Igår, den 10 oktober, var det världsdagen för psykisk hälsa – World Mental Health Day. Världsdagen för psykisk hälsa infaller den 10 oktober varje år. Den instiftades av World Federation for Mental Health 1992 och syftar till att skapa större medvetenhet och förståelse för psykisk hälsa och ohälsa.
I år är temat för dagen suicidprevention och hur vi tillsammans kan enas i arbetet för att förebygga och förhindra självmord.
Ett globalt perspektiv
Ur ett globalt perspektiv är suicid ett allvarligt folkhälsoproblem och nära 800 000 människor dör på grund av självmord varje år världen över. Under de senaste två decennierna har suicid minskat med cirka 20 procent i Sverige men den positiva trenden gäller inte ungdomar och unga vuxna. Nästan två tredjedelar av de som avlider i suicid är män och högst suicidtal (antal suicid per 100 000 invånare) finns bland män som är 85 år och äldre. För att vända utvecklingen i alla grupper krävs ett långsiktigt förebyggande arbete på lokal, regional och nationell nivå.
Jenny Telander, utredare på Folkhälsomyndigheten, förklarar vidare:
“Varje suicid måste ses som en stor mänsklig och samhällelig tragedi. Suicid går att förebygga och för att vi ska kunna göra det behövs insatser inom alla samhällets sektorer. Tillsammans kan vi göra skillnad.”
Sedan maj 2015 har Folkhälsomyndigheten i uppdrag att samordna arbetet med suicidprevention på nationell nivå. Det handlar om att stärka samverkan mellan aktörer som arbetar med frågor kring suicidprevention, utveckla uppföljningen och stärka kunskapsuppbyggnaden inom området.
World Mental Health Day i Sverige
I Sverige uppmärksammades dagen bland annat av NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) som anordnade en inspirationsdag i Stockholm med temat ”Psykisk hälsa har ingen ålder!”. Representanter från Riksföreningen Äldres Hälsa var där!
Dagen bjöd på bland annat En musikhistoria utan slut – en musikalisk och personlig resa av Janne Schaffer, som har erfarenhet utifrån ett anhörigperspektiv till en bror med psykisk ohälsa och som god vän till Ted Gärdestad som likaså han led av psykisk ohälsa. Janne Schaffer berättade hur han kämpade med att hålla sina nära ovanför vattenytan, men att kampen till slut blev för svår. Trots hans tunga erfarenheter har musiken alltid funnits där vid hans sida som en tröst och källa till inspiration och livsglädje.
Janne Schaffer är ett levande bevis på hur viktig musiken (men även andra konstformer) är för hälsan. Vidare är han ett bevis på att livet, trots svåra motgångar och svåra förluster, kan gå vidare. Ett stort tack till Janne som bjöd på sig själv och berättade om sin gripande livsberättelse varvat med vackra låtar utifrån olika perioder av hans liv! Det var förmodligen inte någon i publiken som inte fick sina ögon tårfyllda och kände en enorm sorg i hjärtat, men som sedan avslutningsvis upplevde att de starka känslorna vände till en enorm värme och glädje. Tack!
Vidare bjöd dagen på några personliga berättelser från några av Riksförbundet Hjärnkolls seniorambassadörer. Vi fick ta del av Ingers och Hillevis personliga livsberättelser och deras kamp mot psykisk ohälsa. Även till Inger och Hillevi vill vi rikta ett stort tack för att de ville dela med sig av sina erfarenheter och insikter, psykisk ohälsa är ett så viktigt ämne att uppmärksamma! Tack!
Utöver personliga berättelser bjöd dagen dessutom på en forskningsrapport om äldres psykiska hälsa presenterad av Stefan Fors, verksam vid Karolinska Institutet och ansluten till ARC (Aging Research Center). Vidare en presentation av NSPH- projektet ”Åldras och må bra”, Hjärnkolls seniorsatsning och fokus på åldrandets möjligheter samt reflektioner kring begreppet ”årsrikedom” av Barbro Westerholm (riksdagsledamot för Liberalerna).
En givande dag
Det var en minst sagt intressant, inspirerande och givande dag med mycket värme och kloka reflektioner. Så, tack NSPH för denna fantastiskt givande dag!
Kunskap om vikten av psykisk hälsa, och likaså problematiken kring psykisk ohälsa som i värsta fall kan resultera i självmord, är otroligt viktigt i kampen för att rädda liv. Likaså samverkan och samarbete mellan olika aktörer. Tillsammans kompletterar vi varandra och kan bli en stark kraft för att rädda liv!
Med detta blogginlägg vill vi uppmana alla att ta hand om varandra – och framför allt dig själv!
NSPH:s inspirationsdag ”Psykisk hälsa har ingen ålder!” på World Mental Health Day
2019-10-10.
https://aldreshalsa.com/wp-content/uploads/2019/10/shutterstock_1170293152.jpg334500Riksföreningen Äldres Hälsahttps://aldreshalsa.com/wp-content/uploads/2018/05/Riksföreningen-Äldres-Hälsa_Logga-1-KLAR-utanbakgrund-01.pngRiksföreningen Äldres Hälsa2019-10-11 21:35:042021-10-08 08:09:59World Mental Health Day
Den 10 september uppmärksammades internationella suicidpreventiva dagen, ett globalt initiativ för att förebygga suicid. I Sverige uppmärksammades detta med hjälp av Folkhälsomyndigheten, Stockholms läns landsting, Mind, NASP, SPES och Suicide Zero som anordnade ett seminarium i Stockholm under temat ”Att vilja leva länge” – med fokus på psykiskt välbefinnande och suicidprevention sent i livet. Riksföreningen Äldres Hälsa var där!
Internationella dagen för suicidorevention lanserades 2003 av World Health Organization (WHO), World Federation for Mental Health (WFMH) och International Association for Suicide Prevention (IASP) för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan.
Fakta om suicid
Globalt sett dör över 800 000 personer i världen i suicid varje år, vilket innebär 2 200 självmord varje dag. Detta är fler än dödsfall i exempelvis malaria, bröstcancer eller influensa. Globalt sett utgör självmord 57 % av allt dödligt våld. Detta är mer än dödligt våld i krig och mord (även dråp) tillsammans.
I Sverige utgör självmord 94 % av allt dödligt våld, och i Sverige är självmord 6 gånger vanligare än dödsfall i trafiken.
Fokus på äldre
Socialstyrelsen gav ut rapporten Psykisk ohälsa hos personer 65 år och äldre under hösten 2018 som visar att äldre personer som lider av psykisk ohälsa och suicidtankar har svårare att få specialistvård och att äldre inte alls i samma utsträckning som yngre personer får andra typer av insatser än läkemedel (insatser som kan vara livräddande).
Margda Waern, professor och överläkare vid AgeCap Center (sektionen för psykiatri och neurokemi) vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset, var en av föreläsarna som höll föredrag om suicid bland äldre. Hon har studerat suicidalt beteende över livscykeln och hur man kan jobba med suicidprevention med ett särskilt fokus på äldre och. Margda Wearn poängterar vikten av att forskning behövs då äldre utgör en växande åldersgrupp med hög risk för suicid, särskilt bland äldre män. Äldre personer berättar i regel inte om sina suicidala tankar i samma utsträckning som yngre personer. De gör färre suicidförsök men när de gör suicidförsök är risken att det sedan blir ett fullbordat självmord 67 gånger högre än när en ung person gör suicidförsök.
Magda Waern berättar om sitt forskningsresultat och understryker att det inte finns någon särskild depressionsbild för äldre som tar livet av sig utan det kan se väldigt olika ut. Hon nämner bland annat faktorer som klinisk/mild depression till suicidalt beteende, könsskillnader, interpersonella konflikter samt kroppslig sjukdom och funktionsstörning som kunde påverka utfallet till suicidförsök. Man såg även en koppling till ökad risk för suicid vid användande av läkemedel som lugnande mediciner och likaså sömnmedel. Vid registerforskning, där man undersökt flera olika nationella register, har det visat sig att 25 % (en fjärdedel) av alla personer över 75 år har fått recept på antidepressiva medel. 43 % av alla som dog i suicid hade recept på antidepressiva medel och 66 % av alla som gjorde suicidförsök.
I en annan liknande studie i Västra Götaland där personerna som hade överlevt suicidförsök fann man snarlika bilder av att både klinisk depression och mild depression utgjorde risk för suicidalt beteende. Man kunde även se sambandet mellan ensamhetsproblematik och alkoholproblematik som en betydande riskfaktor för suicidförsök. Vidare sågs en ökad risk hos män födda i andra nordiska länder och hos kvinnor födda utanför Norden.
När det kommer till kopplingen mellan somatisk sjukdom och risken för suicid ser bilden lite olika ut beroende på kön. Bland äldre kvinnor med allvarlig somatisk sjukdom verkar det inte föreligga ökad risk för suicid, däremot är det raka motsatsen bland äldre män där risken för suicid tenderar att öka markant vid allvarlig somatisk sjukdom.
Vid ofrivillig ensamhet har risken för suicidförsök visat sig öka 7-faldigt och vid alkoholproblematik har risken visat sig öka med 9,5 gånger hos män och 12,2 gånger hos kvinnor.
Resultat av studien
Drygt 1 av 10 som gjort suicidförsök rapporterade livströtthet, dödsönskan eller suicidtankar/planer.
Depression var kopplad till ökad risk för dessa tankar men de flesta med dessa tankar uppfyllde inte kriterierna för depression.
