Att vistas ute i naturen är något som vi många mår bra av, och mycket riktigt visar studier att naturen har en positiv påverkan på vår psykiska hälsa och därmed har en läkande kraft vid psykisk ohälsa. Så, ge dig ut om du har möjlighet och njut av naturens läkande kraft!

Medicinska bevis för naturens läkande kraft

Journalisten Susanne Larsson skrev redan 2011 i Epoch Times om läkaren Matilda Annerstedts doktorsavhandling vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som vid denna tidpunkt hade sammanställt bevis för naturunderstödd terapi vid olika sjukdomstillstånd. Människor som exempelvis led av fetma, schizofreni och depression visades kunna bli hjälpta av att vara i naturen.

Välj skogsmiljö för ett inre lugn

Det visade sig enligt läkaren Matilda Annerstedts resultat, efter granskning av ett par befolkningsstudier, att lövskog var det som främst gav stressade människor ro. Hon fann att närhet till skogen skyddar mot ohälsa. Detta visade resultatet efter en uppföljning av studiedeltagarnas hälsotillstånd efter fem år. Matilda Annerstedt förklarade i ett pressmeddelande:

”Det betyder att de individer som hade tillgång till denna typ av natur och dessutom var fysiskt aktiva löpte en signifikant mindre risk att drabbas av psykisk ohälsa.”

Datorsimulerad skogsmiljö

Vid Tekniska högskolan i Lund undersöktes vid samma tidpunkt hur stressade personer återhämtade sig med hjälp av datorsimuleringsteknik. I en framställd skogsmiljö i ett virtuellt laboratorium mätte man hur stresshormon, hjärtrytm och andra stressmarkörer påverkades av naturljud och resultaten jämfördes med en kontrollgrupp som fick vistas i vanlig, lugn inomhusmiljö.

Matilda Annerstedt kom fram till att naturljud och virtuell skogsmiljö ledde till att det parasympatiska nervsystemet aktiverades, det vill säga kroppens ”lugn- och ro- system”. Detta ”lugn- och ro-system” förstärktes mer i den virtuella skogsmiljön än i en vanlig och lugn inomhusmiljö. Försökspersonerna som vistades i den virtuella skogsmiljön blev alltså mer avstressade än kontrollgruppen i den vanliga miljön.

Då stressrelaterade sjukdomar drabbar allt fler idag anser Matilda Annerstedt att det är viktigt att värna om grönområden runt våra bostadsområden.

En brittisk studie bekräftar forskningsresultatet

Även en brittisk studie vid University of Essex bekräftar sambandet mellan hälsa och vistelse i naturen. Professor Jules Pretty och hans forskarlag kom fram till att det redan efter fem minuters vistelse i naturen sker förbättringar i människans välbefinnande, något som visade sig tydligast hos bland annat personer med psykisk ohälsa. Vidare såg man en ännu större effekt i välbefinnandet hos personer som vistades nära vatten, som exempelvis en sjö eller en flod.

Testa själv!

Sätt dig ned på en behaglig plats och slut dina ögon. Tänk sedan på ljudet av porlande vatten och fågelsång, vindens sus i trädtopparna och doften av en solvarm tallbacke. Du är så långt ifrån alla stadens störande ljud som du kan komma och befinner dig mitt i naturen, bland växter och djurliv. Stanna kvar i den här miljön några minuter innan du sakta kommer tillbaka. Upplever du någon skillnad? Har pulsen gått ner något? Känner du dig lugnare inombords? Om detta inte fungerar hoppas vi att du har möjlighet att söka upp en verklig lövskog med fågelkvitter och vindens sus!

Naturens kraft

Veckans blogginlägg belyser ett av människans mest basala behov – att få använda och njuta av alla sina sinnen och på så sätt bli ett med naturen. Att vara ute i naturen har en läkande kraft för hälsan, och särskilt den psykiska hälsan då naturen blir en plats där många av oss kan få andrum och återhämtning. Här kan vi hämta kraft och energi som många gånger kan vara svårt att finna på annat sätt. Här liksom stannar tiden upp och står still på något nästan magiskt vis. Att få njuta av vacker natur och söta små djur med ögonen (för den som har synen i behåll), kunna höra fågelkvitter och vindens sus (för den som har hörseln i behåll), känna doften av skog och blommor, känna hur frisk luften kan kännas i lungorna och känna solens strålar värma i ansiktet – det är hälsosamt. Många har kanske hört talas om begreppet mindfulness, att vara här och nu, och i naturen blir detta lättare möjligt tack vare att vårt parasympatiska nervsystem (alltså vårt “lugn- och ro- system”) aktiveras i skogsmiljö och av naturljud.

