Natten mot söndag är det återigen dags att övergå till sommartid. Många av oss använder uttrycket ”Nu ställer vi fram trädgårdsmöblerna” för att veta om klockan skall ställas fram eller vridas tillbaka. Under denna natt förlorar vi en timmes sömn. En timme kan tyckas vara lite men förlust av en timmes sömn kan påverka kroppen mer än man tror.

Tidsomställningen stör nämligen kroppens inre klocka som bland annat styr ämnesomsättningen och hormonutsöndringen. Detta är förstås rent individuellt, en del påverkas inte alls medan andra upplever en rad negativa konsekvenser av tidsomställningen. 

Är du en av de som påverkas så kan du kanske uppleva att humöret påverkas negativt dagarna efter omställningen. Koncentrationsproblem är ytterligare en negativ effekt och undersökningar visar att antalet trafikolyckor ökar dagarna efter att vi gått över till sommartid. 

Vi vet redan att för lite sömn ökar mängden stresshormon i kroppen vilket höjer blodtrycket, men under dagarna kring övergången till sommartid blir detta extra kritiskt. Undersökningar från Michigan University visar att antalet hjärtinfarkter ökar med hela 24 procent dagarna efter omställningen. När vi övergår till vintertid minskar istället risken.

De som påverkas mest av omställningen är vanligtvis de som behöver fasta sömntider. Är du en av dem så kan du vänja kroppen för omställningen några dagar innan genom att gå och lägga dig en halvtimme eller 45 minuter tidigare.

Tidsomställningen är ifrågasatt 

Det är många som anser att tidsomställningen bör avskaffas och att vi istället har antingen sommartid eller vintertid hela året. Men vilken tid är i så fall den bästa? Enligt Arne Lowden, sömn- och stressforskare vid Stockholms Universitet är vintertid prio eftersom vi behöver morgonljuset. 

Morgonljuset ser nämligen till att vår dygnsrytm blir tidigarelagd. Exempelvis gör morgonljuset att vår kroppstemperatur ökar tidigare på morgonen samt att produktionen av sömnhormonet melatonin startar tidigare på kvällen, vilket gör att vi bli sömniga och går och lägger oss tidigare. På så vis får vi en bättre sömnkvalitet. De flesta människor drar även åt att vara kvällsmänniskor, av denna anledning är vi i större behov av morgonljuset eftersom det gynnar återhämtning. Hade vi haft sommartid året runt skulle det bli svårare att somna om kvällarna. Arne Lowden slår dock ett slag för att behålla både sommartid och vintertid, på så vis får vi det bästa av två världar. Med sommartid får vi extra ljus på kvällarna utan att morgnarna blir mörka och med vintertid så får vi ljusa morgnar. 

Tips för att göra övergången till sommartid extra skonsam:

• Undvik att dricka alkohol kvällen innan omställningen. Alkohol rubbar ofta sömnrytmen och ger sämre sömnkvalitet.
• Se till att du får ordentligt med sömn dagarna innan. Som vi nämnde tidigare, förbered kroppen för omställningen genom att gå och lägga dig tidigare.
• Se till att du får dagsljus och var utomhus dagarna efter omställningen. Dagsljuset hjälper kroppens cirkadiska rytm (kroppens inre klocka) att balansera sig.
• Drick inte kaffe kvällen innan omställningen då koffein kan störa sömnrytmen.

Källor:

Sommartid och kroppen

Vintertid och kroppen

Circadian rhythm

Som vi skrev i föregående inlägg så förändras vår tidsuppfattning med åren och snabbas upp ju äldre vi blir. Ett sätt att sakta ned denna process är att vara i nuet och fokusera på det vi gör. Ett flertal studier visar att mindfulness-övningar kan hjälpa oss med just detta.

Enligt hjärnforskaren Lara Boyd så påverkas vår hjärna både funktionellt och strukturellt av de aktiviteter vi gör. Det är på gott och ont eftersom det kan leda både till förbättringar men också till försämringar. Vi kan således bygga den hjärna vi vill ha menar Boyd. Ett sätt att förbättra hjärnans kapacitet är genom meditation.

Studier visar att meditation förbättrar minnet

Barbro Fröding, filosofiforskare vid Kungliga Tekniska Högskolan och Walter Osika, docent i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet har sammanställt de studier som undersöker hur meditation påverkar hjärnans struktur och funktion. Studierna visar att meditation förbättrar både vårt minne och vår koncentrationsförmåga men också vår förmåga att kunna växla perspektiv.

