Många, såväl forskare som personal inom vård och omsorg samt anhöriga själva, anser att det finns förbättringspotential för det befintliga anhörigstödet idag. Stödet behöver utvecklas och anpassas utifrån individuella behov. I veckan kom besked om att regeringen nu ska ta fram en nationell strategi för anhöriga, som många vet gör en enorm insats för många äldre som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning behöver olika former av stöd och omsorg.

Enligt socialminister Lena Hallengren är anhörigas insatser väldigt viktiga för välfärden. Hon menar därför att detta behöver uppmärksammas och att en nationell strategi för anhöriga behövs.

Vilka är då anhöriga (även kallade anhörigvårdare)?

Enligt Socialstyrelsen är idag omsorgsgivande mest förekommande i åldersgruppen 45-64 år, och vanligast är att de ger stöd åt en förälder. Personer äldre än 65 år ger i mycket hög utsträckning omsorg till sin make, maka eller partner. Behovet att vårda, hjälpa eller stödja en make, maka eller partner ökar med åldern.

Cirka 70 procent av de informella vårdgivarna är kvinnor, och ofta påverkas kvinnor mer negativt än män av att ge anhörigomsorg. Regeringen menar nu att det är viktigt att synliggöra den här gruppen och de insatser som anhöriga bistår med. Vidare är det viktigt att samspelet mellan anhöriga, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården fungerar.

Anhörigas omsorg bidrar till äldres välbefinnande och livskvalitet, men ska bygga på frivillighet. Det är viktigt att anhöriga kan känna sig trygga med att även den omsorg som samhället erbjuder är av god kvalitet.

Trots ovan nämnda siffror från Socialstyrelsen är det oklart hur många anhörigvårdare som finns i varje kommun, och lika oklart om stödet som finns når fram till anhörigvårdarna samt hur stödet i så fall fungerar.

Bakgrund

Sedan 1950-talet har staten tagit det största ansvaret för vården och omsorgen om de äldre. Men under 1990-talet började de äldre bli fler och staten fick allt mindre pengar. De äldres familjer tar nu ett allt större ansvar för vården av de äldre. Under året 2000 utförde familjen 70 procent av alla omsorgstimmar för äldre i hemmet.

Politiken har alltmer gått i en riktning mot att äldre ska åldras och vårdas hemma. Platser på särskilda boenden har minskat med nära 18 000 platser under 2000-talet. Det är en minskning med 15 procent. Hemtjänsten arbetar i många fall med äldre personer som saknar släktingar och äldre som har stora vårdbehov.

Mitt i denna utveckling riskerar familjen/anhöriga att bli utnyttjade då samhället endast räknar med att ställa upp då nära och kära inte kan. Omsorgspersonal har ofta den sjuka personen i fokus medan anhörigas behov tenderar att inte uppmärksammas. Det är så klart inte alltid så lätt för omsorgspersonal att både ha den sjuka personens behov i fokus samtidigt som även anhörigas behov ska fångas upp.

Kommunerna har länge haft det största ansvaret för stöd till familjer som vårdar anhöriga. Det har varit oklart vilket ansvar Landstingets hälso- och sjukvård har. De gånger regeringen har gett stöd till familjevård har stödet gått till kommunerna. Det har därför inte funnits någon anledning för landstingen och kommunerna att samarbeta när det gäller de anhörigas behov.

COAT – Carers Outcome Agreement Tool

Sedan år 2004 finns COAT (Carers Outcome Agreement Tool) som är en modell för planering, uppföljning och utvärdering av stöd till anhörigvårdare som bygger på forsknings- och utvecklingsarbete som har genomförts i Sverige och i England. COAT består av fyra frågeformulär och baseras på områden som identifieras som viktiga av anhöriga som vårdar en närstående. Till varje område hör en stödplan för planering av åtgärder, uppföljning och utvärdering av den överenskomna hjälpen. En första version av instrumentet publicerades år 2005 och sedan dess har cirka en femtedel av Sveriges kommuner laddat ner instrumentet.

Positiv utveckling

Under de senaste åren har situationen blivit något bättre då 58 procent av kommunerna samarbetade med landstingets sjukvård under år 2006. Successivt börjar många förstå hur viktigt det är att få igång ett samarbete mellan kommun och landsting när det gäller anhörigfrågor. Familjerna måste också bli mötta med respekt och få stöd i hela vårdkedjan. Men det finns ändå mycket mer att göra när det gäller utbildning och att få flera medvetna om de här frågorna.