Samtidigt som detta är så välgörande för vår psykiska hälsa innebär ofta utevistelse att vi automatiskt, på ett eller annat vis, behöver röra på oss rent fysiskt vilket vi ju vet (från tidigare blogginlägg) är välgörande för såväl vår psykiska som fysiska hälsa.

Detta visar på hur viktigt det är med utevistelse, och inte minst i grönområden, för vår hälsa, som en möjlighet till återhämtning för den som redan upplever symtom av psykisk ohälsa eller i hälsofrämjande och förebyggande syfte. Med denna vetskap anser Riksföreningen Äldres Hälsa att utevistelse för äldre bör prioriteras för att främja psykisk hälsa och på så sätt förebygga psykisk ohälsa. Vidare förutsätter detta också att vi behöver värna om våra grönområden, inte minst i områden i och kring städer där bebyggelse tenderar att tränga undan områden av skog och gröna öppna fält.

Källa:

epochtimes.se – Hälsa och livsstil

Enligt forskare ökar en hög alkoholkonsumtion, i samband med ökande ålder, en rad olika tillstånd och även suicidrisken som sägs öka tiofaldigt. Vi har under lång tid sett en utveckling i samhället där alkohol har blivit allt mer socialt accepterat, inte minst bland äldre (kvinnor), och kanske är det dags att återigen ändra vår syn på alkohol när vi nu känner till alla risker med denna sociala drog! 

En förskönande bild?

En förklaring kan vara den mediala uppmärksamheten kring alkoholens potentiella positiva effekter. Lågt till måttligt alkoholintag har associerats med bättre kardio- och cerebrovaskulär hälsa, minskad demensrisk samt ökat psykologiskt välbefinnande och ökad livskvalitet. Dessa samband talar inte nödvändigtvis för orsak och verkan, och studier som använder icke-konsumenter som jämförelsegrupp har ifrågasatts.

”Mördande reklam”

Nöjesprofilen Alexandra Charles anser att all den alkoholreklam som vi överöses med är en stor bov i det hela och en förklaring till att, i det här fallet, just äldre kvinnor drabbas av beroendeproblematik. Hon vill se ett ändrat regelverk som stoppar all alkoholreklam och menar att konsumenter kommer att finna de goda vinerna även utan all reklam.

Rutiner inom vården

Inom vården finns screeninginstrument för att identifiera personer med problematisk alkoholkonsumtion, men trots detta finns det sannolikt ett mörkertal. Bristande tid och kunskap kring negativa konsekvenser av alkohol hos äldre kan bidra till att vårdpersonalen hoppar över frågor kring den äldre patientens alkoholanvändning. Att frågorna ibland uteblir kan även bero på att vissa stigmatiserande attityder kring ämnet kvarstår idag, trots att socialt drickande är mer accepterat bland äldre idag. Ibland upptäcks skadligt bruk/beroende först när äldreomsorgen kopplas in. Personalen inom hemtjänst/äldreboenden blir varse om problematiken, men i många fall saknas rutiner för handläggning. Primärvården har därmed en central roll när det gäller identifiering och behandling av äldre personer med problematiskt drickande.

Individuell bedömning

Men var går gränsen för riskbruk hos äldre? Det finns olika rekommendationer i olika länder, men generella riktlinjer är inte helt oproblematiska då förmågan att hantera alkohol är individuell och påverkas av en mängd faktorer. Ett alternativt förhållningssätt kan vara att ha ökad uppmärksamhet kring den individuella patientens livssituation, inklusive den psykiska hälsan. Ogifta personer har större tendens att öka sitt alkoholintag i hög ålder. Isolering och ensamhet kan leda till ökad konsumtion. Hos vissa ses ökat intag i samband med pensionering till följd av mindre kontroll och mer ledig tid. Det kan vara en poäng att ta reda på patientens inställning till alkohol, då det har visat sig att personer med hög alkoholkonsumtion tenderar att ha en mer positiv syn på alkoholens effekter jämfört med dem som dricker mindre.

Behandlingsmetoder

Forskning visar att korta interventioner inom primärvården, där information och utbildning riktas mot utsatta målgrupper, kan vara en effektiv behandlingsmetod för äldre med alkoholproblematik. Lika bra eller bättre resultat ses hos äldre jämfört med yngre. En utmaning är dock att äldre verkar vara mer utsatta för stigmatisering, varför de får behandling i mindre utsträckning. För en del äldre är målet att sluta helt med alkohol, för andra kan det röra sig om att få ett mer kontrollerat drickande.

