Introverta personer brukar beskrivas som inåtvända medan extroverta personer i stället ofta beskrivs som utåtriktade. Men en del identifierar sig varken som introvert eller extrovert. Är du en av dem? I så fall kan du vara otrovert – en personlighetstyp som inte låter sig definieras av traditionella mallar.

Redan på 1920-talet myntades termerna introvert och extrovert av den schweiziske psykiatern Carl Jung för att beskriva olika personlighetsdrag. Jung själv ansåg inte att människor kunde delas in på detta sätt. Han såg termerna som typer av medvetande och menade att vi kan uppleva dessa på olika sätt i olika situationer. Trots detta har människor sedan dess ofta delats in utifrån dessa kategorier. Men det finns många som inte känner sig hemma i något av dessa fack och för dessa personer har nyligen ett nytt begrepp börjat cirkulera så här hundra år senare; otrovert. Det här begreppet beskriver personer som varken hämtar energi från ensamhet eller socialt umgänge – utan från sin egen inre kompass.

Vad innebär det att vara otrovert?

Ordet otrovert kommer från det engelska ordet ”other” (annan) och myntades av den amerikanske psykiatrikern Rami Kaminski som under flera års forskning på området har sett denna personlighetstyp i både sig själv och i några av hans patienter. Enligt Kaminski föds vi alla som otroverta men påverkas med tiden av kulturella normer och en strävan efter att ”passa in”. Enligt honom finns det fördelar med att hålla kvar vid vårt oberoende för att förbli originella och känslomässigt självständiga individer med originella idéer. Kaminski har skrivit boken ”The Gift of Not Belonging: How Outsiders Thrive in a World of Joiners” och grundade 2023 The Otherness Institute, dit den som är otrovert (eller närstående till någon som är otrovert) kan vända sig för att lära sig mer.

Enligt Kaminski handlar begreppet inte om någon kognitiv eller känslomässig störning utan snarare om ett ovanligt personlighetsdrag. En person som är otrovert är inte nödvändigtvis blyg eller utåtriktad. I stället kännetecknas personen av en stark självständighet, emotionell integritet och en vilja att gå sin egen väg. Den som är otrovert är ofta fritänkare som inte låter sig styras av sociala förväntningar eller behovet av att passa in. Till skillnad från introverta, som tenderar att blicka inåt, och extroverta, som söker sig utåt, rör sig otroverta personer i en tredje riktning – sin egen. Det handlar inte om att vara asocial, utan om att vara autentisk och oberoende. Nackdelen är dock att man sällan känner att man hör hemma i olika grupper – man är på så sätt lite av en ”outsider”.

Kända personer som påstås ha haft otroverta drag

Några kända historiska personer som påstås stämma in på otroverta personlig-hetsdrag är:

• Frida Kahlo
• Franz Kafka
• George Orwell
• Albert Einstein

En ny personlighetstyp eller bara ett ord?

Begreppet otrovert har fått spridning i sociala medier och olika livsstilsmagasin, men det är viktigt att komma ihåg att det ännu inte är en vetenskapligt erkänd personlighetstyp. Än så länge saknas det forskning som stöder termen. Å andra sidan kan det vara ett användbart sätt att förstå sig själv bättre – särskilt för de som inte känner sig hemma i de traditionella kategorierna. Att vara otrovert handlar i grunden om att inte behöva definieras – en påminnelse om att vi alla är komplexa, och att det finns fler sätt att vara människa än vad etiketter kan fånga.

Är du otrovert?

Här nedan listas 7 tecken på att du kan vara otrovert:

• Du känner dig inte hemma i vare sig introverta eller extroverta sammanhang.
• Du trivs i ditt eget sällskap men är inte rädd för sociala situationer.
• Du går din egen väg, även om det innebär att du sticker ut.
• Du är fritänkande och ifrågasätter normer och konventioner.
• Du är emotionellt självständig och påverkas inte lätt av andras känslor.
• Du har ett starkt behov av autenticitet och ärlig kommunikation.
• Du känner dig ofta som en observatör snarare än en deltagare i sociala sammanhang.