Fysisk aktivitet var inte en riskfaktor.
Brist på sociala kontakter var en riskfaktor.
Sömnstörning visade sig vara en riskfaktor.
Efterlevande som riskgrupp (gäller alla åldrar)
Vid ett självmord drabbas 6-14 närstående och upp till 135 i den yttre kretsen. Efterlevande löper ökad risk för psykisk ohälsa och egna suicidala handlingar. Personer som har förlorat en partner löper 6-8 gånger högre risk för självmord. Det finns inte tillräckliga vetenskapliga belägg, men stigma tros bidra till suicidriskökningen. Många upplever att de stängs ute från sitt normala sociala sammanhang, och att man inte har rätt att sörja. Många efterlevande upplever psykosociala svårigheter kopplade till sorgen i form av exempelvis nedstämdhet och meningslöshet.
Enligt en studie som SPES (Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd) har gjort har många efterlevande upplevt att andra personer har agerat undvikande eller oförstående till deras sorg. Social distans upplevdes framför allt bland vårdpersonal, vänner och kollegor men mindre bland familj, sociala medier och stödgrupper. Vidare visade studiens resultat att informella stödkällor, såsom familj och litteratur samt andra efterlevande, upplevdes som mer hjälpsamma och större stöd än formella stödkällor såsom psykiatrin och arbetsplatsens personalvård. Något som för många upplevdes som viktigt var att få en förståelse för varför personen hade tagit sitt liv, och för en tredjedel upplevdes en religiös tro som ett stöd.
Psykisk ohälsa hos äldre
Det finns många faktorer som kan leda till depression, några exempel på faktorer är:
Undernäring/nutritionsproblematik
Social belastning
Läkemedelsbehandling
Psykisk belastning
Somatisk sjukdom
Biokemisk störning
En svensk kommuns satsning för suicidprevention bland äldre
Sedan 2013 har man i Gävle kommun arbetat strategiskt inon området psykisk ohälsa och suicid. Alla som arbetar i direkt kontakt med äldre personer, och även de som sitter i kundtjänst, har gått utbildning i form av första hjälpen till psykisk hälsa. Utbildningen finns i tre delar för de som arbetar med unga, vuxna eller äldre.
Målsättningen med utbildningen var att öka kunskapen inom området psykisk ohälsa och suicid. Utvärdering av utbildningen har visat att personalen har fått större kunskaper inom området psykisk ohälsa och suicid. Detta har i sin tur gjort att personalen efter utbildningen har känt sig mer trygg och vågat agera, dessutom ser man idag tecken på psykisk ohälsa i högre grad än vad man gjorde tidigare tack vare denna nya kunskap.
Suicidprevention – ett viktigt ämne att uppmärksamma
Riksföreningen Äldres Hälsa deltog i seminarium på den internationella dagen för suicidprevention på Hilton hotell i Stockholm. Det blev en givande eftermiddag med intressanta föreläsningar och duktiga föreläsare! Detta ämne är så viktigt att uppmärksamma, och därför har Riksföreningen Äldres Hälsa också detta ämne som en egen punkt i vårt intressepolitiska program.
Vi vill dock betona att Riksföreningen Äldres Hälsa inte är emot mediciner. Dessa är många gånger nödvändiga och räddar i många fall människors liv, men vi anser samtidigt att vi behöver vidga våra vyer och även värdera andra behandlingsformer lika högt – om inte högre. Läkemedel hjälper inte alla och dessa räcker inte alltid som enda behandlingsform utan behövs ibland i kombination med exempelvis samtalsstöd. Vidare skiftar olika riskfaktorer utifrån olika aspekter som exempelvis ålder och kön. Detta innebär att vi alltid behöver ha fokus på individen och dennes behov då gruppen äldre inte på något sätt är homogen utan består av unika individer. Några generella riskfaktorer för suicid/suicidförsök verkar dock vara depression (även mild depression), ofrivillig ensamhet, alkoholproblematik och sömnproblematik. När vi kan finna lösningar på dessa problem och besvär kan vi förmodligen alltså bättre förebygga självmord och självmordsförsök hos äldre.
Med kunskap, bra bemötande och rätt stöd är det möjligt att jobba med suicidprevention och på så vis fånga upp självmordsnära personer innan det är för sent!
Vi har tidigare belyst ämnet anhörigstöd och vi tänkte även denna vecka fortsätta på samma spår, med fokus på olika former av stöd till anhöriga. Vi vill även belysa ämnet utifrån ett jämställdhetsperspektiv då cirka 70 procent av de informella vårdgivarna är kvinnor, och att kvinnor överlag har visat sig påverkas mer negativt än män när det kommer till att ge anhörigomsorg.
Som vi tog upp i förra veckans blogginlägg så är omsorgsgivande, enligt Socialstyrelsen, mest förekommande i åldersgruppen 45-64 år, och vanligast är att de ger stöd åt en förälder. Personer äldre än 65 år ger i mycket hög utsträckning omsorg till sin make, maka eller partner. Det har visat sig att behovet att vårda, hjälpa eller stödja en make, maka eller partner ökar med åldern. Trots detta är det dock viktigt att insatserna sker på frivillig basis och med stöd från samhället vid behov och önskan om detta.
Vad hjälper anhöriga till med?
Det är vanligt att vuxna barn ger hjälp och stöd till sina föräldrar eller svärföräldrar. De vuxna barnen hjälper exempelvis till med att laga mat, städa och tvätta. Hälften av barnen hjälper till någon gång i veckan eller mer sällan. Mycket få ger mer intensiv och omfattande hjälp och stöd. Barn som bor på närmare avstånd än 15 km ger mer hjälp och stöd än hemtjänsten. Det är också vanligare att döttrar hjälper till jämfört med söner. En av fem som ger hjälp och stöd till en anhörig har också ett yrke som ska skötas.
Hälsomässiga och ekonomiska konsekvenser
Anhörigvårdare som ger mycket omfattande hjälp och stöd riskerar sin egen hälsa. Studier visar att de som ger mycket omfattande hjälp och stöd också har en lägre livskvalitet än andra grupper av anhörigvårdare.
Det finns rapporter som visar att medelålders kvinnor som ger omfattande hjälp till anhöriga oftare är borta från sitt arbete än kvinnor som ger mindre hjälp eller ingen hjälp alls. Vidare är detta även kopplat till ett ekonomiskt perspektiv med tanke på risken för förlorad inkomst snarare än ekonomisk ersättning för att vårda en anhörig. Färre personer får ekonomisk ersättning sedan 1970, och när det ekonomiska stödet minskar så ökar utsattheten för denna grupp. Kommunerna i sin tur ger oftast stöd till sammanboende äldre, makar och partners med gemensamt hushåll medan stöd till yrkesarbetande anhöriga som bor i närheten eller längre bort i princip är obefintligt.
Olika former av anhörigstöd
Det finns idag olika former av anhörigstöd (vilka vi redogör för nedan), dock vill vi betona att stödet ser lite olika ut i olika kommuner då regelverken kan skilja sig mellan olika kommuner. För att se vad som gäller i just din kommun kan du gå in på www.seniorval.se och klicka på din kommun för att läsa mer (du länkas då direkt till din kommuns hemsida där du kan läsa mer).
Avlösning
Lever du tillsammans med någon som behöver mycket stöd och hjälp och tycker att det känns svårt att lämna personen ensam? Det är många anhörigvårdare som upplever det och därför finns det möjlighet att få avlösning. Det innebär att någon annan kommer hem och är tillsammans med personen under några timmar så att du som anhörig till exempel kan gå och handla eller besöka vänner. Tjänsten kan vara regelbunden eller utnyttjas vid enstaka tillfällen.
För att få avlösning kontaktar du din kommun, ofta är det kostnadsfritt. Vem som kommer till er för avlösning beror på hur det fungerar i din kommun. Antingen finns det flera olika verksamheter som är godkända av kommunen som du kan välja mellan eller så är det kommunens egen personal.
Dagverksamhet
Att delta i en dagverksamhet är ett sätt för den anhörige eller närstående att få avlastning. En dagverksamhet är ett ställe dit den som behöver stöd och omsorg kan komma för att få gemenskap och stimulans. Dessa finns med olika inriktningar som till exempel socialt umgänge, demenssjukdom eller psykisk ohälsa. För att få en plats på en dagverksamhet behöver man ansöka hos hemkommunen. Ta kontakt med en biståndshandläggare där för att få veta mer.
Ekonomisk ersättning
Att ta hand om och finnas där för någon som behöver omsorg kan kräva både tid och energi. Om du hjälper en anhörig kan du i vissa fall få ekonomiskt stöd från kommunen eller Försäkringskassan. En anhörig kan vara en familjemedlem, en nära släkting, grannar, vänner eller andra närstående.
Hemvårdsbidrag/anhörigbidrag
I vissa kommuner finns möjligheten att ansöka om ekonomiskt bidrag. Detta kallas hemvårdsbidrag, anhörigbidrag eller omvårdnadsbidrag. Syftet med bidraget är att stimulera och ge uppskattning till anhörigvårdaren som gör saker som annars skulle utföras av hemtjänsten. Bidraget finns som sagt inte i alla kommuner och reglerna för vem som kan få bidraget är också olika liksom storleken på det. Oftast söks bidraget av och betalas ut till personen som tar emot hjälpen.
