Kramar är väldigt viktiga för vår hälsa – något som många säkerligen har blivit medvetna om under pandemin när kramarna har lyst med sin frånvaro i samband med restriktioner och uppmaningar om fysisk distansering. Tack vare att allt fler nu har blivit vaccinerade är det dock äntligen säkert att omfamna sina nära igen, och en kram kan räcka långt för att ge hälsan en skjuts! 

I mitten av april kom det efterlängtade beskedet från Folkhälsomyndigheten att det var säkert att kramas och träffa andra människor inomhus om det hade gått tre veckor sedan man fått sin första vaccinspruta. 

 

Många hälsofördelar

Men hur betydelsefulla är då just kramar? Forskaren Helena Backlund Wasling är forskare i neurofysiologi vid Sahlgrenska akademien, och menar att kramar är mycket betydelsefulla för hälsan och därmed inte går att överdosera. Några effekter är att pulsen och stresshormoner sänks, blodtrycket sjunker och man blir helt enkelt lugn och avslappnad. Helena Backlund Wasling utvecklar: 

”Man vet att vid beröring så utlöser kroppen hormonet oxytocin, det är ganska välkänt som ’lugn och ro’-hormonet. Och överallt i huden finns känselreceptorer som skickar signaler till de emotionella kodande delarna i hjärnan som ger oss just den där känslomässiga beröringen – och gör att jag känner mig trygg, sedd och bekräftad.”

Tre saker som händer i kroppen när vi kramas (eller vid annan beröring): 

1. Ökad avslappning – Pulsen sänks och blodtrycket sjunker vilket leder till ökad avslappning.
2. Känsla av välbehag och samhörighet – så kallade CT-receptorer i huden aktiveras vilket aktiverar de emotionella delarna i hjärnan, vilket i sig resulterar i en känsla av välbehag och samhörighet med andra. 
3. Minskad oro och ångest – Oxytocin frisätts från hypofysen i hjärnan, något som ger många positiva hälsoeffekter varav en är minskad känsla av oro och ångest. 

 

Behövs så lite 

För att uppnå de positiva hälsoeffekterna räcker det med en lite längre hälsningskram eller en hand på axeln, även om behovet ser olika ut för olika individer. Forskaren Helena Backlund Wasling menar dock att det finns ett samband mellan social samhörighet och god fysisk hälsa. Detta innebär samtidigt att det finns en risk för negativa hälsoeffekter med långvarig isolering och brist på beröring, i form av exempelvis nedstämdhet och depression. Hon förklarar: 

”Beröring är oerhört nödvändigt för hur vi mår som sociala personer. Tänk på det lilla nyfödda barnet som inte hade kunnat överleva utan beröring. Det behovet har vi med oss hela livet. Beröring ska vara en del av varje människas vardag.” 

 

 

 

 

Källa:

SVT Nyheter – ”Nu får vi kramas igen – och därför är det så viktigt” 

Vi har nu levt med pandemin i över ett år och många har i någon utsträckning upplevt isolering i det egna hemmet. Detta var nya omständigheter för oss men är något som vi nu har levt med så länge att flera börjar prata om dessa aktuella omständigheter som det ”nya normala”. Men hur blir det då att komma tillbaka till det ”gamla normala” när vi har levt med isolering under så lång tid? 

Flera experter menar att många människor kan uppleva oro och ångest inför en återgång till ett mer öppet och socialt samhälle efter pandemin och den isolering som många har upplevt under pandemin. Trots att många lidit av ensamhet kan det kännas svårt att komma igång med sociala sammanhang igen. 

