skönhetsideal framöver.

Källor:

Läppförstoringar botar dödsrädsla

Allt fler gör skönhetsingrepp trots skaderisk

Vem som helst kan injicera fillers

Anmälningarna till ivo ökar efter ny lag

Ny lag ger säkrare skönhetsbehandlingar

Fillers in elderly patients

Kan man bli för hälsosam?

Att äta nyttigt och att röra på sig är väl något som de flesta vet är bra för oss. Men blir vi för besatta av vår egen hälsa genom att ständigt träna och samtidigt kontrollera vad vi stoppar i oss kan det lätt istället bli ohälsosamt.

Ortorexia nervosa är ingen formell diagnos men ett vanligt problem som är nära besläktat med anorexia nervosa. Begreppet definierades första gången 1997 som ”en patologisk besatthet av hälsosam kost”.

Det finns stora likheter mellan anorexia och ortorexi, exempelvis ett skadligt tankesätt kring det vi äter. Medan anorexia oftast fokuserar på viktnedgång så fokuserar ortorexi mer på vad vi äter, viktnedgång är inte av lika stor betydelse. Det kan dock vara det. Det som främst kännetecknar ortorexi är ett överdrivet fokus på mat som är hälsosam och helst så ren som möjligt. Vanligt förekommande är strikta dieter, att äta på vissa tider samt att utesluta viss typ av mat. Att träna mycket är även vanligt, samt ångest kring att äta fel sorts mat.

Denna besatthet av att vara hälsosam kan lätt bli ett psykologiskt fängelse där personen slutar njuta av livet fullt ut. Ortorexi grundar sig ofta i höga krav på sig själv, prestationsångest och blir ett sätt att hantera oro och ångest. Har personen kaos runt omkring sig så kan man iallafall ha kontroll över det man äter och sin egen kropp. Andra fall grundar sig i en överdriven rädsla för att bli sjuk. 

Risker med ortorexi kan bli att man inte får i sig tillräckligt med näring. Även fast man äter hälsosamt blir det ofta för lite och man når inte upp till kroppens dagsbehov av kolhydrater, fett och protein. Den mentala hälsan blir även utsatt för stor påfrestning av att ständigt kontrollera och fokusera på det man äter.

Det har bedrivits relativt liten forskning på ämnet. Det man har kommit fram till fokuserar i regel på åldersgrupperna 20 till 59 år. Där har man dragit slutsatser såsom att ortorexi ofta hänger ihop med andra former av ätstörningar, att folk med ortorexi många gånger har en bakomliggande OCD diagnos samt att ortorexi i regel grundar sig i för höga krav på sig själv.

Det är fascinerande att inse att den forskning som gjorts kring ortorexi på åldersgruppen 60+ är minimal. En kinesisk studie där åldersgruppen 60+ finns representerad visar en intressant slutsats. Studien belyser och tar upp ortorexi som ett allvarligt tillstånd i samtliga åldersgrupper förutom åldersgruppen 60+. I den åldersgruppen lyfts tendens till ortorexi istället fram som något positivt. Man ser en besatthet av hälsa hos folk över 60 som något som skyddar och ger oss ett längre liv.

Detta är en skrämmande syn på psykisk ohälsa hos äldre. Att leva hälsosamt är bra oavsett ålder. Att vara alltför besatt av mat och träning är aldrig bra oavsett ålder. Studier som dessa visar dessvärre återigen samhällets syn på äldre med psykisk ohälsa och hur äldres psykiska hälsa gång på gång förminskas eller förbises.

Källor:

Taking healthy eating to it’s limits, orthorexia

Att vara sjukligt hälsosam

International journal of eating disorders