För personer med allvarligare alkoholproblematik har lovande resultat visats med stödterapi och kognitiv beteendeterapi som skräddarsytts för äldre. Dessa har olika angreppssätt och fokus. Stödterapin fokuserar främst på att öka individens sociala stöd och självkänsla. I den kognitiva beteendeterapin är bakomliggande inställning, känslor och beteende i fokus.

Behandling i form av så kallad vård- och stödsamordning (case management) har också gett fina resultat hos äldre med alkoholproblematik. Case management kan beskrivas som ett återhämtningsinriktat arbetssätt som utgår från individens egna mål för förändring och som inkluderar alla personer i nätverket. Arbetssättet skapar ett ramverk för samverkan och ger personer med psykisk ohälsa möjlighet till ökad delaktighet och inflytande över sin rehabilitering. Denna metod har ett brett angreppssätt för att förbättra hälsan generellt och samtidigt minska stigmat. Metoden innebär på så vis att hänsyn tas till olika former av samsjuklighet , vilket gör den till en lämplig metod för äldre som inte sällan är drabbade av fler än en sjukdom. Metoden har dessutom visat sig vara effektiv vad gäller att engagera äldre personer med riskkonsumtion i att fullfölja behandlingen.

Med ökad uppmärksamhet och personcentrerade behandlingsinsatser kan konsumtionen minskas och den negativa trenden med alkoholrelaterad ohälsa hos den åldrande befolkningen vändas.

Ökade risker med alkoholkonsumtion

Med ökad ålder ökar risken för vissa tillstånd, som i kombination med hög alkoholkonsumtion kan förvärras.

Några exempel är följande:

• Osteoporos
• Diabetes
• Hypertoni
• Nedsatt kognitiv förmåga
• Nedsatt leverfunktion
• Sömnsvårigheter
• Depression
• Oro
• Cancerrisk (exempelvis bröst-, mun-, mag- och tarmcancer)
• Risk för fall och andra olyckor
• Suicidrisken ökar tiofaldigt hos äldre med alkoholproblematik jämfört med äldre utan alkoholproblematik, detsamma gäller för suicidförsök.

Alkoholkonsumtionen är farlig men social accepterad

Detta ett känsligt ämne, och så även inom vården där man misstänker ett stort mörkertal av individer med beroendeproblematik som inte fångas upp trots olika screeninginstrument. Det är vida känt att alkohol inte sällan används som självmedicinering och det är därför av yttersta vikt att komma till botten med vad som orsakar detta behov av självmedicinering.

Riksföreningen Äldres Hälsa ser mycket allvarligt på detta och vill se en utveckling med ökad uppmärksamhet för dessa frågor, då det handlar om äldres fysiska och inte minst psykiska hälsa. Vi menar vi att det är viktigt att förstå problematiken så att lämplig hjälp kan erbjudas personer med en beroendeproblematik samt att den mediala bilden av alkohol eventuellt bör tonas ned för att minimera exponeringen av skadlig reklam.

Källor:

Läkartidningen 42/2018

Vårdgivare Skåne – För offentlig och privat vårdpersonal

SVT Nyheter

Vi har tidigare berört ämnet psykoneuroimmunologi, och vi tänkte fortsätta på detta spår genom att redogöra för hälsopsykologi som hänger samman med detta ämne.

Hälsopsykologi

Hälsopsykologi är ett tvärvetenskapligt forskningsfält som bland annat rymmer biomedicin och beteendevetenskap. Psykologisk kunskap används för att förstå hälsa, vad som orsakar sjukdom och hur behandling kan förbättra hälsan.

En engagerad professor i psykoneuroimmunologi

Mats Lekander är professor i hälsopsykologi och definierar gärna sitt område som psykoneuroimmunologi. Mats Lekander är biträdande föreståndare vid Osher centrum för integrativ medicin, där viktiga områden är att förstå mekanismerna bakom placeboeffekter, smärtupplevelse och självskattad hälsa. Mats har en bas vid Karolinska Institutet men är även verksam vid Stressforskningsinstitutet, numera förlagt till Stockholms universitet (tidigare förlagt vid Karolinska Institutet).

Det övergripande målet med Mats Lekanders forskning är att förstå subjektiv hälsa och ohälsa genom att kombinera biologiska och psykologiska perspektiv. Kunskap om samspelet mellan immunsystemet och hjärnan används för att förstå och behandla diffusa och sjukdomsövergripande fenomen som stress, trötthet, smärta och sjukdomskänsla.