Det är även viktigt när det kommer till samarbete med frivilligorganisationer. Under år 2006 samarbetade mer än hälften av kommunerna med anhörigvårdare och patientföreningar, främst med pensionärsorganisationer, Röda Korset och religiösa samfund. Det har blivit allt vanligare att personal och medlemmar i frivilligorganisationer arbetar tillsammans.

Lagändring till stöd för anhörigvårdare

Den 1 juli 2009 infördes en bestämmelse i Socialtjänstlagen, kapitel 5 §10, som lyder:

”socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder”.

Detta innebär att anhöriga har rätt att få sina behov bedömda. Detta kräver en kartläggning av hur mycket anhöriga bistår med och hur det verkliga behovet ser ut, vilket i sin tur kan bidra till en bättre utformning av stödet.

En nationell strategi behövs

Regeringen menar att Sverige idag saknar en nationell strategi för anhöriga. En nationell strategi betyder inte att det ska se lika ut i alla kommuner, utan att de olika aktörerna ska jobba mot samma målsättning.

Som vi nämnde i förra veckans blogginlägg har regeringen nyligen tagit initiativ till att det ska införas en fast omsorgskontakt i hemtjänsten, och har med anledning av detta tillsatt en utredning. En fast omsorgskontakt innebär att det ska vara reglerat i lag att det ska finnas en namngiven kontaktperson som både omsorgstagaren och dennes anhöriga kan vända sig till.

Regeringens förslag till budget bygger på en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

En ovärderlig resurs

De flesta verkar vara överens om att anhöriga, ibland kallade anhörigvårdare, gör en värdefull insats för såväl den som är sjuk som för samhället i stort. Riksföreningen Äldres Hälsa anser att anhörigas insatser ska betraktas som en värdefull resurs, däremot inte som en självklarhet. Anhöriga riskerar idag att utnyttjas i vårt samhällssystem och komma i skymundan då allt fokus ofta riktas mot den som är sjuk. På senare år har situationen blivit något bättre i takt med att kunskapen om anhörigas behov successivt har ökat, men anhörigas behov behöver fortsätta att belysas än mer. Vi välkomnar därför lagändringar och utredningar som syftar till att lyfta anhörigfrågor på den politiska agendan, i hopp om att insatser framöver ska kunna anpassas bättre utifrån behov som många anhöriga har.

För det är ju faktiskt så att även en stark hjälpare kan behöva hjälp ibland för att helt enkelt orka fortsätta hjälpa.

Vill du läsa mer om olika former av anhörigstöd? Det kan du göra här!

Källor:

Regeringskansliet

Socialstyrelsen

Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) – för ett anhörigvänligt samhälle

Nu ska vi ta oss an ämnet positiv psykologi, och närmare bestämt det som vi kallar förundran. Vad innebär egentligen begreppet förundran? Och hur kan förundran, och ett nyfiket förhållningssätt till världen, gynna vår hälsa? Detta ska vi reda ut.

Förundran kan beskrivas som en hisnande känsla av att ha varit med om något som utmanar vårt vanliga sätt att se på världen, något som inte sällan resulterar i gåshud på armarna. Man kan också tala om synonymer så som vördnad och djup respekt. Förundran framkallar ofta så kallade aha-upplevelser som i sin tur tenderar att vidga ens horisont och ifrågasätta ens egna tankar.

Är vi vilsna idag?

I vårt moderna samhälle är det lätt att tappa bort den här känslan. Vi stannar inte upp tillräckligt länge för att låta oss hänföras av olika fenomen såsom natur, konst eller musik. Istället är många upptagna med vardagliga ”måsten” och försöker hänga med i olika trender. I det här höga tempot missar vi ofta ögonblick av förundran eftersom vi låter oss uppslukas av våra mobiltelefoner.

Forskning kring ämnet, och känslan av förundran, visar på en mängd fördelar. Så varför inte skapa lite utrymme för förundran, att hänföras av någonting?

Forskning

Redan för ett tiotal år sedan konstaterade psykologiprofessorerna Dacher Keltner och Jonathan Haidt i den vetenskapliga tidskriften Cognition and Emotion att förundran är den ultimata kollektiva känslan, då den motiverar människor att göra saker för vårt gemensamma bästa. Vidare visar allt fler studier att förundran stärker vår önskan att hjälpa andra, samtidigt som det skapar en känsla av att tiden saktar av eller stannar upp och gör oss mer tillfreds med livet.

