Jul i gemenskap är Stockholms största julfirande och arrangeras av Immanuelskyrkan, Hela Människan i Stockholms län, Frälsningsarmén Templet och Ny gemenskap i samarbete med Volontärbyrån. Tillställningen har sedan 2007 erbjudit människor i Stockholm ett värdigt julfirande  och riktar sig särskilt till människor som lever i hemlöshet, ensamhet, fattigdom eller annan utsatthet. 

Många som kommer till Jul i gemenskap är hemlösa. Andra är helt enkelt ensamma och under julen när ensamheten kan kännas som värst så kan det vara skönt med mänskligt umgänge en stund.

Evenemanget besöks av ungefär 2000 personer varje år och är en fest i dagarna tre; julafton, juldagen och annandagen, dit alla är välkomna. Jul i gemenskap genomförs tack vare frivilliga insatser och gåvor och det bjuds på julmat, julgröt, tomte för barnen, julspel, musik och såklart gemenskap.

Firandet inleds julaftons morgon på Frälsningsarmén Templet med en gemensam julfrukost och avslutas med en musikkväll på annandagen i Immanuelkyrkan. För att se exakta hålltider och adresser klicka här.

Ny gemenskap uppmuntrar till spridning av affischen, så har du möjlighet så får du gärna printa ut den för att sätta upp på en anslagstavla eller maila den till bekanta som också har en tro på att visa medmänsklighet i praktiken.

Julens verkliga hjältar 

Det är de frivilliga som möjliggör eventet Jul i gemenskap. Detta är julens verkliga hjältar som under sann julanda väljer att ägna sin tid åt medmänsklighet. Utan dessa goda krafter hade inte evenemanget varit möjligt. 

Att vara volontär under Jul i gemenskap är populärt och platserna hos Volontärbyrån fylls snabbt upp. En av volontärerna, som lever ensam med sin tonåriga dotter, förklarar att det alltid varit viktigt för henne att hjälpa andra som inte har samma förutsättningar som hon själv har. Hon fortsätter berätta att hon själv varit ensam på julafton och även om hon firade med sin familj de andra helgdagarna så kändes det väldigt ensamt just den dagen.

När Jul i gemenskap startade var firandet främst riktat till hemlösa och missbrukare, men har genom åren breddats och nu kommer ensamstående föräldrar med barn, ensamma ungdomar och ensamma äldre. Anette Kyhlström, diakon hos Hela människan och en av de som varit med sen starten, berättar om en hemlös pappa som kom in en julafton;

”Pappan berättade att han hade två döttrar som var fosterhemsplacerade och att han inte fick träffa dem eftersom han var hemlös. Men om han hade någonstans att ta vägen så gick det bra. Så han kom hit under juldagarna och på så vis kunde han fira jul tillsammans med sina döttrar. ”

Anette Kyhlström fortsätter berätta att hon själv haft med sig sin man och sina barn under alla år på Jul i gemenskap. Ett år föreslog hon att de skulle fira jul hemma istället men möttes snabbt av oförståelse och protester om att då skulle de ju missa julspelet. Anette tillägger att julspelet är det häftigaste julspel hon någonsin sett och avslutar med orden ”Både volontärer och besökare deltar i julspelet, till och med publiken medverkar, de är får som säger bääää.”

Volontäruppdragen till Jul i gemenskap blir snabbt tillsatta så om du är intresserad av vara med klicka här för att läsa mer.

Fler tips för dig som vill fira jul i gemenskap 

Om du inte har vägarna förbi Stockholm i jul och vill fira jul i gemenskap så anordnar Svenska Kyrkan Julgemenskap för alla. Eventet går av stapeln över hela landet, är gratis och öppet för alla. För mer information se Svenska kyrkans hemsida och vad som anordnas nära dig. 

För dig som har en ansträngd ekonomi finns Sveriges Stadsmissioner som just nu planerar julbord  för 9000 personer från Malmö i söder till Umeå i norr, för mer information klicka här.

 

Källor:

Jul i gemenskap

Ny gemenskap

Jul i gemenskapens tecken

Ty julen är härlig för stora och små, känner du igen den strofen? Det är en del av texten till den klassiska julsången Det strålar en stjärna, skriven av Jeanna Oterdahl, och visst är väl julen härlig, i alla fall för de flesta. Men för den som känner sig ensam, då är julen snarare ett orosmoment.

Det finns många anledningar till ensamhet under julen. Kanske har man förlorat kontakten med släkt och vänner, de kanske har flyttat till en annan ort eller så är ens närmast anhöriga inte i livet längre.

