Grön rehabilitering vänder sig till människor som upplever depression, ångest och eller psykisk ohälsa till följd av exempelvis stress, utmattning eller missbruk. Rehabiliteringsmetoden använder inslag av natur och trädgård för att främja hälsan och välbefinnandet.

Forskning visar att rehabilitering i trädgård med tillgång till natur kan förkorta rehabiliteringstiden markant. Ett flertal studier visar att naturupplevelser, vistelse i natur och trädgård reducerar stress, ökar välbefinnandet samt främjar kognitiva förmågor. Inom grön rehabilitering arbetar man ofta multiprofessionellt där arbetsterapeuter och psykoterapeuter arbetar tillsammans med trädgårdsmästare och biologer.

Två pionjärer inom metoden är Gröna Rehab i Göteborgs botaniska trädgård samt den numera nedlagda terapiträdgården i Alnarp vid SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, grundad av Patrik Grahn som vi skriver om i detta inlägg. Kring bägge trädgårdarna har det sedan lång tid tillbaka bedrivits studier och forskning som visar på tydliga förbättringar hos patienterna.

Alnarps Terapiträdgård började att ta emot terapideltagare 2002. Idén till trädgårdens design gick ut på att kombinera naturens läkande inverkan på mental trötthet och stress med horticultural therapy, som kombinerar användningen av naturområden med arbetsterapi. Norra delen av trädgården utformades med naturområden som lundar och ängar vilka anses vara stressreducerande.  Den södra delen av trädgården utformandes för att vara lämplig för hälsofrämjande aktiviteter som fysioterapi och arbetsterapi.

Gröna Rehab i Göteborgs botaniska trädgård startades 2006 och har sedan dess hjälpt människor med stressrelaterad ohälsa och utmattningssyndrom. Verksamheten går ut på att kombinera natur och trädgård med bildarbete, gruppsamtal, kroppskännedom och skapande i naturmaterial. 

Föreningen Glöden

Vi har träffat arbetsterapeuten Anette Öhrn som arbetar med den Gröna rehab-modellen. Hon har genom Solna Stad tillsammans med Föreningen Glöden startat upp en terapiträdgård vars syfte är att rikta sig till personer som upplever psykisk ohälsa, beroendesjukdomar och samsjuklighet.

Anette tar emot oss en solig vårdag, visar runt oss i trädgården och berättar att deras grundidé är  medlemsstyre som bygger på gemenskap. Det sociala arbetskooperativet är en blandad grupp människor med olika bakgrund i olika åldrar och har även volontärer, exempelvis pensionärer som behöver ett sammanhang. För många är det ett första steg till sysselsättning som bryter social isolering.

Vi fortsätter att promenera runt i trädgården som känns som en liten grön oas insprängd mitt emellan en bensinmack och studentbostäder. Anette berättar att en trädgårdsmästare har hjälpt dem att bygga upp trädgården och att kooperativet sedan har lärt sig att sköta om den. Hon fortsätter:

 Tanken är att bygga upp en trädgård som står på tre ben. Dels själva trädgårdsarbetet där vi rensar ogräs och odlar grönsaker som vi sedan lagar till i köket. Vidare har vi delen aktivitet och lek som främjar gemenskap, en kille har skapat ett schackbord av grenar och betong och vi ska även ha en boulebana. Det tredje benet handlar om att bara få vara utan prestationskrav. En barfotagång kommer att finnas där man kan testa att gå barfota på olika material och på så vis grunda kroppen. Eller så kan man slå sig ned i stillhet och bara titta på hästarna i den intilliggande hästgården.

Genomgående idéer hos kooperativet är skapande och återbruk. Föreningen driver en secondhandbutik där de även säljer hantverk med återbrukstänk. Sommartid har de ett café där man kan njuta av det som kooperativet har bakat och under våren en Vårsalong. Anette berättar att de bjöd in kungafamiljen till årets Vårsalong, dessvärre kunde de inte medverka men de skickade ett fint tackkort.

Anette fortsätter berätta om de hälsoeffekter hon ser hos brukarna när de vistas i trädgården. Forskning har länge visat att naturen är verksam för att dämpa ångest och stress men här blir det ytterligare en hälsofrämjande effekt då kooperativet även kopplar in det sociala i form av gemenskap. 

