Vad innebär ett ”dödsbäddsperspektiv”?

Att befinna sig på dödsbädden

/i /av

Vi har nyligen fokuserat mycket på sorg vid förlust av någon närstående, men den här veckan tänkte vi fokusera på hur det kan vara att själv befinna sig på dödsbädden och kanske uppleva sorg över att det egna livet håller på att rinna ut. Vad tänker människor på som ligger inför döden, särskilt de med dödsångest? Och vad innebär ett ”dödsbäddsperspektiv”? Detta tänkte vi reda ut i veckans blogginlägg.

En sak som vi alla har gemensamt är att vi en dag kommer att dö, detta är lika säkert som att vi en dag föddes. Hur var och en väljer att leva sitt liv kan däremot skilja sig åt i allra högsta grad och är något högst individuellt. Personer med dödsångest tenderar dock att ha någonting gemensamt när de närmar sig slutet; nämligen ånger för olika saker.

De döendes visdom

Inspirationstalaren och författaren Bronnie Ware har lång erfarenhet av arbete inom palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede. I sitt arbete som sjuksköterska kom hon därför i kontakt med många som låg på dödsbädden, och vid samtal med dessa döende personer blev hon medveten om att personer med dödsångest hade något gemensamt, nämligen att de tenderade att ångra samma saker. Den här insikten blev inspiration till hennes blogg ”Inspiration and Chai” där hon skrev om den klarhet som döende personer tenderar att få i slutet av deras liv, samt hur vi skulle kunna ta lärdom av deras visdom. Bloggen fick sådan uppmärksamhet att den senare sammanställdes till en bok med titeln ”The Top Five Regrets of the Dying”, som blev en bästsäljare. I boken delar hon bland annat med sig av de fem saker som döende oftast önskar att de hade gjort annorlunda medan de hade chansen.

Ånger på dödsbädden

De fem vanligaste orsakerna till ånger på dödsbädden är, enligt Bronnie Ware, följande:

  1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva livet som jag själv hade önskat, inte enligt andras förväntningar på mig.

Detta var den vanligaste formen av ånger. När människor inser att deras liv nästan är över och ser tillbaka på det med klarhet är det lätt att se hur många drömmar som aldrig uppfylldes. De flesta hade inte ens uppfyllt hälften av alla sina drömmar och fick dö med vetskapen om att detta berodde på beslut som de hade tagit, eller inte tagit. Hälsa innebär frihet, vilket väldigt få förstår förrän de blir sjuka.

Lärdom: Var sann mot dig själv, du kommer att bli lyckligare och samtidigt bli en inspiration för andra!

  1. Jag önskar att jag inte hade arbetat så mycket.

Detta var väldigt vanligt och något som Bronnie Ware mötte hos varenda manlig patient som hon skötte. På grund av sitt hårda arbete hade männen gått miste om sina barns uppväxt och även kvalitativ närhet med sin partner. Även kvinnor tog upp detta, men patienterna tillhörde en äldre generation då könsrollerna ofta var mer fördelade och männen i störst utsträckning var de som var yrkesarbetande.

Lärdom: Arbeta för att leva, lev inte för att arbeta! Fundera över vad du vill bli ihågkommen för, och sträva efter just detta!

  1. Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor.

Många upplevde att de hade hållit tillbaka sina känslor för att behålla en god relation till andra. Resultatet hade dock många gånger blivit att de istället utvecklade bitterhet och sjukdomar, enligt Bronnie Ware. Hon menar att vi bör tala sanning och berätta för andra hur vi känner, då detta är något som stärker relationer, och om inte så blir vi kanske ändå av med ohälsosamma relationer.

Lärdom: Var tydlig och modig men också förlåtande! Låt inte ilska och bitterhet ta över sinnestillvaron.

  1. Jag önskar att jag hade hållit kontakten med mina vänner.

Många upplevde att de inte hade insett vikten av god vänskap. När slutet närmade sig var det inte heller så enkelt att spåra upp gamla vänner och ta ny kontakt. Många hade blivit så upptagna av sina egna liv att de hade förlorat kontakten med gamla vänner. Djup ångest uppstod när de insåg att de egentligen hade velat prioritera sina vänskapsrelationer. Alla saknar sina vänner när de ligger på dödsbädden.

Lärdom: Värna om dina vänner och var inte rädd för att vara den första att sträcka ut handen.

  1. jag önskar att jag hade tillåtit mig själv att vara lyckligare.

Detta var likaså väldigt vanligt. Många inser inte förrän livet börjar ta slut att lycka är ett val. Många hade fastnat i gamla mönster och vanor. De hade låtit rädslan för förändring ta över och intalat sig själva att de var nöjda med det liv som de levde, medan de egentligen hade en saknad och längtan efter att få tramsa och skratta mer.

Lärdom: Ett skratt förlänger livet! Skratta och gör mer av sådant som gör dig lycklig, detta är hälsosamt och förlänger livet – samtidigt som du har roligare på vägen!

Dödsbäddsperspektivet

Detta begrepp låter kanske inte så tilltalande, men det finns en vacker logik bakom det. I boken ”Munken som sålde sin Ferrari” beskriver författaren Robin Sharma dödsbäddsperspektivet på följande sätt:

”Det är ett nytt sätt att se på livet, ett mer stärkande sätt. Man kommer helt enkelt ihåg att varje dag kan vara den sista, och därför lever man fullt ut och njuter av den så mycket man kan.”

Han beskriver vidare dödsbäddsperspektivet som en livsfilosofi, och förklarar vidare:

”Föreställ dig att du stiger upp på morgonen och ställer dig den enkla frågan vad du skulle göra om det vore din sista dag på jorden. Hur skulle du behandla din familj, dina kollegor, främmande människor? Tänk på hur produktiv och engagerad du skulle vara om du levde fullt ut i varje stund. Enbart dödsbäddspespektivet kan förändra hela ditt liv. Det ger ny energi och blåser liv och engagemang i allt du gör. Du börjar fokusera på allt som är meningsfullt, allt du tidigare skjutit upp, och du slutar slösa bort tid på småsaker som bara drar ner dig i kaos och kriser.”