En viktig del är hur detta samspel mellan hjärnan och immunsystemet påverkar vårt beteende och hur vi mår. Mats Lekander och hans forskargrupp har visat att inte bara infektioner, utan även stress och sömnproblem, kan aktivera immunförsvaret och att det i sin tur har samband med hur vi upplever vårt allmänna hälsotillstånd och hur vi beter oss.

När immunförsvaret aktiveras kan man uppleva följande symtom:

• Trötthet
• Minskad aptit
• Ökad smärtkänslighet

Detta kan resultera i att individen vill dra sig undan, vilket enligt Mats Lekander är ett sätt att hjälpa kroppen att spara energi för att påskynda tillfrisknandet.

Subjektiv hälsa

Enligt tidigare epidemiologiska studier har vår uppfattning om vårt allmänna hälsotillstånd ett samband med huruvida vi löper risk för en förhöjd sjuklighet och risk att dö i förtid. Trötthet, nedstämdhet, smärta och dålig sömn är vanliga symtom och ofta svåra att koppla till en speciell sjukdomsdiagnos. Ett aktiverat immunsystem kan vara en av mekanismerna som bidrar till sådana symtom. Mats Lekanders forskning visar på en koppling mellan ett aktiverat immunsystem och låg subjektiv hälsa. Han utvecklar:

”Vi ser att vissa ämnen, cytokiner, som vi tror fungerar som ’sjukdomssignaler’ till hjärnan, är förhöjda hos personer med dålig subjektiv hälsa. I studierna, som omfattar både friska, primärvårdspatienter och hjärt-kärlsjuka, kan vi konstatera att ju högre inflammatorisk aktivitet, desto sämre skattar de sin hälsa.”

Forskarna har även använt sig av en experimentell sjukdomsmodell med friska försökspersoner. De gavs ett bakterieämne som orsakade en övergående inflammatorisk reaktion. Personerna fick därefter skatta sin hälsa. Det visade sig att dessa personer inte bara fick sjukdomssymtom, med lägre subjektiv hälsa, utan även blev mer smärtkänsliga.

Maria Borelius berör detta ämne i sin bok ”Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil”. Det visar sig att cytociner (som kan beskrivas som en grupp proteiner och peptider vars funktion är att bära kemiska signaler), som bildas vid inflammation, påverkar vår mentala hälsa då cytocinerna drar ner dopaminet, serotoninet och noradrenalinet vilket ger oss en sjukdomskänsla. Detta gör att vi blir låga, trötta och inåtvända/drar oss undan. När så inflammationen minskar kan signalsubstanserna återigen flöda fritt. Balanserade dopaminnivåer ger mer energi och självförtroende. Balanserade serotoninnivåer ger ökat lugn och mindre ångest. Balanserade nivåer av noradrenalin ger ökad vakenhet.

Allergi

Mats Lekander har även undersökt hur allergisk inflammation påverkar hjärnan för att se om det kan förklara trötthet, nedstämdhet och ångest hos personer med allergi. Resultat har bland annat visat att allergiker är mer stresskänsliga och att det är vanligt förekommande med sömnproblem, något som i sig kan bidra till en sjukdomskänsla.

Frisk vs. sjuk

Det är alltså inte bara väsentligt hur vi mår rent biomedicinskt, utan även hur vi rent subjektivt upplever vår hälsa. Samtidigt är det intressant vad som påverkar just vår subjektiva hälsa, som alltså tycks kunna förklaras på ett biomedicinskt sätt med hjälp av psykoneuroimmunologi.

Vi har sagt det förut och säger det återigen; vår fysiska och psykiska hälsa hänger ihop och det är inte sällan svårt att ha det ena utan det andra. Men trots detta är vår mentala inställning och styrka kanske det mest värdefulla vi har. Man brukar säga att det viktigaste inte är hur man har det, utan hur man tar det, och det ligger någonting mycket viktigt i det. Så, vårda din inställning och mentala styrka om du vill vårda din hälsa i sin helhet – och var inte rädd för att söka hjälp om du har svårt att klara detta på egen hand!

Källor:

www.ki.se

www.wikipedia.org

”Hälsrevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil” av Maria Borelius, 2018

Vår tarmhälsa är viktig för att bibehålla balans i kroppen, samtidigt uppskattas var femte svensk ha regelbundna besvär med magen. Förutom att maghälsan påverkar vår hälsa i stort sitter också immunförsvaret till stor del i magen och vi tänkte därför undersöka kopplingen mellan dessa lite närmare.