Två aspekter skiljer förundran från övriga positiva känslor. Dels är det känslan av storhet i form av oändlighet och oöverskådlighet, dels behovet av att förändra vår förståelse av oss själva eller världen.

Förundran sänker inflammation i kroppen

Maria Borelius redogör i sin bok ”Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil” hur just förundran hjälper till att dämpa inflammation i kroppen. I en intervju med dr Jennifer Stellar, forskare vid det amerikanska toppuniversitetet Stanford och numera forskare även vid University of Toronto, framkommer att just förundran kan sänka markörer som signalerar att inflammation är på gång (det vill säga proinflammatoriska markörer). Rent medicinskt handlar det om något som kallas cytokiner, och främst en av dessa som heter interleukin 6 (även kallad IL-6). Just denna IL-6 utsöndras snabbt och kan lätt mätas i saliven, vilket har gjort den till forskarnas favorit. Dessa proinflammatoriska markörer, cytokiner, kan nu kopplas ihop med en rad sjukdomar såsom exempelvis hjärt- kärlsjukdomar, osteoporos, artrit, diabetes typ 2, vissa cancerformer, Alzheimers sjukdom och vissa tandsjukdomar. Det har även visat sig att produktionen av proinflammatoriska cytokiner, som driver dessa sjukdomar framåt, stimuleras av negativa känslor och stressande händelser.

Forskare dr Jennifer Stellar ägnar sig åt att undersöka hur positiva känslor, såsom förundran, påverkar hälsan, till skillnad från många andra forskare som fokuserar på hur negativa känslor påverkar hälsan. Hennes forskning visar att förundran sänker cytokinen IL-6 i saliven, vilket alltså innebär en sänkning av inflammation i kroppen. Man kan alltså säga att förundran verkar antiinflammtoriskt.

Naturupplevelser som väcker förundran – och sänker inflammation

Som vi tidigare har nämnt väcker ofta naturen vår förundran, och är därför så hälsofrämjande för oss. Enligt dr Stellars forskning har två olika typer av ”förundransnatur” visat sig ha extra hög antiinflammatorisk effekt. Dessa är:

• Stora, magnifika landskap eller stadsvyer från hög höjd – vyer som ger den där större känslan av världen (en slags delaktighet i något som är större än en själv).
• Solnedgångar – gärna i många färger såsom guld, purpur, rosa och brandgult.

Dessa magnifika upplevelser får oss att stanna upp och förundras, och nästintill på ett magiskt sätt får inflammation i kroppen att minska.

Fem andra vägar till förundran

Förundran kan alltså betraktas som rena hälsokuren, och nedan följer fem olika sätt att väcka sin förundran till liv:

1. Ta en promenad!

Att vistas i naturen är ett av de säkrare sätten att få uppleva förundran. Om du är rädd för att du har förlorat förmågan att kunna upptäcka små mirakler i naturen så är ett tips att ta med dig ett barn på din upptäcktsfärd då barn är små experter när det kommer till att förundras över naturens alla små och stora mirakler! Man måste dock inte nödvändigtvis vistas i naturen, utan man kan lika väl låta sig förundras över exempelvis vacker arkitektur i stadsmiljö, museer och olika föreställningar. Ett tips är att söka sig till nya miljöer med nya upplevelser än vad du är van vid – och lämna gärna mobiltelefonen hemma.

Förundran verkar väcka olika former av altruism (ett begrepp som kan förklaras som medmänsklighet, att hjälpa andra utan att önska något i motprestation, motsats till egoism), och forskarna tror att det beror på att känslan ger människor en förändrad uppfattning av sig själva. Med detta menas att man inte är lika uppfylld av sin egen förträfflighet utan krymper till mer ödmjuka proportioner när man upplever att man är en del av något större. När man exempelvis skådar gamla vackra träd, istället för en tråkig byggnad, tenderar man att bli mindre självcentrerad och narcissistisk vilket innebär att man blir mer öppen för det gemensamt mänskliga samt behoven hos dem runt omkring oss.

2. Skriv om en egen upplevelse av förundran!

Kan du minnas när du senast upplevde förundran? Plocka fram ett minne, reflektera över hur det kändes och skriv sedan ner upplevelsen. Detta kan resultera i att du gör andra prioriteringar, upplever att du har mer tid och börjar hjälpa andra människor. Det kan även öka ditt välbefinnande, enligt en studie av Stanfordforskaren Melaine Rudd som publicerats i Psychological Science.