Människan – ett vanedjur

Psykologen Paraskevi Noulas menar att människan är ett vanedjur, vilket innebär att förändringar kan upplevas som väldigt svåra. Detta gällde inte minst när pandemin slog till och många av oss blev tvungna att vänja oss vid isolering i det egna hemmet. Nu, efter mer än ett år med isolering, har många av oss dock vant oss vid vår nya tillvaro vilket kan göra att även en återgång till ett mer socialt samhälle kan upplevas som en prövning. Under det senaste året har vi successivt vant oss vid vår nya och osäkra tillvaro som präglats av en ständig rädsla för det dödliga viruset covid-19, både vad gäller oss själva och vår egen hälsa samt våra nära och kära, och med uppmaningar om att hålla oss på avstånd från varandra. 

Om du är en av dem som upplever vissa aktiviteter som skrämmande, även om du innan pandemin ofta ägnade dig åt dessa aktiviteter, så är du inte ensam. Flera experter menar att det är naturligt att känna oro och att vara lite socialt ringrostig efter ett år med en pandemi. Vidare menar de att långvarig isolering kan öka risken för oro och ångest i sociala sammanhang, även för personer som i vanliga fall anser sig vara mer extroverta. 

Vi befinner oss alla någonstans på skalan mellan att vara introvert och extrovert. Och för mer introverta personer, eller för de som redan innan pandemin upplevde ångest i samband med sociala sammanhang, kan den nya tillvaron dock ha upplevts som mer bekväm. För dessa personer blir utmaningen att på nytt vänja sig vid sociala sammanhang för att komma över sin sociala rädsla. 

Digitala lösningar

Under pandemin har vi uppmanats att kommunicera med hjälp av tekniken och digitala lösningar, och tur är väl det att dessa lösningar finns som ett komplement. Dock är det svårt att helt ersätta fysiska möten/träffar med andra människor med hjälp av digitala videomöten. Vid digitala möten och träffar är det svårare att fånga upp mer subtila former av kommunikation såsom ögonkontakt och kroppsspråk, vilket är väldigt viktiga delar i kommunikationen människor emellan. 

Steg för steg ut från isolering

Att ta sig utanför sin bubbla kan kännas överväldigande eftersom det är en drastisk förändring och kommer att innebära att vi plötsligt upplever all subtil kommunikation som vi inte i dagsläget kan ta del av via digitala kommunikationsvägar såsom videosamtal och dylikt. 

Det är naturligtvis individuellt hur en återgång kommer att upplevas, för vissa blir återgången lättare än för andra. Risken är dock att de (kan vara vem som helst) som inte regelbundet har övat upp sina sociala färdigheter kan uppleva sig lite ringrostiga. 

Några tips är följande: 

• Att återgå till en mer social tillvaro sakta men säkert, att börja med någon enstaka aktivitet och successivt utöka antalet aktiviteter och sociala träffar. Det kan vara bra att vara beredd på att känna sig något obekväm till en början, därför kan det vara bra att börja med mindre sällskap och kortare stunder. 

• Att belöna sig själv när man gör något som känns obekvämt, exempelvis om du tycker att det är jobbigt att ta kontakt med en vän eller liknande så kan du belöna dig själv efter ett telefonsamtal eller promenad/träff med en vän med någon egen aktivitet så som exempelvis att läsa, se på TV, ta en skogspromenad eller att ta ett varmt bad/dusch. Det viktiga är att du är snäll mot dig själv. 

• Att låta det ta tid, att inte pressa sig för mycket, och att inte ha för höga förväntningar med en gång utan att ha tålamod för att sakta men säkert vänja sig vid sociala aktiviteter igen. 

 

 

 

Källa: 

www.healthline.com – ”After a Year of Isolation, Social Interaction May Cause Anxiety” 

 

 

 

 

Vi människor har ett behov av anonyma relationer – det vill säga personer i vardagslivet som bekräftar att vi finns till som människor. Föreningen Mind har genom en studie uppmärksammat detta och hur de har upplevt att deras hjälplinje, Äldrelinjen, för många har möjliggjort kontakt och gemenskap i isoleringen under pandemin. 