Låt oss tala om döden

Döden är oundviklig, ändå har vi så svårt för att prata om döden. På äldre dagar, och/eller när vi av någon anledning börjar närma oss dödsbädden, uppstår dock ett naturligt behov av att prata om existentiella frågor och just döden. Detta är kanske inte så konstigt med tanke på hur naturlig döden faktiskt är, och när vi börjar närma oss döden uppstår liksom för många ett behov av att ”bekanta” sig med den. Det största problemet är förmodligen att döden är så starkt förknippad med ovisshet då vi inte med säkerhet vet vad som väntar, vilket gör att många känner rädsla inför döden, men även sorg över att behöva skiljas från sina nära och kära och även sorg över att behöva skiljas från livet i sig.

Men, samtidigt är det fantastiska att ligga på dödsbädden faktiskt kan lära oss något – något värdefullt om livet. Det är svårt att tala om döden utan att tala om livet. Vad är meningen med livet, egentligen? Och hur har just du valt att leva ditt liv? Bara du kan svara på vad som är meningen och syftet med ditt liv, samt huruvida du har uppfyllt detta syfte. Men, om vi ska ta lärdom av vad sjuksköterskan Bronnie Ware har kommit fram till i sina möten med personer i livets slutskede så handlar mycket om att lyssna till sitt inre och följa sin inre röst, värna om vänskapsrelationer och det sociala livet framför arbete. Det kan för många vara lättare sagt än gjort att faktiskt tillåta sig själv att verkligen leva och tillåta sig själv att vara lycklig, men ack så viktigt.

För flera år sedan var uttryck såsom ”carpe diem” (fånga dagen) väldigt populära, och just detta uttryck har nu blivit minst sagt uttjatat. Men samtidigt ligger det någonting väldigt fint och viktigt i dessa ord, vilket även ett ”dödsbäddsperspektiv” utgår ifrån. Det handlar om att leva i nuet och leva livet som om varje dag vore den sista, för att på så sätt ta vara på varje dag och varje stund för att verkligen njuta av livet.

Vill du ligga på din dödsbädd och minnas alla drömmar som du förverkligade under livets gång, eller vill du ligga på din dödsbädd och tänka på alla drömmar som förblev ouppfyllda? Att skjuta upp sina drömmer gör ingen lycklig, så finns det någon dröm som du kan förverkliga redan idag?

Källor:

www.theguardian.com – ”Top five regrets of the dying”

www.kurera.se – “De 5 vanligaste sakerna folk ångrar när de dör”

”Munken som sålde sin Ferrari” av Robin Sharma, 2008

Det finns hjälp att få om sorgen blir för tung att bära

När sorgen blir för tung att bära

/i /av

Sorgen och saknaden vid förlust av en närstående försvinner aldrig utan är något vi helt enkelt behöver vänja oss vid att leva med, däremot brukar den vanligtvis mildras allt eftersom tiden går. Men vad händer om man inte upplever att sorgen mildras trots att tiden går? Vad kan man då göra? Och vart kan man vända sig?

Vanligtvis är sorgen intensiv i början, för att därefter mildras med tiden. Ibland händer det dock att sörjande inte upplever att sorgen mildras med tiden.

”Komplicerad sorg”

Som vi tog upp i förra veckans blogginlägg är sorg något högst individuellt, detta innebär att olika personer sörjer på olika sätt. Det finns inga rätt eller fel, utan alla behöver utgå ifrån sig själva och sina egna behov. Det händer dock att sörjande ibland ”fastnar” i sorgen och därmed inte upplever att den mildras med tiden. Ett begrepp för detta är ”komplicerad sorg”. Anledningar till komplicerad sorg ser också olika ut från person till person. Komplicerad sorg räknas som en diagnos, något som kräver vård.

Ibland kan det uppstå behov av att bearbeta känslor och händelser i samband med själva dödsfallet, något som för den sörjande kan ha upplevts som traumatiskt. Några exempel är om dödsfallet exempelvis skett på grund av en olycka, självmord eller mord. Traumatiska händelser kan resultera i att den sörjande utvecklar posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Råd till dig som sörjer

Det finns saker som du själv kan göra om du upplever sorg, några exempel följer nedan:

  • Rutiner – Försök att äta och sova på regelbundna tider.
  • Prata med andra – Berätta för andra hur du känner, även om det ibland kan kännas som att ingen riktigt förstår. Andra kan ha svårt att veta hur de ska göra eller vad de ska säga. Då är det bra om du kan försöka berätta vilket sorts stöd du vill ha. Ibland kan det vara skönt att bara ha någon hos sig för att slippa vara ensam, även om man inte vill prata.
  • Stödgrupp – Kontakta en stödgrupp. En del tycker att det känns bra att få prata med någon eller några som har liknande erfarenheter.
  • Skriv – Skriv ner dina tankar. Du kan pröva att skriva hur sorgen känns. Både när du är som mest ledsen och när du känner dig mindre ledsen. Du kan skriva till personen som har dött och förklara dina tankar och känslor. Du kan också pröva att till exempel lyssna på musik, läsa böcker eller se filmer som handlar om sorg. För en del hjälper det att se att andra känner ungefär som de själva gör.
  • Red ut eventuella oklarheter – Försök att ta reda på sådant som kanske känns oklart och förvirrat i samband med dödsfallet. Det kan hjälpa dig att komma vidare i sorgen. Du kan till exempel boka ett samtal med inkopplad personal om det finns någon sådan som tog hand om personen innan eller i samband med dödsfallet.
  • Ceremonier – Det brukar vara bra att vara med i ceremonier för att ta farväl av den som har dött, till exempel en begravning. Ritualen och minnet av den kan hjälpa till att göra så att det som har hänt känns mer verkligt.
  • Känsla av närvaro – En del mår bra av att bevara känslan av närvaro med den som är död. Det kan vara att tända ett ljus eller att utföra någon annan handling. Det kan också vara att besöka en särskild plats eller att spara något föremål som betyder mycket.
  • Ta en paus från sorgen – Sorgen kan bli lättare att hantera om du tillåter dig att emellanåt försöka göra sådant som du brukar tycka om att göra eller som du behöver göra. Det är även bra att röra på sig regelbundet. Att promenera, träna eller göra någon annan fysisk aktivitet som är möjlig för dig kan hjälpa om du till exempel känner dig rastlös eller orolig, har ont i kroppen eller har svårt att sova.