Även Dacher Keltner och Paul Piff har genomfört en studie om att skriva om upplevelser om förundran. Deras resultat visade att detta fick deltagarna att vilja samarbeta, dela på de resurser som fanns och dela med sig mer till andra i högre grad till skillnad från de som upplevde stolthet eller bara blev roade.

3. Res till nya platser!

Nya platser och nya utmaningar triggar känslan av förundran. Ett av de säkraste sätten att imponeras av människans förmåga och naturens storslagenhet är att besöka något av världens sju nya underverk. Världens sju nya underverk är en av de moderna, alternativa förteckningar över världens sju underverk som har presenterats. Listan röstades fram av 100 miljoner människor i en global omröstning.

Listan över världens sju nya underverk består av:

• Chichén Itzá – Mexiko
• Colosseum – Italien
• Cristo Redentor (Jesus-statyn) – Brasilien
• Kinesiska muren – Kina
• Machu Picchu – Peru
• Petra – Jordanien
• Taj Mahal – Indien

Man måste dock inte besöka något av världens sju nya underverk för att kunna låta sig hänföras, det kan räcka med att besöka närmsta höjd i närheten. Personer som har nära till förundran och lätt för att låta sig hänföras har uppvisat lägre nivåer av inflammationer kopplade till risk för hjärtsjukdomar, enligt en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Emotion. Förundran kan likt andra positiva känslor hjälpa människor att hantera stress, eftersom de gör oss nyfikna och får oss att vilja utforska nya saker istället för att dra oss undan och isolera oss.

4. Se en film eller läs en bok!

När tiden är begränsad och du inte har tid att bege dig ut i naturen eller resa till nya platser finns möjlighet att hitta vägar till förundran på närmre håll än du kanske anar. Det kan vara så enkelt som att hitta ett fascinerande Youtube-klipp över något djur- eller naturfenomen, en film eller en bra bok.

Några tips är långfilmen Home av Yann Arthus-Bertrand, Louie Schwartzbergs Ted talk om naturens dolda mirakel eller hela hans film Mysterious of the unseen world, böcker som Kosmos: En kort historik av Stephen Hawking eller Sapiens: En kort historik över mänskligheten av Yuval Noah Harari.

5. Kartlägg din förundran!

Det är inte alla människor som har förmågan att på djupet kunna låta sig hänföras. Speciellt svårt är det för de som inte är bekväma med att förändra sin syn på världen. Det krävs en öppen ödmjukhet och nyfikenhet för att slås av ”livets mirakler”. Du kan dock medvetandegöra vad det är som får dig att rysa över hela kroppen, och sedan söka liknande upplevelser. Är det en populärvetenskaplig bok som är din ögonöppnare i förståelsen av världen, en lugn promenad på en skogsstig eller ett besök i en skybar med svindlande utsikt?

Väck din förundran till liv!

Vi har tidigare redogjort för naturens betydelse för vår hälsa och vårt välbefinnande, och ämnet förundran är ofta nära förknippat med just naturen (även om det inte nödvändigtvis alltid behöver vara det). Att kunna förundras över olika fenomen tenderar, enligt forskning, att ge oss en respekt för livet och alla livets mirakler, göra oss mer samarbetsvilliga och lyhörda för andras behov men gynnar även vår egen hälsa i form av mindre stress och lägre nivåer av inflammation kopplade till bland annat hjärtsjukdom.

Att finna vägar till förundran kan vara så enkelt som att hitta en vacker blomma, lek med barn i ens omgivning (exempelvis barnbarn eller andra barn i ens omgivning) och betrakta världen ur ett litet barns perspektiv, låta sig glädjas av ett husdjur, njuta av en god maträtt, upptäcka en ny plats, umgås med nya eller gamla vänner. Andra vägar till förundran kan vara en bra bok, lyssna på favoritmusik eller gå på teater, dansföreställning eller annan kulturform.

Endast fantasin sätter gränser – och förundran i sig kan i sin tur väcka fantasin till liv!

Källor:

www.modernpsykologi.se

https://sv.m.wikipedia.org

”Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil” av Maria Borelius, 2018

Många vuxna vet att det är bra att tillbringa tid utomhus, nära naturen, och därför väljer många att resa till vackra och natursköna platser när vi har semester. Som vi tidigare har redogjort för har det blivit alltmer vanligt med fysisk aktivitet på recept, men med tanke på att vi nu även vet att utevistelse är hälsofrämjande kan då ett framtida scenario även innebära ”natur på recept”? Och hur mycket tid behöver vi egentligen tillbringa utomhus för att det ska gynna vår hälsa? Några brittiska forskare har svaret på den frågan!