Närståendepenning
Om du som anhörig behöver avstå från att arbeta för att ta hand om någon som är sjuk kan du få närståendepenning. Närståendepenning ansöker du om hos Försäkringskassan.
Anhöriganställning
Detta innebär att du som vårdar en anhörig kan bli anställd under ett antal timmar och få betalt. Möjligheten erbjuds bara i vissa kommuner och formerna ser olika ut. Kontakta din kommun för att ta reda på hur reglerna ser ut där.
Kommunens anhörigstöd
Flera kommuner erbjuder olika typer av anhörigstöd. Det är oftast en egen enhet på kommunen dit anhöriga kan vända sig för att få råd och stöd, träffa andra anhöriga i samma situation, delta vid seminarier och föreläsningar. Anhörigstöd är ofta kostnadsfritt och ges av kommunens anhörigkonsulent, anhörigstödjare eller demenssamordnare. Syftet är att värna om anhörigas hälsa och livskvalitet.
Anhörigstöd på nätet
En bra plats är ett nationellt anhörigstöd på nätet som flera kommuner anslutit sig till. Här kan man ha kontakt med andra anhöriga i hela landet som befinner sig i samma situation. Man kan även ta del av nyheter, forskning, utbildningar och föreläsningar. För anhöriga är En bra plats en kostnadsfri tjänst.
Anhörigstödet behöver utvecklas
Människor befinner sig i olika situationer och familjekonstellationer, vilket innebär att stödet behöver utformas individuellt. Anhöriga som bor långt bort behöver exempelvis en annan form av stöttning än anhöriga som bor i närheten. Det finns alltså flera parametrar att ta hänsyn till.
Hemtjänsten är en viktig hjälp för yrkesarbetande anhörigvårdare. Det behövs dock även nya former av stöd som passar de yrkesarbetande anhörigvårdarna. Det kan vara trygghetstjänster och stödtjänster som handlar om att få information och råd. Det kan också vara olika former av stödjande arbetsförhållanden och arbetstider på arbetsplatsen.
Fokus framöver
Anhöriga behöver fortsättningsvis uppmärksammas och stödjas för att orka fortsätta vara ett betydelsefullt stöd. Lite särskilt behöver samarbetet med invandrarföreningar belysas och stärkas då detta idag är begränsat trots att det finns äldre med utländsk bakgrund i cirka hälften av de svenska kommunerna.
Olika behov kräver olika insatser
Som vi har tagit upp i veckans blogginlägg ser behovet hos många anhöriga/anhörigvårdare olika ut och insatserna behöver därför anpassas utifrån de olika behov som finns. Många kommuner erbjuder idag olika former av stöd, men stödet behöver trots detta utvecklas än mer. Regeringen har nu tillsatt en utredning angående en utveckling av anhörigstödet i form av en fast omsorgskontakt inom hemtjänsten, denna utredning kommer att redovisas under hösten 2020.
Det som är viktigt att tänka på är att anhöriga, precis som äldre som grupp, inte är en homogen grupp. Det är olika individer med olika behov, olika livssituationer och arbetsförhållanden (när det kommer till de anhöriga som är i arbetsför ålder). Stödet behöver därför utformas på olika sätt och inom olika sammanhang, genom såväl kommunen som har det yttersta ansvaret för den hjälpbehövande som arbetsplatser där anhöriga finns i form av stödjande attityder och arbetsförhållanden.
Något som är viktigt att komma ihåg, och ta hänsyn till i utformningen av eventuella nya insatser, är att inta ett jämställdhetsperspektiv då kvinnor än idag är de som i störst utsträckning står för anhörigomsorgen. Vidare vill vi betona vikten av anhörigstöd till utlandsfödda svenskar och vikten av samarbete med invandrarföreningar som idag är begränsat.
Avslutningsvis vill vi än en gång poängtera hur viktigt det är att anhörigomsorg alltid bör ske på frivillig basis, och att anhöriga måste få tillåtas att (om så önskas) ”bara” vara anhöriga utan krav på omsorgsgivande då anhöriga i sig ofta utgör en viktig funktion för den hjälpbehövande. Vidare är det viktigt att både den hjälpbehövande och dess anhöriga kan känna en tilltro till samhället och kommunens insatser och stöd, för hur stark man som anhörig än känner sig i stunden så kan det komma en tid när orken tryter och den egna hälsan hamnar i riskzonen för psykisk eller fysisk ohälsa.
Med rätt insatser i rätt tid för hjälpbehövande kan vi alltså minimera risken för ohälsa även hos anhöriga, vilket är gynnsamt även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Källor:
Seniorval.se
Socialstyrelsen
Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) – för ett anhörigvänligt samhälle
https://aldreshalsa.com/wp-content/uploads/2018/05/Riksföreningen-Äldres-Hälsa_Logga-1-KLAR-utanbakgrund-01.png00Riksföreningen Äldres Hälsahttps://aldreshalsa.com/wp-content/uploads/2018/05/Riksföreningen-Äldres-Hälsa_Logga-1-KLAR-utanbakgrund-01.pngRiksföreningen Äldres Hälsa2019-09-27 21:28:132021-10-08 08:18:38Olika former av anhörigstöd
Många, såväl forskare som personal inom vård och omsorg samt anhöriga själva, anser att det finns förbättringspotential för det befintliga anhörigstödet idag. Stödet behöver utvecklas och anpassas utifrån individuella behov. I veckan kom besked om att regeringen nu ska ta fram en nationell strategi för anhöriga, som många vet gör en enorm insats för många äldre som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning behöver olika former av stöd och omsorg.
Enligt socialminister Lena Hallengren är anhörigas insatser väldigt viktiga för välfärden. Hon menar därför att detta behöver uppmärksammas och att en nationell strategi för anhöriga behövs.
Vilka är då anhöriga (även kallade anhörigvårdare)?
Enligt Socialstyrelsen är idag omsorgsgivande mest förekommande i åldersgruppen 45-64 år, och vanligast är att de ger stöd åt en förälder. Personer äldre än 65 år ger i mycket hög utsträckning omsorg till sin make, maka eller partner. Behovet att vårda, hjälpa eller stödja en make, maka eller partner ökar med åldern.
Cirka 70 procent av de informella vårdgivarna är kvinnor, och ofta påverkas kvinnor mer negativt än män av att ge anhörigomsorg. Regeringen menar nu att det är viktigt att synliggöra den här gruppen och de insatser som anhöriga bistår med. Vidare är det viktigt att samspelet mellan anhöriga, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården fungerar.
Anhörigas omsorg bidrar till äldres välbefinnande och livskvalitet, men ska bygga på frivillighet. Det är viktigt att anhöriga kan känna sig trygga med att även den omsorg som samhället erbjuder är av god kvalitet.
Trots ovan nämnda siffror från Socialstyrelsen är det oklart hur många anhörigvårdare som finns i varje kommun, och lika oklart om stödet som finns når fram till anhörigvårdarna samt hur stödet i så fall fungerar.
Bakgrund
Sedan 1950-talet har staten tagit det största ansvaret för vården och omsorgen om de äldre. Men under 1990-talet började de äldre bli fler och staten fick allt mindre pengar. De äldres familjer tar nu ett allt större ansvar för vården av de äldre. Under året 2000 utförde familjen 70 procent av alla omsorgstimmar för äldre i hemmet.
Politiken har alltmer gått i en riktning mot att äldre ska åldras och vårdas hemma. Platser på särskilda boenden har minskat med nära 18 000 platser under 2000-talet. Det är en minskning med 15 procent. Hemtjänsten arbetar i många fall med äldre personer som saknar släktingar och äldre som har stora vårdbehov.
Mitt i denna utveckling riskerar familjen/anhöriga att bli utnyttjade då samhället endast räknar med att ställa upp då nära och kära inte kan. Omsorgspersonal har ofta den sjuka personen i fokus medan anhörigas behov tenderar att inte uppmärksammas. Det är så klart inte alltid så lätt för omsorgspersonal att både ha den sjuka personens behov i fokus samtidigt som även anhörigas behov ska fångas upp.
Kommunerna har länge haft det största ansvaret för stöd till familjer som vårdar anhöriga. Det har varit oklart vilket ansvar Landstingets hälso- och sjukvård har. De gånger regeringen har gett stöd till familjevård har stödet gått till kommunerna. Det har därför inte funnits någon anledning för landstingen och kommunerna att samarbeta när det gäller de anhörigas behov.
COAT – Carers Outcome Agreement Tool
Sedan år 2004 finns COAT (Carers Outcome Agreement Tool) som är en modell för planering, uppföljning och utvärdering av stöd till anhörigvårdare som bygger på forsknings- och utvecklingsarbete som har genomförts i Sverige och i England. COAT består av fyra frågeformulär och baseras på områden som identifieras som viktiga av anhöriga som vårdar en närstående. Till varje område hör en stödplan för planering av åtgärder, uppföljning och utvärdering av den överenskomna hjälpen. En första version av instrumentet publicerades år 2005 och sedan dess har cirka en femtedel av Sveriges kommuner laddat ner instrumentet.
Positiv utveckling
Under de senaste åren har situationen blivit något bättre då 58 procent av kommunerna samarbetade med landstingets sjukvård under år 2006. Successivt börjar många förstå hur viktigt det är att få igång ett samarbete mellan kommun och landsting när det gäller anhörigfrågor. Familjerna måste också bli mötta med respekt och få stöd i hela vårdkedjan. Men det finns ändå mycket mer att göra när det gäller utbildning och att få flera medvetna om de här frågorna.