Källor:

Kurera

Metro

Är vi samma personer hela livet eller förändras vår personlighet med tiden – och hur påverkar våra personlighetsdrag vår hälsa? Femfaktorteorin, ofta kallad the Big Five, är i dag en av de mest etablerade modellerna för att beskriva personlighet. Den delar in våra personlighetsdrag i fem dimensioner: extraversion, öppenhet, samvets-
grannhet, vänlighet och neuroticism.

Mikael Rennemark som är professor vid Linnéuniversitetet och har varit verksam inom det nationella forskningsprojektet SNAC (Swedish National Study on Aging and Care), beskriver hur personlighet och hälsa hänger ihop över tid.

Personligheten – stabil men inte statisk

Personlighet brukar beskrivas som något relativt stabilt – våra typiska sätt att tänka, känna och agera. Samtidigt är det rimligt att tänka att livet i sig formar oss. Årtionden av stress kan sätta spår i kroppen, medan goda vanor – ofta kopplade till samvetsgrannhet – kan stärka hälsan långt upp i åldrarna.

SNAC-projektet har följt äldre personer under lång tid för att se hur personligheten förändras. I en studie följdes 341 personer mellan 60 och 78 år under tolv år. Resultatet visade att personligheten är förvånansvärt stabil, men inte helt oföränderlig.

Personlighetens koppling till hälsa

En av de mest spännande delarna av SNAC-projektet är hur personlighetsdrag påverkar hälsa och livslängd. Flera tydliga samband har identifierats:

• Samvetsgrannhet är en hälsobonus – detta personlighetsdrag är starkt kopplat till ett långt och hälsosamt liv. Anledningen är att personer som är organiserade, ansvarsfulla och målinriktade tenderar att undvika riskbeteenden samtidigt som de tenderar att följa hälsosammare rutiner (exempelvis gällande kost, motion och sömn) och löper mindre risk för kroniska sjukdomar.

• Öppenhet innebär mer egenvård – öppna personer är mer benägna att ta hand om sin hälsa och tenderar att ha bättre kognitiv hälsa, de är därmed ofta mer motståndskraftiga mot demens. Intressant nog rapporterar män med hög öppenhet mer smärta, och en trolig förklaring kan vara att de är mer uppmärksamma på kroppens signaler.

• Extraversion kan påverka tidpunkt för pensionering – hög extraversion (det vill säga extroverta personer) är ofta kopplat till bättre subjektivt välbefinnande, vitalitet och livslängd. Hög extraversion främjar social gemenskap, vilket är viktigt för äldres hälsa. Personer som är introverta tenderar att pensionera sig tidigare.

• Neuroticism (emotionell instabilitet) påverkar vår känslighet – höga nivåer av neuroticism är ofta förknippat med sämre fysisk och psykisk hälsa, ökad stresskänslighet och högre dödlighet. Detta innebär att man ofta har starkare upplevelser av stress och smärta. Samtidigt är det en riskfaktor för kognitiv nedsättning och demens. För kvinnor som har förlorat en nära anhörig finns det en koppling mellan höga nivåer av neuroticism och kortare livslängd.

• Vänlighet påverkar hälsan – det finns en koppling mellan låga nivåer av vänlighet och sämre fysisk hälsa.

Nytt fokus inom forskningen

Det som har blivit ett nytt fokus inom forskningen är att inte enbart titta på enskilda personlighetsdrag utan i stället olika personlighetsprofiler – det vill säga kombinationer av de fem faktorerna. Målet med detta är att se om vissa mönster är särskilt skyddande eller riskfyllda för hälsan. Vidare vill man undersöka om förändringar i personligheten över tid kan kopplas till förändringar i hälsan. Det här är ett område som än så länge är okänt men där resultaten kan få stor betydelse för hur vi förstår åldrandet.

Källor:

Äldre i centrum

sciencedirect.com

Forskning visar att vaccin mot bältros inte bara skyddar mot själva sjukdomen – det kan även minska risken för stroke och demens.