Den hårt jobbande tarmen

Längs med väggarna i hela tunn- och tjocktarmen finns det tarmslemhinneceller vars uppgift är att analysera inflödet av ämnen och mikroorganismer. Omsättningen av tarmslemhinneceller är enorm, slemhinnan är helt utbytt var tredje eller fjärde dag. Cellerna signalerar via signalsubstanser till en mängd olika immunceller som sitter djupare in i slemhinnan. Dessa immunceller bildar antikroppar och andra skyddande ämnen.

Läckande tarm

Bakterierna i tarmarna gör så att cellerna i tarmens innervägg hela tiden nybildas och skyddar tarmen mot sjukdom. Men om tarmfloran är i obalans kan slemhinnan skadas och vi drabbas av läckande tarm.

Vid ”läckande tarm” bildas glapp, eller hål, mellan celler i tarmslemhinnan. Genom dessa glapp läcker osmält mat, gifter och bakterier ut från tarmen och in i blodet. Det triggar vårt immunförsvar och kan leda till inflammation, som i sin tur kan leda till en mängd olika sjukdomar. Bland annat kopplas olika typer av allergier, utmattning, migrän, gaser, muskel- och ledvärk och autoimmuna sjukdomar till läckande tarm.

Dålig mat ger upphov till förruttnelseprocesser och jäsningar i tarmarna som gynnar ”dåliga” bakterier. Det är därefter de dåliga bakterierna som bildar ämnen som skadar den känsliga tarmslemhinnan så att den läcker. Detta innebär alltså att skadliga ämnen hamnar i blodet där de belastar alla kroppens organ. Om tarmen läcker för mycket gifter till blodet hinner inte levern och njurarna med att rensa ut dem. Gifterna tas då upp och lagras i kroppens vävnader.

Symtom på läckande tarm kan vara:

• Trötthet
• Svullnader
• Inflammationer
• Värk i leder och muskler
• Stelhet
• Huvudvärk
• Klåda
• Matsmältningsproblem
• Allergier
• Överkänslighet
• Dålig andedräkt
• Illaluktande svett och avföring
• Olika typer av hudproblem.

När tarmslemhinnan blir skadad blir också näringsupptaget sämre. Därmed uppstår även en näringsbrist i kroppen som gör att cellernas funktion (och även leverns avgiftande förmåga) blir sämre.

Följden av dålig kost och dålig tarmfunktion under lång tid är förödande. Genom att rensa upp i tarmen och ändra sin kost till en mer näringsrik och varierad kost stabiliseras tarmfloran och tarmslemhinnan, vilket bidrar till att du mår bättre.

En bättre kosthållning och hållbar livsstil

En dålig kost tros vara en av de största orsakerna till läckande tarm och det finns vissa saker som pekas ut som särskilt belastande för kroppen, och som man därför bör undvika om man vill förebygga risken för läckande tarm. Dessa är:

• Vete
• Socker
• Alkohol
• Processad mat

Andra saker som man också bör undvika för att minimera risken för läckande tarm är:

• Stress
• Obalans i tarmfloran (hänger samman med kosthållning)
• Kemikalier och gifter som bekämpningsmedel i maten och läkemedel

Många menar att livsstilsförändringar och kosttillskott kan hjälpa en skadad tarm. Kosttillskott som mjölksyrabakterier, L-Glutamin, Aloe vera, kokosolja eller matsmältningsenzymer är ett bra komplement för att hjälpa en skadad tarmslemhinna.

Andra tips för dig som upplever besvär är:

• Stressa mindre
• Sov ordentligt
• Uteslut socker, gluten och mjölkprodukter
• Fyll på med goda bakterier

Stärk matsmältningen

Det finns olika sätt och vanor som man själv kan ta till för att hjälpa sin matsmältning på traven, såväl innan som under och efter själva måltiden.

Redan innan måltiden kan du stärka matsmältningen genom att:

• Dricka ett glas vatten med en halv pressad citron eller ta 1-2 matskedar äppelcidervinäger innan maten. Det stimulerar magsyran som i sin tur stimulerar och stärker matsmältningen.
• Förbereda dig mentalt på att du snart ska äta. Tänk på hur gott det ska bli. Redan här börjar matsmältningen genom att saltsyra och rätt sorts enzymer frisätts. Ge kroppen tid att ställa in sig på att det ska bli mat och skicka ut matsmältningsenzymerna.
• Lägga upp maten så vackert som möjligt på tallriken och ta någon minut innan du äter då du betraktar matens skönhet, känner den goda doften och njuter av den med alla sinnen.
• Öva dig på att känna tacksamhet över den mat som ligger på din tallrik och tacksamhet gentemot alla som har varit involverade i och bidragit till matens väg till din tallrik.