Det är även viktigt när det kommer till samarbete med frivilligorganisationer. Under år 2006 samarbetade mer än hälften av kommunerna med anhörigvårdare och patientföreningar, främst med pensionärsorganisationer, Röda Korset och religiösa samfund. Det har blivit allt vanligare att personal och medlemmar i frivilligorganisationer arbetar tillsammans.
Lagändring till stöd för anhörigvårdare
Den 1 juli 2009 infördes en bestämmelse i Socialtjänstlagen, kapitel 5 §10, som lyder:
”socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder”.
Detta innebär att anhöriga har rätt att få sina behov bedömda. Detta kräver en kartläggning av hur mycket anhöriga bistår med och hur det verkliga behovet ser ut, vilket i sin tur kan bidra till en bättre utformning av stödet.
En nationell strategi behövs
Regeringen menar att Sverige idag saknar en nationell strategi för anhöriga. En nationell strategi betyder inte att det ska se lika ut i alla kommuner, utan att de olika aktörerna ska jobba mot samma målsättning.
Som vi nämnde i förra veckans blogginlägg har regeringen nyligen tagit initiativ till att det ska införas en fast omsorgskontakt i hemtjänsten, och har med anledning av detta tillsatt en utredning. En fast omsorgskontakt innebär att det ska vara reglerat i lag att det ska finnas en namngiven kontaktperson som både omsorgstagaren och dennes anhöriga kan vända sig till.
Regeringens förslag till budget bygger på en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.
En ovärderlig resurs
De flesta verkar vara överens om att anhöriga, ibland kallade anhörigvårdare, gör en värdefull insats för såväl den som är sjuk som för samhället i stort. Riksföreningen Äldres Hälsa anser att anhörigas insatser ska betraktas som en värdefull resurs, däremot inte som en självklarhet. Anhöriga riskerar idag att utnyttjas i vårt samhällssystem och komma i skymundan då allt fokus ofta riktas mot den som är sjuk. På senare år har situationen blivit något bättre i takt med att kunskapen om anhörigas behov successivt har ökat, men anhörigas behov behöver fortsätta att belysas än mer. Vi välkomnar därför lagändringar och utredningar som syftar till att lyfta anhörigfrågor på den politiska agendan, i hopp om att insatser framöver ska kunna anpassas bättre utifrån behov som många anhöriga har.
För det är ju faktiskt så att även en stark hjälpare kan behöva hjälp ibland för att helt enkelt orka fortsätta hjälpa.
Vill du läsa mer om olika former av anhörigstöd? Det kan du göra här!
Den 3 september träffade representanter från Riksföreningen Äldres Hälsa socialminister Lena Hallengrens sakkunnige expert Oskar Taxén på Socialdepartementet.
Riksföreningen Äldres Hälsa träffade socialminister Lena Hallengrens sakkunnige expert Oskar Taxén för att överlämna föreningens intressepolitiska program.
Ämnen som berördes
Vid mötet diskuterades bland annat upplevd ensamhet bland äldre som kan betraktas som ett folkhälsoproblem, behov av olika boendeformer för äldre och svårigheten att tillgodose äldres behov med befintliga insatser inom äldreomsorgen samt nya lagförslag.
Ny utredning på gång
Socialminister Lena Hallengren höll den 29 augusti en pressträff för att presentera en ny utredning som ska syfta till att utreda hur en fast omsorgskontakt (kontaktperson) kan införas i hemtjänsten, för att säkra kontinuitet och därmed även kvalitet. Till den fasta omsorgskontakten ska en äldre person kunna vända sig för att exempelvis få stöd och svar på frågor om sina insatser och sin omsorg. Utsedd särskild utredare är Barbro Westerholm (L). Barbro Westerholm är idag riksdagsledamot för Liberalerna, har tidigare varit ordförande för SPF samt varit generaldirektör för Socialstyrelsen. Utredningen ska vara klar den 1 oktober 2020.
Utredningens uppdrag
Utredaren (Barbro Westerholm) ska se över och lämna förslag på hur en fast omsorgskontakt kan införas i hemtjänsten, både för verksamheter i privat och offentlig regi.
Förslagen ska gälla:
En fast omsorgskontakts arbetsuppgifter
Vilken kunskap och kompetens en fast omsorgskontakt inom hemtjänsten bör ha
De författningsändringar som krävs för att reglera krav på fast omsorgskontakt
Ny särskild boendeform för äldre
Förra året, 2018, beslutades att införa en ny boendeform för äldre, så kallat biståndsbedömt trygghetsboende och den nya lagen trädde i kraft den 2 april 2019. Regeringen införde 2016 ett nytt investeringsstöd för att bygga bort den brist på äldreboenden som funnits i många kommuner, och detta investeringsstöd kommer även att kunna användas för att bygga den nya boendeformen.
Bakgrunden är att många, som vi tidigare har belyst, upplever en otrygghet och ensamhet i sina bostäder. Dessa personer är för friska för ett särskilt boende med heldygnsomsorg, då ett bifall för detta kräver att den äldre har ett omfattande omvårdnadsbehov. Tanken är då att biståndsbedömda trygghetsboenden ska kunna tillgodose behov hos de äldre som kan betraktas som friska men som ändå upplever otrygghet och ofrivillig ensamhet. Socialminister Lena Hallengren förklarar:
”Skillnaden mellan ett vanligt äldreboende och biståndsbedömt trygghetsboende är att i det senare, får den äldre möjlighet att komma till ett boende som exempelvis erbjuder gemensamma måltider, umgänge och kulturella aktiviteter.”
Kartläggning av särskilda boendeformer för äldre
Idag 13 september 2019 gick Regeringskansliet ut med att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga behoven av och tillgången till särskilda boendeformer för äldre. Det gäller både boende för heldygnsvård och biståndsbedömda trygghetsboenden. Bakgrunden till uppdraget är att flera kommuner uppger att de har brist men att det saknas en nationell helhetsbild.
Vi lever allt längre och detta innebär att äldre som grupp ökar, gruppen äldre över 80 år är den som ökar mest. Detta innebär i sin tur att behovet av särskilda boendeformer för äldre ökar. Regeringen menar att Sveriges äldre ska kunna känna trygghet i vardagen och att vi därför behöver få en samsyn med kommunerna om vilka behov som finns, enligt socialminister Lena Hallengren.
Enligt Socialstyrelsen ansvarar kommunerna för särskilda boendeformer för äldre, samtidigt uppger flera kommuner att de har brist på särskilda boenden och många äldre får vänta på att få en plats som motsvarar deras behov.
Syftet med uppdraget till Socialstyrelsen är att få en lägesbeskrivning och förslag på hur behoven av särskilda boendeformer för äldre kan följas framöver. I uppdraget ingår också att analysera vad som utmärker de kommuner som inte har brist på särskilda boenden. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2020.
Åtgärder som välkomnas
Riksföreningen Äldres Hälsa välkomnar såväl nya boendeformer som kartläggning av befintliga boendeformer, då många kommuner idag menar att de har brist på särskilda boendeformer för äldre. Situationen ser något olika ut i olika kommuner, i vissa kommuner finns så kallade servicehus kvar medan man i andra kommuner sedan länge har avskaffat dessa. Biståndsbedömda trygghetsboenden ter sig påminna om boendeformen servicehus då den betraktas som en särskild boendeform samtidigt som den inte innebär heldygnsomsorg för den äldre, istället kan den äldre beviljas punktinsatser likt hemtjänstinsatser. En boendeform som alltså vänder sig till äldre som inte har ett alltför omfattande vård- och omvårdnadsbehov men som ändå upplever otrygghet och isolering i ordinärt boende.
Det är med intresse vi nu följer utvecklingen med biståndsbedömda trygghetsboenden samt kartläggning av olika boendeformer för äldre. Det är inte en dag för tidigt!
Var tredje pensionär vill flytta till en mindre bostad men har svårt att förverkliga en flytt, enligt en undersökning från Länsförsäkringar Fastighetsförmedling.
Många pensionärer efterfrågar mindre bostäder men upplever svårigheter att förverkliga detta. Hindret som många upplever är reavinstskatten och svårigheter att hitta något lämpligt, vilket innebär att många drar sig för att flytta från en större bostad.
Undersökningen
Undersökningen baseras på 2 300 intervjuer och visar att pensionärer är något mindre flyttbenägna än andra. Däremot är pensionärerna de mest intresserade av att flytta till en mindre bostad. Undersökningen visar att 35 procent av gruppen 65-åringar och äldre efterfrågar en mindre bostad.
Orsaker till att en flytt (för många) är svår att förverkliga beror främst på följande anledningar:
Svårigheter att hitta något lämpligt
Månadskostnaden skulle bli för hög
Reavinstskatten avskräcker (för en del, dock ej lika betydligt skäl som de övre två nämnda skälen)
Svårigheter för såväl den äldre som den yngre generationen
Flyttskatten (den så kallade reavinstskatten) tvingar många äldre att bo kvar i alltför stora bostäder, samtidigt som den yngre generationen som önskar bo större har svårigheter att få lånelöfte och stängs ute från bostadsmarknaden på grund av höga krav på amortering.
Marcus Svanberg, vd på Länsförsäkringar Fastighetsförmedling, förklarar:
”Det är tydligt att både unga och äldre, som är nycklarna för att låsa upp bostadsmarknaden, upplever att Sveriges bostadspolitik fungerar dåligt.”