Det finns många meditationstekniker men en enkel variant är att för en stund enbart fokusera på din andning och fästa blicken på något du ser i rummet eller exempelvis en växt om du befinner dig utomhus. Detta är dock lättare sagt än gjort. Walter Osika menar att många blir frustrerade eftersom sinnet ständigt fylls av nya intryck samtidigt som hjärnan associerar och tänker nya tankar. Dessa processer är ofta helt omedvetna. Men om du accepterar att din hjärna fungerar så här är det ofta lättare att styra din uppmärksamhet och på så vis kunna utnyttja mer av din hjärnas kapacitet.

Walter Osika fortsätter berätta om hur meditation har hjälpt honom som forskare. Tillsammans med andra forskare reste Osika till en vacker plats vid havet omgiven av höga tallar för att testa metoden ”Contemplative Inquiry”. Det är en meditationsmetod som går ut på att man först gör ett antal avslappningsövningar varpå man sedan mediterar kring en forskningsfråga i ungefär fyra minuter för att slutligen gå in i ”öppen uppmärksamhet” genom att släppa fokus på forskningsfrågan och istället öppna sig för nya intryck. Genom att växla fokus på detta sätt aktiveras olika nätverk i hjärnan och vi kompletterar det vanliga linjära tänkandet med lite mer kreativa tankebanor. 

Ökad kognitiv förmåga

En studie publicerad i The Journal of Alzheimer’s disease visar att meditation kan minska förlusten av kognitiva förmågor som signalerar uppkomsten av Alzheimers och andra former av demens. Studien pågick i tolv veckors tid och undersökte en grupp som mediterade och en grupp som gjorde ”minnesförbättrande övningar.” Efter tolv veckor visade bägge grupperna ett förbättrat minne gällande verbala färdigheter såsom att komma ihåg namn. Gruppen som hade mediterat visade dessutom förbättrat visuellt minne som spelar in när det gäller att minnas platser och hitta rätt.

Enligt Ola Schernström, läkare och specialist inom allmänmedicin, så kan regelbunden träning av hjärnan med hjälp av mindfulness och meditation ha en positiv effekt på en åldrande hjärna. En studie genomförd på personer med en mild kognitiv nedsättning och ökad risk för demens visade nämligen att nio månaders mindfulnessträning gav ökad koncentrationsförmåga, förbättrat minne, ökad kognitiv förmåga men också ökad tjocklek på hjärnbarken.

Är du intresserad av att testa meditation men bär med dig ett trauma så rådgör alltid med din läkare först.

Källor:

Hur meditation påverkar hjärnan

Kungliga tekniska högskolan om meditation

Meditera dig till bättre forskning och hälsa

Minska risken för Alzheimers

Mindfulness har positiva effekter på hjärnan hos äldre

Riksrevisionen har nyligen gått ut med förslag om att avveckla Allmänna arvsfonden, med hänvisning till risken att medel kan hamna hos oseriösa personer och aktörer. Riksföreningen Äldres Hälsa instämmer i att det är viktigt att säkerställa att medlen går till seriösa aktörer, men ser en avveckling av Arvsfonden som förödande för hela civilsamhället. 

Men vad är Allmänna arvsfonden och är det egentligen lätt att beviljas medel? Vi tar det från början.

Arvsfondens historia i korthet 

Allmänna arvsfonden inrättades 1928 med syftet att bidra till samhällsnytta genom att utveckla Sverige med hjälp av arv från avlidna personer som saknade anhöriga.

Arvsfondsprojekten finns idag överallt. Överraskande mycket av det som vi kommer i kontakt med i vår vardag startades faktiskt en gång med en idé som blev verklighet tack vare stöd från Allmänna arvsfonden. Några exempel är BRIS, studiemedel, barnbidrag, personlig assistans, BVC och färdtjänst. Vad vore Sverige utan alla dessa goda exempel? För varje år som går startas nya Arvsfondsprojekt som många gånger lever vidare på ett eller annat sätt för att berika vårt samhälle och bidra till ökad inkludering för många grupper som annars upplever utanförskap och stigma. Visionen är ett samhälle där alla kan delta på lika villkor.

Våra egna Arvsfondsprojekt

Riksföreningen Äldres Hälsa har haft förmånen att bedriva projekt tack vare stöd från Allmänna arvsfonden. Vårt första projekt pågick under perioden 2020-2022, ett projekt med titeln Hälsoprojektet – för och av äldre med fokus på ofrivillig ensamhet och hur ensamhet kan brytas.