Ensamhet under julen är därtill ofta tabubelagt och många väljer att inte prata om sin ensamhet. Zahra Isaksson Stammler, överläkare på Järva Psykiatri i Kista förklarar:

”Många har exempelvis vuxna barn som har flyttat och väljer att fira jul tillsammans med sin partners familj på den nya orten. Att ens barn inte vill hälsa på under julen tolkas ofta som att man gjort ett allvarligt fel och att nämna detta för omgivningen känns skamfullt. Då håller man istället tyst. Ensam sägs ju vara stark men under julen förväntas dock ordningen vara tvärtom. Många skäms för att prata om tomheten och avsaknaden av sällskap när det förväntas att man ska vara omgiven av nära och kära.”

Hon menar att lösningen på ensamheten handlar om att våga prata om det. Det viktigaste är att inte skämmas för att man känner sig ensam. 

Hitta gemenskap 

Det är vanligt att känna sig ensam och alla kan drabbas av ofrivillig ensamhet någon gång under livet. Evolutionärt så är vi flockdjur som är emotionellt och psykologiskt beroende av andra. Nära relationer, social samvaro och gemenskap är viktiga för vårt välbefinnande.

Ofrivillig ensamhet kan vara en hälsorisk eftersom stressen i kroppen kan öka när vi känner oss ensamma, vilket i sin tur kan leda till utveckling av en rad sjukdomar. Känner du dig ensam så undersök vilka möjligheter som finns till meningsfull kontakt med andra. Försök även att hitta någon att prata med och berätta om din ensamhet, det gör att du kan upptäcka fler som är ensamma.

Tips för att hitta ny gemenskap eller någon att prata med:

• Äldrekontakt arbetar för att bryta social isolering bland ensamma äldre. Genom äldrekontakt sammanförs ensamma äldre som får möjlighet att träffas en gång per månad. Klicka här för att läsa mer.
• Kompis Sverige grundades 2013 med syftet att öppna upp för nya möten mellan människor. Klicka här för att läsa mer. 
• Röda korset erbjuder hembesök hos den som är äldre eller ofrivilligt ensam. Organisationen erbjuder även gemenskap genom en mängd aktiviteter. Klicka här för att läsa mer.
• Med stöd från Radiohjälpen samarbetar Räddningsmissionen tillsammans med Bräcke diakoni för att matcha äldre som lever ensamma med en ringvän för att bryta social isolering. För att läsa mer klicka här.
• Om du längtar efter någon att prata med ring Äldrelinjen på telefonnummer 020-22 22 33. Äldrelinjen har telefontid måndag – fredag 08.00-19.00 samt lördag – söndag 10.00-16.00

Källor:

Många känner sig ensamma under julen

Du är inte ensam om att vara ensam i jul

Ensamhetskommissionen

 

Det är aldrig för sent att träna upp sin styrka och därtill går det att få både mer muskler och bättre funktion även på äldre dagar.

De positiva effekterna av styrketräning är många. En forskningsstudie vid Umeå Universitet, gjord på 70 individer i 70-års åldern, där en grupp tränade styrka och den andra ingenting alls, visade att träningsgruppen hade ökat sin muskelmassa med 1,2 kilo i snitt och därtill minskat sin fettmassa med ett halvt kilo, jämfört med kontrollgruppen. 

Peter Nordström som forskar i samhällsmedicin vid enheten för geriatrik, Umeå Universitet, menar att effekten kanske inte är så stor räknat i kilo, utan det handlar istället om att stärka kroppen genom att byta ut fett mot muskler.

Möt kvinnorna som stärkt sin hälsa genom styrketräning 

Den amerikanska tidningen Women’s Health Magazine publicerade nyligen en artikel om kvinnor över 65 år som stärkt sin hälsa genom styrketräning. Alla har de sin unika resa men det finns en sak som alla har gemensamt.

Marilynn, idag 75 år, började sin resa mot en starkare kropp genom bodybuilding efter att hon fått en bröstcancerdiagnos. För henne blev styrketräningen ett sätt att fokusera på något annat under en svår tid men också ett sätt att både acceptera sin kropp och känna kärlek till den. Marilynn som idag är friskförklarad har bibehållit sin styrka genom att variera sin träning och undvika platåer.

Michelle, 65 år, började i sin tur med styrketräning för att motverka benskörhet. Hon hade tidigare fått höra att hennes benskörhet berodde på hormoner men har nu stärkt sin benhälsa och ser styrketräningen som sitt livselixir.

För Elaine 80 år är följdriktighet, disciplin och uthållighet nyckeln till en starkare kropp på äldre dagar. Att sätta upp små minimala mål i träningen är viktigt för henne, på så vis känner hon att hon utvecklas och då vill hon fortsätta.

