SVT Nyheter rapporterade i mars 2018 om Storbritannien som är det första landet i världen att utse en ensamhetsminister med uppdrag att bekämpa ensamhet.

En rapport visar att 9 miljoner britter ofta eller alltid känner sig ensamma. Av en befolkning på drygt 65 miljoner (2015) invånare innebär det ca 14 % av befolkningen. Premiärminister Theresa May valde med anledning av detta att utse Tracey Crouch, som sedan tidigare är minister med ansvar för frågor som rör sport och civilsamhället, i uppdrag att få bukt med problemet.

Tracey Crouch utsågs i början av året (2018) till ensamhetsminister och i slutet av året ska en strategi presenteras. Enligt Crouch ville man lägga fokus på att minska ensamhetens stigma i samhället och låta människor medge sin ensamhet. Regeringens uppgift, menade hon, skulle bli att finna lösningar på problemet.

Ensamhet i Sverige

Statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) visar att ensamhet är utbrett även här. Enligt SCB:s statistik saknar var sjätte person i Sverige en nära vän (11 % bland kvinnor och 17 % bland män) och nära 4 % (290 000 personer) uppskattas vara socialt isolerade. Med detta menas att de är ensamboende och träffar släktingar, vänner eller bekanta mer sällan än en gång i veckan.

Ingen ensamhetsminister i Sverige

Enligt Anna Starbrink, sjukvårdspolitisk talesperson för Liberalerna, fanns det vid denna tidpunkt (våren 2018) inga planer på att utse någon ensamhetsminister i Sverige, även om hon medgav att hon gärna hade sett en liknande utveckling i Sverige som i Storbritannien. Däremot menade hon att det fanns initiativ att på andra sätt föra upp frågan om att bekämpa ensamhet.

Anna Starbrink (L) lyfte just frågan om att bekämpa ensamhet tillsammans med två partikollegor under våren 2018. Tillsammans med sina två partikollegor skrev hon en debattartikel och fick ett enormt gensvar, något som fick henne att förstå att det här med ofrivillig ensamhet berör människor djupt.

Några förslag som Anna Starbrink och Liberalerna lyfte fram, istället för förslag om en ensamhetsminister, var följande:

• Möjligheten att arbeta till 71 års ålder
• Att äldre ska få möjlighet att få maten lagad hemma
• Att ingen ska behöva dö ensam

Socialdemokraternas Lena Hallengren som tog över efter Åsa Regnér som barn,- äldre- och jämställdhetsminister ville, efter inslaget med Storbritanniens nytillträdde ensamhetsminister, inte uttala sig i frågan då hon vid denna tidpunkt inte hade tagit ställning till huruvida Sverige behöver en ensamhetsminister eller inte. Dock medgav hon att det är viktigt att vi tar frågan om ensamhet på allvar.

En utmaning för samhället

Det är inte lätt att genom politiska beslut få bukt med problem som ensamhet. Samtidigt är det svårt att lösa problem utan politiska beslut. Ofta kan det säkert behövas samverkan mellan olika myndigheter och aktörer i samhället samt beslut som fattas på olika nivåer. Forskning visar att personer som upplever ofrivillig ensamhet tenderar att dra sig undan, vilket gör utmaningen än större. Riksföreningen Äldres Hälsa tror därför att resurser till uppsökande verksamhet är av betydande vikt för att nå fram till personer som behöver stöd. Vidare ser vi gärna en utveckling med fler träffpunkter, aktiviteter och väntjänster för äldre.

Källor:

SVT Nyheter

SCB

Wikipedia

Riksföreningen Äldres Hälsa har fått sitt första projektstöd! Ett stort tack till Svenska Postkodstiftelsen!

Riksföreningen Äldres Hälsa ansökte i början av sommaren 2018 om projektstöd från Svenska Postkodstiftelsen, för att kunna bedriva sitt första projekt inom området psykisk hälsa hos målgruppen äldre. Projektet heter just ”Äldres psykiska hälsa” och kommer att bedrivas under nio månader, med start 2018-11-01 till och med 2019-07-31. Svenska Postkodstiftelsen gick ut med en pressrelease 2018-10-10, WHO:s världsdag för psykisk hälsa.