Äldre som grupp har under Coronapandemin betraktats som riskgrupp och därför uppmanats att hålla distans till andra då denna kontakt har beskrivits som en potentiell risk. När flera sociala sammanhang försvinner uppstår ett behov av att tillgodose detta sociala behov på annat sätt. Under 2019 tog Äldrelinjen emot 4 100 samtal. Under 2020 tog Äldrelinjen emot 23 714 samtal, vilket är en ökning med 473 procent. 

 

Studie av samtal till telefonlinje 

Föreningen Mind har genom en studie av samtal till deras telefonlinje Äldrelinjen sett att Coronapandemin har väckt många frågor om sociala relationer hos de som har ringt in till telefonlinjen. I media har man främst fokuserat på saknaden efter barn och barnbarn, medan Minds studie har visat att förlusten av anonyma relationer i vardagen är särskilt betydande för de äldre som i många fall redan innan pandemin upplevde ensamhet och isolering.

Vid tidigare pandemier har forskare observerat ökad psykisk ohälsa i befolkningen och samma risk föreligger nu. Forskningen kring äldre pekar dock åt olika håll, medan vissa studier visar att många är oroliga för att bli sjuka rapporterar andra att äldre generellt inte upplever mer oro under krisen jämfört med tidigare. 

Det som Mind kunde se var en dubbelhet hos de äldre som ringde in till deras Äldrelinje, både en längtan efter samvaro men också en osäkerhet och oro. Det kunde handla om en oro för sin partner, släktingar eller grannar men också en oro för att själv utsättas för smitta trots egen försiktighet. Många som ringde in uppgav att de inte gärna ville dela sin oro eller ökade behov av stöd med barn eller vänner, för att inte framstå som en börda eller framstå som ”gnälliga”. Detta kunde resultera i att de själva valde att begränsa sina sociala relationer på ett sätt som snarare förstärkte effekterna av den fysiska distanseringen. 

Det som också framkom var att kontakten med anonyma andra hade begränsats kraftigt under pandemin. Det framkom samtidigt hur viktiga dessa vardagliga, små möten är för det egna måendet. Det kan handla om att bara röra sig bland andra människor på offentliga platser. Mind beskriver en situation: 

”En person berättar hur hon brukar åka till mataffärens parkering för att sitta i bilen och bara titta på människor. Hon beskriver sitt behov av att se och omge sig med andra människor ’för hur det än är kan man sätta sig där det är andra människor om man bara håller avstånd, att man känner att det finns fler’. Sådana möten innebär en bekräftelse av att världen är sig lik och att vardagslivet fortgår i samhället.” 

Dessa möten med anonyma andra tenderar att vara särskilt viktiga för personer som upplever oro och ångest. 

 

En spansk enkätstudie 

En enkätstudie från Spanien visar att äldre som har en positiv syn på sitt åldrande är mer motståndskraftiga mot psykologiska effekter av pandemin än yngre personer. Samtidigt finns det en mindre grupp äldre som är speciellt utsatta, kanske för att de redan innan pandemin upplevde ensamhet eller psykisk ohälsa. En slutsats är därför att upplevelserna inom gruppen äldre sannolikt varierar stort och att det är särskilt viktigt att bättre förstå hur man kan hjälpa den grupp bland äldre som far illa under krisen. Kunskap som är baserad på kvalitativ forskning är särskilt angelägen när det gäller den grupp äldre som upplever behov av sociala stödinsatser. 

 

Vårt sociala behov

Pandemin har resulterat i att organisationer som tidigare erbjöd mer eller mindre anonyma möten har begränsat sina verksamheter, där kyrkans aktiviteter togs upp som ett exempel. Detta har resulterat i en upplevelse av ”total frånvaro”. Samtidigt har hemtjänsten för många uppfattats både som en tröst och en risk. När många andra sociala kontakter försvinner eller begränsas så blir vardagliga samtal med hemtjänstpersonalen desto viktigare, samtidigt som personalen upplevts som mer stressade. Sedan finns det flera som har valt att avbeställa hemtjänstens besök på grund av oro för att bli smittade, vilket i sin tur leder till att den källan till social kontakt försvunnit. 