Under måltiden kan du stärka matsmältningen genom att:

• Ta en tugga i taget och tugga gärna 30 gånger för att maten ska bli lättare för magen att smälta, samt för att undvika att svälja luft som kan bidra till gaser.
• Dricka varm dryck till maten. Inom ayurvedan (den uråldriga indiska hälsoläran) förespråkas varmt (uppkokat) vatten istället för kallt, eftersom kallt vatten ”släcker” matsmältningen.
• Fokusera på måltiden. Med detta menas att ägna sin fulla uppmärksamhet på maten, undvik därför att se på TV eller läsa samtidigt som du äter.
• Sitt kvar några minuter efter sista tuggan, eller vila en stund på maten i soffan eller sängen.
• Sluta äta innan du är helt mätt. Det tar cirka 20 minuter tills mättnadskänslan inträder. Den extra maten som du äter är en belastning för kroppen och skapar bara problem.

Probiotika & prebiotika kan ge bättre tarmhälsa

Det finns som sagt mycket som man kan göra på egen hand för att förbättra sin maghälsa. Som vi har redogjort för ovan har kosten en stor betydelse, men man kan även ta hjälp av tillskott med probiotika och prebiotika för att främja bakteriefloran i tarmen. Men vad menas då med probiotika respektive prebiotika?

Probiotika – probiotika är de goda tarmbakterier som vi naturligt har i magen. Dessa nyttobakterier, lactobaciller och bifidobakterier finns bland annat i yoghurt och syrade grönsaker. De går även att tillföra i form av kapslar som man äter. Det som är viktigt för dig att tänka på vid intag av kapslar är att välja ett preparat med så många bakteriestammar som möjligt då man inte vet vilken bakteriestam som just du saknar, då detta är individuellt. Därför bör man, enligt dietisten Sofia Antonsson, ta det säkra före det osäkra och välja ett preparat med så många olika stammar som möjligt. Särskilt viktigt kan det vara att stötta magen med probiotika inför en utlandsvistelse eller i samband med en antibiotikakur.

Prebiotika – prebiotika är mat för de goda bakterierna. Medan probiotika är gynnsamt för magen genom att tillföra goda magbakterier, är prebiotika viktigt för att dessa goda bakterier ska må så bra som möjligt och kunna föröka sig. Prebiotika skapar alltså en god miljö för de goda bakterierna och fungerar som mat till de goda bakterierna. Några exempel på mat med prebiotika är bland annat färgrika och krispiga grönsaker, fullkorn, lök, vitlök, kål och havre samt andra livsmedel med kostfibrer.

Smörsyra

Smörsyra sägs kunna bidra till en bättre tarmhälsa. Men vad är då smörsyra? Jo, smörsyra är en fettsyra som bakterierna i tarmen producerar när de äter på kostfibrer. Man tror att smörsyran har förmåga att stärka upp tarmslemhinnan och även läka en trasig och läckande slemhinna. Så smörsyra kan vara nyckeln till framtida forskning för att kunna hitta lösningar på exempelvis IBS (Irritable Bowel Syndrome, på svenska känslig tarm), och andra tarmsjukdomar.

Den heliga måltiden

Som vi tidigare har konstaterat så är kroppen väldigt känslig och påverkbar, inte minst magen och våra tarmar – på gott och ont. Med denna vetskap är det därför att viktigt att ta god hand om magen och vara snäll mot den. Detta innebär att tänka på vad man äter, men också hur man äter samt hur man lever och mår i stort.

Som vi har redogjort för i veckans blogginlägg finns det mycket att tänka på, såväl inför måltiden som under och efter måltiden. Vidare är det inte bara viktigt att tänka på att få i sig goda bakterier utan även att upprätthålla en god miljö i sina tarmar för att på så sätt ge näring till de goda bakterierna som gynnar såväl hälsan som välbefinnandet. För de flesta av oss vet att en fungerande mage är en mage som vi inte märker av, alltså en mage i balans som gör att vi mår bra. På samma sätt kan en mage i obalans påverka hela tillvaron, vilket innebär att upplevelsen av hälsa och välbefinnande lyser med sin frånvaro. Precis som vi behöver få i oss rätt kost behöver våra tarmbakterier också rätt näring för att upprätthålla en god tarmhälsa, och därmed ett stärkt immunförsvar. Så hjälp din tarm, och därmed ditt immunförsvar, lite på traven!