Att försöka stå ut med sorgen

För många är det första året svårast, när man ska gå igenom alla högtider och årstider för första gången utan personen som har dött. Därefter kan det bli lättare. För andra är det vardagen som är svårast, med alla rutiner som man delade tillsammans med den som har dött. En del tycker att tiden före en begravning, och själva begravningen, är jobbigast och att det därefter blir något lättare.

Sorgen finns kvar hela livet, men den förändras med tiden. Många lär sig leva med det som har hänt och erfarenheterna gör att de kan hantera sina minnen på ett annat sätt. Trots detta kan sörjande ändå känna sig lika ledsna vid vissa händelser eller dagar som de gjorde i början av sorgen, även efter många år. Vidare kan tillvaron bli så pass annorlunda att den påverkar känslan av trygghet och identitet. Andra livsomställningar senare i livet kan kännas svårare. Erfarenheterna kan förändra den sörjande som person och vad personen betraktar som viktigt här i livet.

Hur man hanterar sin sorg är alltså individuellt, var och en får försöka upptäcka strategier som fungerar för just dem. En del påbörjar stora projekt som kräver mycket arbete eller går snabbt in i en ny relation om de har förlorat sin partner. De agerar utifrån sina behov just då. Andra föredrar att vänta med stora beslut.

Det kan vara klokt att försöka ha lite tålamod även om sorgen gör så ont att du helst vill slippa ifrån den. Var särskilt försiktig med alkohol och andra beroendeframkallande substanser om du försöker dämpa smärta och sorg, då det är lätt att utveckla ett beroende. Vidare är det bra att undvika att isolera sig.

Sårbarhet

Sorg kan påverka relationer på olika sätt. En del upplever att de kan stötta varandra och hitta sätt att hantera förlusten tillsammans, medan andra känner att de har en egen sorg som är alltför privat för att dela med andra. En del känner sig mer sårbara. Sårbarheten kan göra att man säger saker som man inte menar, eller lägger skulden för det som har hänt på exempelvis en närstående. Sårbarheten kan även göra att man undviker andra personer. Men för en del innebär sårbarheten att de söker mer stöd och samtidigt blir mer försiktiga i sitt sätt att prata med varandra.

När och var du bör söka hjälp

De flesta kan, med hjälp och stöd från närstående eller andra personer i omgivningen, hantera sin sorg. Men det finns som sagt situationer som kräver hjälp i annan form.

Några exempel följer nedan:

  • Det finns flera stödlinjer som du kan kontakta, antingen via chatt eller mail på nätet eller via telefon.
  • Du kan delta i en sorgegrupp eller kontakta en stödförening.
  • Kontakta din vårdcentral om du behöver mer stöd, till exempel om du tror att du har fått en depression, PTSD eller om sorgen på något annat sätt gör att du har svårt att fungera i din vardag.

Vid akuta situationer:

  • Kontakta genast en psykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om du mår mycket dåligt eller om du har allvarliga tankar eller planer på att ta ditt liv.
  • Ring vårdguiden 1177 om du vill ha sjukvårdsrådgivning och hjälp med var du kan söka vård.

Sorgegrupper

Alla religiösa samfund ger stöd i någon form åt personer som sörjer. Sjukhuskyrkan och Svenska Kyrkan ger stöd även om du har en annan tro än kristendomen eller inte är troende alls. Sjukhuskyrkan finns på de flesta sjukhus i Sverige.

Det finns sjukhusavdelningar som startar stödgrupper för personer som har förlorat någon. På vissa orter erbjuder Röda Korset stöd om du upplever sorg. Ibland leds grupperna av specialutbildad personal. Fråga på en vårdcentral eller sjukhuset om du vill veta var du kan få kontakt med en stödgrupp.

Självhjälpsgrupper

En person som själv har upplevt och bearbetat egen sorg kan kontakta andra personer med sorg för att erbjuda sitt stöd. Att delta i en sådan självhjälpsgrupp kan vara ett enkelt sätt att få hjälp. Kontakta en vårdcentral eller sjukhuset om du vill komma i kontakt med en självhjälpsgrupp eller starta en egen grupp.

Fråga alltid om du osäker och vänd dig exempelvis till Sjukhuskyrkan för att stämma av ifall du får erbjudanden om stöd som du är osäker på, då det faktiskt finns oseriösa aktörer där ute som erbjuder stöd vid sorg. Du kan även själv ta reda om på den som erbjuder stöd kontrolleras av en tillsynsmyndighet, exempelvis Socialstyrelsen.

Stödföreningar

Det finns flera föreningar, organisationer och nätverk för personer med sorg (gäller flera olika målgrupper/åldersgrupper).

