Hur sockret påverkar vår hjärthälsa

Socker påverkar hjärthälsan

Nu när vi går in i februari månad tänkte vi främst fokusera på hjärthälsan och vi börjar med ett blogginlägg om hur socker påverkar hjärtat. Länge har det mättade fettet blivit utpekad som orsaken till uppkomsten av hjärtsjukdomar, men enligt senare forskning har sockret en större roll i detta än det mättade fettet.

Enligt experterna bakom dessa nyare studier behöver kostrekommendationer uppdateras. De menar att originalstudierna som våra kostråd sedan länge bygger på bestod av observationer, och idag har vi mer än ett halvt sekel av data och en ökad förståelse för hur näring påverkar kroppen och särskilt hjärtat. Det menar forskaren James DiNicolantonio.

Den ledande dödsorsaken i västvärlden

Aterosklerotisk kranskärlssjukdom (CHD) orsakar ett av sex dödsfall i USA och är den ledande dödsorsaken i hela västvärlden. Experter har i många år försökt att begränsa och kontrollera CHD genom att fokusera på åtgärder för att förebygga och – ur ett kostperspektiv – begränsa mängden mättat fett. Nu har dock senare forskning, bland annat en artikel i tidskriften Progress in Cardiovascular Diseases, visat att det snarare är socker än mättat fett som ligger bakom hjärtsjukdomen.

Fett vs socker

Teorin om att det är mängden mättat fett i vår kost som huduvdsaklig orsak till förhöjt kolesterol och hjärtsjukdom härrör från forskning från 1950-talets början och den amerikanske forskaren Ancel Keys, vars teorier sedan blev vägledande för de hälsoråd som både American Heart Association och USA:s regering ställde sig bakom under 1960- och 70-talen.

Vid samma tidpunkt, under 1950-talet, fanns det dock en brittisk fysiolog vid namn John Yudkin som hävdade att det snarare var sockerintaget man skulle skylla på, gällande både förekomsten av och dödligheten i kranskärlssjukdom.

Både John Yudkin och Ancel Keys tog stöd för sina teorier med hjälp av observationsstudier, eftersom människor äter mat snarare än enskilda näringsämnen. Mat med mycket mättat fett brukar dock också vara detsamma som mat med mycket socker – vilket får som följd att de som äter mycket socker också äter mycket mättat fett.

Utvärdering av gammal och ny forskning

Forskarna James J DiNicolantonio och James H O’Keefe har tillsammans med läkaren Sean C Lucan från Albert Einstein College of Medicine utvärderat alla de forskningsbevis som finns som länkar mättat fett och socker till hjärtsjukdom. Av dessa bevis drar de slutsatsen att sockerkonsumtion, särskilt i form av raffinerat socker, är en större riskfaktor för hjärtsjukdom än mättat fett.

Förändrad syn på fett

De metaboliska aspekter av mättat fett är komplexa men befintlig forskning tyder på att vissa av fettsyrorna faktiskt kan ge mätbara fördelar för lipidprofiler och risken för hjärt- och kärlsjukdom. Till exempel ökar vissa mättade fettsyror HDL-kolesterolet, som ofta kallas det ”goda kolesterolet”, eftersom detta lipoprotein också är kopplat till minskad risk för hjärtkärlsjukdom.

När försök görs att byta ut de mättade fetterna innebär detta, nästan oundvikligen, att man istället ersätter dem med någonting annat. När det då istället blir kolhydrater, och särskilt raffinerade kolhydrater som socker, som ersätter det mättade fettet får detta istället en negativ inverkan på kolesterolet. Det goda kolesterolet (HDL) tenderar att minska och de farliga triglyceriderna ökar.

Effekter av sockerrik kost

Patienter med hjärt- och kärlsjukdom som har konsumerat en sockerrik kost har efter bara några veckor uppvisat en mängd avvikelser i form av till exempel förhöjt totalkolesterol, triglycerider, LDL (det ”onda” kolesterolet), oxiderat LDL, urinsyra, insulinresistens samt onormal glukostolerans, lågt HDL (det ”goda” kolesterolet) samt förändrad blodplättsfunktion (trombocyter). Den totala effekten av en sockerrik kost kan alltså betraktas som mer skadlig för allmänhälsan än en ökad konsumtion av mättat fett, vilket kan öka LDL (det ”onda” kolesterolet) men samtidigt höjda HDL (det ”goda” kolesterolet).

Tillsatt fruktos, exempelvis i form av sackaros (vanligt bordssocker framställt från sockerbetor) eller så kallat high fructose corn syrup (HFCS, som framställs genom att bryta ner till exempel majsstärkelse till glukos och sedan omvandla en del av glukosen till fruktos), i processad mat och dryck verkar speciellt farligt. Konsumtion av dessa typer av socker kan leda till leptinresistens, ett nyckelhormon för upprätthållandet av normal kroppsvikt. Överkonsumtion av tillsatt fruktos ökar alltså risken för fetma som också är en riskfaktor för hjärtkärlsjukdom. Ett överskott av fruktos ökar också risken markant för att drabbas av fettlever, som är den vanligaste leversjukdomen i USA och en stor riskfaktor för hjärtsjukdom. Sambandet mellan fettlever och hjärt- och kärlsjukdom bedöms till och med vara starkare än sambandet mellan hjärt- och kärlsjukdom och rökning, högt blodtryck, diabetes, att vara av manligt kön, högt kolesterol eller metabolt syndrom.

En sockerrik kost kan också orsaka så kallad prediabetes och diabetes, två tillstånd som innebär kraftigt ökad risk för hjärtsjukdom samt risk för en allvarlig förträngning av vänster huvudkranskärl.

Det dolda sockret

Socker som finns naturligt i frukter och grönsaker utgör ingen ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom. Det farliga sockret är det raffinerade sockret, och det dolda sockret i processad mat. Produkter med tillsatt socker utgör 75 procent av all förpackad mat och dryck i USA och innehåller för det mesta sackaros eller HFCS, vilket verkar öka risken för hjärt- och kärlsjukdom mer än andra typer av socker (som till exempel glukos).

”Clean eating” – den bästa kosten för hjärtat

Processade livsmedel innebär ofta mättat fett, men framför allt många tillsatsämnen och dolt socker. Det bästa rådet är därför att undvika hel- och halvfabrikat, men även light-produkter och fabrikspackade livsmedel med stora mängder dold, tillsatt, sötning. Det verkar alltså lämpligt att rekommendera att man undviker tillsatt socker snarare än att man bör minska mängden mättat fett, menar doktor DiNicolantonio och fortsätter:

”Viktigast är att rekommendationerna uppmuntrar till att äta riktig mat och till att undvika processade livsmedel.”

”Sockerförbudet” med en nypa salt

Diskussionen om hälsofarliga livsmedel har alltså under årens lopp ändrat fokus från det mättade fettet, som länge ansågs vara den stora boven, till att nu (enligt senare forskning) peka ut sockret som den största boven. Vi instämmer i uppfattningen om att det bästa för hälsan är att undvika processade livsmedel med tillsatsämnen och dolt socker, för att istället äta riktig mat från grunden – så kallad clean eating. Eller varför inte istället välja en kost som bromsar åldrandet? Samtidigt tror vi på en sund balans, det vill säga att ingenting bör gå till överdrift. Visst bör man undvika socker i stora mängder och helst hålla nere konsumtionen av hel- och halvfabrikat, men man måste också någon gång få unna sig en kakbit eller två någon gång då och då med gott samvete. Återigen, en sund balans som gynnar såväl den fysiska som psykiska hälsan.