Några forskare från Storbritannien försökte besvara den frågan och studien som de genomförde publicerades nyligen i Nature (Scientific Reports). Studien har undersökt hur mer än 19 000 personer i Storbritannien har tillbringat tid i naturen för rekreation under en veckas tid, och sedan jämfört detta med deras självuppskattade hälsa och välbefinnande.

Den brittiska studiens resultat

Vad kom de då fram till? Jo, nämligen att personer som tillbringade minst 120 minuter (två timmar) per vecka i naturen förbättrade sin mentala och fysiska hälsa, jämfört med personer som inte tillbringade någon tid utomhus i naturen.

Det spelade ingen roll hur eller var personerna tillbringade dessa två timmar, många korta promenader nära bostaden visade sig vara lika effektiva som längre promenader på helgerna.

Forskarna betonar att detta kan betraktas som ett första steg till att kunna rekommendera en viss tid att tillbringa ute i naturen varje vecka.

Det finns dock forskning som även visar att små doser av vistelse i naturen kan verka hälsofrämjande. En studie från University of Essex visar att personer som endast tillbringar fem minuter i naturen för träning upplever en förbättrad självkänsla och bättre humör.

Riktlinjer för utevistelse i naturen

Jessica Moutenot –Small, en psykoterapeut i Charlottesville i Virginia (USA), menar att detta handlar om ett minimum och att människor i regel upplever fler fördelar ju mer tid de tillbringar i naturen. Däremot behöver man inte tillbringa hela dagar eller helger ute i naturen, utan alla små tillfällen är värdefulla att ta vara på. Om du exempelvis har tillgång till en park med några träd så räcker det med 15 minuter för att du ska uppleva fördelar för hälsan.

Patricia H Hasbach, en psykoterapeut och ekoterapeut i Eugene i Oregon (USA) förklarar att det ibland handlar om att reda ut vilket förhållande olika personer har till naturen. Somliga bor nära naturen och har en nära koppling och relation till naturen, de är medvetna om naturens betydelse för deras hälsa. Detta medan andra behöver mer guidning. Det kan då vara bra att kunna rekommendera och råda folk att vara utomhus i högre utsträckning och i dessa fall mer eller mindre upprätta ”natur på recept”. I samband med detta innefattas att uppmana dessa personer att använda alla sina sinnen medan de är i naturen.

”Skogsbada”

Något som vi redan har redogjort för är sambandet mellan utevistelse och fysisk aktivitet, som vi känner till är så viktigt för hälsan. Men det handlar inte bara om den fysiska aktivitetens fördelar i samband med vistelse ute i naturen. Forskning visar dessutom att stillasittande i naturen – som det japanska fenomenet ”forest bathing” – kan förbättra hälsan. Detta beror på att så mycket kräver vår uppmärksamhet i tillvaron, vilket stressar oss, men när vi är utomhus släpper vi denna koncentration och detta kan verka läkande för en stressad själ. Detta förutsätter dock att du lämnar teknik och dylikt åt sidan och ger naturen din fulla uppmärksamhet.

Vikten av det stora blå

Eva Sanner, författare till boken Naturens hemlighet, förklarar att forskning visar att närhet till vattenområden påverkar hur mycket vi rör på oss och leder till fler sociala möten. Dessutom kan rymd ge vila, enligt miljöpsykologisk forskning, något som havet erbjuder.

Enligt Karolinska institutet pågår nu ett EU-projekt Blue Health för att ta reda på mer om hälsoeffekterna bland annat genom att skapa virtuella blå miljöer för att undersöka hur de påverkar återhämtning efter stress. Maria Albin, professor i arbets- och miljömedicin vid Institutet för miljömedicin (Karolinska institutet) förklarar vidare:

”Vi vill se om det går att få en stressreducerande effekt bara av att se och höra ljudet av vatten, så som vi redan vet att det fungerar med grönområden. Då skulle man kunna erbjuda detta till äldre som har svårt att ta sig ut eller till personer som upplever akut stress till exempel i samband med tandläkarbesök.”