Inom ramen för projektet tog vi fram skriftliga material, ett studiecirkelupplägg samt ett föreläsningsupplägg om ofrivillig ensamhet. Trots att projektet är avslutat är intresset större än någonsin och våra material fortsätter att spridas i tusentals exemplar runt om i landet, samtidigt som nya cirkelledare kontinuerligt utbildas. Responsen från personer som tagit del av våra material och/eller vår studiecirkel har varit mycket positiv, vilket vi betraktar som ett kvitto på att det som vi har ägnat tre projektår åt verkligen gör skillnad för människor där ute – och utan medel från Arvsfonden hade detta inte varit möjligt. 

Sedan januari 2023 bedriver vi vårt andra Arvsfondsprojekt med titeln Äldrerevision – kvalitetsutveckling för och av äldre. Det här projektet syftar till att ta fram en metod för extern utvärdering av olika insatser som riktar sig till äldre, utifrån ett äldreperspektiv. Även detta projekt har hittills väckt stort intresse och nyfikenhet hos många som har kommit i kontakt med projektet och vi ser med spänning fram emot resultatet av projektet. 

Tydliga kriterier och regelbundna kontroller

Riksrevisionen målar upp en bild av Allmänna arvsfonden som Riksföreningen Äldres Hälsa anser är direkt missvisande. Bilden av otillräckliga kontroller och att det är både enkelt att söka och få medel stämmer inte. Riksföreningen Äldres Hälsas anser att Allmänna arvsfonden har tydliga kriterier och krav som måste uppfyllas av varje förening som söker medel. Själva ansökningsprocessen är tämligen komplicerad och kräver snarare en hel del arbete av den sökande föreningen. Därtill tillkommer regelbundna redovisningar och kontroller under projekttiden.  Majoriteten (75 procent) får dessutom avslag på sin ansökan om medel och det tycker i alla fall vi talar för att det är allt annat än enkelt att beviljas medel. 

Värna om den goda viljan

Vi, och många andra föreningar med oss, drivs av viljan att göra gott för våra medmänniskor och att utveckla samhället till det bättre, men tyvärr räcker det sällan enbart med en god vilja. Det är där Allmänna arvsfonden kommer in och möjliggör våra drömmar. Tack vare Allmänna arvsfonden kan vi och många andra föreningar göra verklighet av våra idéer för att utveckla samhället till det bättre. En tradition som snart har pågått i hundra år. 

Nu föreslår alltså Riksrevisionen att Allmänna arvsfonden bör avvecklas. Trots redan befintliga kontroller har Allmänna arvsfonden idag i viss mån begränsade befogenheter. Såväl Allmänna arvsfonden som vi inom Riksföreningen Äldres Hälsa välkomnar förslag om utökade befogenheter för Arvsfonden och vid behov även utökade kontroller. Det är, enligt oss, en betydligt bättre väg att gå i stället för att avveckla Allmänna arvsfonden vilket skulle få förödande konsekvenser för hela civilsamhället. Föreningar har byggt vårt land, låt oss fortsätta göra det – det vinner vi alla på! 

För vidare läsning : 

Riksrevisionen

Allmänna arvsfonden

Kommunikation är en grundläggande förutsättning för att kunna bygga relationer, interagera socialt samt uttrycka våra känslor, tankar och behov. Vid skador i hjärnan kan man drabbas av olika kommunikationsstörningar som kan påverka vårt tal, vår röst och/eller vår språkförmåga.

Dessa kommunikationssvårigheter är afasi/dysfasi, talapraxi/taldyspraxi samt anartri/dysartri. 

Afasi innebär en nedsatt förmåga eller oförmåga att tala, förstå tal, läsa och/eller skriva. Stroke är den vanligaste orsaken till afasi men även andra skador på hjärnan kan ge upphov till afasi.

Talapraxi innebär en nedsatt förmåga att programmera artikulationen. Talet hos en person med talapraxi låter många gånger väldigt ansträngt och även hackigt. 

Dysartri är talsvårigheter som orsakas av skada i hjärnan eller nervsystemet som bidrar till nedsatt rörlighet i muskulaturen som används vid tal. Detta kan påverka både artikulationen och rösten. Stroke är en vanligt förekommande orsak till dysartri liksom neurologiska sjukdomar som Parkinson, ALS och MS. 