Denna fråga har länge varit på tapeten. SVT Nyheter uppmärksammade år 2016 ett fall där en man upplevde hinder för en önskad flytt från en onödigt stor villa till en lägenhet på grund av reavinstskatten. Mannen förklarade att huset hade ökat i värde med flera miljoner sedan han köpte det, vilket skulle innebära att en försäljning skulle resultera i att en stor del av vinsten skulle gå till reavinstskatten och det som blev kvar därmed inte skulle räcka till en lägenhet. Mannen skulle behöva ta ett högre bolån än vad han vid detta tillfälle hade, trots att den nya bostaden skulle bli mindre.
Enligt Boverkets rapport från år 2016 behövs 710 000 nya bostäder till år 2020 för att råda bot på bostadsbristen. Denna siffra har sedan dess justerats ned till 600 000 bostäder. Däremot beror efterfrågan till stor del på hur vi använder det befintliga bostadsbeståndet.
Förslag på åtgärder
I rapporten ”Hem bitterljuva hem” presenterar Länsförsäkringar Fastighetsförmedling följande sex förslag för att förbättra bostadspolitiken:
Sänk reavinstskatten (även kallad flyttskatt)
Fasa ut ränteavdraget
Ompröva de skärpta amorteringskraven
Skattegynnat bosparande för unga
Fler billiga hyresrätter
Nya former av seniorboende
En del menar att om en flyttkedja bara kom igång så skulle tusentals bostäder frigöras och människor skulle kunna bo efter sina behov. Analytikern Bengt Hansson på Boverket räknade för några år sedan (2016) på vad det skulle innebära om flyttskatten togs bort. Han förklarade för SVT:
”Det skulle ha väldigt stor påverkan. Vi skulle spara in ungefär ett års produktion av nya bostäder. Vi bygger 40.000 bostäder idag till en kostnad av 100 miljarder kronor. Det är den vinsten som samhället skulle kunna göra av att folk börjar flytta. Idag flyttar 60.000-70.000 hushåll per år. Vi skulle kanske öka till 110.000-120.000 om man tog bort reavinstskatten. Då skulle folk bo på rätt ställe, i rätt typ av bostad, och vi skulle få en bättre matchning på bostadsmarknaden. Och vi slipper bygga.”
En liknande åtgärd som hade varit effektiv och samtidigt varit politiskt genomförbar är att slopa reavinstskatten helt för personer över 64 år som köper eller hyr en bostad som är väsentligt mindre än den bostad de bott i. Debatten har till stor del handlat om hur vi kan öka bostadsbyggandet, och även hur billiga bostäder kan byggas. Detta skrev Faradj Koliev (S) i en debattartikel i mars 2018. Han menar, i likhet med analytikern Bengt Hansson, att det hade gått att råda bot på bostadsbristen genom åtgärder som handlar om reformer för ett mer effektivt användande av befintliga bostäder. Faradj Koliev förklarar:
”Det finns idag ungefär lika många lägenheter per invånare som under 1990-talet, då det inte fanns någon bostadsbrist. En del röster har avfärdat påståendet att det råder bostadsbrist i Sverige bland annat med hänvisning till argumentet att många helt enkelt bor för stort. Men denna slutsats bygger på ett missförstånd eftersom det är orealistiskt att få en större grupp människor att flytta till mindre lägenheter på kort tid. Den centrala frågan är hur lätt eller svårt det är för människor att hitta en bostad, och ur det perspektivet är bostadsbristen en realitet.”
Vidare menar Faradj Koliev att trögheten på bostadsmarknaden orsakas av inlåsningar i systemet som resulterar i att människor, som annars skulle vilja flytta, inte har tillräckliga incitament att göra det. Prisökningen på bostäder innebär att många hushåll har latenta skatteskulder som måste betalas vid en försäljning, vilket alltså hindrar många från att kunna flytta till en mindre bostad. Faradj Koliev problematiserar även situationen med hyresrätter:
”Samma inlåsningseffekt finns på hyresmarknaden då det finns för få hyresrätter och de nybyggda hyresrätterna kostar betydligt mer än de äldre. Konsekvensen blir dålig matchning och ett ineffektivt utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet.”
En känslig diskussion
Som i så många andra politiska diskussioner och viktiga frågor kan detta bli en känslig debatt då förslag på åtgärder vid ett viktigt samhällsproblem ofta medför såväl vinnare som förlorare. Det är säkerligen en utmaning för dagens politiker att finna en lösning som passar alla, för att inte säga rent omöjligt, vilket också kan vara en förklaring till att problemet kvarstår än idag trots flera års diskussioner och debatter för att uppmärksamma problemet.
Det kanske inte är ekonomiskt möjligt att slopa reavinstskatten rakt av för alla grupper, men det kanske åtminstone är möjligt att överväga att slopa den, eller i alla fall att minska den, för personer över 64 år för att på så sätt stimulera en flyttkedja som i bästa fall skulle resultera i ett bättre utnyttjande av befintliga bostäder. Sedan är det sedan länge känt att många pensionärer har en begränsad ekonomi, något som man bör ha i åtanke vid nyproduktion – inte minst vid bostäder riktade till äldre målgrupper såsom 55+ och dylikt samt vid nya hyresrätter. Hyresrätter medför ju samtidigt ett annat dilemma, vid en eventuell flytt till ny önskad bostad frigörs inte något ekonomiskt kapital vilket kan försvåra möjligheten till flytt än mer för de individer som saknar eget kapital, och de hamnar därmed i händerna på ett system som inte alltid tar hänsyn till detta.
Källor:
Länsförsäkringar/Sifo
SVT Nyheter ”Vill flytta – men det blir för dyrt”, 2016-02-07
www.seniorvarlden.com
https://aldreshalsa.com/wp-content/uploads/2018/05/Riksföreningen-Äldres-Hälsa_Logga-1-KLAR-utanbakgrund-01.png00Riksföreningen Äldres Hälsahttps://aldreshalsa.com/wp-content/uploads/2018/05/Riksföreningen-Äldres-Hälsa_Logga-1-KLAR-utanbakgrund-01.pngRiksföreningen Äldres Hälsa2019-09-06 17:40:522021-10-08 08:25:55Mindre bostäder till pensionärer
Vi har nyligen berört ämnen som naturen och förundran när det kommer till sådant som är välgörande för vår hälsa. Idag tänkte vi fokusera på ämnet kultur och hur detta är förknippat med förundran och därmed verkar hälsofrämjande!
Forskning visar att kulturupplevelser stimulerar våra sinnen och därmed ger goda effekter på hälsan. På olika håll i landet har man därför prövat ”kultur på recept”, bland annat i Skåne men även i Jönköping där politikerna har valt att låta detta permanentas. Kulturupplevelsers positiva betydelse för hälsan får även stöd i internationella studier.
En brittisk studie
Svenska medier, som bland annat Göteborgs-Posten och SVT Nyheter, har under det senaste året uppmärksammat en brittisk långtidsstudie som visar att risken att drabbas av en depression är lägre bland personer över 50 år som ägnar sig åt kulturupplevelser såsom exempelvis film, teater och museiutställningar till skillnad från de som inte gör det.
För äldre som går på film, teater eller museum minst en gång per månad minskar risken att drabbas av en depression med 48 procent, och bland dem som konsumerar någon form av kultur varannan månad är risken för att drabbas av en depression 32 procent längre än för dem som låter bli helt.
Resultaten bygger på data från 2 148 britter över 50 år som forskare har följt under 10 år, och är en del av The english longitudinal study of ageing (ELSA). Studien har tagit hänsyn till socioekonomiska faktorer och hälsa.
Nordamerikansk forskning
Som vi redogjorde för i förra veckans blogginlägg om förundran finns det en amerikansk forskare, dr Jennifer Stellar, vid University of Toronto som forskar om positiva känslor, och framför allt då förundran, och dess betydelse för vår hälsa. Hon menar att kultur och förundran hänger samman i allra högsta grad. Hon menar att det som en person tycker är vackert också är det som bidrar till förundran hos den här personen. Det kan handla om konst, foto, arkitektur och inte minst musik. Ofta hänger förundran samman med sinnen som syn och hörsel, urgamla mekanismer med kopplingar långt in i vår reptilhjärna. Musik som väcker förundran består ofta av många instrument, som symfonier, och det är när man nalkar någon form av crescendo, en pampig mittpunkt där musiken är som mest dramatisk, som man ofta känner mest förundran.
Det handlar dock inte enbart om att passivt lyssna eller att delta i någon form av kultur, till exempel musik, utan kan vara lika viktigt att skapa själv – och gärna i grupp. Något som har visat sig vara väldigt hälsosamt är körsång. I en studie utförd av Royal College of Music i Storbritannien, i samarbete med en cancervårdsinstitution, studerade man hur körsång påverkade humör och inflammation. Resultatet visade att inflammationsnivåerna minskade hos alla, men mest hos de deltagare som också led av depression. Även studier från Harvard och Yale har visat att körsång förlänger livet.
Skånemodellen – ett projekt om ”kultur på recept”
I Skåne genomfördes under åren 2012-2014 ett projekt i samarbete mellan Region Skåne, Finsam Helsingborg (ett finansiellt samordningsförbund där Region Skåne, Helsingborgs stad, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ingår) och Helsingborgs stad. Inom projektet ordinerades patienter bland annat musik, eget skapande och att se utställningar. Projektet vände sig till patienter i Helsingborg som sökte vård för psykisk ohälsa och/eller smärta och som varit sjukskrivna eller riskerat sjukskrivning eller social isolering.