Släpp ensidigt fokus på viktnedgång 

Gemensamt för de tre kvinnorna är att samtliga har gått från att fokusera på att gå ned i vikt till att istället fokusera på att stärka kroppen och att vara sunda. Fokus ligger på näring istället för kalorier. Att vara stark istället för att fokusera på att vara smal. Samtliga har dessutom slutat lyssna på den inre kritikern. Det gäller att tro på sig själv och sin kapacitet. 

Källor:

Starkare muskler även efter 70

Women’s Health Magazine

Löpning är en av världens mest lättillgängliga motionsformer. De flesta kan lära sig att springa och bland inbitna löpare så hörs ofta frasen ”det enda som behövs är ett par bra skor så är man igång”. Det är med andra ord inte så förvånande att ungefär 40 procent av svenskarna ägnar sig åt löpning.

Majoriteten av de som springer är dock mellan 35 till 55 år. Äldre löpare ser man däremot inte lika ofta, varken ute i spåren eller under loppen, vilket är synd då studier visar att regelbunden löpning kan halvera det biologiska åldrandet. En studie gjord på individer i 70-års åldern, som hållit på med löpning sedan 1970-talet då jogging blev trendigt, visar att dessa individers muskler har en liknande biologisk sammansättning som hos en vältränad 20-åring.

Men om man inte har sprungit så länge som i 50 år då? Kan man ändå dra nytta av löpningens hälsofördelar? Och hur kommer man igång? Vi har träffat Agneta ”Maratonfarmor” Österman-Lindquist som berättar om hur hon fann glädjen i löpning.

Att börja med löpning

Agneta som idag är 67 år, började med löpning för ungefär 10 år sedan. Smeknamnet Maratonfarmor fick hon av sina barnbarn efter sitt första maratonlopp strax före sin 61-årsdag. 

Idag springer Agneta ungefär tre gånger per vecka och berättar att rundorna ofta blir olika långa. Sammanlagt blir det dock någonstans mellan två till tre mil per vecka. Agneta berättar att en vanlig runda blir ungefär 6,5 km, men då hon springer maratonlopp blir det även riktigt långa träningsrundor, vissa på uppåt tre mil vid samma tillfälle. För att hennes kropp ska klara av att springa så långt berättar Agneta att hon alltid tar gå-pauser på en till två minuter med jämna mellanrum, eftersom hennes kropp mår bäst av det.

Att Agneta började med löpning den där dagen för 10 år sedan förklarar hon med att hon bor på landet. Det fanns helt enkelt inte så mycket annat att välja på än jogging när hon väl hade bestämt sig för att ta tag i konditionen. 

Agneta berättar att hon gick en promenad med maken och bestämde sig för att ”springa hem”. Lättsamt tillägger hon:

”Men naturligtvis sprang jag inte hela vägen. Det blev gång och jogg varvat i början för att jag överhuvudtaget skulle klara det. En minuts jogging krävde tre minuters gång för att helt enkelt hämta andan de första gångerna. Så småningom blev det längre ”joggavsnitt” och allt mindre gång, men jag kör fortfarande korta gångavsnitt på långa rundor, eftersom min kropp mår jättebra av det. Jag gör inte som många yngre löpare – springer så de nästan kräks bara för att bli lite snabbare. Jag springer i ett tempo som jag trivs med, som kroppen mår bra av. Mitt motto är: Långsamt är också framåt.”

Agneta är långsam när hon springer och trivs bra med det. På så vis anammar hon tanken på att springa långt, så pass att hon ofta längtar efter nästa tillfälle.

Som ung tävlingssimmade Agneta och lyckades kvala in till SM 1976 men fick därefter problem med knäna och blev tvungen att sluta. Under de efterföljande åren blev det inte så mycket motion förutom regelbundna hundpromenader. Det fanns inga träningsmöjligheter där Agneta bodde och hon var heller inte sugen på att försöka hitta på något under många år. 

Agneta berättar att kroppen började stelna till och när kilona hade samlats runt midjan och det blev jobbigt att ta sig upp från golvet när hon lekt med barnbarnen så kände hon att hon helt enkelt var tvungen att hitta på något. Valet föll på jogging när hon var 57 år gammal. För att motivera sig lite extra anmälde hon sig till Tjejmilen, ett lopp där man kan gå eller springa och dessutom har väldigt gott om tid på sig för att klara hela sträckan.