Några exempel är följande:

  • Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd – SPES – https://spes.se
  • Vi som mist någon mitt i livet – VIMIL – vimil.se
  • Föreningen Vi som Förlorat Barn – VSFB – https://vsfb.se
  • Nätverk för föräldrar som har förlorat barn – Febe – febe.net
  • Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade – RAV – rav.se
  • Randiga Huset – randigahuset.se

För dig som är närstående till någon i sorg

Sorg kan se så olika ut och det är inte alltid som den sörjandes beteende är lätt att förstå för en närstående eller utomstående. Det viktiga är dock att du visar att du bryr dig och inte tänker att du måste ha en lösning på den situation som personen är i. Fråga hur det är och var inte rädd för att störa. Det är vanligt att den som har sorg vill prata om den som har dött och berätta hur det känns. Lyssna, och försök avstå från att ge goda råd.

Något annat som kan vara värdefullt är att bara prata om allt och inget, eller bara vara tysta om den sörjande föredrar det. Du kan föreslå att ni gör någonting tillsammans. Kanske kan du hjälpa till med någon vardagssyssla. Det kan vara att laga mat, städa eller gå och handla. Detta kan vara till stor hjälp då det är mycket vanligt att den som upplever sorg är för överväldigad och trött för att orka ta några initiativ. Ta kontakt själv och gärna flera gånger, även om du tidigare har blivit avvisad. Kom gärna med konkreta förslag!

Tips på läsning om sorg

Det finns flera bra böcker som behandlar ämnet sorg, något som kan upplevas som en tröst för den som själv försöker hantera sin sorg.

Några exempel är följande:

  • Anteckningar under dagar av sorg, C S Lewis: om att förlora en partner på grund av sjukdom.
  • Jag är lyckligt gift, min man är bara lite död, Christina Karlberg, Marita Warborn Lundgren: Om att oväntat och hastigt förlora en partner.
  • Min man dog tusen gånger, Rebecka Nordström Graf: Om hur sorgen kan göra sig påmind.
  • Ett år av magiskt tänkande, Joan Didion: Om att förlora sitt vuxna barn och sin partner.
  • Timme för timme, dag för dag, Cyndee Peters: Om att förlora en förälder och sin partner.
  • Låt oss hoppas på det bästa, Carolina Setterwall: Om att förlora sin partner och bli ensam förälder.
  • I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, Tom Malmquist: Om att samtidigt förlora sin partner och bli förälder.
  • Vi var alltid beredda, Annika Koldenius: Om att förlora ett barn på grund av sjukdom.
  • När det inte blev som du tänkt dig, Barbara Kjellström: Om förlust på grund av missfall.
  • När livet stannar, Malin Sävstam: Om att förlora sin familj i en olycka.
  • Våra älskade orkade inte leva, Joanna Björkqvist; Reportagebok med intervjuer med närstående till personer som har tagit sitt liv.
  • Förluster – om sorg och livsomställning, Barbro Lennéer Axelson: Faktabok om olika förluster.
  • Att möta den som sörjer. Flera perspektiv på sorg efter dödsfall, Inger Benkel: Faktabok.

Dessa är några boktips, nu kanske inte alla tips känns helt aktuella för just dig i dagsläget. Ibland kan det dock finnas sådant som kanske varit aktuellt för dig tidigare i livet, och då kan dessa tips på böcker kanske ändå upplevas som en tröst. Vi bär ju med oss minnen och en livshistoria som präglat oss som individer, och ibland kan vi bära med oss sådant som inte är helt bearbetat som då gör sig påmint på äldre dar. Välj helt enkelt utifrån din egen situation och dina egna behov.

Livet och döden

Det finns kanske inte något som så tydligt väcker existentiella tankar inom oss som traumatiska händelser, som exempelvis dödsfall och förlust av någon närstående. När hela ens tillvaro skakas om och stannar upp är det inte helt ovanligt att man frågar sig vad meningen med allt, eller livet, är. Det är vanligt att under sorgeprocessen uppleva känslor som meningslöshet. Ibland kan man fastna i denna känsla och helt enkelt inte förmå sig kunna ta sig ur sorgen som liksom har fått ett fast grepp om en. Det viktiga då är att veta att det finns hjälp att få, några exempel har vi redogjort för i veckans blogginlägg. Så, om livet känns svårt och sorgen känns för tung att bära, tveka då inte att söka hjälp! Det finns många olika alternativ i form av stödföreningar och sorgegrupper, böcker eller förhoppningsvis någon närstående som vill finnas där för just din skull och lyssna på dina tankar. Välj den stödform som passar dig bäst!

Livet är inte lätt, ofta talas det om livets olika prövningar och sorg (efter en förlust av någon) är utan tvekan en av livets svårare prövningar. Med rätt stöd och lite tålamod brukar dock även sorgen gå att bearbeta, och en vacker dag kan man förhoppningsvis skymta ljuset i den mörka tunneln och återfå hoppet om livet.

Vi avslutar veckans blogginlägg med ett citat av författaren Kahlil Gibran:

”Ju djupare sorgen tränger sig in i dig, desto större glädje kan du uppnå.”

Källa:

Vårdguiden – 1177.se

Sorg och saknad är en naturlig del av livet och något vi alla upplever under livets gång.

Sorg och saknad

/i /av

Sorg och saknad kan uppstå vid förluster av något slag och händer de flesta någon gång i livet, vi tänkte i detta blogginlägg fokusera på förlust av någon närstående i samband med dödsfall. Sorg är ett ämne som ofta är svårt och jobbigt att tala om, men ack så viktigt och något som berör oss alla på ett eller annat sätt.

Vad innebär sorg?

Sorg kan beskrivas på olika sätt. Tidigare har sorg beskrivits som något som följer vissa bestämda faser. Exempelvis kan faserna delas in i fyra övergripande faser; chockfasen, reaktionsfasen, reparationsfasen och nyorienteringsfasen. Numera utgår forskningen snarare från en modell där den som sörjer pendlar mellan två lägen. Det ena läget kännetecknas av förlusten, medan det andra läget kännetecknas av den nya tillvaron utan personen som har dött.