Utanförskap och fördomar  

Vid kommunikationssvårigheter är talet ofta svårt att uppfatta och det kan även vara mödosamt att tala. Detta kan skapa kommunikationsproblem och förlust av sociala kontakter vilket kan leda till utanförskap då tal- och språkförmåga är viktigt för vår samvaro med andra människor. 

En finsk studie visade att sex av tio personer med afasi hade depression ett år efter sin stroke. Under pandemin försvårades situationen ytterligare för många med talsvårigheter då isolering bidrog till färre kommunikationsmöjligheter och tillgången till tolk drogs in. 

Personer med talsvårigheter upplever ofta även diskriminering vilket syns i attityder och i  samhällets strukturer. Eija Roisko chef för Kehitysvammaliittos central för informations- och kommunikationsteknologi Tietoteekki i Finland menar att har man talsvårigheter blir man ofta ignorerad eller så blir ens budskap missförstått. En kvinnlig strokepatient förklarar:

”Jag upplever att folk ofta dömer mig på grund av mitt sätt att tala. De orkar inte lyssna eller så tror de att jag inte förstår vad de säger, de tror helt enkelt att jag är lite dum. Men jag tänker faktiskt inte lika långsamt som jag talar.”

En annan vanlig fördom sker bland äldre med talsvårigheter. Äldre med afasi möts ofta av fördomen att den nedsatta talförmågan beror på demens. Det kan många gånger vara svårt att hålla isär afasi och demens, då det finns flera likheter mellan tillstånden. Personer med demens har ofta talsvårigheter som liknar afasi och personer med afasi kan ha svårt att svara på de frågor som läkare ställer för att undersöka minnet. För den som är i kontakt med äldre människor, exempelvis genom sitt arbete, så kan det vara värt att tänka på hur personen agerar i övrigt och hur pass väl personen minns det hen ska göra under dagen, innan man drar slutsatsen att personen är dement. 

Brist på logopeder

I dagsläget har endast sex av tio strokepatienter som uppfattar sig ha talsvårigheter tillgång till logoped. En logoped kan ge träning och råd för den som har brister i röst, tal eller språk. För att minska socialt utanförskap, fördomar och förutfattade meningar så krävs bättre tillgång till logopeder. Vi upplever även att logopeder inom äldreomsorgen saknas vilket gör många äldre personer lidande. Vi anser att tillgången till logoped och hjälpmedel inte ska vara beroende av personens ålder. 

Källor:

Dysartri

Strokepatienter riskerar utanförskap och psykisk ohälsa

Afasiförbundet

Världshälsoorganisationen WHO bedömer att hörselnedsättning är den fjärde vanligaste funktionsnedsättningen i världen. I Sverige har ca 19 procent av befolkningen nedsatt hörsel. Allra vanligast är åldersrelaterad hörselnedsättning, där man räknar med att 32 procent av alla mellan 65 och 74 år, 43 procent av alla mellan 75 och 84 år samt hela 61 procent av alla över 85 år har nedsatt hörsel.

Hörseln har stor påverkan på hela hälsan. Forskning visar att en hörselnedsättning kan kopplas till försämrad livskvalitet, minskad social aktivitet, isolering samt ökad risk för depression, kognitiv svikt och demens. En god hörsel är en förutsättning för många sociala aktiviteter då talad kommunikation för de allra flesta är basen för socialt liv och förmåga att bygga relationer. En hörselnedsättning kan påverka vår förmåga att uppfatta verbal kommunikation vilket kan leda till att individen undviker sociala situationer som i sin tur kan leda till social isolering. 

Hörselnedsättning är även relaterat till ökad risk för fallolyckor och svårigheter att gå. Detta innebär en risk för minskad rörlighet, något som ytterligare kan spä på social isolering. En nedsatt hörsel är även kopplad till nedsatt kognitiv förmåga vilket noteras redan vid en måttlig hörselnedsättning. Hjärnan använder nämligen fler resurser för att uppfatta det som sägs vilket innebär att färre resurser finns kvar för att tolka och lagra information. Flera studier visar även tydliga samband mellan hörselnedsättning och utveckling av demens.