Källa:

www.medicalxpress.com

Positiva effekter av träning för hela kroppen

Träning ger positiva effekter för hela kroppen

Forskning visar att träning har en mängd positiva hälsoeffekter på kroppen och dess organ och vävnader. Vi har redan skrivit om vikten av fysisk aktivitet för att undvika för tidig död och cancer samt berört träningens betydelse för hjärnhälsan. Nu vill vi redogöra för träningens övergripande betydelse för kroppen.

Hjärnan

Fysisk aktivitet ger bättre koordination, balans och reaktionsförmåga. Det bidrar även till ökad självkänsla, förbättrad sömn och lindring av depressionssymtom. Studier visar även effekter i form av bättre inlärning och minne samt nybildning av hjärnceller. Det här beror bland annat på att fysisk aktivitet påverkar hippocampus, som är den del av hjärnan där våra minnen lagras, på ett positivt sätt då fysisk aktivitet får hippocampus att växa istället för att minska som den normalt gör med åren. På detta sätt kan man genom träning och fysisk aktivitet förbättra sitt minne och inlärningsförmåga.

Hjärtat

Träning/fysisk aktivitet förbättrar hjärtats funktion, både vilo- och arbetspuls sjunker. Det gör att hjärtat pumpar effektivare och kranskärlen lättare släpper igenom blod till hjärtmuskeln. Risken för hjärtinfarkt minskar.

Blodet

Blodfettsprofilen förbättras vilket minskar risken för åderförkalkning. Träning förbättrar blodflödet till hjärtat och musklerna. Efter ett träningspass sjunker blodtrycket.

Musklerna

Tränad muskulatur tar upp blodsocker bättre samt blir uthålligare och mindre känslig för mjölksyra.

Hormoner

Den som är vältränad får en minskad frisättning av stresshormoner.

Skelettet

Träning som belastar skelettet ger ett tätare och starkare skelett. Risken för benskörhet och höftfrakturer minskar.

Lungorna

Träning förbättrar andningsmuskulaturens uthållighet och volymen på varje andetag blir större. Blodflödet ökar och syret i inandningsluften tas bättre tillvara.

Fettmassan

Träning/fysisk aktivitet kan minska fettmassan och är därför ett bra redskap för att förebygga och behandla övervikt och fetma.

Insulinkänslighet

Den som är vältränad har en ökad vävnadskänslighet för insulin, vilket kopplas ihop med en minskad risk att insjukna i hjärt- och kärlsjukdomar.

Träning – för kropp och knopp

Vi har nu redogjort för nio olika aspekter där träning/fysisk aktivitet, enligt forskning, ger positiva effekter. Fysisk aktivitet är viktigt för alla, oavsett ålder, och påverkar alltså hela kroppen på ett positivt sätt. Många av oss har sedan länge hört att träning stärker kroppen så detta kommer säkert inte som någon stor nyhet. Däremot kanske det inte är lika känt vad träningen ger för effekter, det vill säga hur träningen påverkar kroppens alla organ och inre system. Förhoppningsvis är denna bild lite tydligare nu och vi hoppas att detta kan bidra till att motivera fler till att börja/fortsätta med träning eller någon form av fysisk aktivitet.

Så länge man inte har något medicinskt skäl till att inte röra på sig ser vi bara fördelar med fysisk aktivitet, för såväl den fysiska som psykiska hälsan. Att träning dessutom kan stärka hjärnan och hippocampus (där våra minnen lagras) och få hippocampus att växa istället för att minska, som den gör naturligt med åren och/eller vid mycket stillasittande, ser vi som en enorm bonus då detta kanske skulle kunna förhindra (eller åtminstone senarelägga) demenssjukdom.

Källa:

FYSS – Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling

”Hjärnstark – hur motion och träning stärker din hjärna” av Anders Hansen (2016)

Det är livsfarligt att sitta still

Stillasittande orsakar många dödsfall

Vi kommer denna vecka att fortsätta med temat träning/fysisk aktivitet och titta närmare på stillasittande som hälsofara. För att man ska förstå vikten av dess betydelse finns det siffror på att vart tionde dödsfall i Sverige beror på för lite fysisk aktivitet, enligt en världsomspännande kartläggning av dödsfall kopplade till fysisk inaktivitet som organisationen Global Observatory for Physical Activity (GoPA) gjort.

Visst har vi sedan tidigare hört att stillasittande är farligt och kan orsaka ökad risk för diverse hälsobesvär samt ökad risk för tidig dödlighet, nu har det dock gått så långt att erkända vetenskapliga tidskrifter som exempelvis The Lancet beskriver bristande fysisk aktivitet som en pandemi.

12 procent av svenska dödsfall

Enligt den stora kartläggningen som GoPA genomförde för några år sedan är ca 12 procent (11,8 procent) av svenska dödsfall relaterade till bristande fysisk aktivitet. Den genomsnittliga siffran för världen är nio procent. Men varför dör så många i förtid för något som ändå kan betraktas som lättåtgärdat?

Undersökningen

I undersökningen ingick 131 länder och resultatet presenterades i november 2015. Resultatet visade att fyra av de tio mest aktiva länderna finns i Asien, och fem av de mest inaktiva ligger i Europa. I Sverige uppskattas ca en tredjedel av befolkningen vara otillräckligt aktiva. Samtidigt vet man att risken för att dö i förtid är mellan 30 och 40 procent högre bland dem som rör på sig för lite. Resultaten kommer att uppdateras regelbundet vartannat år, enligt TT, och den aktuella siffran för Sverige är fortsatt 11,8 procent (2018).

Sverige varken bäst eller sämst

Enligt Maria Hagströmer, docent i fysioterapi vid Karolinska institutet och Sveriges representant i arbetet gentemot GoPA, förklarar att Sverige befinner sig någonstans i mitten, alltså varken bäst eller sämst.

Maria Hagströmer beskriver vidare det största problemet som utmaningen att nå de minst aktiva och förklarar att fysisk inaktivitet får mätbara och drastiska konsekvenser, med hänsyn till att mer än vart tionde dödsfall i Sverige beror på bristande fysisk aktivitet. Hon utvecklar sitt resonemang:

”Det är extremt svårt att nå dessa personer med vanlig information eller media, så där behövs riktade interventioner.”

Vikten av vardagsmotion

Enligt tidigare undersökningar kvarstår hälsoriskerna med stillasittande under längre perioder även om man motionerar bra i övrigt. Det farliga tycks vara långa perioder av stillasittande. Vardagsmotion kan därför betraktas som viktigare än intensiva motionspass med långa perioder av stillasittande däremellan.

Tre minuter om dagen

Många experter menar att det behövs mindre ansträngning än vad man kan tro för att få effekt på hälsan. Deras rekommendationer är fysisk aktivitet 30 minuter om dagen, fem dagar i veckan och minst tio minuter åt gången. Man ska dock inte ge upp om man inte uppnår detta. Det kan till exempel vara mycket effektivt att, om möjligt, använda en motionscykel och under 30 sekunder cykla så fort man kan för att sedan pausa, och upprepa sex gånger. Detta kan vara mer effektivt än en timmes joggning, enligt forskning från KI.

Stillasittande ökar cancerrisken

Forskning visar dessutom att ju fler timmar man sitter still desto större risk för att drabbas av tarm- och livmodercancer. Detta visar den hittills största undersökningen av sambandet mellan inaktivitet och cancer.

Två timmars ökning av det dagliga stillasittandet innebär att risken att få tarmcancer och livmodercancer ökar med ca tio procent. Forskarna drar slutsatsen efter att ha analyserat 43 studier med mer än fyra miljoner deltagare runt om i världen. En av studierna omfattade 34 000 kvinnor i Uppsala och Västmanlands län, enligt Upsala Nya Tidning.