Denna nya modell, att pendla mellan två lägen, innebär att den som upplever sorg ena stunden kan tänka och känna väldigt starkt samt ha svårt att acceptera att personen är död, medan nästa stund i stort sett kunna fungera mer eller mindre som vanligt. Detta innebär att sakta men säkert kunna skapa en tillvaro som fungerar utan personen som har dött. Ibland kan personen som upplever sorg pendla mellan dessa två lägen väldigt hastigt, med några minuters mellanrum, men andra gånger kan personen stanna i ett av dessa lägen en längre tid som flera timmar, dagar eller till och med veckor. Så småningom brukar personen som upplever sorg kunna fokusera alltmer på sin nya tillvaro.

Att acceptera ett dödsfall och med tiden kunna skapa en ny, fungerande tillvaro innebär dock inte att sorgen upphör. Sorgen kan finnas där och plötsligt, efter lång tid, göra sig påmind. Detta innebär inte att sorgen börjar om från början utan snarare att sorgen finns kvar hela livet och vid olika tidpunkter eller tillfällen kan göra sig påmind, även om den ofta upplevs kunna mildras med tiden. Det hela handlar helt enkelt om att lära sig leva med sorgen.

Vad händer i kroppen vid sorg?

Sorg innebär en stress för kroppen då den aktiverar samma system i kroppen som stress gör. Detta innebär att sorgen kan påverka hur du fungerar och beter dig. Höga halter av stresshormoner i kroppen påverkar också immunförsvaret, vilket kan innebär en extra känslighet för infektioner.

Sorg påminner ibland om depression, men det är dock inte samma sak.

Olika reaktioner vid sorg

Att uppleva och hantera/bearbeta sorg är högst individuellt. En del gråter mycket när de sörjer medan andra inte gråter alls. En del har behov av att prata om det som har hänt medan andra vill sörja för sig själva. Det är även så att en och samma person kan sörja på olika sätt vid olika tillfällen. Reaktionerna kan alltså växla.

Nedan är några vanliga reaktioner vid sorg:

  • Overklighetskänslor
  • Saknad och längtan efter den som har dött
  • Förtvivlan och nedstämdhet
  • Känslor av övergivenhet, tomhet eller meningslöshet
  • Oro eller ångest
  • Ilska och irritation
  • Ständiga tankar på den som har dött och på döden
  • Skuldkänslor

Existentiella tankar

När vi upplever sorg kan även existentiella tankar väckas till liv och vi kan börja fundera på frågor om varför vi finns till. Vad är meningen med livet? Hur kunde detta hända? Varför drabbas just jag? Hur kan mitt liv bli meningsfullt igen?

Ilska 

Det är även vanligt med reaktioner i form av ilska gentemot den som har dött och lämnat den sörjande kvar, eller ilska gentemot en läkare som inte kunde rädda personen. Vidare kan det vara vanligt förekommande att den som sörjer blir arg på någon som säger något som känns opassande eller dumt.

Skuldkänslor

En annan vanlig reaktion är skuldkänslor. En del upplever skuldkänslor för att de lever, när någon som de känner har dött. Andra kan känna skuldkänslor för att de till exempel har tänkt eller sagt något dumt till eller om den som har dött.

Fördröjda känslor

Känslor och reaktioner kan växla snabbt. Ibland blir känslorna även fördröjda. Det kan kännas svårt att förstå det som har inträffat och den som sörjer kan uppleva sig vara bedövad eller avskärmad från omgivningen. Detta kan innebära att personen inte känner någonting alls, vilket i sig kan vara svårt att förstå då personen själv förväntar sig vara ledsen.

Hur sorg påverkar oss

Sorg framkallar som sagt en stressreaktion för kroppen och kan påverka oss på olika sätt.

Nedan följer några exempel på vad den sörjande kan uppleva:

  • Känslor av trötthet och orkeslöshet
  • Svårigheter att somna, eller för lite/för mycket sömn
  • Huvudvärk, ont i magen eller ont någon annanstans i kroppen
  • Personen äter mer eller mindre än vanligt
  • Lusten att göra saker avtar
  • Ökad risk för infektioner

Sorg kan påverka hur och vad vi tänker

Sorg kan påverka din koncentration eller förmåga att förstå eller minnas saker. Du kan få svårt att bestämma dig för att göra saker, och det kan ta längre tid för dig att göra saker än vad du är van vid.

Det är även vanligt att den som sörjer upplever att den som är död har kommit tillbaka, och korta stunder kan den sörjande tycka sig höra, se eller känna att personen är närvarande. En del pratar till och med med den som har avlidit.

Sorg kan se olika ut

Sorg kan också se olika ut, och upplevas olika, beroende på vad som har hänt. Det kan vara skillnad på om den sörjande visste att personen skulle dö och hann vänja sig vid tanken, till skillnad från om personen dog hastigt och oväntat.

Något annat som kan påverka sorgen är relationen mellan den sörjande och den som har avlidit, samt om den som avlidit var en vuxen person eller ett barn. Om den som har avlidit är en yngre person är det också vanligt att förutom att sörja personen i sig även sörja allt som den personen inte fick en chans att uppleva.

Sorg är, som vi tidigare har tagit upp, individuellt och alla sörjer på olika sätt. Det finns inget sätt som är rätt eller fel.

Sådant som kan påverka är:

  • Vem du är som person
  • Din ålder
  • Hur din uppväxt har varit
  • Vad du har varit med om tidigare i livet
  • Hur din omgivning visar sorg
  • Vilket stöd du har från din omgivning

När tiden stannar

När någon, som man brukar säga, ”gått ur tiden” kan det kännas just som att tiden stannar upp och står still, med andra ord en overklighetskänsla när världen runt omkring rullar på som om ingenting har hänt medan hela ens tillvaro har vänts upp och ner. Den som någon gång har upplevt sorg kan säkert instämma i att man ofta får ett nytt perspektiv på livet och vad som egentligen är viktigt.