Bältros är ett smärtsamt tillstånd som yttrar sig i form av blåsor längs en nervbana på kroppen. Det är en infektionssjukdom som kan uppstå hos personer som har haft vattkoppor då vattkoppsviruset (varicella zoster) finns kvar i nervcellerna resten av livet. Viruset tillhör familjen herpesvirus.

Ett vilande virus som återaktiveras

Efter en vattkoppsinfektion ligger viruset vilande i nervsystemet och kan återaktiveras senare i livet, särskilt hos äldre, vilket då leder till bältros. Det är en plågsam sjukdom som kan ge långvarig nervsmärta – men det är inte allt. Studier visar att personer över 50 år som drabbas av bältros löper fyra gånger högre risk att få stroke. Studier visar dessutom påen ökad risk för demenssjukdomar då viruset tros kunna nå hjärnan och där orsaka en infektion som utvecklas långsamt och som efter flera år leder till Alzheimers sjukdom. Det verkar därmed finnas ett samband mellan herpesvirus och kognitiv sjukdom.

Banbrytande forskning

En banbrytande studie från Stanford University, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature, undersökte effekterna av bältrosvaccin i Wales, där alla 79-åringar erbjuds vaccin sedan 2013. Genom att jämföra över 280 000 personer under sju år kunde forskarna se att risken för demens minskade med 20 procent hos de som fått vaccinet. Effekten var särskilt tydlig hos kvinnor. Forskarna tror därför att vaccinering inte bara förhindrar att viruset återaktiveras och utan även skyddar hjärnan mot demenssjukdomar.

Studien vid Stanford University fokuserade på bältrosvaccinet Zostavax då man inte kunde granska det nyare bältrosvaccinet Shingrix med anledning av att detta inte var tillgängligt när vaccinationerna som man granskade skedde. En studie vid Oxford University har dock visat att risken för demens är ännu mindre bland de som har fått det nyare vaccinet Shingrix – ett vaccin som vanligtvis rekommenderas till personer över 50 år och yngre personer med nedsatt immunförsvar. Studien vid Oxford University visade även att vaccinet bidrog till senare debut av Alzheimers sjukdom hos de som ändå utvecklade sjukdomen, till skillnad från de som var ovaccinerade.

Det här öppnar för ett nytt sätt att tänka kring förebyggande hälsa. Vaccin mot bältros, som tidigare främst setts som ett skydd mot smärta och hudbesvär, kan alltså även vara ett kraftfullt verktyg för att minska risken för två av våra mest allvarliga folksjukdomar – demens och stroke. Mer forskning efterfrågas dock från svenskt håll innan några allmänna rekommendationer kan ges.

Bra att veta om bältrosvaccin

Några hälsoeffekter av bältrosvaccin är:

• 95–98 % skydd mot bältros i mer än 12 år
• 17–20 % lägre risk för Alzheimer och andra demenssjukdomar
• 23–26 % reducerad risk för stroke eller hjärtsvikt i samband med eller efter bältros

För dig som är över 50 år kan det vara värt att prata med din vårdcentral om bältrosvaccin (behöver tas i två doser). Det handlar inte bara om att undvika en obehaglig sjukdom – det kan vara ett steg mot ett friskare liv på äldre dagar.

Källor:

Senioren

Vaccin.nu

Yle 

Alzheimer Life

Hjärtsvikt är en av våra stora folksjukdomar som drabbar 250 000 svenskar, och varje år dör drygt 3000 personer av folksjukdomen. Trots stora framsteg inom behandlingen lever många fortfarande med symtom som trötthet, andfåddhet och begränsad ork i vardagen. Men nu verkar det som att forskarna är på väg att hitta en viktig pusselbit som kan stärka hjärtat och stötta kroppens egen läkningsförmåga – vilket har visat sig vara något så oväntat som mineralet selen.

Selen är ett näringsämne som vi bara behöver i små mängder, men som spelar en avgörande roll för energiproduktionen i våra celler och för att skydda kroppen mot oxidativ stress. Forskare har under senare år sett tydliga samband mellan låga selenvärden och sämre prognos vid hjärtsvikt.