Orsaker till den ökade risken

Det finns flera tänkbara biologiska förklaringar till sambandet, enligt studien. En möjlig förklaring skulle kunna vara att stillasittande kan påverka halterna av vissa hormoner, vitaminer och inflammationsämnen på ett sätt som bidrar till att cancer utvecklas. Detta skriver författarna till undersökningen som publicerades i den amerikanska cancertidskriften Journal of the National Cancer Institute.

Resultatet som visar på sambandet mellan fysisk inaktivitet och ökad cancerrisk förvånar inte Christel Häggström som är cancerforskare vid Umeå universitet. Hon förklarar:

”Om man är mer stillasittande är det större risk att man också samlar på sig mer blodsocker och blodfetter i kroppen och då också större sannolikhet att få inflammationer och cancer.”

Enligt Christel Häggström finns det några (inte helt oväntade) rekommendationer för den som vill undvika cancer; nämligen att se till att vara rökfri, hålla bra nivåer på exempelvis BMI och att inte sitta still för länge.

Människan är byggd för rörelse

Här tjatar vi vecka in och vecka ut om detta kanske något uttjatade ämne. Vi vill dock inte på något sätt uppmana till hetsträning då detta kan orsaka andra problem, utan snarare (återigen) betona vikten av vardagsmotion. Man ska alltid lyssna på kroppen och rådgöra med sin läkare om man är osäker på något sätt. Enligt forskning är längre perioder av stillasittande alltid farligt, oavsett om man tränar för övrigt eller inte. Det viktigaste man kan göra, enligt dessa forskningsresultat, är alltså att försöka bibehålla eller, om möjligt, öka sin vardagsmotion.

När man tänker efter är detta kanske inte heller så konstigt om man tänker på att människan (och våra hjärnor) inte har utvecklats så värst mycket sedan stenåldern när vi längre perioder var på jakt efter mat och då behövde röra på oss regelbundet efter pauser av vila. Det är antagligen därför träning är så pass viktigt för oss – såväl för vår fysiska som psykiska hälsa – då vi (och våra kroppar) är gjorda för att vara i rörelse och inte gjorda för att sitta still större delen av dygnet.

Källor:

Global Observatory for Physical Activity

Kurera

KI

Metro

Så håller du dig evigt ung!

Att hålla sig ung – vi vet hemligheten!

I föregående blogginlägg uppmanade vi till träning för seniorer och vill därför spinna på ämnet god hälsa och att hålla sig ung.

Många känner säkert till (och kanske till och med kan sjunga med i) Alphavilles 80-talshit ”Forever young”. Och många har säkert någon gång tänkt tanken på att kunna bromsa sitt eget åldrande. Nu kan vi avslöja att detta faktiskt är möjligt – ja, till viss del i alla fall. Nu vill vi bara betona att vi inte är emot åldrandet i sig, utan snarare de nackdelar som åldrandet kan medföra.

Träning är svaret för att hålla sig ung

Ja, vi vet det allihop – innerst inne. Vi har alla hört det förut, att träning är positivt för hälsan är inga nyheter för någon av oss. Men vet vi egentligen varför? Och vet vi hur träning påverkar hjärnan och kan motverka hjärnans åldrande? Nja, kunskaperna kring just detta är förmodligen inte lika spridda. Vi tänkte därför ägna detta blogginlägg åt att djupdyka lite i detta ämne med hjälp av en amerikansk studie och Anders Hansen, överläkare i psykiatri, som har skrivit boken ”Hjärnstark – hur motion och träning stärker din hjärna”.

Hjärnan hos en ”soffpotatis” åldras fortare

Stillasittande minskar hjärnan och gör att vi därmed åldras snabbare, både fysiskt och psykiskt. En amerikansk studie som publicerades i tidskriften Journal of Neurology (2016) visade att hjärnan hos ”soffpotatisar” åldras snabbare än hos personer som rör på sig. Forskarna kunde även koppla minskade hjärnvolymer till att man tidigare levt ett stillasittande liv.

En amerikansk studie

I studien som tidskriften Journal of Neurology redogjorde för följde forskarna 1 583 personer under en 20-årsperiod, där man bland annat mätte deras hjärnstorlek och konditionsnivå. Resultatet visade att de som inte motionerade i 40-årsåldern, och dessutom hade dålig kondition, också hade mindre hjärnor 20 år senare.

Bättre förutsättningar idag att studera hjärnan

Idag kan vi tack vare modern röntgenteknik lättare studera hur vår hjärna rent konkret påverkas av fysisk aktivitet. Genom magnetröntgen är det till exempel möjligt att se hur hjärnans storlek förändras över tid. I den amerikanska studien genomförde forskarna undersökningar genom magnetröntgen av deltagarnas hjärnor. Vidare fick deltagarna genomföra ett konditionstest där deltagarna fick springa på ett löpband så länge de orkade medan forskarna mätte deras syreupptagningsförmåga. Forskarna genomförde därefter, 20 år senare, samma tester. Personer som under tiden hade utvecklat andra sjukdomar uteslöts dock.

Studiens resultat

De personer som presterade sämst på konditionstestet, och dessutom hade högt blodtryck, var också de som hade minskade hjärnvolymer 20 år senare. Lite mer detaljerat visade resultatet att åtta enheter försämrat resultat på löpbandet resulterade i en minskad hjärnvolym som kan jämföras med två års åldrande. På detta sätt kunde forskarna koppla minskade hjärnvolymer till att personen tidigare i livet levt ett stillasittande liv.

Bli hjärnstark!

Anders Hansen, överläkare i psykiatri, har specialiserat sig på hur träning påverkar hälsan – och hjärnan. Han har bland annat skrivit boken ”Hjärnstark – hur motion och träning stärker din hjärna”. Även Anders Hansen hänvisar till studiens resultat och påpekar att det kanske viktigaste vi kan göra för vår hjärna är att röra på oss.

Tidigare forskning om träning har visat hur viktig träningen är för hälsan, men då fokuserat på träningens positiva inverkan på kroppens celler. Nu tyder senare forskning på att träning även har positiv inverkan på våra hjärnceller.

Med åldrandet krymper våra hjärnor, vilket i sin tur ofta leder till sämre minne, fattningsförmåga och ökad risk att drabbas av demenssjukdomar. Anders Hansen drar sin slutsats:

”Lägger man ihop alla resultat som är kopplat till träning så är det solklart. Fysisk aktivitet leder till starkare hjärna.”

Bästa hjärngympan

Anders Hansen menar att fysisk aktivitet påverkar såväl den fysiska som psykiska hälsan, och hoppas att vetskapen om dess betydelse och hälsoeffekter ska få lika stor spridning som ett effektivt läkemedel kan få. Anders Hansen utvecklar resonemanget kring hjärngympa:

”Man kan ju tro att om man ska få starka ben så ska man träna ben och ska man få stark hjärna ska man hålla på med sudoku eller korsord. Men den bästa hjärngymnastiken är att röra på sig fysiskt.”

Så enkelt men ändå så svårt

Som vi tidigare nämnde så är det sedan länge känt att träning är bra för hälsan och för kroppen. Däremot har det inte tidigare varit lika känt vilka hälsoeffekter träning/fysisk aktivitet har på hjärnan. Vad innebär då denna nya vetskap? Varför har vi inte mer fokus på fysisk aktivitet för äldre (även om det generellt har blivit allt vanligare med FaR – Fysisk aktivitet på Recept)? Kommer dessa forskningsresultat på sikt att motivera fler till att ägna sig åt fysisk aktivitet? Detta är så klart svårt att sia om men förhoppningen är givetvis att fler ska förstå vikten av fysisk aktivitet och dess hälsoeffekter för såväl den fysiska som psykiska hälsan.