Trots att sorg är något högst individuellt är det samtidigt något som förenar oss alla då det är sällsynt att gå genom livet utan att aldrig behöva uppleva sorg. Många har, eller får någon gång under livets gång, en koppling till döden på något sätt. Många upplever då en tröst i samvaron med någon eller några andra som har gått igenom samma sak medan andra föredrar att sörja på egen hand. Alla sörjer på olika sätt och det finns inga sätt som är rätt eller fel, men för många är en värdefull tröst att ha en omgivning som lyssnar och visar stöd och omtanke.

En utmaning är att själv försöka hitta de redskap som man behöver för att kunna ta sig igenom sorgen, för att med tiden kunna få en insikt om att livet faktiskt kan gå vidare trots att sorgen alltid på ett eller annat sätt alltid kommer att finnas där. Sedan, om det känns som någon tröst, kan man även se sorgen som något vackert då den kan betraktas som ett tecken på kärlek till personen som har avlidit. Stark saknad är ett tecken på starka kärleksfulla känslor, vilket i sig är något högst mänskligt och väldigt fint.

Källa:

Vårdguiden – 1177.se

depression.se

Att äta varierat kan påverka vår hjärnhälsa,

Bra mat för hjärnan

/i /av

Rätt kunskap om nödvändiga näringsämnen såsom exempelvis vitaminer och mineraler ökar chanserna att få i sig bra mat för hjärnan. Vi har tidigare redogjort vi för en japansk studie som har visat på en koppling mellan vissa näringsbrister och ångest/panikångest. Detta tyder på att vi, i alla fall i viss mån, kan påverka vårt psykiska mående genom att välja vår mat med omsorg.

Vår hjärna behöver näringsämnen för att fungera optimalt, och näringsbrister kan orsaka såväl trötthet och dåligt humör i form av exempelvis irritation som ett försvagat immunförsvar som kan leda till sjukdomar. Samtidigt kan vissa substanser hjälpa oss att öka vår koncentration och vårt minne samt minska risken för degenerativa sjukdomar så som Alzheimers sjukdom. Det är därför viktigt att vi gör vad vi kan för att hjälpa hjärnan på traven.

Betakaroten och A-vitamin

Betakaroten är ett vitamin som är ytterst viktigt för hjärnan. Betakaroten omvandlas till vitamin A och kallas även ”provitamin A”. Vad är då betakaroten bra för? Det bidrar till bättre minne och hjälper till att bibehålla hjärncellerna över tid. En brist på betakaroten kan leda till synproblem och minskad växt hos barn. Betakaroten finns i livsmedel som bland annat morötter och pumpa samt frukter som melon, papaya och mango.

Vitamin B1 (kallas även tiamin)

Alla b-vitaminer är viktiga för att kroppen ska kunna fungera ordentligt. Förra veckan redogjorde vi särskilt för vitamin B6, vilket är väldigt viktigt för hälsan. Denna vecka vill vi även belysa vikten av andra b-vitaminer. Vitamin B1 är särskilt viktigt då det motverkar minnesförlust, det saktar ner hjärnans åldrande och är bra för att lindra besvär hos personer som lider av depression då det verkar stämningshöjande.

Vitamin B1 finns i stora mängder i vår hjärna samt våra nerver. Det hjälper till att absorbera glukos och är därför perfekt för att hålla energinivåerna uppe. Det hjälper dessutom till med kardiovaskulära funktioner och har en positiv påverkan på ögonhälsan. Detta är definitivt ett av de bästa vitaminerna.

Vad ska man då äta för att få i sig mycket vitamin B1 (tiamin)? Detta vitamin finns i kött (speciellt biff), kyckling, fläsk och fisk men även i nötter, fullkorn, frukter och grönsaker.

Vitamin B6 (kallas även pyridoxin)

Detta vitamin redogjorde vi för i förra veckans blogginlägg då detta har visat sig ha en koppling till vår mentala hälsa, men vi vill här bidra med några kompletteringar. Detta vitamin är utan tvekan ett av de bästa och mest kompletta vitaminerna som vi kan använda för att få en friskare hjärna. Det ger bland annat stöd åt skapandet av neurotransmittorer som dopamin, adrenalin, noradrenalin, GABA och acetylkolin. Dessa neurotransmittorer sänder ut signaler som nervcellerna producerar.

  • Dopamin – hör samman med hjärnans belöningscentrum och har stor påverkan på humöret.
  • Adrenalin och noradrenalin – har betydelser när det kommer till ångest.
  • GABA – reglerar smärta och hjälper till att reducera stress och ångest.
  • Acetylkolin – har betydelse i minnesprocessen.

Vidare hjälper vitamin B6 kroppen att ta upp vitamin B12 som är ett extremt viktigt vitamin för den kognitiva utvecklingen. Brist på vitamin B6 leder till problem som exempelvis depression. Det har även en påverkan på emotionella obalanser och sömnsvårigheter.

Var hittar man då vitamin B6? Jo, det finns bland annat i livsmedel så som vetegroddar, ris, potatis, kyckling, biff, lamm, ägg, mjölk, fläsk, linser och nötter.

Vitamin B9 (kallas även folsyra)

Detta är ett annat viktigt vitamin som samverkar med vitamin B6 och vitamin B12 för att hjälpa till att skapa röda blodceller. Detta assisterar syresättningen av blodet och är därför väldigt bra för hjärnan.

Detta vitamin hjälper hjärnan att hålla sig skärpt. I likhet med vitamin B6 hjälper detta vitamin till med att skapa olika neurotransmittorer, och en brist på vitamin B9 kan därför leda till stroke.