– Vi arbetar tillsammans. När det är trädgårdsdag är vi utomhus från klockan tio på morgonen till klockan tre på eftermiddagen. Efter den senaste trädgårdsdagen berättade en av deltagarna, som tidigare haft sömnproblem, hur gott han hade sovit hela natten. Man blir lugn och lever i nuet av att vistas i trädgården. 

Anette fortsätter berätta om hur tydligt hon ser att stress och ångest försvinner hos deltagarna när de arbetar i trädgården. En av deltagarna som är i full färd med plantering i en pallkrage berättar om hur mycket gladare hon blivit och hur bra hon mår genom att bara få vara med naturen genom säsongerna. Anette tillägger:

– Det finns en förtröstan i naturen och det återkommande i att höra fåglarna börja sjunga igen om våren, att se träden knoppa och grödor gro. Även om man har det jobbigt i sitt liv, här finns något som är som vanligt. Något som får mjuklanda i hjärnan.

 

Att vi mår bra av att spendera tid i trädgården, odla och sköta om våra växter är inga nyheter, i alla fall inte för oss som redan är trädgårds-frälsta. Men numera finns dessutom forskning som stödjer detta.

Ett forskningsprojekt vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har kommit fram till att det är kombinationen av fysisk, psykisk och social stimulans som gör att trädgårdsarbete bidrar med så många hälsoeffekter. 

1. Du får fysisk träning. Arbete i trädgården innebär ofta en fysisk ansträngning som gör oss riktigt svettiga.

2. Du släpper stress. Forskning visar att 30 minuters vistelse i trädgården ger lugn och ro. Att känna doften av växter och blommor får lätt tankarna att skingras.
3. Du stärker din mentala hälsa. Studier visar att koncentrationsförmågan ökar när vi spenderar tid i trädgården. Jord innehåller även ofta mycobacterium vaccae, en bakterie som vid studier på djur verkar ångestdämpande. 
4. Du får bättre immunförsvar. Mycobacterium vaccae sägs dessutom ha positiva effekter på immunförsvaret.
5. Du minskar risken för hjärt–kärlsjukdomar. Kombinationen av fysisk träning och att släppa stress har en stärkande effekt på hjärtat.
6. Du får nyttigare mat. Forskning visar att den besprutning som används vid storskalig odling ofta ger näringsfattiga jordar och med det näringsfattiga grönsaker. Grönsakerna du odlar hemma skulle därmed vara mer näringsrika än de du köper.

PACS: Postakut covidsyndrom

En person som såg sambandet mellan trädgårdens läkande kraft och hälsan är Mattias Grusell, läkare och trädgårdsmästare. På Ingarö utanför Stockholm startade han projektet Läkande trädgård hösten 2020 i samarbete med Boo vårdcentral och Tyresö husläkarmottagning med syfte att förbättra hälsan hos personer med PACS, postakut covidsyndrom. Idén till trädgården kommer från Hippokrates (460-377 fKr) som av många kallas för den moderna läkekonstens fader. Hippokrates menade att naturen har en avgörande betydelse för hälsan och när Hippokrates anlade sitt sjukhus på ön Kos så gjorde han det i en glänta i skogen. Hundratals växter planterades in och en vacker och välgörande trädgård skapades.

I trädgården på Ingarö tar Mattias emot patienter som är långtidssjuka efter covid. De erbjuds varmt te med örter från trädgården och får komma till ro. Mattias såg tidigt att patienter med post-covid syndrom sällan erbjuds den vård de behöver. Patienterna togs sällan på allvar och blev ofta förringade, så därför kändes det viktigt att istället lyssna på patienterna. Mattias menar att på grund av de stora variationerna i besvär som patienter med post-covid syndrom besväras av så behövs ofta ett multidisciplinärt team vid utredningen av patienten. Någonting som kännetecknar de flesta post-covid patienter är dock att kroppen är utsatt för enorm stress och då behövs något som aktiverar kroppens lugn och ro- system. Det är där trädgården kommer in i bilden menar Mattias och fortsätter; ”Trädgården hjälper oss att komma ned i varv. Naturen är en fantastiskt läkande plats.”  