Då vi idag känner till hörselnedsättningens konsekvenser är det viktigt att samhället bidrar med god tillgänglighet så att hörselskadade får möjlighet att vara fullt delaktiga i samhället. Men tillgång till en god ljudmiljö, visuell information, hörteknik och andra hjälpmedel är inte alltid en självklarhet. Vi har talat med Agneta Österman Lindquist från Hörselskadades Riksförbund som själv har en hörselskada samt hörselimplantat. Agneta berättar att hörselvården är nedmonterad och beskriver sin egna farhågor:

”Jag är djupt bekymrad över hur nedprioriterad hörselvården är och hur lite det pratas om hörsel. På ett personligt plan är jag mer eller mindre skräckslagen inför tanken att bli helt utan kommunikationsmöjlighet den dag jag inte längre klarar av att byta batterier på min talprocessor. Jag upplever nämligen att kunskapen om hörselnedsättning och hörselhjälpmedel som mycket låg och ibland obefintlig bland vård- och hemtjänstpersonal.” 

Agneta menar att hon upplever att hörselskador inte tas på tillräckligt stort allvar i samhället. Med tiden har det dock kommit en hel del som har utvecklats till fördel för alla med nedsatt hörsel, men det finns mycket kvar att göra. Hon utvecklar:

”Dessvärre känns det som att hörselskador inte tas på tillräckligt stort allvar i samhället. Det finns naturligtvis goda exempel, som textdisplay på tåg och bussar för den som inte hör högtalaren. Text-tv har funnits länge så det är bra, samt nu har automattextning via olika playkanaler blivit allt vanligare. Det är inte alls heltäckande men oändligt mycket bättre än att ingenting alls textas. Även utvecklingen av chattfunktioner och e-postkontakter till offentliga aktörer underlättar för alla som inte hör i telefonen. Detta lämnar dock en del kvar att önska; vårdcentraler och Försäkringskassan är fortfarande svåra att kontakta på annat sätt än via telefon.”

Agneta förklarar vidare att engagemang ibland hindras på grund av hinder i den fysiska miljön. Hon berättar om ett eget exempel:

”Det finns mycket som behöver vidareutvecklas, det offentliga rummet exempelvis. Jag försökte engagera mig politiskt ett tag, men det fungerade inte i längden eftersom jag inte kunde hänga med i mötesdiskussioner och debatter. Det finns regler om tillgänglighet och förekomst av hörslinga i samlingslokaler, men det är sällan den fungerar. Genom åren har jag valt bort sådant som jag vet kan bli problematiskt.” 

Agneta är en riktig eldsjäl och hennes stora engagemang kring att göra livet lättare för hörselskadade lyser starkt. Genom att engagera sig i Hörselskadades Riksförbund har hon funnit sin styrka och lärt sig mycket om både hörsel och tillgänglighet. Hon fortsätter:

”Jag vågar numera ställa krav när jag vet att jag har rätten på min sida. Exempelvis vet jag hur jag ska beställa tolk och vilka hjälpmedel som finns. En del kommuner satsar på hörselinstruktörer som kan hjälpa till både i hemmet och i särskilda boenden. Denna tjänst är dock inte lagstadgad och därför är det alltfler kommuner som drar in på denna viktiga service av kostnadsskäl och hänvisar till att hemtjänsten ska lösa eventuella hörselproblem, men de har sällan den kompetensen.”

Agneta avslutar med att betona vikten av att satsa på att utveckla hörselvården och menar att man på det sättet skulle kunna motverka demens, ofrivillig ensamhet och depression. Hon utvecklar:

”Då det numera finns mycket forskning på området hörselproblem skulle jag önska att det talades mer om det samt att hörselvården slutade vara så nedprioriterad. Vi vet att obehandlad hörselnedsättning är den enskilt största orsaken till utveckling av demens, att det medför minnesproblem och kan leda till ofrivillig ensamhet och depression. Trots det satsas det inte på hörselvård, köerna är på många håll över ett år långa och den viktiga rehabiliteringen reduceras kanske till att enbart prova ut en hörapparat och tro att den löser hela problemet. Det gör den inte.” 

Riksföreningen Äldres Hälsa kan bara instämma med Agneta när hon lyfter vikten av att satsa på hörselvården för att minska utanförskap och motverka bland annat demens och minnesproblem, social isolering och ofrivillig ensamhet samt depression. Statistiken visar att väldigt många har hörselproblem, vi kan därför inte blunda för detta utan måste kunna hjälpa dessa individer till inkludering i samhället. Om du har frågor om hörselnedsättning eller behöver tips och råd om hörteknik kan du vända dig till Hörselskadades Riksförbund www.hrf.se.

Källor:

Läkartidningen – Hörselstatus

Hörselskadades Riksförbund