Riksföreningen Äldres Hälsa vill med detta blogginlägg, än en gång, uppmuntra till träning/fysisk aktivitet hos enskilda individer, men har också en förhoppning om att beslutsfattare och andra professionella på samhällsnivå tar till sig dessa forskningsresultat vid planering för olika insatser för äldre.

Även yngre personer har allt att vinna på att börja bli mer fysiskt aktiva, om de inte redan är det. På så sätt kan de senarelägga sitt åldrande och de besvär som åldrandet kan medföra. Att fokusera på förebyggande insatser är därför av stor vikt om vi ska tänka på morgondagens äldre.

Slutligen vill vi påminna om att det aldrig är för sent – eller för tidigt – att börja tänka på sin (hjärn)hälsa och bli mer fysiskt aktiv – om man nu vill förbli forever young!

Källor:

Journal of Neurology: ”Midlife exercise blood pressure, heart rate, and fitness relate to brain volume 2 decades later” (2016)

SVT Nyheter: ”Därför åldras du av att inte träna”, 2016-02-11

”Hjärnstark – hur motion och träning stärker din hjärna” av Anders Hansen (2016)

Nytt år, bättre hälsa?

Dags för nytt nyårslöfte – börja träna?

Så här i början på året är det många som gärna funderar ut nya löften för det nya året, och det berör inte sällan att börja träna. Kanske är detta löfte mer förekommande bland yngre, vad vet vi? En ny studie visar dock att även äldre personer kan bygga muskler, det är alltså aldrig för sent, så kanske är det värt att fundera på det här med träning ett varv till om du inte redan har gjort det!

En ny studie vid Umeå universitet visar att det med några enkla dagliga träningsrörelser går att öka musklernas massa och funktion även på äldre dar. Detta innebär att träning är viktigt för kroppen hela livet då effekten på ökad muskelmassa är viktig för ett längre och friskare liv, det menar Peter Nordström som är professor vid Umeå universitet.

Studiens upplägg

I en klinisk randomiserad studie följde forskarna vid Umeå universitet 70 personer över 70 år som tidigare hade låg muskelmassa. Halva gruppen fick genomgå ett tio veckor långt träningsprogram, medan den andra halvan fick fortsätta att leva som vanligt. Träningen gick ut på att personerna skulle genomföra enklare övningar där den egna kroppen användes som belastning, för att successivt utöka träningen med tillägg i form av bland annat ryggsäckar med tyngder. Den gruppen som genomförde träningsprogrammet fick dessutom ett litet tillskott av protein i form av näringsdryck för att komplettera sin kost.

Studiens resultat

Vid uppföljning visade resultaten att träningsgruppen hade ökat sin muskelmassa med i genomsnitt 1,2 kilo och minskat sin fettmassa med ett halvt kilo jämfört med kontrollgruppen. Vidare presterade grupperna något olika vid vissa fysiska tester.

Professor Peter Nordström förklarar att det hela inte handlar om någon bantningskur utan om att stärka kroppen genom att byta ut fett mot muskler, även om effekterna kanske inte ser så stora ut räknat i kilon. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften JAMDA.

Svenskarnas kondition har försämrats

Enligt en ny studie från Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) har konditionen hos den svenska arbetsföra befolkningen minskat kraftigt mellan åren 1995 och 2017, vilket har fått forskare att efterlysa hälsoförebyggande insatser både inom och utanför vården. Studien involverade 350 000 män och kvinnor i arbetsför ålder och visade att konditionen minskade med 10,8 procent i hela studiepopulationen, och andelen med en hälsofarligt låg kondition ökade från 27 procent till 46 procent.

Resultaten visade, förutom en kraftig nedgång i hela studiepopulationen, större nedgång hos män, yngre åldersgrupper, lågutbildade och de som bodde i landsbygdslän. Bara en tredjedel av nedgången berodde på en samtidig viktuppgång. Detta innebär att den större delen av nedgången troligtvis berodde på minskad fysisk aktivitet av tillräcklig intensitet för att bibehålla eller påverka konditionen.

GIH skrev följande i ett pressmeddelande:

Resultaten är alarmerande och bekräftar den utbredda uppfattningen att vi rör på oss mindre idag än tidigare. Det är viktigt att insatser sätts in för att bryta denna nedgående trend, speciellt i de grupper där nedgången är som störst. Preventivt hälsoarbete, såväl inom som utanför hälso- och sjukvården med vägledning och motivationsstöd är en metod som vi vet har vetenskapligt stöd att fungera.”

Aldrig för sent att börja träna

En kortfilm av Åse Fougner från 2011 med titeln ”Aldrig för sent – gympagrupp för 90+”, som finns tillgänglig på SVT play, tar oss med till en vårdcentral i Sickla i södra Stockholm där kanske världens äldsta gympagrupp bildades för några år sedan. Medelåldern är 95 år och trenden tycks ha spridit sig något även till andra kommuner i landet, även om Sickla i Nacka troligtvis var först och därmed är det område som har fått mest uppmärksamhet i media.

Vikten av fysisk aktivitet

Vi är medvetna om att det här med nyårslöften inte passar alla, och det är inte själva nyårslöftet i sig som är det viktigaste i det här sammanhanget. Och det behöver inte heller handla om hård fysisk träning. Det som är det viktigaste att fokusera på, och prioritera, är fysisk aktivitet i sitt dagliga liv för att motverka trenden som visar att vi blir mer stillasittande och mindre fysiskt aktiva, vilket på sikt får följder för vår hälsa.

Nya studier visar alltså att det aldrig är för sent att börja träna/bli fysiskt aktiv för att omvandla fettmassa till muskelmassa – något som i alla fall vi tycker är värt att uppmärksamma då fysisk aktivitet har så många fördelar för hälsan och det totala välbefinnandet. Vi anser att man kan betrakta Sickla i Nacka kommun som en förebild och hoppas att andra kommuner tar efter och börjar satsa mer på gympa för seniorer. Sickla hälsocenter fick år 2012, med anledning av sitt engagemang för seniorer (90+), besök av prins Daniel som ju har ett stort intresse av träning och dess betydelse för hälsan.

Så här strax efter nyårshelgen vill vi dock betona att vi inte anser att man nödvändigtvis måste förknippa träning eller fysisk aktivitet med just nyårslöfte utan detta är något som man när som helst under året kan bestämma sig för att satsa på, om man inte redan gör det – det viktigaste är bara att det blir av. Som man brukar säga; ”den träning som är bra är den som blir av”.

God fortsättning på det nya året önskar Riksföreningen Äldres Hälsa!

Källor:

Umeå universitet

Gymnastik- och idrottshögskolan

SVT play

Kungahuset

Gott nytt år!

Gott Nytt År!

Så här när året börjar lida mot sitt slut och ett nytt år väntar runt hörnet tänkte vi passa på att sammanfatta året som gått genom att blicka tillbaka på några av de händelser som har skett under året samt blicka tillbaka på några av de ämnen som har tagits upp i bloggen.

För Riksföreningen Äldres Hälsa blev 2018 ett speciellt år, detta blev nämligen året då föreningen bildades och därmed även föreningens första år.

Ett händelserikt år

Under våren 2018 blev Riksföreningen Äldres Hälsa medlemmar i IIMHL (International Initiative for Mental Health Leadership) och deltog i deras årliga evenemang som i år hölls i Sverige, och närmare bestämt i Stockholm men även med seminarier på andra håll i Norden. Flera hundra ledare och andra aktiva aktörer inom området psykisk hälsa runt om i världen deltog i evenemanget, och det var minst sagt en givande erfarenhet för en nystartad förening som Riksföreningen Äldres Hälsa.