Selenbrist och kopplingen till ökad risk för hjärtsvikt

Personer med de allra lägsta nivåerna av selen har i tidigare studier visat sig ha nästan dubbelt så hög risk att utveckla hjärtsvikt – även personer utan tidigare hjärtproblem. Vad som är hönan och vad som är ägget är däremot fortfarande oklart. Leder selenbrist till hjärtsvikt, eller uppstår bristen som en följd av sjukdomen? Detta vill nu forskarna gå till botten med.

En stor studie startar 2026

För att få svar startar forskningsprojektet SIRI‑HF våren 2026 – den största randomiserade studien på hjärtsviktspatienter som gjorts i Skandinavien som inte drivs av ett läkemedelsföretag. Under tre år kommer forskarna att följa deltagarnas hjärtfunktion, syreupptag, livskvalitet och olika biomarkörer. Hälften av deltagarna får selentillskott och hälften placebo, och produkterna levereras av Pharma Nord.

Både Hjärt‑Lungfonden och Vetenskapsrådet står bakom finansieringen, vilket visar det stora intresset för selenets potentiella roll för hjärthälsan. Forskarna beskriver sig som försiktigt hoppfulla – om resultaten blir positiva kan en enkel och billig behandling få stor betydelse för många människors liv.

Selenfattiga jordar i Norden

Selen är ett naturligt förekommande grundämne i marken men Norden har generellt låga selenhalter i jordarna, vilket innebär att vi ofta får i oss mindre selen via spannmål och grönsaker. För att kompensera detta tillsätts selen ofta i djurfoder, vilket i sin tur ökar halten i livsmedel som kött, mjölk och ägg. Trots detta är intaget av selen generellt lägre i Sverige än i många andra länder.

När väntas resultat från studien?

De första övergripande resultaten från SIRI‑HF väntas mellan 2029 och 2030. Om studien visar att selentillskott kan förbättra livskvaliteten för hjärtsviktspatienter och som behandlingsmetod kan detta bli revolutionerande – ett både enkelt och billigt behandlingsalternativ där en dos skulle kosta knappt en krona om dagen och kunna hjälpa uppemot två procent av befolkningen.

Bra att veta om selen

Några hälsofördelar med selen är följande:

• Selen är en kraftfull antioxidant som stödjer immunförsvaret
• Selen bidrar till normal sköldkörtelfunktion
• Selen skyddar cellerna mot oxidativ stress
• Selen bidrar till att upprätthålla hjärtmuskelcellernas mitokondriella funktion (vilket är avgörande för att hjärtat ska kunna slå ordentligt)

Hur mycket behöver vi?

Lagom är bäst, inte för låga och inte för höga doser då detta kan ge biverkningar. Precis som hjärtat slår i rytm vill också kroppen ha balans. Rådfråga din läkare/vårdpersonal för att hitta rätt dos för dig innan du börjar med tillskott.

Källor:

Lunds universitet

Hjärt-Lungfonden

Kurera

Fysisk aktivitet är inte bara ett sätt att hålla kroppen i form – det är också ett kraftfullt verktyg för att förebygga sjukdomar, inklusive flera former av cancer. För äldre personer kan träning dessutom bidra till ökad livskvalitet, bättre återhämtning efter behandling och stärkt självständighet.

Forskning visar att regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för flera vanliga cancerformer, såsom bröst-, tjocktarms- och prostatacancer. Träning påverkar kroppens hormonnivåer, immunförsvar och inflammation – faktorer som alla har koppling till cancerutveckling. Dessutom hjälper fysisk aktivitet till att hålla vikten i schack, vilket är viktigt eftersom övervikt är en känd riskfaktor för flera cancerformer.

Fördelar för äldre

För äldre personer är träning särskilt viktig. Med stigande ålder minskar muskelmassan och balansen försämras, vilket kan leda till ökad risk för fall och därmed beroende av hjälp. Genom att träna regelbundet – även på måttlig nivå – kan äldre bibehålla den funktionella förmågan, förbättra konditionen och stärka immunförsvaret. Detta är avgörande både för att förebygga cancer och för att klara av behandlingar om sjukdomen skulle uppstå.