Utvärderingen visade att den framtagna modellen fungerade och de patienter som deltagit uppvisade positiva resultat, vilket tyder på att kultur skulle kunna fungera som ett komplement till befintliga rehabiliteringsmetoder.
Dock ska nämnas att det i uppföljningarna saknades en jämförelsegrupp, vilket gjort det svårt att uttala sig med säkerhet om reella effekter. Forskarna välkomnar därför ytterligare studier.
Svensk intern kritik
Kritik har riktats från olika håll som menar att offentliga medel inte bör gå till obeprövade och ovetenskapliga behandlingsmetoder som ”Kultur på recept”. Gunnar Bjursell driver Cultural Brain Initiative vid Karolinska Institutet i Stockholm. Han menar dock att det har gjorts mycket forskning som visar på positiva samband mellan kultur och bättre hälsa, framför allt internationellt. Däremot håller han med om att många av de försök som har gjorts i Sverige har varit vad han kallar ”amatörmässiga”, som han förklarade i en intervju som sändes i Sveriges radio. Studierna är upplagda på ett sådant sätt att man inte kan dra några definitiva slutsatser menar han, då kontrollgrupper saknats i de utvärderingar som gjorts av försök med ”Kultur på recept”. Då blir det också svårt att bedöma om det är just kulturupplevelsen som har gett effekt eller om andra faktorer som till exempel gemenskap spelat in.
Permanent behandlingsform
Trots denna interna kritik har Region Jönköping valt att permanenta ”Kultur på recept” som behandlingsform då man anser att detta har särskilt gynnsam effekt vid långvarig sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa, där den sjuke oftast isolerar sig.
Hopp för svenska forskning
Mer är att vänta framöver! I Stockholm har det startats ett kompetenscentrum för kultur och hälsa, och i Jönköping pågår en studie där man undersöker hur ”Kultur på recept” fungerar. Förhoppningen är alltså att det framöver även kommer att finnas svenska resultat som är tillförlitliga om kulturens effekt på hälsan.
Frossa i kultur – för hälsans skull
Forskning visar alltså att kultur är hälsofrämjande, såväl svensk forskning (om än med viss kritik då den i någon mån kan anses vara bristfällig) som internationell forskning. Att betrakta en vacker vy, exempelvis ett landskap eller rent av en tavla eller ett fotografi, eller att lyssna till vacker musik väcker vår förundran och minskar därmed inflammation i kroppen. Även skapande, och gärna tillsammans med andra, är välgörande för kropp och själ.
Kritik har riktats mot forskning och utvärdering av forskningsresultat i Sverige där kritiker ifrågasatt om det är kulturupplevelsen i sig som har bidragit till den effekt som man har kunnat konstatera, eller om effekten kan ha uppstått av andra faktorer som exempelvis gemenskap med andra. Ja, detta kan betraktas som en fin gränsdragning då såväl kulturupplevelser i sig (åtminstone enligt internationella forskningsresultat) har visat sig vara hälsofrämjande, samtidigt som människan är en social varelse och ofta mår som bäst i samvaro med andra. Om man till exempel tar en konsert som exempel, eller körsång, så omges man ju i regel av många andra som delar denna stund och denna upplevelse med en själv. Just den här känslan av gemenskap, när det kommer till att dela en fantastisk upplevelse med andra, kan (som vi har förstått det) stärka upplevelsen av förundran.
Så, njut av kultur och låt dig förundras – såväl på egen hand som tillsammans med andra! Och varför inte låta pröva “kultur på recept” även för de som har lämnat arbetslivet?
Nu ska vi ta oss an ämnet positiv psykologi, och närmare bestämt det som vi kallar förundran. Vad innebär egentligen begreppet förundran? Och hur kan förundran, och ett nyfiket förhållningssätt till världen, gynna vår hälsa? Detta ska vi reda ut.
Förundran kan beskrivas som en hisnande känsla av att ha varit med om något som utmanar vårt vanliga sätt att se på världen, något som inte sällan resulterar i gåshud på armarna. Man kan också tala om synonymer så som vördnad och djup respekt. Förundran framkallar ofta så kallade aha-upplevelser som i sin tur tenderar att vidga ens horisont och ifrågasätta ens egna tankar.
Är vi vilsna idag?
I vårt moderna samhälle är det lätt att tappa bort den här känslan. Vi stannar inte upp tillräckligt länge för att låta oss hänföras av olika fenomen såsom natur, konst eller musik. Istället är många upptagna med vardagliga ”måsten” och försöker hänga med i olika trender. I det här höga tempot missar vi ofta ögonblick av förundran eftersom vi låter oss uppslukas av våra mobiltelefoner.
Forskning kring ämnet, och känslan av förundran, visar på en mängd fördelar. Så varför inte skapa lite utrymme för förundran, att hänföras av någonting?
Forskning
Redan för ett tiotal år sedan konstaterade psykologiprofessorerna Dacher Keltner och Jonathan Haidt i den vetenskapliga tidskriften Cognitionand Emotion att förundran är den ultimata kollektiva känslan, då den motiverar människor att göra saker för vårt gemensamma bästa. Vidare visar allt fler studier att förundran stärker vår önskan att hjälpa andra, samtidigt som det skapar en känsla av att tiden saktar av eller stannar upp och gör oss mer tillfreds med livet.
Två aspekter skiljer förundran från övriga positiva känslor. Dels är det känslan av storhet i form av oändlighet och oöverskådlighet, dels behovet av att förändra vår förståelse av oss själva eller världen.
Förundran sänker inflammation i kroppen
Maria Borelius redogör i sin bok ”Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil” hur just förundran hjälper till att dämpa inflammation i kroppen. I en intervju med dr Jennifer Stellar, forskare vid det amerikanska toppuniversitetet Stanford och numera forskare även vid University of Toronto, framkommer att just förundran kan sänka markörer som signalerar att inflammation är på gång (det vill säga proinflammatoriska markörer). Rent medicinskt handlar det om något som kallas cytokiner, och främst en av dessa som heter interleukin 6 (även kallad IL-6). Just denna IL-6 utsöndras snabbt och kan lätt mätas i saliven, vilket har gjort den till forskarnas favorit. Dessa proinflammatoriska markörer, cytokiner, kan nu kopplas ihop med en rad sjukdomar såsom exempelvis hjärt- kärlsjukdomar, osteoporos, artrit, diabetes typ 2, vissa cancerformer, Alzheimers sjukdom och vissa tandsjukdomar. Det har även visat sig att produktionen av proinflammatoriska cytokiner, som driver dessa sjukdomar framåt, stimuleras av negativa känslor och stressande händelser.
Forskare dr Jennifer Stellar ägnar sig åt att undersöka hur positiva känslor, såsom förundran, påverkar hälsan, till skillnad från många andra forskare som fokuserar på hur negativa känslor påverkar hälsan. Hennes forskning visar att förundran sänker cytokinen IL-6 i saliven, vilket alltså innebär en sänkning av inflammation i kroppen. Man kan alltså säga att förundran verkar antiinflammtoriskt.
Naturupplevelser som väcker förundran – och sänker inflammation
Som vi tidigare har nämnt väcker ofta naturen vår förundran, och är därför så hälsofrämjande för oss. Enligt dr Stellars forskning har två olika typer av ”förundransnatur” visat sig ha extra hög antiinflammatorisk effekt. Dessa är:
Stora, magnifika landskap eller stadsvyer från hög höjd – vyer som ger den där större känslan av världen (en slags delaktighet i något som är större än en själv).
Solnedgångar – gärna i många färger såsom guld, purpur, rosa och brandgult.
Dessa magnifika upplevelser får oss att stanna upp och förundras, och nästintill på ett magiskt sätt får inflammation i kroppen att minska.
Fem andra vägar till förundran
Förundran kan alltså betraktas som rena hälsokuren, och nedan följer fem olika sätt att väcka sin förundran till liv:
Ta en promenad!
Att vistas i naturen är ett av de säkrare sätten att få uppleva förundran. Om du är rädd för att du har förlorat förmågan att kunna upptäcka små mirakler i naturen så är ett tips att ta med dig ett barn på din upptäcktsfärd då barn är små experter när det kommer till att förundras över naturens alla små och stora mirakler! Man måste dock inte nödvändigtvis vistas i naturen, utan man kan lika väl låta sig förundras över exempelvis vacker arkitektur i stadsmiljö, museer och olika föreställningar. Ett tips är att söka sig till nya miljöer med nya upplevelser än vad du är van vid – och lämna gärna mobiltelefonen hemma.
Förundran verkar väcka olika former av altruism (ett begrepp som kan förklaras som medmänsklighet, att hjälpa andra utan att önska något i motprestation, motsats till egoism), och forskarna tror att det beror på att känslan ger människor en förändrad uppfattning av sig själva. Med detta menas att man inte är lika uppfylld av sin egen förträfflighet utan krymper till mer ödmjuka proportioner när man upplever att man är en del av något större. När man exempelvis skådar gamla vackra träd, istället för en tråkig byggnad, tenderar man att bli mindre självcentrerad och narcissistisk vilket innebär att man blir mer öppen för det gemensamt mänskliga samt behoven hos dem runt omkring oss.
Skriv om en egen upplevelse av förundran!