Under hösten 2018 beviljades föreningen projektstöd från Svenska Postkodstiftelsen för ett projekt som bland annat handlar om att ta fram underlag och sammanställa ett intressepolitiskt program som kommer att ligga till grund av föreningens fortsatta arbete och inriktning. Detta projekt har nu påbörjats och pågår för fullt.

Vidare har föreningen sammanställt ett expertråd som inom kort kommer att presenteras närmare.

Riksföreningen Äldres Hälsa har dessutom börjat inleda en dialog med PRO (Pensionärernas Riksorganisation), som förhoppningsvis kommer att vidareutvecklas under 2019.

Många viktiga ämnen

Det finns otaliga ämnen som är viktiga och därmed värda att belysa när det kommer till psykisk hälsa och ohälsa hos äldre. Några ämnen som vi under 2018 har fokuserat på handlar om vad psykisk ohälsa är och några riskfaktorer för psykisk ohälsa som exempelvis ensamhet. I detta sammanhang har vi vidare berört ett ämne som länge har varit en het diskussionsfråga – kvarboendeprincipen, och dess betydelse för äldre och svensk äldreomsorg (på gott och ont). Vi har även försökt belysa goda exempel från andra länder, framför allt Storbritannien, där man försöker komma till bukt med ensamhetsproblematik – och på en del håll är på god väg. Storbritannien som under året blev det första landet i världen att tillsätta en ensamhetsminister, något som signalerar att landet är redo att ta detta problem på allvar, och vidare fokuserar mycket på sociala aktiviteter för att bekämpa och förebygga ensamhet.

Det är inte alltid möjligt att helt och hållet ta ett system som fungerar i ett annat land och införa detta i Sverige då länder kan skilja sig åt och därmed även ländernas politik och kultur mm. Däremot anar vi att svenska politiker ändå har en nyfikenhet och i alla fall i viss mån är beredda att blicka utåt mot andra länder som har kommit längre i dessa frågor för att inhämta inspiration, vilket vi ser som mycket glädjande och positivt för utvecklingen här i Sverige. Vidare betraktar vi utvecklingen som positiv då dagens politiker (oavsett partitillhörighet) ger uttryck för vikten av den idéburna sektorn, och vi hoppas naturligtvis att detta kommer att stärkas än mer framöver då vi är övertygade om att den idéburna sektorn kommer att få en viktig roll allteftersom den äldre befolkningen i Sverige (men även runt om i världen) ökar och därmed blir en utmaning för  välfärden.

Detta är bara början

Detta har som sagt varit ett mycket händelserikt år på många sätt och vis, och det finns många viktiga ämnen att belysa där vi enbart har hunnit beröra några. Men vi vill påminna om att detta bara är början! Vi ser med glädje och spänning fram emot nästa år och välkomnar 2019 med nyfikenhet inför allt som väntar!

Gott Nytt År önskar Riksföreningen Äldres Hälsa!

Många upplever ensamhet i juletider

Ensamhet i juletid

Julen närmar sig med stormsteg och många är nog spända och förväntansfulla inför högtiden som väntar, inte minst alla barn där ute. Samtidigt är det säkert många som är stressade inför allt som ska ordnas nu in i det sista. Men så är det också många som förmodligen känner en påtaglig ensamhet som blir starkare nu vid julen – högtiden som ska vara en tid för glädje och fest, men även omtanke och kärlek, då familj och nära och kära samlas för att tillbringa tid tillsammans. Vi vill påminna om att många dessvärre inte känner denna glädje som andra tar för givet, och vill med detta blogginlägg ägna dessa personer en tanke i denna juletid.

Psykologen Anna Bennich Karlstedt har femton års erfarenhet av klientarbete och hon menar att vi nu måste ta denna fråga om ofrivillig ensamhet på allvar och förklarar:

”De längre ledigheterna kan vara känslomässiga nära döden-upplevelser för många.”

Anna Bennich Karlstedt syftar här på personer i arbetsför ålder som under ledigheter inte får sin vanliga dagliga kontakt med kollegor och andra personer i sin omgivning, men vi menar att högtider även kan upplevas som påfrestande för äldre personer.

Ensamheten extra påtaglig

Den som redan upplever ensamhet i sin tillvaro kan vid högtider som jul, påsk och midsommar känna en ännu starkare känsla av att inte ha någon nära. Enligt våra sociala normer är det vid dessa högtider som familjen, samt nära och kära, samlas för att tillbringa tid tillsammans. Psykologen Anna Bennich Karlstedt beskriver det som en ”mental prövning” för den som inte frivilligt har valt att tillbringa högtiden på egen hand. Det som också kan förstärka denna känsla är att staden/närmiljön kan vara tom vilket innebär att man inte ens har tillgång de ytliga kontakterna som annars finns där.

Ensamhet – en hälsorisk

Vi har tidigare tagit upp hälsorisker med ensamhet och detta är något som även psykologen Anna Bennich Karlstedt vill lyfta då hon anser att denna fråga nu måste tas på allvar.

När vi pratar om hälsa kommer vi ofta in på ämnen som kost, fysisk aktivitet, alkoholkonsumtion, sömn och stress som alla påverkar hälsan positivt eller negativt. Det vi vet om ofrivillig ensamhet är att detta ofta leder till exempelvis ökad risk för hjärt- kärlsjukdomar samt risk för att utveckla alzheimer tidigare. Detta innebär att samhörighet på många sätt fungerar som ett vaccin mot dessa risker.

Oro kring ensamhet är något som ofta tenderar att uppmärksammas i samband med högtider jämfört med andra tidpunkter på året, enligt Anna Bennich Karlstedt. Hon vill nu att samhället ska ta ett grepp om ensamhetsproblematiken.

Vad kan vi göra?

Det är viktigt för den som upplever ensamhet att våga hitta nya möjligheter till sociala kontakter, samtidigt är det viktigt att omgivningen kommer ihåg att bjuda in. Ibland är vi rädda för att vara ”klumpiga” i sociala relationer, men Anna Bennich Karlstedt menar att vi behöver våga vara ”klumpigare”. Med detta menar hon att det är viktigt att vi vågar fråga om vi får komma förbi någon och hälsa på en liten stund eller bjuda in någon bekant på fika.

”Många gånger vinner man mycket på att våga bjuda lite mer på sig själv och sitt liv. Man behöver inte känna att man har hela ansvaret för någon annan för att man bjuder på en kopp kaffe.”

En solskenshistoria

För att sprida lite hopp i vintermörkret vill vi avsluta detta blogginlägg med en solskenshistoria om Sara Nilsson Bergman som uppmärksammades i en av Stockholms lokaltidningar under våren 2018 för att hon gör precis det som psykologen Anna Bennich Karlstedt föreslår; bjuder på kaffe och gemenskap.

Sara Nilsson Bergman bor i Vasastan i Stockholm, och hennes dörr står nästan alltid öppen. Sara anordnar varje månad fika för äldre Vasastadsbor i sin lägenhet och blev för detta nominerad till lokal Vasastadshjälte.

Under åren har Sara, men även maken Patrik och sonen Ragnar, blivit nära vän med flera av sina fikagäster. En granne har blivit som en ”extrafarfar” åt sonen Ragnar, förklarar Sara. När hon får frågan om hur hon hinner med detta, i en tillvaro med eget företag och pressat schema, förklarar hon att hon är trött på att allt beskrivs som så hektiskt idag. Sara förklarar:

”Vi är så upptagna av våra mobiler och tv-serier. För mig är det väldigt värdefullt att få sitta ned och prata.”