Stor temautlysning

Projektet ingår i en större temautlysning med namnet ”Psykisk hälsa genom livet” och finansieras alltså med stöd från Svenska Postkodstiftelsen.

Svenska Postkodstiftelsen skriver följande på sin hemsida:

”God psykisk hälsa är oerhört viktigt. Det är en förutsättning bland annat för att känna meningsfullhet och att kunna växa som individ. Psykisk ohälsa är utbrett i livets alla skeenden och är en av vår tids största folksjukdomar. Symptom som ängslan och oro ökar bland unga. Bland äldre finns det faktorer som en förändrad identitet i samband med åldrandet, och försvagade sociala nätverk som påverkar. Psykisk ohälsa drabbar inte bara den eller de som mår dåligt – det angår oss alla.”

En satsning som välkomnas!

Vi instämmer med Svenska Postkodstiftelsen och välkomnar varmt denna satsning, inte enbart för att vi är en av de föreningar som har fått stöd för att bedriva ett projekt utan för att detta är ett område som på många sätt är eftersatt och därför behöver all möjlig uppmärksamhet.

Det är med glädje som vi nu drar igång projektet från och med november månad!

Kommentar från Svenska Postkodstiftelsen

”Psykisk ohälsa angår alla och måste utmanas! Äldre tenderar att bli en bortglömd grupp när man pratar om denna fråga. Vi är därför stolta över att stötta Riksföreningen Äldres hälsa, som kommer att genomföra en kartläggning om äldres behov och önskemål kring stöd”,

Marie Dahllöf, generalsekreterare för Svenska Postkodstiftelsen.

Källa: https://postkodstiftelsen.se/temautlysning/

Enligt Socialstyrelsen visar statistik att ca 15-25 % lider av psykisk ohälsa vid 75 års ålder, detta betyder dock inte att alla dessa har en psykiatrisk diagnos. Dessa individer är främst hänvisade till primärvården eller äldreomsorgen, och behandlingar sker ofta med läkemedel.

Kvinnor och män

Situationen ser lite olika ut för kvinnor och män. Statistik visar att kvinnor lever längre än män, däremot har kvinnor en högre grad av ohälsa. Kvinnor får oftare antidepressiva läkemedel än män, men fler män än kvinnor tar sitt liv.

Orsaker till psykisk ohälsa

Människan är komplex och det finns därför en rad olika faktorer som kan orsaka psykisk ohälsa. Några exempel är biologiska förändringar i hjärnan och kroppslig sjukdom, ensamhet, låg fysisk aktivitet, bristfällig kost, missbruk och bieffekter av läkemedelsbehandling.

Pensioneringen i sig utgör en risk då detta innebär en ny livssituation som ibland innebär förlust av sociala nätverk. Åldrandet i sig medför förluster av olika fysiska förmågor men också ett försvagat socialt nätverk. Sorgen över förluster kan med tiden utvecklas till psykisk ohälsa om den inte bearbetas. Vidare kan tidigare, och obearbetade, trauman ge symtom under ålderdomen i form av exempelvis mardrömmar och ångest.

Tecken på psykisk ohälsa

Det finns flera tecken som kan indikera att en person lider av psykisk ohälsa och dessa tecken kan se väldigt olika ut. Nedan följer några exempel:

• Sänkt grundstämning kan visa sig genom exempelvis avsaknad av aptit samt viktnedgång. Vidare kan detta visa sig genom sömnsvårigheter, orkeslöshet och värk samt minnesbesvär, koncentrationssvårighet och svårigheter att ta sig an vardagliga sysslor. Detta kan bero på nedstämdhet och symtomen kan komma smygande.