Kan du minnas när du senast upplevde förundran? Plocka fram ett minne, reflektera över hur det kändes och skriv sedan ner upplevelsen. Detta kan resultera i att du gör andra prioriteringar, upplever att du har mer tid och börjar hjälpa andra människor. Det kan även öka ditt välbefinnande, enligt en studie av Stanfordforskaren Melaine Rudd som publicerats i Psychological Science.
Även Dacher Keltner och Paul Piff har genomfört en studie om att skriva om upplevelser om förundran. Deras resultat visade att detta fick deltagarna att vilja samarbeta, dela på de resurser som fanns och dela med sig mer till andra i högre grad till skillnad från de som upplevde stolthet eller bara blev roade.
Res till nya platser!
Nya platser och nya utmaningar triggar känslan av förundran. Ett av de säkraste sätten att imponeras av människans förmåga och naturens storslagenhet är att besöka något av världens sju nya underverk. Världens sju nya underverk är en av de moderna, alternativa förteckningar över världens sju underverk som har presenterats. Listan röstades fram av 100 miljoner människor i en global omröstning.
Listan över världens sju nya underverk består av:
Chichén Itzá – Mexiko
Colosseum – Italien
Cristo Redentor (Jesus-statyn) – Brasilien
Kinesiska muren – Kina
Machu Picchu – Peru
Petra – Jordanien
Taj Mahal – Indien
Man måste dock inte besöka något av världens sju nya underverk för att kunna låta sig hänföras, det kan räcka med att besöka närmsta höjd i närheten. Personer som har nära till förundran och lätt för att låta sig hänföras har uppvisat lägre nivåer av inflammationer kopplade till risk för hjärtsjukdomar, enligt en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Emotion. Förundran kan likt andra positiva känslor hjälpa människor att hantera stress, eftersom de gör oss nyfikna och får oss att vilja utforska nya saker istället för att dra oss undan och isolera oss.
Se en film eller läs en bok!
När tiden är begränsad och du inte har tid att bege dig ut i naturen eller resa till nya platser finns möjlighet att hitta vägar till förundran på närmre håll än du kanske anar. Det kan vara så enkelt som att hitta ett fascinerande Youtube-klipp över något djur- eller naturfenomen, en film eller en bra bok.
Några tips är långfilmen Home av Yann Arthus-Bertrand, Louie Schwartzbergs Ted talk om naturens dolda mirakel eller hela hans film Mysterious of the unseen world, böcker som Kosmos: En kort historik av Stephen Hawking eller Sapiens: En kort historik över mänskligheten av Yuval Noah Harari.
Kartlägg din förundran!
Det är inte alla människor som har förmågan att på djupet kunna låta sig hänföras. Speciellt svårt är det för de som inte är bekväma med att förändra sin syn på världen. Det krävs en öppen ödmjukhet och nyfikenhet för att slås av ”livets mirakler”. Du kan dock medvetandegöra vad det är som får dig att rysa över hela kroppen, och sedan söka liknande upplevelser. Är det en populärvetenskaplig bok som är din ögonöppnare i förståelsen av världen, en lugn promenad på en skogsstig eller ett besök i en skybar med svindlande utsikt?
Väck din förundran till liv!
Vi har tidigare redogjort för naturens betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande, och ämnet förundran är ofta nära förknippat med just naturen (även om det inte nödvändigtvis alltid behöver vara det). Att kunna förundras över olika fenomen tenderar, enligt forskning, att ge oss en respekt för livet och alla livets mirakler, göra oss mer samarbetsvilliga och lyhörda för andras behov men gynnar även vår egen hälsa i form av mindre stress och lägre nivåer av inflammation kopplade till bland annat hjärtsjukdom.
Att finna vägar till förundran kan vara så enkelt som att hitta en vacker blomma, lek med barn i ens omgivning (exempelvis barnbarn eller andra barn i ens omgivning) och betrakta världen ur ett litet barns perspektiv, låta sig glädjas av ett husdjur, njuta av en god maträtt, upptäcka en ny plats, umgås med nya eller gamla vänner. Andra vägar till förundran kan vara en bra bok, lyssna på favoritmusik eller gå på teater, dansföreställning eller annan kulturform.
Endast fantasin sätter gränser – och förundran i sig kan i sin tur väcka fantasin till liv!
Vi tänkte spinna vidare på naturens läkande kraft och djupdyka i ämnet skogsbad som har sitt ursprung i Japan och är inte vad det låter som, det involverar varken vatten eller badkläder. Istället innebär skogsbad, kortfattat, att kravlöst gå ut i skogen för att varva ned och ”bada” i sinnesintryck från skogen. Detta sägs vara hälsofrämjande för både kropp och själ!
Bakgrund
Det var i Japan under 80-talet som detta fenomen uppstod. Stressrelaterade dödsfall skenade och man beslutade då att ta krafttag mot detta för att bryta den negativa trenden, vilket man gjorde genom att inrätta en rad terapiskogar där människor skulle vistas och insupa skogsatmosfären då de ansågs lida av naturbrist. Sedan dess har japansk och koreansk forskning om skogsbad visat på goda resultat, och detta fenomen är numera spridd världen över.
Naturen som terapeut
Idag utbildas så kallade ”skogsbadsguider” på olika håll. En skogsbadsguide är en utbildad person som, vilket namnet antyder, guidar andra vid skogsbad. Det hela går ut på att denna person tar med sig en grupp människor ut i naturen. Lisen Sundgren är örtspecialist och naturfilosof, och utbildar sig just nu till att bli en skogsbadsguide. För wellnesportalen Kurera förklarar hon:
”När vi vistas i skogen så andas vi in en del av trädens immunförsvar och effekten av att exempelvis vara ute och campa i tre dagar håller i sig uppemot en månad. Det är naturen som är terapeuten och jag som är guiden.”
Effekter
Lisen har själv funnit stöd i naturen vid livets svåra stunder och tror att många kan relatera till detta, att i naturen och skogen känna en trygghet och lugn samt tillfredsställelse. Hon menar vidare att vårt immunförsvar stärks genom att vara ute i skogen. Dessutom blir andningen lugnare, hjärnaktiviteten i den främre pannloben ökar och vi blir mer kreativa, empatiska och öppna. Kortfattat kan man säga att vi blir den härliga versionen av oss själva.
Skogsbad på recept
Med anledning av positiva effekter med skogsbad undersöks nu skogen som terapiform, då vistelse i skogen kan vara en potentiell supermedicin som bland annat kan minska användandet av läkemedel. Skogsbad har, enligt forskning, visat sig kunna minska stress genom att bland annat sänka både blodtryck, puls och kortisolnivåer i saliven.
Skogsbad har dessutom visat sig kunna stärka immunförsvaret och öka mängden antioxidanter. Studier har visat att skogsbad kan ingå som en del i behandlingen av vissa sjukdomar. Högt blodtryck och kranskärlssjukdom har visat sig förbättras efter skogsbad och KOL-patienter tycks kunna få lägre nivåer av proinflammatoriska cytokiner och stresshormoner. Vidare har studier gjorts på vuxna personer med typ 2-diabetes där skogsbad visat sig kunna sänka blodsockernivåerna signifikant, enligt Jenny Lovebo som är biolog och universitetslektor vid Linnéuniversitetet.
Jenny Lovebo vill så småningom utveckla skogsbad som en potentiell behandlingsmetod för exempelvis stressrelaterad ohälsa, något som tidigare forskning visar lovande resultat inom. Jenny Lovebo utvecklar:
”Vi tror också på skogsbad som prevention mot olika typer av ohälsa, och där är vårt mål att undersöka vad som behövs för att fler människor ska komma ut i skogen, och hur skogarna ska se ut för att ge så ’bra effekt’ som möjligt. Att ordinera skogsbad på recept kan minska användandet av läkemedel, särskilt psykofarmaka, och fungera som ytterligare ett skäl till att behålla tätortsnära skogar och parker.”
Använd dina sinnen!
Man måste dock inte ha med sig en skogsbadsguide för att vistas i skogen på ett hälsosamt sätt, det viktigaste är att det sker kravlöst. Detta innebär att en joggingtur eller en promenad med hunden inte är samma sak som ett skogsbad, även om detta i sig också är bra. Att skogsbada innebär däremot, enligt Lisen Sundgren, att man har alla sinnen öppna mot naturen vilket kan vara svårt att ha om man är ute på en löparrunda eller har fullt fokus på sin hund. Att skogsbada handlar inte heller om att köpa hälsa, utan om att lära oss att återknyta och återskapa relationen till naturen som är själva medicinen.
Några nybörjartips
Börja med att bara notera naturen omkring dig, exempelvis genom att låta dig hänföras av några maskrosor eller ett vackert träd (detta har visat sig vara nyttigt för hjärnan).
Promenera långsamt.
Stäng av mobilen eller sätt den på flygplansläge.
Sök upp ett träd som du dras till och sitt och iaktta trädet under 15 minuter. Det kan handla om att titta på kronan, titta på växter runtomkring eller fundera på hur gammalt trädet är. Det kan även handla om att känna på barken och reflektera över hur strukturen känns.
Om du inte har tillgång till en skog kan du besöka en stadspark eller bara ett träd eller grönområde, alternativt gå till stranden och sitt och lyssna på vågorna en kvart (om du har nära till vatten).
Skogsbad räknas inte som meditation och handlar därför inte om att rensa tankarna. Alla tankar är alltså välkomna, men det handlar samtidigt om att fråga sig själv vad man noterar just i stunden (dock utan några krav på att svara sig själv).