 

Källor:

Hitta hälsan i din odling

Mattias Grusell tv4 Nyhetsmorgon

Läkande trädgård

Med tiden påverkas både vad vi minns men också hjärnans förmåga att lagra nya minnen, men vad som styr vår minnesförmåga är en komplex historia och inom hjärnforskningen finns många teorier kring detta. Hur kommer det sig att vi minns en del saker tydligt och annat inte alls?

Det finns ett flertal faktorer som påverkar vår förmåga att minnas och det finns även sätt för oss att träna upp vårt minne. Men innan vi går in på detta, några ord om hur hjärnan fungerar.

Hippocampus och amygdala i samarbete

Hippocampus är hjärnans minnescentrum som koordinerar både minnesprocessen när vi ska erinra oss något men också inlärningsprocessen. Hippocampus är en del av det limbiska systemet och samarbetar med amygdala, hjärnans känslocentrum. När vi tar emot ett sinnesintryck bearbetas detta först i amygdalan och lagras därefter som ett minne i hippocampus.

Studier vid Neurovetenskapliga institutionen på Karolinska Institutet har kommit fram till att det är främst nya minnen som lagras i hippocampus. Efter en tid glöms händelsen bort eller så lagras den i hjärnbarken. Men vad är det som styr att vi lagrar vissa händelser medan annat glöms bort?

Enligt Lars Olsson, forskare på Karolinska Institutet, spelar den känslomässiga faktorn in om händelsen kommer att lagras eller inte. Har vi blivit väldigt rädda, glada eller arga så kodas minnet djupare in i hjärnbarken via fler synapskopplingar. Varje gång vi tänker på en händelse så lagras det in ännu djupare och blir lättare och lättare att plocka fram på nytt.

Våra minnen är föränderliga

Förmågan till inlagring varierar genom livet. Tidigt i livet klarar inte hjärnbarken av att göra sitt jobb ordentligt då hjärnan innehåller enormt många synapser som successivt sållas bort. På grund av detta så minns vi exempelvis inte mycket från våra första år. Hippocampus är heller inte helt färdigutvecklad innan tre års ålder. 

Senare i livet påverkas vår minnesförmåga av att både arbetsminnet och det episodiska minnet försvagas. Vi får svårare att lägga till nya händelser till vårt minne, men även svårare att komma åt redan inlagrad information, framförallt det nyligen inlagrade. Generellt minns vi åren mellan 20 och 30 bäst.

Vår hjärna lagrar även olika typer av information beroende på vår ålder. När vi åldras så har vi lättare att minnas andra saker än när vi var yngre på grund av att hjärnan förändras. Äldre människor är ofta bättre på att komma ihåg fakta medan yngre människor kommer ihåg fler detaljer i samband med specifika händelser. Detta beror på att det semantiska minnet som är kopplat till allmänkunskap förbättras med åren medan det episodiska minnet försvagas.

Hippocampus påverkas av stress och depression 

Vid Alzheimers sjukdom försvagas hippocampus. Sjukdomen startar i hippocampus och sprids sedan till resten av hjärnan. Men hippocampus försvagas inte enbart hos personer med Alzheimers sjukdom utan påverkas även negativt av stress och depression. Går det långa perioder utan att tankarna får löpa fritt blir hjärnan tröttare och fungerar sämre. En överbelastad hjärna kan utlösa symptom som stress, ångest och minnesproblem. Vid långvarig överbelastning kan hippocampus till och med krympa. 

Träna upp minnet 

Som vi skrivit om tidigare så påverkas hjärnan positivt av fysisk träning. Enligt ett flertal studier så kan fysisk träning få hippocampus att växa upp till två procent, vilket påverkar vår minnesförmåga positivt. Men det finns fler sätt att träna upp minnet; exempelvis genom associationer. 

När vi lagrar ny kunskap i långtidsminnet sker det till stor del genom associationer. Dofter har exempelvis förmågan att locka fram gamla minnen, berättar Jonas Olofsson som är professor i psykologi. Ny forskning visar en stark länk mellan doftsinnet och hippocampus. Resultaten visar att hippocampus påverkas i takt med lukthjärnan i större utsträckning än andra sinnesområden. 