Fler hjältar behövs

Vi kan inte annat än instämma med psykologen Anna Bennich Karlstedt som menar att vi nu behöver lyfta denna fråga om ofrivillig ensamhet på samhällsnivå. Samtidigt gläds vi åt alla vardagshjältar som Sara Nilsson Bergman är ett bra exempel på. Fler hjältar behövs där ute! Det är aldrig för sent att låta sig inspireras av andra och själv bli en hjälte, och den stundande julen är ett ypperligt tillfälle att låta sig förvandlas till en hjälte i juletid!

God Jul önskar Riksföreningen Äldres Hälsa!

Källor:

SVT Nyheter ”Psykologen: Ensamheten blir tyngre kring högtider”, 2018-03-29

Mitt i Vasastan ”Sara bjuder på kaffe och gemenskap”, 2018-04-03

Det borde finnas fler boendealternativ för äldre

Behov av nya boendeformer för äldre

Vi har under de senaste veckorna fokuserat på boendesituationen för många äldre samt för- och nackdelar med den så kallade kvarboendeprincipen som innebär att äldre ska kunna bo kvar hemma så länge som de önskar. När man diskuterar detta ämne är det lätt att landa i slutsatsen att det behövs fler platser på särskilda boenden för äldre och även fler olika boendeformer.

Tre moderata debattörer lyfte boendefrågan för äldre i Svenska Dagbladet i januari 2016. Det är visserligen ett tag sedan men vi anser att det fortfarande är en aktuell diskussion och vill därför lyfta frågan här och nu.

En het fråga

De tre moderata debattörerna Bertil Persson, Margareta Olgart Holmberg och Inger René menar att den som vill bo kvar hemma självklart ska få göra det, men även att den som upplever ett starkt behov av trygghet och gemenskap också ska ha rätt till det. Debattörerna efterfrågar bättre lösningar för äldres boende.

Dagens samhälle förändras i snabb takt och livslängden ökar dramatiskt, samtidigt som näringslivet förändras och miljöhoten växer. Detta leder till ständigt nya utmaningar för samhället och politikerna vars främsta uppgift är framtidsplanering. Äldrefrågor har under senare år fått alltmer uppmärksamhet, och har uppmärksammats av både kvinnor och män oavsett partitillhörighet. Många anser att äldre har rätt till vissa förväntningar efter ett långt och strävsamt liv.

Att planera sin ålderdom

Debattörerna liknar denna fråga vid en ”tickande bomb” som med stor sannolikhet kommer att brisera under det kommande decenniet. Då dagens politiker inte riktigt vågar ta i denna fråga, vilket innebär att samhällets beredskap inte kommer att räcka till, bör, enligt debattörerna, varje svensk pensionär planera för ett fungerande boende inför sin kommande ålderdom. Som tidigare nämndes ökar livslängden dramatiskt. Sverige har idag två miljoner seniorer (65 år och äldre) vilket är nästan en tredjedel av väljarkåren. Idag ligger medellivslängden på 83 år och de som föddes år 2000 beräknas kunna nå en medellivslängd på 100 år. Detta är i sig något glädjande och positivt, och för fem års ökad livslängd kan detta innebära fyra friska år och ett sjukt år ytterligare. Detta innebär att en utveckling med fler äldre även innebär fler hjälpbehövande äldre.

Nya generationer äldre – med förväntningar och krav

Idag är alla s.k. ”fyrtiotalister” pensionärer och förväntas inom det närmsta decenniet att få ett ökat behov av hjälp från samhällets sida, något som sannolikt inte kommer att ske i tysthet. Denna generation är många till antalet men också, till skillnad från tidigare generationer äldre, mycket talföra och skrivkunniga. Dessa fyrtiotalister tenderar även att ha åsikter som de är vana att få gehör för. För fyrtiotalisterna blev det vanligare att skaffa sig en kvalificerad utbildning och göra karriär. Med fyrtiotalisterna framdrevs bättre fungerande samhällsservice, stabilare ekonomi och gynnsammare skatteregler. Det är därför inte förvånande att de också sannolikt kommer att ha vissa bestämda förväntningar på samhällsservicen för äldre.

Under ”ädelreformen” avskaffades alla långvårdsplatser och på senare år har över 30 000 platser i särskilda boenden avvecklats. I Sverige har vi tillämpat ”kvarboendeprincipen” då den har angivits vara ekonomiskt fördelaktig.

”Efterhand har den för alldeles för många utvecklats till ett tvång att bo kvar hemma så länge det över huvud taget är teoretiskt möjligt.”

Debattörerna menar att många äldre med stora hjälpbehov tvingas bo kvar i sina hem med städhjälp och en pottstol i vardagsrummet, och att detta skapar isolering och otrygghet. Debattörerna menar vidare att detta har skapat utrymme för en ny kriminalitet riktad mot ensamboende äldre. Samtidigt innebär detta ensamarbete, stress och ofta dålig arbetsmiljö för hemtjänstens personal. Vidare belastas anhöriga hårt, något som kan betraktas som ännu en kvinnofälla.

”Idag tvingas ca 140 000 medelålders kvinnor att gå ned i arbetstid eller att ta ut pension, bara för att vårda äldre anhöriga – med sämre ekonomi och pension som följd.”

Vidare menar debattörerna att man tenderar att missa ”osynliga kostnader” vid kvarboende i form av växelvård, korttidsvård, avlastning, dagvård och kvarliggare i sjukvården. Dessutom tenderar detta att resultera i en stagnerad bostadsmarknad.

”Myndigheten för vård- och omsorgsanalys uppskattar att tre fjärdedelar att de kostnader som kommunerna förväntas spara med detta system vältras över på landstingen, och närmare 20 procent på de äldres närstående.”

Dessutom motiverar ”flyttskatten” många äldre att bo kvar i sina hem av rent ekonomiska skäl, ibland stora bostäder som de äldre själva inte orkar sköta och som många barnfamiljer efterfrågar.

Nya boendeformer efterfrågas

Debattörerna menar att behovet av nya lösningar skulle kunna tillgodoses genom bra mellanformer av äldreboenden. Med detta menas inte så dyra bostadsrätter som byggbranschen gärna levererar idag med begränsad service och avsaknad av underhåll.

”När ’fyrtiotalisterna’ själva på 80-talet byggde bostäder åt sina egna föräldrar, blev dessa helt annorlunda. I de större städerna skapades rejäla serviceanläggningar med 250-400 små pensionärslägenheter, med restaurang, tillgång till personal dygnet runt, sjukvårdsmottagning, gym, bastu, simbassäng, samlings- och aktivitetslokaler, sociala aktiviteter, gästrum, park eller trädgård. Dessa har tyvärr sedan ofta lagts ned och sålts bort.”

Det är just den här typen av mellanform av äldrebostäder som vi nu behöver återskapa. Debattörerna menar att dessa inte innebär några oöverskådliga svårigheter när det kommer till aspekter såsom planeringsmässigt, ekonomiskt eller byggnads- och driftsmässigt. Dessa bostäder tenderar vidare att kunna erbjuda de boende en trivsam miljö, trygghet och välbefinnande. Samtidigt innebär en sådan boendeform att de äldres anhöriga avlastas. Då den här typen av bostadsprojekt inte prioriteras av byggindustrin krävs politiska beslut.

Ett växande behov

Enligt PRO:s beräkningar uppskattas ett behov av ca 350 000 nya äldrebostäder under de kommande 15 åren, varav 35 000 i särskilda boenden. Även ”Swedish National study of aging and care” drar slutsatsen att kvarboendeprincipen är alltför fyrkantig och konstaterar ett behov av mellanform av boenden med personal och service. Vidare visar en SOU (statlig offentlig utredning) om äldres boende likaså att det finns ett behov av en mellanform med service och gemenskap och menar att kvarboendeprincipen har drivits för långt.