Källor:

www.holistic.se

www.kurera.se

Som många säkert känner till är solen en viktig källa till D-vitamin, nu är det därför läge att utnyttja denna viktiga källa för att fylla på våra lager med D-vitamin. Men varför är D-vitamin så viktigt för oss?

Redan tidigt i livet som små barn introduceras vi för D-vitamindroppar för att säkerställa att vi får i oss tillräckligt med D-vitamin, något som tyder på att vitaminet minst sagt är viktigt för vår hälsa. Men hur viktigt är det egentligen för vår hälsa?

Stärker skelettet

Kortfattat kan man säga att vi behöver D-vitamin för att vi ska kunna ta upp kalcium i tarmen och därigenom kunna bygga upp och upprätthålla ett starkt skelett. D-vitamin reglerar kalkbalansen i skelett och tänder. Långvarig brist på D-vitamin kan alltså leda till ett svagare skelett. Hos barn kan långvarig och svår brist på D-vitamin leda till rakit, engelska sjukan (symtomen är ett mjukt och missformat skelett). I vår del av världen är det ovanligt med svår D-vitaminbrist. Däremot är det förekommande med måttlig D-vitaminbrist i länder som ligger långt från ekvatorn (särskilt under vinterhalvåret). Problemet med måttlig D-vitaminbrist är att detta inte ger några symtom. Det går att testa för D-vitaminbrist genom ett blodprov.

Stärker inte ”bara” skelettet – så mycket mer

Men D-vitamin verkar inte bara vara gynnsamt för vårt skelett, det verkar ha en större betydelse för oss än så. Kan vitaminet rent av minska risken för suicid? Enligt forskare i Lund visar resultat att patienter som försökt ta sitt liv hade signifikant lägre halter D-vitamin i blodet än både deprimerade utan suicidtankar och friska personer.

Psykiatriforskare i Lund har kunnat peka på flera intressanta biologiska samband. I tidigare studier har de bland annat kunnat visa att deprimerade och suicidbenägna har både förhöjda halter av inflammatoriska ämnen och avvikande halter av stresshormonet kortisol i blodet, något som skulle kunna tolkas som ett belastat stressystem.

Åsa Westrin, forskare och överläkare vid Vetenskapscentrum för klinisk psykiatri, Lunds universitet, förklarar:

”Eftersom D-vitamin påverkar immunsystemet och det finns studier som talar för att låga nivåer av vitamin D kan ha samband med nedstämdhet hos vissa personer, blev vi intresserade av att ta reda på om vitamin D-nivåerna var lägre hos suicidbenägna personer.”

En svensk studie

Studien som undersökte sambandet mellan risken för suicid och brist på D-vitamin leddes av Cécile Grudet, forskarstuderande i psykiatri vid Lunds universitet. I studien jämförde forskare D-vitaminhalten i blodet hos 59 patienter som försökt begå suicid med två olika kontrollgrupper. Den ena kontrollgruppen bestod av personer med depression men utan suicidtankar och den andra av friska personer. Resultaten visade tydligt att personer i gruppen som försökt ta sitt liv hade statistiskt säkerställt lägre halter av D-vitamin i blodet än personer i de båda kontrollgrupperna. Dessutom kunde forskarna se ett negativt samband mellan D-vitamin och inflammatoriska ämnen, det vill säga ju lägre D-vitaminhalt desto högre mängder av vissa viktiga inflammatoriska ämnen hos de suicidbenägna patienterna.

Kan det då bli aktuellt med D-vitaminbehandling för vissa patienter?

Enligt Åsa Westrin, forskare och överläkare, skulle det vara intressant att pröva om tillägg med vitamin D till vanlig behandling kan hjälpa patienter med D-vitaminbrist och tecken på inflammation, om resultaten kan bekräftas även i andra studier.

Förebygger och lindrar luftvägsinfektioner

Tidigare studier visar dessutom att D-vitamin spelar en viktig roll i att förebygga och lindra luftvägsinfektioner då det stärker immunförsvaret så att det reagerar effektivare mot virus och bakterier. Helena Linge, forskare vid Avdelningen för lungmedicin vid Lunds universitet, förklarar:

”Brist på D-vitamin sänker kapaciteten hos en rad olika biologiska system, bl.a. de som hanterar infektioner.”