Projektet ska även undersöka vikten av att tillgängliggöra blå områden så att de blir lättare att nå, mindre skräpiga och känns trygga att vara i, nedsmutsning och otrygghet tycks ha negativ inverkan på effekten.

Grönt är skönt

Forskning visar alltså att vistelser i naturliga miljöer minskar negativa känslor och stress, ökar positiva känslor, förbättrar den mentala återhämtningen och vår prestationsförmåga. Studier visar att man gör bättre ifrån sig på tester av uppmärksamhet och minne efter naturupplevelser jämfört med om man vistas i stadsmiljö. Dock hade nedskräpade och förstörda naturområden inte samma effekt. Cecilia Stenfors, forskare, förklarar att det finns en koppling mellan naturens och individens välmående. Hon menar att naturmiljöer utgör en viktig resurs för att möta våra folkhälsoutmaningar, och hoppas att beslutsfattare och stadsplanerare skapar mer grönområden i städerna samt bevarar befintliga grönområden och skogar med biologisk mångfald. Hennes forskarkollega Mare Löhmus Sundström, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet, instämmer och förklarar att hela 85 % av Sveriges befolkning bor i städer samtidigt som man vet att grönområden är viktiga för återhämtning och fysisk aktivitet. Personer som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är friskare än de som bor i områden med mindre grönska genom att de är mindre stressade, lever längre och har lägre risk för hjärt- kärlsjukdom, högt blodtryck, typ 2-diabetes och mental ohälsa.

Vidare verkar grönområden som direkta livräddare då de kyler ner städerna och motverkar höga inomhustemperaturer vid värmeböljor, därför är det viktigt att grönskan tas med i beräkningen när städer byggs eller förtätas menar Mare Löhmus Sundström.

Historisk förklaring

Det finns en historisk förklaring till varför naturen verkar helande för oss människor. Våra moderna och tekniska inomhussysslor är relativt nya aktiviteter för människan och våra förfäder, speciellt med tanke på hur människan ur ett historiskt perspektiv har tillbringat den mesta tiden utomhus där vi har utvecklats som människoart. Vi kan alltså betraktas som en del av naturen och mår därför bättre när vi är nära den.

Ett med naturen

Ja, många människor mår som bäst när de blir ett med naturen, de liksom känner sig ”hemma” och kan hämta kraft och energi och på så sätt få lite återhämtning. Vi människor som lever i vårt moderna samhälle utsätts för så många intryck dagligen och all information och teknik som ständigt uppdateras och kräver vår uppmärksamhet. Samtidigt har våra hjärnor inte utvecklats i samma takt som samhället i stort. Precis som vi låter våra datorer vila emellanåt och få ”starta om”, behöver vi låta våra hjärnor få vila och ”starta om” – och här är naturen den bästa platsen för detta. Grönområden och havsmiljöer har, enligt forskning, visat sig ha hälsofrämjande effekter vad gäller återhämtning från stress men också prestationshöjande effekter för kognition och minne.

Någonting som verkligen visar sig tyda på att vi människor faktiskt är ett med naturen är det faktum att naturens och människors välmående verkar gå hand i hand, om vi befinner oss i en skräpig eller skadad naturlig miljö så verkar detta alltså påverka vårt välmående negativt. Men så länge miljön är ren och oskadad har det alltså en positiv effekt på vårt välbefinnande. Det finns alltså en mycket tydlig koppling mellan oss människor och naturen! Många kan säkert även känna igen sig i känslor av lycka och hopp när våren och sommaren tar över med grönska och blommor, när allt liksom väcks till liv, efter en lång och mörk höst och vinter då naturen vilar. Så njut av sommaren och all grönska för att stärka ditt välbefinnande!

Källor:

healthline.com

nature.com

Environmental Science and Technology – What is the Best Dose of Nature and Green Exercise for Improving Mental Health? A Multi- Study Analysis

kurera.se

Karolinska institutet

Vi har tagit upp problematiken kring överkonsumtion av alkohol bland äldre. Och nu vill vi stanna kvar i ämnet beroendeproblematik för att fördjupa oss i detta, men inte bara fokusera på alkohol som beroendeframkallande ämne utan även belysa andra typer av beroendeproblematik.

Att ha en beroendeproblematik av något slag kan beskrivas som att hjärnan har ”tagits över”, eller ”kidnappats”, av vårt belöningssystem. Då är det svårt att styra sitt bruk av spel, alkohol eller annan drog med viljan. Att bryta ett beroende kan vara svårt, men alla har rätt att få stöd.