Kom över hindren 

Ungefär två år efter att Agneta börjat springa kom ett träningsuppehåll på några månader. Agneta berättar att hon fallit i nybörjarens vanligaste fälla – ökat volymen för fort. I början hade allt känts väldigt bra vilket bidrog till att hon sprang både längre och oftare än vanligt för att nå sina mål. Men detta gillade inte kroppen som sa ifrån och det blev ett uppehåll och rehab i några månader innan Agneta så småningom började om, först med stavgång och sedan med jogging. Agneta förklarar att en äldre kropp behöver mer tid och mer omtanke för att klara av ökad belastning och detta fick hon lära sig den hårda vägen.

Agneta har en grav hörselnedsättning med cochleaimplantat på höger sida. Hon berättar att hon inte trivs i löpargrupper eller att springa med sällskap. För henne blir det alltid en ansträngning att lyssna och då blir löpningen också jobbigare. Tränar gör hon därför helst ensam. 

På lopp är det däremot kul med många människor tillägger hon. Men det kan dock vara svårt att höra speakern, då det ofta är ”tokhög” musik, framför allt vid starten. För Agneta som inte alls kan sortera ljud blir detta jobbigt, men å andra sidan har hon förmånen att kunna skruva ner eller stänga av om det blir för besvärligt. Att springa utan hjälpmedel vill hon inte alls och förklarar:

”Då missar jag hela stämningen som finns på de större loppen. Är så tacksam att jag på slutet av ett Stockholm Marathon hörde ett litet barn som gastade ”Heja tanten” när jag kom stånkande förbi. Det fick mig att orka de sista kilometrarna också.”

Agneta berättar att många motionslöpare lyssnar på poddar och musik när de springer, men att detta inte fungerar för henne. Inte heller de föredrag som ibland erbjuds i samband med större lopp kan hon ta del av. Hon hör helt enkelt inte vad de pratar om, men har accepterat att det är så och tar till sig saker på annat sätt. Exempelvis som när hon var med på gruppträning härom veckan. Agneta berättar att musiken var så hög, till och med under ledarens genomgång, att hon inte hörde någonting. Hon kunde dock hänga med under passet eftersom hon kunde se rörelserna.

Starkare hälsa 

Sedan Agneta tagit upp löpningen märker hon stora skillnader i sitt mående. Förändringen har skett successivt under många år. Exempelvis har både hennes balans och benstyrka förbättrats markant. Tidigare var det omöjligt för henne att komma upp från golvet utan stöd men idag är det ganska enkelt. Även Agnetas kondition har förbättrats, hon berättar att hon orkar mer och att hennes vilopuls numera ligger på 47 i stället för 60 som det var tidigare. Agneta tillägger att hon väger bara något kilo mer än hon gjorde som 20-åring och kan äta hur många wienerbröd hon vill. Dessutom har hon inte varit sjuk på flera år, inte ens haft en rejäl influensa. Så de goda effekterna är många.

Maratonfarmors bästa tips till dig som vill börja träna eller springa:

1. Börja med den träning som du gillar bäst. Det måste det vara roligt, annars blir det inte av. Har man ingen speciell preferens så får man prova sig fram. 
2. Börja långsamt. Det är vanligt att man bestämmer sig snabbt och full av ambition går man till gymmet och kör så mycket man orkar. Några dagar. Sen gör kroppen ont och man  orkar inte riktigt. Motivationen sjunker och det hela rinner ut i sanden. Ta det lugnt och låt det ta tid så fungerar det bättre i längden.
3. Sätt upp dina egna mål, jämför dig absolut inte med andra, inte ens med dig själv i yngre dagar. 
4. Lyssna på kroppen mer än knoppen. Det som kanske verkar enkelt är inte alltid så lätt för äldre leder och muskler. Konditionen kan man få upp ganska snabbt men lederna behöver mycket längre tid på sig för att anpassa sig.
5. Ta det lugnt, skapa kontinuitet så att det blir en vana. Låt det ta tid så att kroppen hinner ikapp det som huvudet vill. 
6. Om du vill börja med löpning så starta jättelugnt, mycket lugnare än du kanske tänkt. Gå långpromenader och lägg in pyttekorta avsnitt med små joggingsteg till att börja med. Känn efter hur det känns. Det är rörelsen som är viktig, inte tempot. Kontinuitet är också viktigt, det är bättre att gå/jogga tre korta rundor varje vecka än att ta en jättelång runda till helgen. Tänk tid i stället för sträcka och variera gärna. Stavgång är jättebra och ger ett extra stöd för den som behöver det. Och tänk på att långsamt är också framåt!

Agneta har skrivit boken Långsamt är också framåt som beskriver hur hon kom igång med löpningen. Boken har tjänat som inspiration för många andra som vill komma igång.

Följ Maratonfarmor på instagram! @maratonfarmor

 

Källor:

Löpning halverar åldrandet

Löpning i siffror