Källor till D-vitamin

Några exempel på källor till D-vitamin är följande:

• Solen
• Fet fisk som exempelvis lax, sill och makrill
• Mejeriprodukter (vissa mejeriprodukter är berikade med D-vitamin)
• Ägg
• Kött

För att vi ska kunna producera vårt eget D-vitamin behöver vår hud exponeras för ultraviolett ljus av typen UVB. Då UVB-strålar filtreras bort i atmosfären när solen står lågt är det i praktiken bara under sommarhalvåret (april/maj till och med augusti/september) som kroppen kan producera sitt eget D-vitamin i nämnvärda mängder. Under svensk högsommar räcker det att vi är ute i solen, klädda i shorts och kortärmat, ungefär en kvart om dagen några gånger i veckan.

Vi kan lagra vitaminet under några veckor och behöver därför inte sola eller få i oss det med maten varje dag. Ibland kan det dock vara svårt att få i sig tillräckligt med D-vitamin via kosten, särskilt under vinterhalvåret, och då kan kosttillskott behövas som ett komplement.

Hur mycket D-vitamin behöver vi?

Genomsnittsbehovet är beräknat till ca 7,5 mikrogram per dag. För att behovet ska täckas för så gott som alla trots variation i ålder och hur mycket vi exponerar huden för sol, rekommenderas 10 mikrogram per dag, respektive 20 mikrogram för de över 75 år och de med liten solexponering.

Riskfaktorer för D-vitaminbrist

Det finns olika riskfaktorer som innebär högre risk att drabbas av D-vitaminbrist, några är följande:

Hudfärg – En ljushyad person som utsätts för samma mängd solljus som en mörkhyad producerar fem till tio gånger mer D-vitamin än den mörkhyade. Hos en ljushyad person minskar D-vitaminproduktionen med ökad solbränna.

UV-barriärer – Kläder och solkrämer skyddar effektivt mot solens strålar men stoppar tyvärr även D-vitaminproduktionen. Individer som bär heltäckande klädsel drabbas oftare av D-vitaminbrist.

Geografi – Ju längre bort från ekvatorn vi lever, desto kortare är perioden då vi kan producera vårt eget D-vitamin med hjälp av solen, och desto viktigare att vi får i oss D-vitamin via kosten eller kosttillskott.

Ålder – Hudens förmåga att producera D-vitamin sjunker med åldern. D-vitamin har även effekt på muskelstyrka och funktion och D-vitaminbrist kan därför bidra till fallskador, inklusive frakturer.

Allergiker/vegetarianer/veganer – Grupper som av någon anledning inte äter fisk och D-vitaminberikade livsmedel eller undviker solexponering. Dessa grupper kan därför vara i behov av D-vitamintillskott för att säkerställa ett tillräckligt intag av D-vitamin.

Kan vi få i oss för mycket D-vitamin?

Stora mängder D-vitamin är giftigt och kan leda till att man får för höga nivåer av kalcium i blodet, kalciuminlagring i njurarna och njursvikt. Det är dock inte möjligt att få i sig farliga mängder enbart via kosten, däremot om man tar flera olika kosttillskott som innehåller D-vitamin. Enligt den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, Efsa, är övre gräns för intag av D-vitamin 100 mikrogram per dag för vuxna.

Lagom är bäst

Som så ofta är målet att ständigt uppnå en form av balans, då en för låg nivå riskerar att göra oss sjuka – men även en för hög nivå. Detta visar hur känslig kroppen är och hur viktigt det är att alla värden och nivåer ligger på en bra nivå för att vi ska kunna uppnå en optimal hälsa och därmed även ett välbefinnande. Veckans blogginlägg belyser hur viktigt D-vitamin är för kroppen och immunförsvaret, vilken betydelse det därmed har för såväl vår fysiska som psykiska hälsa.

Vi får ofta höra hur viktigt det är att vara försiktig i solen då många förknippar solen med bland annat risken för hudcancer. Visst är det så att man ska vara medveten om alla risker som finns här i livet och man bör alltid vara försiktig, men samtidigt kan dessa försiktighetsåtgärder ibland gå till överdrift och resultera i att vi helt undviker solen täckta i heltäckande kläder och solkrämer vilket ju inte heller är bra för oss. Vi behöver D-vitamin för att hålla oss friska och för att kunna må bra, och i detta sammanhang utgör solen en viktig källa till D-vitamin. Så njut av vårsolen, om än med viss försiktighet! En balans är alltså det optimala. Lagom är bäst!

Källor:

vetenskaphalsa.se

livsmedelsverket.se