Något som dessutom har framkommit av Minds studie är vikten av ömsesidighet, att få utbyta tankar och erfarenheter med någon annan anonym person som exempelvis en anonym volontär för att fråga om den personens vardag. Vid sidan om känslor som frustration, rädsla och oro har några återkommande ämnen handlat om helt vardagliga saker såsom vädret, trädgårdstips, boktips eller radioprogram. Stödlinjer verkar fylla en viktig funktion då de erbjuder möjligheten att dela upplevelser av frustration över situationen, men också för att de erbjuder småprat om olika ämnen som ovan nämnda. Studier av stödlinjer för äldre har visat att tillgänglighet och anonymitet är viktigt för att äldre personer ska våga prata om upplevelser av exempelvis ensamhet. 

En fråga för vidare forskning är att se över hur förutsättningarna för bra anonyma samtal ser ut samt att utveckla metoder som kan öka samtalens kvalitet för att stödet till äldre som upplever ensamhet och social isolering ska bli ännu bättre. 

 

 

 

Källa: https://mind.se/aktuellt/aldres-behov-av-anonyma-relationer-under-covid-19-krisen/

 

 

 

 

 

Hur kan vi förbättra vår anpassningsförmåga i påfrestande tider? En ny studie har funnit vissa intressanta svar som vi tänkte titta närmare på i veckans blogginlägg.

 

En ny studie publicerad i tidskriften Emotion har studerat människans anpassningsförmåga i svåra tider och hur vi kan förbättra vår anpassningsförmåga. Studien har genomförts av forskare vid University of Zurich och New York, och forskarna valde att fokusera på människans tro på sig själv och sina förmågor som avgörande för vår anpassningsförmåga.

 

Vikten av att tro på sin egen förmåga

Någon som har lätt för att anpassa sig är självsäker på sin förmåga att klara av vilken situation som helst, med vetskapen om att han eller hon kan lita på sig själv för att lyckas. Den här personlighetstypen är även en bra problemlösare och har bra känslokontroll, samt är ofta bestämd och uthållig.

 

Studien

Forskarna bakom studien följde 75 friska personer och undersökte deras reaktioner på negativa minnen. En grupp blev tillsagda att tänka på ett tillfälle när de upplevde att de effektivt kunde ta itu med ett problem, därefter blev de uppmanade att försöka minnas ett negativt minne. Den andra gruppen blev uppmanade att tänka på ett positivt minne som inte hade någon koppling till hur de effektivt kunnat itu med något problem.

Det visade sig att den grupp som först hade fått fokusera på sina förmågor var mer positivt inställda efter undersökningen jämfört med den andra gruppen. Efter att deltagarna hade fått reflektera över sina egna förmågor upplevde de att det blev lättare att omvärdera en negativ situation och att se på den utifrån ett annat perspektiv. Enligt Brigit Kleim, professor i psykologi vid UZH, upplevde deltagarna sina negativa minnen som mindre stressande jämfört med deltagargruppen som fokuserade på sina positiva minnen som inte hade koppling till hur de lyckats ta itu med något problem.

 

Vad kan vi lära oss av resultatet?

I prövande tider som de vi nu lever i kan det vara hjälpsamt att reflektera över våra egna förmågor.

 

Du kan exempelvis reflektera över följande:

• Tillfällen då du tagit dig ur en besvärlig situation.
• Tillfällen då du klarat av något prestationsartat.
• Tillfällen då du lyckats lösa ett problem.
• Tillfällen då du känt att du har lyckats med något.

 

Nästa gång du står inför en utmaning kan det vara klokt att tänka tillbaka på tidigare tillfällen då du har lyckats med något (exempelvis utifrån ovan ställda frågor). Genom att tro på dig själv och dina egna förmågor står du bättre rustad att möta en oviss framtid med självförtroende. Enligt författarna till studien kan detta dessutom bidra till en ny behandlingsmetod för terapeuter.