Hjärnans belöningssystem – på gott och ont

Hjärnans belöningssystem har till uppgift att hjälpa oss människor att överleva. När vi exempelvis äter något gott eller har sex frigörs signalämnet dopamin som gör att vi kan känna njutning. Minnet av den behagliga känslan finns sedan kvar och gör att vi gärna återupplever den. Anders Håkansson, som är professor i beroendemedicin med särskild inriktning på spelberoende förklarar detta närmare:

”Belöningssystemet är nödvändigt för att vi ska göra sånt som är bra för individen och arten. Tyvärr överstimuleras det av saker som är mindre bra för oss, som tobak, alkohol, narkotika eller spel.”

Drogen förstärker njutningen så att den kan upplevas som ett rus. En del människor klarar trots detta av att hålla det hela på en balanserad nivå, medan andra har svårare för detta.

Risker för beroende

Risker ökar om man använder en drog mycket eller ofta, men även ärftliga faktorer spelar in samt hur man mår överlag. Det tar olika lång tid för olika individer att utveckla en beroendeproblematik. Om man upplever sin livssituation som jobbig, har sociala svårigheter eller lider av psykisk ohälsa går det ofta fortare. Men det handlar också om vilken drog man använder. Heroin, alkohol och kokain brukar beskrivas som särskilt beroendeframkallande substanser. Även nikotin har beskrivits som mest beroendeframkallande, enligt en äldre studie. Droger kan förstås vara farliga oavsett om man har ett beroende eller inte. Alkohol, narkotika och andra substanser kan orsaka förgiftning, svåra medicinska skador och dödsfall om man överdoserar eller använder dem på fel sätt.

Beroendesjukdomar

Att använda en drog mycket eller ofta brukar kallas riskbruk, särskilt när det gäller alkohol. Professor Anders Håkansson förklarar:

”Då har personen en konsumtion som kan ge svåra konsekvenser på sikt. Skadligt bruk är en diagnos som används ibland. Då har personen medicinska skador och kanske sociala och psykologiska problem. Risken att utveckla ett beroende är hög.”

Vid en beroendeproblematik har belöningssystemet förändrat eller ”tagit över” hjärnan, vilket kan beskrivas som att personen har förlorat kontrollen. Idag klassas beroende av alkohol, dopning, läkemedel, narkotika, tobak och spel om pengar som beroendesjukdomar. Drogerna påverkar belöningssystemet på lite olika sätt, men grundprincipen är densamma vilket innebär att hjärnan överstimuleras av vissa saker som ger känslor som vi vill återuppleva och sedan inte kan leva utan.

Men hur kommer det sig att sex- och relationsberoende, arbetsnarkomani, shoppingberoende och sockerberoende inte räknas som beroendesjukdomar? Enligt professor Anders Håkansson beror detta på att det inte finns lika mycket forskning kring detta och mindre samsyn på de här områdena. Han menar dock att det, oavsett beroendeproblematik och om de kallas beroendesjukdomar eller ej, är viktigt att ta problemen på allvar. Den som upplever någon form av problem kan i första hand vända sig till sin vårdcentral.

Tecken på en beroendeproblematik

Många tecken är gemensamma, oavsett vilken drog eller typ av beroende det handlar om, några exempel är följande:

• Man känner ett starkt sug efter drogen
• Tankarna kretsar kring drogen
• Man fortsätter med sitt bruk av drogen trots att den påverkar familj, arbete/sysselsättning (om man har något sådant) och annat i livet negativt
• Man behöver ofta högre och högre dos för att få önskad effekt, vilket beror på att hjärnan eftersträvar jämvikt och anpassar sig för att lindra effekten av drogen.
• Utan drogen får man ofta abstinensbesvär som oro, skakningar, illamående och sömnsvårigheter. Ibland kan man till och med bli allvarligt, livshotande sjuk.

Vid spelberoende kan det handla om en känslomässig abstinens, en olust om man inte spelar. Ett annat tecken som är speciellt för spelberoende är att man gör allt för att vinna tillbaka det man har förlorat. Det kan handla om att man har spelat bort pengar som resten av familjen tror finns kvar och man vill då rädda situationen, men istället blir det bara värre och värre.

Hur bryter man ett beroende?