Vi kan även stärka vårt minne genom musik. Det finns inget direkt musikcentrum i hjärnan, både höger och vänster hjärnhalva engageras när vi lyssnar på musik. Musiklyssning påverkar hjärnan positivt på ett flertal sätt. Nervkopplingarna mellan hjärnans olika delar stimuleras och stärks. Signalsubstanser som dopamin och serotonin i hjärnan ökar och hormoner som oxytocin och testosteron frigörs. 

Studier visar att musik förflyttar oss till våra känslors centrum och vi kan återuppleva både glädje och sorg genom musik. Ett minne är lättare att komma ihåg när det är förknippat med en känsla. Idag används musikterapi inom demensvården i syfte att stimulera minnet. Hörseln är nämligen ett av de mest komplexa sinnena som kommunicerar med många områden i hjärnan. Musik har förmågan att locka fram minnen av händelser som inträffade när vi lyssnade på låten och låter oss återuppleva de känslor som finns förknippade med dessa. Genom musikterapi kan man hjälpa demenspatienter att komma ihåg viktiga stunder. Man använder vanligtvis musik från en tid när patienten var ung, den musik som hen lyssnade på och njöt av. Patienter som är i ett sent skede av sjukdomen har ofta hörselbanorna bevarade så även om de inte kan dela med sig av sin upplevelse så kan de ofta ändå njuta av musiken.

 

Källor:

Demenscentrum

Musik väcker gamla minnen

Doftsinnet kopplas till minnesprocesser i hjärnan

Om hippocampus

Karolinska Institutet

Upplever du att tiden går snabbare ju äldre du blir? Du är inte ensam om denna upplevelse. Men varför känns det så?

Det finns ett flertal teorier kring detta. Idén om den subjektiva tiden är ett ämnesområde som finns väldokumenterat av ett flertal psykologer men utan någon egentlig konsensus. En teori kommer från Adrian Bejan, professor vid Duke University, som menar att vår tidsuppfattning har att göra med hur hjärnans nervbanor processar information. 

Han menar att när vi åldras så blir hjärnans nervbanor både mindre i storlek men också i komplexitet vilket gör att processen saktas ned. Detta innebär att det tar längre tid att processa information vilket i sin tur gör att vi upplever att tiden går snabbare. Låter det komplicerat? Tänk då tillbaka på barndomens starka minnen då vi upplevde att dagarna varade för evigt. Förklaringen till detta handlar om att när vi var barn så processades all information i raketfart vilket ledde till en fördröjd uppfattning av den faktiska tiden.

Enligt Cindy Lustig, som är professor i psykologi vid University of Michigan, handlar den förändrade tidsuppfattningen om hur våra perspektiv förändras. Är vi i stunden av den faktiska upplevelsen eller blickar vi tillbaka på upplevelsen? Hon menar även att tidsuppfattningen påverkas av våra minnen och hur mycket som vi har upplevt. När vi är åtta år är exempelvis en vecka en mycket större procentuell del av våra liv än vad en vecka innebär procentuellt för en som har levt i 80 år.

Kan vi få tiden att sakta ner?

Hur vi upplever tiden påverkas även av variationen i våra liv. Adrian Bejan menar att våra hjärnor är designade för att registrera förändring och tillägger:

”Om man slutar introducera nya händelser till livet är risken stor att tiden uppfattas som att den går ännu snabbare. Mitt bästa tips för att förlänga tidsuppfattningen är därför att lära sig nya saker. Det är även viktigt att vara i nuet och fokusera på det man gör. Flera studier visar att mindfulness-övningar kan förlänga tidsuppfattningen. Ingen kan veta hur mycket tid vi har men alla kan påverka hur vi uppfattar tiden. Så ta vara på den tid du har.”

 

Källor:

Harvard education

Time perception aging

Det finns ett stort antal personer i Sverige med funktionsnedsättningar som på ett eller annat sätt påverkas av bristande tillgänglighetanpassning. Då det finns olika typer av förutsättningar som kan skapa problem är det svårt att få en exakt överblick kring hur många som faktiskt drabbas. Men statistik från SCB visar att ungefär 36 % av Sveriges befolkning har någon form av funktionsnedsättning. Gällande rörelsenedsättning visar siffrorna att ungefär 150 000 personer använder rullstol samt att 250 000 personer använder rullator.