Träning under och efter cancerbehandling

Även för den som redan har fått en cancerdiagnos kan träning göra stor skillnad. Studier visar att fysisk aktivitet bland annat kan lindra biverkningar, minska trötthet (fatigue), förbättra humöret och minska risken för återfall. Det är viktigt att träningen anpassas efter individuella förutsättningar – det kan handla om promenader, lätt styrketräning eller balansövningar.

Banbrytande internationell studie

En internationell studie har genomförts som har visat på träningens effekt när det kommer till att minska risken för cancer och återfall av cancer. Resultaten presenterades, enligt The Guardian, i Chicago 2025 vid världens största cancerkonferens: årsmötet för American Society of Clinical Oncology (ASCO). Resultaten publicerades också i New England Journal of Medicine.

I studien deltog patienter från USA, Storbritannien, Australien, Frankrike, Kanada och Israel. Studien visar att strukturerad träning efter cancerbehandling kraftigt minskar risken för att dö, minskar risken att sjukdomen återkommer och minskar risken att en ny cancer utvecklas. I studien, som startades 2009, deltog 900 patienter med tarmcancer som slumpmässigt delades in i två grupper. Den ena gruppen fick träning med vägledning av en personlig tränare under tre år efter att de hade genomgått cancerbehandling, medan den andra gruppen endast fick en broschyr med råd om en hälsosam livsstil.

Resultaten visade att de som fick personlig träning hade 28 procent lägre risk för återfall och 37 procent lägre risk för dödsfall. Detta innebär, enligt ASCO:s medicinske chef Julie Gralow, att effekten ligger på samma nivå som många läkemedel. Resultaten från studien har fått stor uppmärksamhet inom professionen.

Svensk studie 

Även i Sverige har man i en studie sett hur viktigt det är med träning för patienter som diagnostiseras med cancer. Elisabeth Rydwik, forskare vid institutionen för neurologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska institutet i Huddinge, leder forskargruppen Rehabilitering, samverkan och åldrande. De inriktar sig på forskning om prehabilitering, det vill säga förberedelser inför en behandling samt rehabilitering av sköra äldre personer i deras hem.

Sedan några år undersöker forskargruppen hur fysisk status påverkar vilka komplikationer patienter får efter en canceroperation. De skapar också, och testar, träningsprogram för att patienter ska kunna förbereda sig på ett bättre sätt. Det man har sett är att träning har en stor betydelse för hur patienten klarar av en operation och påverkar också hur kroppen läker efter en operation. En bättre syreupptagningsförmåga är till exempel viktigt både under narkos och för att få färre inflammatoriska processer i kroppen. Benstyrka är avgörande för att kunna klara sin vardag efter operationen, för att inte bli stillasittande och beroende av sin omgivning (exempelvis äldreomsorg och anhöriga).

Kom igång – tips för äldre

Här nedan listas några tips för att komma igång:

• Börja försiktigt – Exempelvis genom promenader, cykling eller simning som är skonsamma och effektiva träningsformer.
• Träna regelbundet – Sikta på minst 150 minuter måttlig aktivitet per vecka.
• Variera träningen – Kombinera gärna kondition, styrka och balans.
• Lyssna på kroppen – Anpassa intensiteten efter dagsform och eventuella behandlingar.
• Fråga vården – Ta hjälp av läkare och/eller fysioterapeut (sjukgymnast) för att få råd om lämplig träning som utgår från din hälsa och situation.

Att röra på sig behöver inte vara komplicerat – det viktigaste är att komma igång och att göra det till en vana. Träning kan bli nyckeln till ett friskare och mer självständigt liv – och ett sätt att minska risken för cancer, eller ett sätt att förbättra sina möjligheter till återhämtning om man ändå skulle drabbas av cancer.

Källor:

Cancerfonden – Träning vid cancer

Senioren – Träning motverkar cancer

Träning som kan göra skillnad – Äldre i Centrum