Att tro på sina egna förmågor spelar en viktig roll när det kommer till vår övergripande livskvalitet och när det kommer till hur vi hanterar olika situationer (särskilt påfrestande situationer).

Om du strävar efter att stärka dig själv inför nya utmaningar kan det därför vara klokt att börja med att påminna dig själv om allt som du redan har lyckats med.

Här tipsar vi om några andra sätt som du kan testa för att härda ut i svåra tider!

Källa:

www.mindbodygreen.com – ”New Study Identifies One Straightforward Way To Boost Your Resiliency”

 

 

 

 

För några år sedan, år 2016, lanserades roboten Sophia med artificiell intelligens och blev genast världskänd. Nu vill företaget som tagit fram denna AI-robot massproducera henne.

 

Det Hongkong-baserade företaget som har tagit fram denna AI-robot vill nu, med anledning av pandemin, massproducera roboten Sophia och liknande robotar, för att bland annat ta hand om äldre personer under pandemin.

Är AI-robotar vår framtida äldreomsorg?

Tanken med roboten Sophia är att hon ska användas i omvårdnaden av äldre, bland annat genom att ta tempen och mäta pulsen med en inbyggd kamera medan hon talar med personen som hon hjälper. Företaget som har tagit fram Sophia har även tagit fram fyra andra, liknande modeller och hoppas kunna lansera och sprida dessa nu under 2021.

Enligt David Hanson, grundare och vd Hanson robotics, ska roboten efterlikna den mänskliga kroppen och härma vårt sociala samspel. Detta, menar han, är väldigt viktigt idag när många är väldigt ensamma och socialt isolerade.

 

Roboten Sophia ska kunna hjälpa äldre med:

• Kommunikation
• Ge terapi
• Social stimulans
• Ta tempen
• Mäta pulsen
• Hålla i morgongymnastik

 

Den snabba utvecklingen i Japan

Många svenska arbetsgivare inom äldreomsorgen har vänt sina blickar mot Japan som är ett föregångsland inom välfärdsteknik. I Tokyo bekräftar personal bland annat att de har blivit av med ryggvärk tack vare robotbälten. Samtidigt finns det röster inom den svenska äldreomsorgen som varnar för att utvecklingen går för fort.

Ett av världens mest robottätaste äldreboenden finns i Tokyo och heter Shintomi, där 27 olika robotar går att finna. I Sverige tänker vi ofta på människoliknande figurer när vi ämnet robotar kommer på tal. I Japan, däremot, kallas alla typer av tekniska hjälpmedel i äldreomsorgen för robotar.

Kimiya Ishikawa som är chef för äldreboendet Shintomi har förklarat att 70 procent av de anställda inom äldreomsorgen i Japan har ryggproblem, och detta är den främsta anledningen till att man satsar på välfärdsteknik.

Hos svenska undersköterskor finns en oro för att välfärdstekniken ska leda till en kall och inhuman omsorg. Detta är en bild som inte delas av personal i Japan, där menar man att robotarna är till för att minska arbetsbördan men att personalen har samma mått av hudkontakt med de äldre.

 

Syftet med välfärdsteknik är:

• Att öka de äldres självständighet
• Att avlasta personalen
• Att göra jobbet mer attraktivt

 

Några exempel på japanska tekniska hjälpmedel:

• Muskelbältet HAL – avlastar ryggen, till exempel när personalen byter blöjor eller bäddar sängen. Detta hjälpmedel påstås ha hjälpt personal med ryggbesvär och värk.
• Kombinerad säng/rullstol – en säng som gör att personalen slipper använda sin fysiska kraft när en boende vill komma upp till sittande. Genom några knapptryck förvandlas sängen till en rullstol.
• Robotsälen Paro och robothunden Aibo – omsorgsrobotar för exempelvis personer med demenssjukdom
• Roboten Pepper – människoliknande, blänkande vit robot med stora ögon och som tränar rörlighet med äldre

 

Japan som förebild?