Vi hittar vitamin B9 i baljväxter, fullkornsvete, spenat och sparris, ris samt havre. Det finns även i frukter som banan, apelsin, melon och avokado. Nästan alla nötter innehåller vitamin B9, speciellt jordnötter.

Vitamin B12 (kallas även kobalamin)

Vitamin B12 kompletterar den komplexa b-vitamingruppen, som alla är nödvändiga för att hjärnan ska kunna fungera ordentligt. Detta vitamin kan rent av betraktas som det viktigaste vitaminet av dem alla. vitamin B12 bidrar till skapandet av celler och fettsyror. Detta vitamin är även nödvändigt för skapandet av olika substanser och är kopplat till korttidsminnet. En brist på vitamin B12 orsakar minnesförlust och negativa humörförändringar. Många forskare associerar brist på vitamin B12 med sjukdomar som Alzheimers sjukdom.

Var hittar man då detta så viktiga vitamin? Jo, i livsmedel så som biff, kyckling, kalkon, lax, musslor, fullkornsvete, ägg och mjölkprodukter som exempelvis ost och yoghurt.

Vitamin C

Vitamin C är en kraftig antioxidant som skyddar hjärnan från oxidativ stress och de nedbrytande processer som kommer med åldern. Vitamin C spelar en viktig roll för att motverka sjukdomar som Parkinson och Alzheimer, men även andra former av demens. Vidare hjälper vitamin C kroppen att absorbera järn. Detta är viktigt för minnet och för att man ska kunna fokusera sig. många personer blandar järnrik kost med c-vitamin för att kroppen lättare ska kunna ta upp järnet.

Många betraktar c-vitamin som ett naturligt antidepressivt medel. Vitaminet har en förmåga att öka våra serotoninnivåer, en neurotransmittor som är viktig för humöret och välbefinnandet.

Vad ska man då äta för att få i sig tillräckligt med c-vitamin? Detta vitamin finns i alla citrusfrukter och gröna grönsaker.

Andra viktiga vitaminer för hjärnan

Ovan har vi redogjort för de kanske viktigaste vitaminerna för att uppnå och kunna bibehålla en frisk och skärpt hjärna. Det finns dock andra viktiga vitaminer som även de är värda att nämnas när det kommer till en god hjärnhälsa. Dessa redogör vi för nedan:

Vitamin D – Många studier visar att vitamin D hjälper mot sjukdomar som multipel skleros och vissa depressiva åkommor. Vi hittar d-vitamin i fisk som sardiner, lax och tonfisk samt i svamp.

Vitamin E och omega-3 fettsyror – Vitamin E och omega-3 fettsyror är extremt bra för hjärnan då vitamin E är en fantastisk antioxidant medan omega-3 fettsyror hjälper till att öka hjärnans plasticitet. Båda skyddar oss mot nedbrytande processer och ger oss skarpare sinne.

Vitamin K – Vitamin K bidrar till bättre inlärning och minne. Personer som lider av Alzheimer tenderar att ha brist på vitamin K. Vi hittar k-vitamin i livsmedel så som broccoli, brysselkål, persilja, gröna lövgrönsaker, sparris, selleri och jäst mat.

En palett av regnbågens färger

Vi vill vara försiktiga med att förespråka en viss ”diet”, men en del har kanske hört talas om att det ska vara nyttigt att äta i alla möjliga olika färger. Det verkar ligga någonting i detta. För att få i sig av alla viktiga vitaminer och ämnen som hjärnan behöver bör vi inta en så varierad och hälsosam kost som möjligt. Detta innebär allt från kött, fisk och fågel (för icke-vegetarianer) samtidigt som vi behöver baljväxter samt frukt och grönt i alla dess former och färger. Vi vill dock slå ett litet extra slag för gröna grönsaker som verkar vara särskilt viktiga när det kommer till nödvändiga vitaminer och mineraler, och vi vill även lyfta olika b-vitaminer som även dessa verkar vara särskilt viktiga för vår hjärnhälsa.

Vi skulle vilja avsluta med ett ayurvediskt ordspråk (ayurveda är en uråldrig indisk läkekonst) som vi tycker sammanfattar ämnet mycket väl:

”När vi har en dålig kost kommer medicinerna inte att fungera; när kosten är bra kommer medicinerna inte att vara nödvändiga.”

En stor del av vår hälsa och våra sjukdomar har att göra med vilken näring eller utebliven näring vår kropp och hjärna får, låt oss därför äta på ett intelligent sätt!

Källor:

utforskasinnet.se

wikipedia.org

Näringsbrist kan ligga bakom psykisk ohälsa

Näringsbrist bakom psykisk ohälsa?

/i /av

Som de flesta vet lider många idag av psykisk ohälsa som kan orsakas av bland annat ångestproblematik. Det saknas än idag kunskap om orsakerna bakom ångestproblematik, men en japansk studie har nu hittat ett samband med vissa näringsbrister som kan ge oss några ledtrådar.

Ångest tar sig uttryck i form av nervositet och rastlöshet, ökad hjärtfrekvens, hyperventilation, svettning och svårigheter att koncentrera sig. Den upplevda oron påverkar hela livstillvaron.

Många möjliga orsaker

Det finns många teorier om vad som orsakar ångestproblematik. Det spekuleras bland annat om bakomliggande orsaker i form av genetik, hjärnkemi, miljöfaktorer eller andra medicinska faktorer (exempelvis sjukdom). Ingenting har dock bevisats definitivt, och många forskar vidare för att finna olika ledtrådar som kan ge oss svar.

Näringsbrist som en möjlig orsak

En mindre japansk studie har visat ett samband mellan näringsbrister och mental ohälsa. Studien visar att låga nivåer av vitamin B6 och järn kan utlösa de kemiska förändringar i hjärnan som orsakar panikattacker, hyperventilation och andra former av ångest.