• Överaktivitet kan visa sig genom bland annat ett kraftigt förhöjt stämningsläge, storslagna idéer och en överaktivitet som är svår för omgivningen att följa med i. Detta kan bero på mani. En person som är manisk kan få allt svårare att färdigställa påbörjade saker och omdömet kan börja svikta, något som kan resultera i negativa konsekvenser för individen. Omgivningen kan uppleva en bristande självinsikt hos individen samt inslag av irritabilitet, aggressivitet och förvirring.

• Ångest påminner mycket om rädsla då dessa känslor har gemensamt att de är reaktioner på ett upplevt hot som gör oss beredda att fly eller slåss. För den som drabbas av ångest reagerar kroppen som om det föreligger ett verkligt yttre hot, och ångesten kan i vissa fall komma till uttryck i form av en panikattack. Med kraftig hjärtklappning kan personen lätt tro att det rör sig om en faktisk hjärtinfarkt, något som i sig kan förstärka panikkänslorna.

• Oro är vanligt förekommande och kan ta sig uttryck i att personen har svårt att fatta beslut, även små beslut, och tenderar att oroa sig för allt möjligt. Det är vanligt att personer med oro oroar sig för exempelvis den egna hälsan, anhöriga och sin ekonomi. Oro kan påverka kroppen fysiskt i form av exempelvis svettningar, darrningar, huvudvärk, hjärtklappning, mag- tarmbesvär och försämrad sömn. Obehandlad oro kan resultera i nedsatt livskvalitet och i en förlängning innebära en funktionsnedsättning.

• Hallucinationer kan bero på exempelvis psykisk sjukdom eller kroppslig sjukdom såsom exempelvis infektioner. Andra orsaker kan vara social isolering eller reaktion på läkemedel. Upplevelserna kan vara av såväl skrämmande som behaglig karaktär.

• Vanföreställningar innebär att personen tolkar in budskap i vardagliga händelser och har en egen tolkning av dessa budskap, något som kan framkalla starka känslor i form av exempelvis vanmakt och rädsla samt panik. Bakomliggande orsaker kan vara psykos eller demenssjukdom, men vanföreställningar kan även drabba personer med syn- eller hörselnedsättning och ofta kombinerat med social isolering.

Läkemedel som behandling

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer vid depression och ångest rekommenderas behandlingar i form av kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT). KBT handlar, förenklat uttryckt, om att förändra tanke- och beteendemönster i syfte att bättre kunna hantera känslomässiga problem. IPT fokuserar istället, förenklat uttryckt, på relationsproblem och individens förmåga att kunna hantera dessa mer effektivt, för att på så sätt minska de psykiska symtomen. Trots att dessa behandlingar är rekommendationer enligt Socialstyrelsen används de sällan, istället används ofta läkemedel som behandling vid dessa tillstånd.

Reflektioner

Med ovan nämnda i åtanke vill Riksföreningen Äldres Hälsa betona vikten av att bryta social isolering då detta i sig utgör en stor riskfaktor för psykisk ohälsa. Vidare vill Riksföreningen Äldres Hälsa, i likhet med Socialstyrelsen, även betona vikten av psykologiska behandlingar, inte minst med tanke på att även bieffekter av läkemedelsbehandlingar i sig kan utgöra en riskfaktor för psykisk ohälsa. Läkemedel är i många fall bra och kanske rent av nödvändiga vid psykisk ohälsa, dock bör man ha i beaktande att många äldre kan ha en känslighet mot läkemedel och man bör därför använda dessa med viss försiktighet.

Istället vore det, i likhet med Socialstyrelsens rekommendationer, önskvärt att äldre inte per automatik ordinerades enbart läkemedel vid psykisk ohälsa i form av depression eller ångest, utan i första hand terapi eller läkemedel i kombination med terapi. För att bättre kunna bemöta dessa personers individuella behov menar Riksföreningen Äldres Hälsa att det behövs mer än enbart läkemedel, då föreningen har en övertygelse om att det är svårt att medicinera bort känslor av ensamhet och social isolering.

Källor:

Socialstyrelsen

Psykologiguiden.se