En gynnsam bostadsmarknad

Om en utveckling med ovan nämnda boendeformer skulle ta fart hade detta i sin tur resulterat i att frigöra villor och stora lägenheter som många barnfamiljer efterfrågar. Debattörerna vill vidare se en utveckling där personer fyllda 80 år erbjuds en genomgång av hemtjänstbehovet och att personer fyllda 85 år erbjuds möjlighet till lämpligt äldreboende.

”Åtminstone vid denna ålder bör man anses gammal nog att själv kunna få påverka sitt boende. Tvångsvård i hemmen löser inga problem. Adekvata boendelösningar är nu ett måste.”

En fråga som inte kan vänta

Idag ser vi att många av de s.k. mellanformer av äldreboenden har avvecklats runt om i landet, samtidigt som vi idag kan konstatera ett stort och växande behov av just dessa boendeformer. Utvecklingen kan därför tyckas gå i fel riktning, något som nu behöver korrigeras. Om vi ska kunna lösa problemen för många äldre (men även indirekt andra målgrupper på arbetsmarknaden) kan vi inte längre blunda för problemet som grundar sig i bristen på lämpliga boendeformer för äldre. Kvarboendeprincipen i all ära, självklart ska den som vill bo kvar i sitt hem kunna göra det, men många äldre vill inget hellre än att flytta till en annan boendeform. Dessa äldre har inte alltid så pass omfattande omvårdnadsbehov att de uppfyller kriterierna för att få flytta till ett särskilt boende, men det betyder samtidigt inte att situationen alltid fungerar bra i hemmet. Många efterfrågar mer service, gemenskap och trygghet som de saknar i sitt eget boende, något som kan vara svårt att tillgodose med punktinsatser från hemtjänsten. Det är dags att prioritera boendefrågan för äldre – om vi inte tar tag i detta nu kommer problemen bara att växa, och det är en utveckling vi inte vill se!

Källa: Svd

I vårt grannland Norge läggs mycket resurser på äldres hälsa

Norges arbete för äldres hälsa

Vi har i tidigare blogginlägg blickat västerut till Storbritannien för att inhämta inspiration och vill nu blicka västerut på närmre håll, närmare bestämt till vårt grannland Norge där man arbetar aktivt med frågor som nu även börjar uppmärksammas i Sverige.

I Sverige finns det en uppfattning om att äldre personer vill bo kvar i sina hem så länge som möjligt, och inom politiken pratar man därför om den så kallade kvarboendeprincipen (något som vi tog upp i förra veckans blogginlägg). Denna kvarboendeprincip innebär att kommuner och landsting, enligt upprättade riktlinjer, strävar efter och samverkar för att äldre personer ska kunna bo kvar i sina hem så länge som möjligt med punktinsatser från hemtjänst och eventuellt även hemsjukvård.

Detta är i sig något bra – det vill säga så länge detta överensstämmer med vad individen själv vill. Forskning på området visar dock att många äldre upplever ensamhet och isolering i sina hem, vilket riskerar att orsaka såväl psykisk som fysisk ohälsa.

Ökad risk för ofrivillig ensamhet

Befolkningen växer och andelen äldre ökar i snabb takt. Samtidigt innebär dagens politik att allt fler måste bo kvar hemma då det inte finns tillräckligt många platser på särskilda boenden för äldre. Denna utveckling innebär att allt fler riskerar ofrivillig ensamhet. Ensamhet är ett stort hot mot folkhälsan, och ett lika stort hot mot livskvaliteten och en meningsfull tillvaro för individen som somatiska sjukdomar och fysiska funktionsnedsättningar kan vara.

Några tankar från vårt grannland Norge

I vårt grannland Norge arbetar man, till skillnad från Sverige, enligt andra principer. Pensjonistforbundet (ungefär pensionärsförbundet) i Norge arbetar genom sina lokalföreningar med att främja mental hälsa och skapa en inkluderande kultur. Vidare arbetar man för att sätta press på lokala och centrala myndigheter för att upprätta system som fångar upp äldre som riskerar att falla mellan stolarna, samt för att stärka samarbetet med olika samarbetspartners inom detta område.

Pensjonistforbundet i Norge har vidare listat några punkter som de anser är viktiga, och vi kan inte annat än instämma i vikten av dessa punkter och vill därför uppmärksamma dessa här:

  • Kommunerna måste stärka samarbetet med den frivilliga sektorn för att förhindra ensamhet bland äldre.
  • Satsning på förebyggande hembesök för att på så sätt kunna kartlägga psykosociala behov.
  • Glädje, aktivering och kultur måste bli en viktig del av omsorgstjänsterna för äldre.
  • Det behövs mer forskning och kunskap om psykisk hälsa och förebyggande åtgärder för äldre.
  • Färdtjänst är viktigt för att förhindra ensamhet hos äldre och bör erbjudas fler.

Mer fokus på sociala och emotionella behov

Riksföreningen Äldres Hälsa anser att Sverige har allt att vinna på att inhämta inspiration från andra länder, inte minst våra nära grannländer som på många sätt har kommit längre inom detta så viktiga område. Sedan lång tid tillbaka finns ett stort fokus på fysisk hälsa och ohälsa, många av samhällets insatser är därför fokuserade på praktisk hjälp som är kopplad till fysiska funktionsnedsättningar.

Vi vill verka för att öka kunskap och förståelse för psykisk ohälsa, samt betona vikten av psykisk hälsa för det totala välbefinnandet. Vi menar att det är viktigt att arbeta för att rätt hjälp ska erbjudas dessa individer som lider av psykisk ohälsa. Detta förutsätter att fokus inte bara riktas mot fysiska behov utan även riktas mot sociala och emotionella behov, något som kräver samarbete mellan myndigheter på olika nivåer samt ett samarbete mellan myndigheter och frivilliga aktörer. Vidare förutsätter detta att hjälpen från kommuner och landsting i hög grad är individanpassad, samt att varje individ själv har makt att avgöra huruvida han eller hon får bäst livskvalitet av att bo kvar hemma i den egna bostaden.

Källor:

Äldre Centrum.se

Pensjonistförbundet.no

Fungerar kvarboendeprincipen för alla?

Kvarboendeprincipen – för vems bästa?

Kvarboendeprincipen har länge varit vägledande inom äldrepolitiken i Sverige och innebär att den enskilde ska kunna bo hemma i sin ursprungsbostad så länge som den enskilde själv önskar. I sin bostad ska möjlighet till personlig omvårdnad och sjukvård ges.

Lennarth Johansson, docent och forskningsledare vid Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum, skrev för drygt två år sedan (2016) en artikel, publicerad av Äldre i Centrum, om kvarboendeprincipen som han själv beskriver som en ”svekfull princip”. Lennarth Johansson menar att det uppstår ett glapp mellan å ena sidan löften om vård och omsorg vid behov och efter önskemål, och å andra sidan utfallet som bestäms av kommunen och där den äldres vilja och önskan väger lätt.

32 000 platser avvecklade

Kvarboendeprincipen har sedan flera decennier varit den vägledande inriktningen inom äldrepolitiken. Den är också förklaringen till varför ungefär en fjärdedel av äldreboendeplatserna runt om i landet har avvecklats sedan 2000-talets början, vilket rör sig om ca 32 000 platser. Många politiker runt om i våra kommuner resonerar att många äldre vill bo hemma och att detta därför kan motivera till att dra ned på platserna i äldreboenden. Även den dåvarande äldreministern Åsa Regnér (S) försvarade principen med att förklara att många äldre föredrar att bo kvar hemma långt upp i åldern, en kommentar i samband med en debatt som vid denna tidpunkt blossade upp med anledning av ett SVT-program ”Hem till varje pris” som sändes under våren 2016.