Under 2009 skrev Sverige på konventionen för personer med funktionsnedsättning. I konventionen framgår det tydligt att omgivningen ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, ingen ska heller behöva diskrimineras. Men hur väl fungerar detta i praktiken? För att ta reda på det kontaktade vi Gabi Rehbinder, tidigare ledamot DHR (Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet) som är en intresseorganisation för människor med nedsatt rörelseförmåga.

Gabi som genom åren har engagerat sig både i ett flertal föreningar men även politiskt börjar berätta om hur det offentliga rummet fortfarande har stora brister och hur svårt det är att hitta möteslokaler som är anpassade:

”Landstingshuset har exempelvis en barnvagnsramp som de tror kan användas även som ramp för rullstol, vilket skulle bli direkt livsfarligt på grund av tyngd och vinkel. Större lokaler är ofta heller inte anpassade så att rullstolar och rullatorer ska kunna stå längst fram.” Gabi förklarar:

”Hörselnedsättningar och rörelsenedsättningar överlappar ofta varandra. Det bästa vore därför om personer med rullstol eller rullator fick stå längst fram i lokalen, istället är det ofta tvärtom, vilket blir problematiskt. Detta problem blir även påtagligt när folk möblerar möteslokalerna. På många ställen finns det heller inget sätt för den rullstolsburne att ta sig upp på scen för att tala.” 

Gabi berättar att något som hade varit önskvärt är fler mötesplatser med exempelvis två bänkar och ett bord för träffar utomhus där man kan spela spel eller fika. Det hade dessutom varit ett bra alternativ för de som inte har så mycket pengar då detta inte kostar något. Gabi betonar den ekonomiska aspekten som kan bidra till utanförskap, med tanke på att en fika idag ofta kostar mellan 70-100 kr vilket är dyrt för en pensionär med garantipension eller för en person med sjukersättning/aktivitetsstöd. Gabi upplever många gånger arkitekturen och stadsplaneringen som fientlig och problematisk.

Frustrationen hos Gabi är tydlig när vi pratar om det offentliga rummet som fortfarande har många brister när det kommer till anpassning utifrån olika behov. Gabi utvecklar:

”Snöröjning är även ett stort problem då det många gånger plogas specifikt för nedsänkningarna vilket begränsar framkomligheten. Jag upplever även hinder när jag ska ta ut pengar eller betala, många restauranger och fik som skulle kunna vara tillgängliga med hjälp av ramp väljer att inte ha det, inte ens en flyttbar.”

I ett inkluderande samhälle så är det viktigt att alla har möjlighet att kunna delta i aktiviteter. För Gabi har bristen på anpassning i samhället många gånger lett till känslan av utanförskap då det har varit svårt att ta sig in till de olika aktiviteterna.

”Lokalerna är ofta undermåligt planerade på grund av trösklar och trappor som gör det svårt att ta sig in. Jag upplever även problem på handikappanpassade toaletter där sopkorgar ofta är fastsätta i väggen på ett sätt som gör det svårt att ta sig fram med permobil till toalettstolen. Vidare upplever jag att jag heller inte har samma möjlighet att gå och bada då väldigt få badhus är anpassade.”

Det behövs även en uppdaterad syn på personer med rörelsenedsättning. Gabi utvecklar:

”Det behövs ett skifte i tankesättet så att äldre respektive personer med funktionsvariation uppfattas och behandlas som de tillgångar och människor vi faktiskt är. Nu känns det som att antingen ska man vara fullt arbetsför eller så har man inget värde som medborgare eller person. Det finns även en bristande förståelse för att rörelsenedsättningar, syn- och hörselproblem, smärta samt olika typer av sjukdomar ofta överlappar varandra som därtill får konsekvenser utöver själva rörelsenedsättningen. Mycket är osynligt samtidigt som det ofta går att anpassa flera saker samtidigt utan större kostnader om man bara är medveten om det från början.”

Vi kan inte göra annat än att hålla med Gabi Rehbinder. Samhället är fortfarande långt ifrån att vara helt inkluderande och det är verkligen på tiden att göra något åt detta. Det är viktigt att alla personer har samma förutsättningar att delta i aktiviteter och föreningsliv. På så vis kan vi minska utanförskap, social isolering och samtidigt stärka känslan av gemenskap och inkludering. 

 

Källor:

Krav på tillgänglighetsåtgärder

Funka och tillgänglighet