Varenda minut i skogen gör gott, redan efter 15 minuter börjar det ge positiv effekt för hälsan och kroppen.
En naturligare medicin får man leta efter
Som veckans blogginlägg redogör för tyder forskning på att vistelse i naturen, och inte minst vid skogsbad då man med alla sina sinnen insuper naturens läkande kraft, har en helande effekt som därmed verkar kunna minska behovet av läkemedel (inte minst psykofarmaka). Naturen är viktig för både kropp och själ, vilket vi tidigare har tagit upp, och detta förstod japanerna redan under 80-talet när landet brottades med utbredd ohälsa och skenande dödstal orsakade av stressrelaterad ohälsa. Kanske är det dags även för Sverige att ta naturen på allvar? Oavsett ålder, gammal som ung, har vi alla ett behov av att ibland stanna upp och känna närheten till naturen, beundra den och bara vara i ett tillstånd utan några som helst krav. Detta har visat sig vara hälsosamt och kunna bidra till återhämtning vid en rad olika sjukdomstillstånd, vilket tyder på hur viktigt det är med återhämtning för såväl kroppen som själen.
Än är sommaren inte över, så varför inte pröva detta omtalade fenomen med skogsbad i en grönskande skog eller vid närmsta träd? En enklare, billigare och mer naturlig medicin får man leta efter!
Många vuxna vet att det är bra att tillbringa tid utomhus, nära naturen, och därför väljer många att resa till vackra och natursköna platser när vi har semester. Som vi tidigare har redogjort för har det blivit alltmer vanligt med fysisk aktivitet på recept, men med tanke på att vi nu även vet att utevistelse är hälsofrämjande kan då ett framtida scenario även innebära ”natur på recept”? Och hur mycket tid behöver vi egentligen tillbringa utomhus för att det ska gynna vår hälsa? Några brittiska forskare har svaret på den frågan!
Några forskare från Storbritannien försökte besvara den frågan och studien som de genomförde publicerades nyligen i Nature (Scientific Reports). Studien har undersökt hur mer än 19 000 personer i Storbritannien har tillbringat tid i naturen för rekreation under en veckas tid, och sedan jämfört detta med deras självuppskattade hälsa och välbefinnande.
Den brittiska studiens resultat
Vad kom de då fram till? Jo, nämligen att personer som tillbringade minst 120 minuter (två timmar) per vecka i naturen förbättrade sin mentala och fysiska hälsa, jämfört med personer som inte tillbringade någon tid utomhus i naturen.
Det spelade ingen roll hur eller var personerna tillbringade dessa två timmar, många korta promenader nära bostaden visade sig vara lika effektiva som längre promenader på helgerna.
Forskarna betonar att detta kan betraktas som ett första steg till att kunna rekommendera en viss tid att tillbringa ute i naturen varje vecka.
Det finns dock forskning som även visar att små doser av vistelse i naturen kan verka hälsofrämjande. En studie från University of Essex visar att personer som endast tillbringar fem minuter i naturen för träning upplever en förbättrad självkänsla och bättre humör.
Riktlinjer för utevistelse i naturen
Jessica Moutenot –Small, en psykoterapeut i Charlottesville i Virginia (USA), menar att detta handlar om ett minimum och att människor i regel upplever fler fördelar ju mer tid de tillbringar i naturen. Däremot behöver man inte tillbringa hela dagar eller helger ute i naturen, utan alla små tillfällen är värdefulla att ta vara på. Om du exempelvis har tillgång till en park med några träd så räcker det med 15 minuter för att du ska uppleva fördelar för hälsan.
Patricia H Hasbach, en psykoterapeut och ekoterapeut i Eugene i Oregon (USA) förklarar att det ibland handlar om att reda ut vilket förhållande olika personer har till naturen. Somliga bor nära naturen och har en nära koppling och relation till naturen, de är medvetna om naturens betydelse för deras hälsa. Detta medan andra behöver mer guidning. Det kan då vara bra att kunna rekommendera och råda folk att vara utomhus i högre utsträckning och i dessa fall mer eller mindre upprätta ”natur på recept”. I samband med detta innefattas att uppmana dessa personer att använda alla sina sinnen medan de är i naturen.
”Skogsbada”
Något som vi redan har redogjort för är sambandet mellan utevistelse och fysisk aktivitet, som vi känner till är så viktigt för hälsan. Men det handlar inte bara om den fysiska aktivitetens fördelar i samband med vistelse ute i naturen. Forskning visar dessutom att stillasittande i naturen – som det japanska fenomenet ”forest bathing” – kan förbättra hälsan. Detta beror på att så mycket kräver vår uppmärksamhet i tillvaron, vilket stressar oss, men när vi är utomhus släpper vi denna koncentration och detta kan verka läkande för en stressad själ. Detta förutsätter dock att du lämnar teknik och dylikt åt sidan och ger naturen din fulla uppmärksamhet.
Vikten av det stora blå
Eva Sanner, författare till boken Naturens hemlighet, förklarar att forskning visar att närhet till vattenområden påverkar hur mycket vi rör på oss och leder till fler sociala möten. Dessutom kan rymd ge vila, enligt miljöpsykologisk forskning, något som havet erbjuder.
Enligt Karolinska institutet pågår nu ett EU-projekt Blue Health för att ta reda på mer om hälsoeffekterna bland annat genom att skapa virtuella blå miljöer för att undersöka hur de påverkar återhämtning efter stress. Maria Albin, professor i arbets- och miljömedicin vid Institutet för miljömedicin (Karolinska institutet) förklarar vidare:
”Vi vill se om det går att få en stressreducerande effekt bara av att se och höra ljudet av vatten, så som vi redan vet att det fungerar med grönområden. Då skulle man kunna erbjuda detta till äldre som har svårt att ta sig ut eller till personer som upplever akut stress till exempel i samband med tandläkarbesök.”
Projektet ska även undersöka vikten av att tillgängliggöra blå områden så att de blir lättare att nå, mindre skräpiga och känns trygga att vara i, nedsmutsning och otrygghet tycks ha negativ inverkan på effekten.
Grönt är skönt
Forskning visar alltså att vistelser i naturliga miljöer minskar negativa känslor och stress, ökar positiva känslor, förbättrar den mentala återhämtningen och vår prestationsförmåga. Studier visar att man gör bättre ifrån sig på tester av uppmärksamhet och minne efter naturupplevelser jämfört med om man vistas i stadsmiljö. Dock hade nedskräpade och förstörda naturområden inte samma effekt. Cecilia Stenfors, forskare, förklarar att det finns en koppling mellan naturens och individens välmående. Hon menar att naturmiljöer utgör en viktig resurs för att möta våra folkhälsoutmaningar, och hoppas att beslutsfattare och stadsplanerare skapar mer grönområden i städerna samt bevarar befintliga grönområden och skogar med biologisk mångfald. Hennes forskarkollega Mare Löhmus Sundström, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet, instämmer och förklarar att hela 85 % av Sveriges befolkning bor i städer samtidigt som man vet att grönområden är viktiga för återhämtning och fysisk aktivitet. Personer som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är friskare än de som bor i områden med mindre grönska genom att de är mindre stressade, lever längre och har lägre risk för hjärt- kärlsjukdom, högt blodtryck, typ 2-diabetes och mental ohälsa.
Vidare verkar grönområden som direkta livräddare då de kyler ner städerna och motverkar höga inomhustemperaturer vid värmeböljor, därför är det viktigt att grönskan tas med i beräkningen när städer byggs eller förtätas menar Mare Löhmus Sundström.
Historisk förklaring
Det finns en historisk förklaring till varför naturen verkar helande för oss människor. Våra moderna och tekniska inomhussysslor är relativt nya aktiviteter för människan och våra förfäder, speciellt med tanke på hur människan ur ett historiskt perspektiv har tillbringat den mesta tiden utomhus där vi har utvecklats som människoart. Vi kan alltså betraktas som en del av naturen och mår därför bättre när vi är nära den.
Ett med naturen
Ja, många människor mår som bäst när de blir ett med naturen, de liksom känner sig ”hemma” och kan hämta kraft och energi och på så sätt få lite återhämtning. Vi människor som lever i vårt moderna samhälle utsätts för så många intryck dagligen och all information och teknik som ständigt uppdateras och kräver vår uppmärksamhet. Samtidigt har våra hjärnor inte utvecklats i samma takt som samhället i stort. Precis som vi låter våra datorer vila emellanåt och få ”starta om”, behöver vi låta våra hjärnor få vila och ”starta om” – och här är naturen den bästa platsen för detta. Grönområden och havsmiljöer har, enligt forskning, visat sig ha hälsofrämjande effekter vad gäller återhämtning från stress men också prestationshöjande effekter för kognition och minne.
Någonting som verkligen visar sig tyda på att vi människor faktiskt är ett med naturen är det faktum att naturens och människors välmående verkar gå hand i hand, om vi befinner oss i en skräpig eller skadad naturlig miljö så verkar detta alltså påverka vårt välmående negativt. Men så länge miljön är ren och oskadad har det alltså en positiv effekt på vårt välbefinnande. Det finns alltså en mycket tydlig koppling mellan oss människor och naturen! Många kan säkert även känna igen sig i känslor av lycka och hopp när våren och sommaren tar över med grönska och blommor, när allt liksom väcks till liv, efter en lång och mörk höst och vinter då naturen vilar. Så njut av sommaren och all grönska för att stärka ditt välbefinnande!