Japan må betraktas som ett föregångsland när det kommer till välfärdsteknik, det många dock inte tänker på är att Japan har samma problem som Sverige när det kommer till brist på personal i välfärden och i synnerhet äldreomsorgen. I Japan, precis som i Sverige, ser man en utveckling med en åldrande befolkning och därmed ett stort rekryteringsbehov. Vårdyrket har låg status och är lågavlönat, dessutom är det slitsamt för kroppen. Enligt Kommunal som besökte Japan 2019 har personalen där betydligt sämre arbetsvillkor än personal i Sverige. Då få personer lockas av arbete inom äldreomsorgen står nu Japan inför en akut brist på arbetskraft, detta har resulterat i att Japan har tagit det historiska beslutet att tillåta arbetskraftsinvandring för 50 000 personer i bristyrken (i ett land som Japan med sina drygt 126 miljoner invånare). Med detta följer en oro för såväl språkliga som kulturella utmaningar.

 

Kontraster mellan Sverige och Japan

Den japanska strategin verkar inte syfta till att tekniken ska ersätta personal, utan att målet snarare är att förbättra arbetsmiljön för den personal som finns och att minska tunga lyft. I Sverige har vi, enligt Kommunal, främst satsat på välfärdsteknik som förbättrat för brukarna, inte de anställda. Det vi också saknar i Sverige, jämfört med Japan, är en regering med tydliga ambitioner att betala för den nya tekniken. I Sverige har många kommuner främst fokuserat på att köpa in mobiler och surfplattor. I Japan beslutade regeringen redan år 2013 om en strategi för att stimulera industrin att utveckla tekniken och ge pengar till äldreomsorgen för att köpa in robotar. En annan skillnad mellan Sverige och Japan är att man i Japan har en annan syn på robotar då det råder en tro om att även fysiska ting (saker) kan ha en slags själ.

 

Vikten av rätt avsikter

Svenske Gustav Strandell driver det lyxiga äldreboendet Maihama Club strax utanför Tokyo, med vacker arkitektur och service likt ett lyxhotell (flera japanska bad och mat som tillagas av gourmetkockar). Gustav Strandell menar att han vill visa vad äldreomsorg också kan vara, som en kontrast till den annars ofta rådande situationen med äldreomsorgs som präglas av låg kvalitet och många brister. Förutom att driva sitt äldreomsorgsföretag anlitas han ibland som föreläsare och konsult, och han beskrivs ofta som svensken som vill sprida den nordiska omsorgsmodellen med högre bemanning och en mer human syn på de äldre.

Gustav Strandell är inte lika positiv till utvecklingen och robotiseringen som andra då han menar att robotarna tas fram av forskare som inte vet något om vård. Gustav menar vidare att det är personalen som vet. Han anser att vissa hjälpmedel kan vara bra, även om de kan behöva utvecklas, men uttrycker en oro för att politiker är ute efter snabba lösningar som kan drabba äldre på ett negativt sätt. Han förklarar:

”Man vill gärna hitta en robot som ersätter personal. Man får inte gå vilse i jakten på en magisk lösning. Det är bättre att förstärka den personal som redan finns.”

Den svenska professorn i teknisk vårdvetenskap på KTH, Britt Östlund, är inte heller helt imponerad av den japanska robotstrategin då hon menar att det är för mycket fokus på själva tekniken istället för vilken typ av äldreomsorg man vill bedriva. Hon förklarar:

”I Sverige har vi höga förväntningar på äldreomsorgen, i Japan är det inte så. Mina japanska forskarkollegor säger att om förväntningarna är låga kan man ge folk vad som helst.”

Britt Östlund menar att svenska politiker och myndigheter bör släppa förhoppningen om den där maskinen som ska spara en massa pengar.

 

 

 

Källor:

SVT Nyheter – ”Roboten Sophia får ny uppgift – ska ta hand om äldre”

www.ka.se – ”I Japan ska robotarna fixa äldreomsorgen”