Vi lever allt längre idag och skjuter det sjukliga åldrandet framför oss. Samtidigt innebär denna utveckling att allt sjukare och mer hjälpbehövande äldre bor kvar hemma längre, vilket i sin tur medför ökande påfrestningar på sjukvården och hemtjänsten – och inte minst anhöriga.

Syftet med kvarboendeprincipen

I propositionen inför Nationell handlingsplan för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113) står följande:

  • Så långt som möjligt ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungsbostad så länge som de själva önskar. I hemmet ska man kunna få hjälp och stöd i den dagliga livsföringen. Man ska också kunna få hjälp med personlig omvårdnad eller sjukvård. De anhöriga ska ges stöd för sina insatser.
  • Kunna flytta till en särskild boendeform om vårdbehoven är stora. Om behoven är stora och omfattande eller om man inte känner sig säker och trygg där ska man kunna flytta till en särskilt anpassad boendeform.

 Lennarth Johansson problematiserar dock resonemanget:

”Men – gamla människors önskan om en plats på ett äldreboende när man inte längre vill, kan, orkar eller känner sig trygg nog att bo hemma, är i många kommuner inget skäl för att få en plats på ett äldreboende. Politiken utlovar en sak, medan det i praktiken fungerar på ett annat sätt. I vissa kommuner måste du bokstavligen vara döende för att komma i fråga för en plats.”

En ekonomisk fråga

Vad är då anledningen till detta? Som så ofta är svaret: ekonomi. Den kraftiga neddragningen av platser på äldreboenden har ekonomiska skäl. Genomsnittskostnaderna för kommunen för en person med hemtjänst ligger på ca 260 000 kronor per år medan genomsnittskostnaderna för kommunen för en person på ett äldreboende ligger på ca 780 000 kr per år (2014). Kostnaderna för äldreboenden utgör ungefär två tredjedelar av den totala kostnaden för kommunens äldreomsorg. Det betyder att kommunen kan reducera kostnaderna avsevärt genom att minska platserna i äldreboenden.

Det är inte svårt att förstå att politikerna vill hushålla med skattebetalarnas pengar. Problemet är att många politiker tycks ha en övertro till kvarboendeprincipen och att många upplever att äldre inte bara har rätt att bo hemma utan snarare ska bo hemma till varje pris, något som riskerar att resultera i ett svek gentemot de äldre. I valrörelser utlovas ofta resurser, men därefter tenderar det att inte hända så mycket mer. Vad detta beror på kan bara spekuleras om. Kanske är det så att våra politiker inte vet var eller hur resurser gör bäst nytta? Kanske är det så att våra politiker blundar för att en åldrande befolkning kräver mer resurser? Kanske omtolkas de äldres behov genom allt tuffare riktlinjer som politikerna själva beslutat om när det kommer till biståndsbedömning?

Det är ofta svårt för den äldre själv att stå upp för sina rättigheter, inte minst för den som inte har resursstarka anhöriga som hjälper till och driver på samt ställer krav för att den äldre ska få en plats på äldreboende. Risken är också att äldre som överklagar avslag på en ansökan om plats på ett äldreboende hinner dö innan ärendet har avgjorts.

Flera svek

Enligt Lennarth Johansson resulterar det hela i flera svek. Det blir ett svek gentemot den äldre som inte får en plats på ett äldreboende när han eller hon själv anser sig behöva det. Det blir även ett svek gentemot anhöriga som får ta ett, ofta oönskat, ökat ansvar. Det kan dessutom tolkas som ett svek gentemot vårdpersonal och andra berörda som tvingas vårda den äldre hemma trots att den äldre själv inget hellre vill än att flytta till ett äldreboende.

Risk för misstro mot systemet

Det hela riskerar i sin tur att resultera i en ökad misstro mot systemet och därmed sviktande tro på den svenska modellen. Sverige är det land i världen (tillsammans med Nederländerna) som satsar mest resurser på äldreomsorg. Problemet ligger i löften som inte uppfylls och politikernas löften kan därmed komma att uppfattas som tomma ord. Detta i sin tur urholkar förtroendet för vårt välfärdssystem, för våra förtroendevalda och även för anställda inom välfärden (inte minst vårdpersonal som får bära en kollektiv skuld).

”Äldreomsorgen är en politiskt styrd, offentligt finansierad och lokalt utförd verksamhet, baserad på en lagstiftning av ramkaraktär. Kommunernas ansvar för äldreomsorgen har sin bas i att de finansierar drygt 90 procent av äldreomsorgens kostnader. Ungefär 20 procent av kommunernas skatteintäkter går till äldreomsorgen (med stora lokala variationer). Staten – riksdag och regering – har mycket små möjligheter att påverka äldreomsorgen förutom via lagstiftning och ekonomiska incitament – båda tämligen trubbiga verktyg.”

Vem bär ansvaret?

När vårdskandaler på kommunal nivå blossar upp i riksmedier ställs ofta ansvarig minister till svars, trots att denna minister inte har någon möjlighet att ingripa. Ansvarsfördelningen kan därmed uppfattas som mycket otydlig. Vem bär ansvaret? Är det kommunalrådet, äldreomsorgschefen, handläggaren eller vårdpersonalen? Eller är det ägaren eller riskkapitalisten bakom det privata vårdföretaget?

Den ansvariga ministern brukar i slutändan ändå försvara sin politik genom påminnelse om pågående eller nya satsningar i form av statsbidrag till kommunerna. Det kan bli svårt att greppa det hela när perspektiven växlar mellan ett nationellt och ett lokalt sådant. Statliga bidrag brukar inte räcka långt när det väl kommer ner på kommunal nivå med tanke på alla kostnader som kommunerna har.

Det finns alltid en risk att något går fel i någon av landets 290 kommuner och bland de ca 250 000 personer med äldreomsorg. Kommunerna behöver därför tänka förebyggande med proaktiva insatser när det kommer till boende, vård och omsorg.

Inte på lika villkor – kommunala skillnader

Äldreomsorgens kvalitet varierar mellan olika kommuner, och likaså möjligheten att beviljas plats på ett äldreboende. Detta är som att jämföra vädret i vårt stora och avlånga land, det kan se helt olika ut på olika platser i landet.

Lennarth Johansson avslutar med följande ord:

”Men det finns en trovärdighetskris som riskerar att erodera den svenska äldreomsorgen. Den består av glappet mellan löften om vård och omsorg vid behov och efter önskemål – och utfallet, som bestäms av kommunen och där den äldres vilja och önskan väger lätt! Detta måste lösas vid källan: kommunen behöver ta ett faktiskt ansvar för sina löften till de äldre medborgarna.”

En god tanke

Kvarboendeprincipen är i teorin en god tanke, och många äldre vill inget hellre än att bo kvar i sin egen bostad så länge som möjligt (kanske rent av livet ut). I dessa fall är det värdigt att kunna få hjälp och stöd för att få till en fungerande tillvaro i det egna hemmet. Det finns dock samtidigt många äldre (med fysiska och/eller psykiska besvär) som inte vill något hellre än att flytta till ett äldreboende (särskilt boende) där de kan få en gemenskap och uppleva en trygghet med närhet till personal under hela dygnet. Kvarboendeprincipen bör, enligt vår uppfattning, inte användas som ett argument mot den enskildes vilja och behov av rent ekonomiska skäl. Det bör alltid vara behoven som styr insatserna – och dessa behov kan i regel den enskilde själv bäst redogöra för.

Källor:

Aldrecentrum.se

www.svt.se