Det är inte lätt att bryta en beroendeproblematik och dessvärre är det inte ovanligt med återfall. Somliga kan bryta ett beroende på egen hand, ibland med stöd från närstående och stödorganisationer. Andra behöver betydligt mer stöd och hjälp än så. Alla har rätt till stöd och hjälp för att komma ur sin situation. Det bästa är att fånga upp problemen i ett tidigt skede, helst innan personen har utvecklat ett beroende.

Kan man då bli fri från ett beroende utan att sluta helt? Professor Anders Håkansson svarar följande:

”Har man ett svårt beroende kan man inte gå tillbaka till en oproblematisk, lägre konsumtion. Det är grundläget. Men om en person ännu inte har utvecklat ett beroende kan det i vissa fall, om problemen inte är för stora, vara en rimlig strategi från oss i vården att jobba för ett kontrollerat användande. Med narkotika är det annorlunda, eftersom det är olagligt. Då har vi självklart inställningen att personen måste sluta helt.”

En drabbad berättar…

För att belysa ämnet utifrån ett individuellt perspektiv tänkte vi redogöra för Annikas berättelse. Annika Happe är 53 år och spelade bort en miljon kronor på nätkasino. Hon besökte ett nätkasino för fyra år sedan, av en ren tillfällighet. Annika såg reklamen för nätkasinot och tyckte att det verkade spännande. Hon var bekymrad över sin sons situation i skolan och ville fly från vardagsproblemen en stund, som en verklighetsflykt. Hon satsade några hundralappar och vann flera tusen kronor de första gångerna. Hon berättar:

”All stress försvann. Jag stängde av världen utanför spelbubblan. Det var en kick att vinna, men eftersom det på den tiden kunde ta en vecka att få in pengarna på kontot fortsatte jag att spela för vinsten.”

Så småningom spelade Annika på kvällar, nätter och morgnar på väg till jobbet. Insatserna – och förlusterna – ökade.

”Lönen och sparpengarna tog slut. För att kunna föra över pengar till min man för mat och hyra tog jag sms-lån på sms-lån. Det blev en ständig oro och jakt på pengar. Jag skämdes och ville vinna tillbaka allt.”

Kicken som Annika hade känt från början var nu borta.

”Jag var så rädd för att min man och min son skulle få veta vad jag gjort. Det var som om min hjärna var kidnappad. Spel var det första jag tänkte på när jag vaknade och jag drömde om det på nätterna.”

På åtta månader spelade Annika bort en miljon kronor. När hon till slut inte fick fler lån blev hon tvungen att avslöja allt för sin man. Annika kände en rädsla och oro för att bli lämnad, men trots att maken blev besviken och ledsen valde han och sonen att stötta henne.

Detta var före 2018, då en ny lag trädde i kraft som innebär att personer med allvarliga spelproblem ska ges hjälp och stöd från kommuner och landsting/regioner. Annika hänvisades till Spelberoendes riksförbund. Annika och hennes make besökte en stödgrupp och Annika berättar att hon grät sig igenom hela mötet. Hon beskriver en stark känsla av skam. Hon ville klara sig på egen hand och bestämde sig för att göra det. Annikas skulder gick till kronofogden. Hon var spelfri i fyra månader, men när hennes man gav henne lite pengar började allt igen. Annika beskriver denna period som ett kaos av lögner och svek:

”Jag lurade min familj, pantsatte smycken och kunde spela upp min lön på några timmar. Till slut var allt så nattsvart att jag tog tabletter för att ta mitt liv.”

Annika räddades i sista stund. När hon vaknade upp på intensiven bestämde hon sig för att kämpa för att bli spelfri en gång för alla. Hon insåg att hon aldrig mer kommer att kunna spela för en enda krona.

Idag besöker hon och hennes man stödgruppen varannan vecka.

”Att prata med andra är viktigt. Jag är aktiv på olika forum och vill hjälpa andra som mår dåligt.”

Annika har stängt av sig från spel på sajten spelpaus.se, har inget bank-id på mobilen och henne man kan se alla köp hon gör. Annika beskriver sin nuvarande situation:

”Nu har jag varit spelfri i elva månader och det känns så skönt. Suget är borta, men jag måste vara på min vakt. Det svåra är att få tillbaka tilliten från min familj, men det msåte få ta sin tid.”

För dig som har ett spelberoende

Spelpaus.se är en sajt där du själv kan stänga av dig från spel om pengar och direktmarknadsföring om spel. Avstängningen gäller alla licensierade spelbolag i Sverige med registrerat spel.

Källa:

1177 Vårdguiden (tidning), Region Stockholm, nr 2 2019