Den japanska studien

Forskningsteamet analyserade näringsnivåerna hos 21 deltagare som samtliga led av olika nivåer av ångest, panikattacker och hyperventilation. Medan vissa upplevde mindre attacker som var hanterbara så var andra tillräckligt allvarliga för att resultera i besök på psykiatrins akutmottagning. Man testade dessa deltagare för ett antal olika näringsbrister eller avvikelser i hopp om att identifiera ett mönster. Samtidigt genomfördes en liknande uppsättning tester på en kontrollgrupp på 20 personer. Därefter jämfördes de båda grupperna.

Resultatet

Testerna visade att de som upplevde ångest visade sig ha lägre nivåer av B6 och järn än de i den friska gruppen. Vad betyder då detta? En av de mer accepterade teorierna om utvecklingen av ångest är att den orsakas av en kemisk obalans i hjärnan, där serotonin ses som en nyckelaktör. Det beror på att serotonin är ett av våra ”lyckohormon” som påverkar hjärnans belöningssystem.

Näringsbrist påverkar dessa serotoninnivåer. Serotonin syntetiseras från aminosyran tryptofan, och både järn och vitamin B6 spelar en viktig roll i denna process. Detta är anledningen till att en brist på dessa näringsämnen i slutändan kan leda till en minskning av serotoninnivåerna. Många av dagens antidepressiva läkemedel arbetar med samma teori genom att öka serotoninnivåerna för att reglera mental hälsa. Även om mer forskning kring detta välkomnas, så är detta en värdefull ledtråd för oss när det kommer till att förstå sambandet mellan näringsrik kost och mental hälsa (samt näringsfattig kost och mental ohälsa).

Det viktiga vitaminet B6 – även kallat Pyridoxin

Vitaminet B6 är nödvändigt för att bibehålla ett bra immunförsvar.

Orsaker till näringsbrist kan vara bland annat följande:

  • Celiaki (glutenintolerans) eller andra tarmsjukdomar
  • Kroniska sjukdomar
  • Långvariga febertillstånd
  • Hög alkoholkonsumtion
  • Diabetes
  • Stress
  • Exponering för strålning
  • Brännskador
  • Mag-tarmoperationer
  • Bantning
  • Tobak
  • Luftföroreningar
  • Hjärtsvikt
  • Användning av vissa läkemedel

Tecken på B6-brist visar sig vanligtvis tydligast på hud, slemhinnor och nervsystem men kan även påverka andra kroppsfunktioner.

Vanliga bristreaktioner är:

  • Aptitlöshet
  • Avmagring
  • Svaghet
  • Nervositet
  • Depression
  • Sömnlöshet
  • Allmän olust
  • Hudfjällningar
  • Sprickor och svullnader på läpparna
  • Inflammationer i munhålan och tungan, svullnad av tungan
  • Kramper

Tillskott av B6 kan hjälpa vid:

  • Allergi och astma
  • Karpaltunnelsyndrom
  • Bortdomning i händer och fötter
  • Svullna ömma leder, minskad rörlighet i fingrarna
  • Hudallergireaktioner, nässelutslag
  • Depression, schizofreni och demens
  • Stress
  • Anemi
  • Sömnbesvär
  • Huvudvärk och migrän
  • Diabetes

Vad ska man då äta för att få i sig tillräckligt med vitaminet B6? Jo, ät en kost rik på nedan nämnda råvaror för att motverka näringsbrist när det kommer till ämnet.

Detta innehåller vitaminet B6:

  • Vetegroddar
  • Vetekli
  • Grislever
  • Rå lax
  • Banan
  • Kalkon
  • Kyckling
  • Avokado

Är vi på väg att lösa gåtan?

Vi vet att sömn och fysisk aktivitet är några väldigt viktiga faktorer för att uppnå och/eller bibehålla en god fysisk och psykisk hälsa. Utöver detta verkar forskare nu även ha kommit en bit i sin strävan att knäcka gåtan då mycket tyder på att även kosten, och närmare bestämt vissa näringsämnen såsom vitaminer och mineraler, verkar spela en nyckelroll. Hjärnan är komplex och väldigt känslig, om en brist uppstår kan det därför bli så allvarligt att det påverkar hela vår upplevda sinnestillvaro negativt.

Så, även om detta låter klyschigt så vill vi påminna om hur viktigt det är med en varierad och näringsrik kost! Det kan ha större betydelse än vi tidigare trott!

Källor:

Kurera.se

Awarenessact

Näringsguiden

World Mental Health Day uppmärksammas den 10e oktober.

World Mental Health Day

/i /av

Igår, den 10 oktober, var det världsdagen för psykisk hälsa – World Mental Health Day. Världsdagen för psykisk hälsa infaller den 10 oktober varje år. Den instiftades av World Federation for Mental Health 1992 och syftar till att skapa större medvetenhet och förståelse för psykisk hälsa och ohälsa. 

I år är temat för dagen suicidprevention och hur vi tillsammans kan enas i arbetet för att förebygga och förhindra självmord.

Ett globalt perspektiv

Ur ett globalt perspektiv är suicid ett allvarligt folkhälsoproblem och nära 800 000 människor dör på grund av självmord varje år världen över. Under de senaste två decennierna har suicid minskat med cirka 20 procent i Sverige men den positiva trenden gäller inte ungdomar och unga vuxna. Nästan två tredjedelar av de som avlider i suicid är män och högst suicidtal (antal suicid per 100 000 invånare) finns bland män som är 85 år och äldre. För att vända utvecklingen i alla grupper krävs ett långsiktigt förebyggande arbete på lokal, regional och nationell nivå.

Jenny Telander, utredare på Folkhälsomyndigheten, förklarar vidare:

“Varje suicid måste ses som en stor mänsklig och samhällelig tragedi. Suicid går att förebygga och för att vi ska kunna göra det behövs insatser inom alla samhällets sektorer. Tillsammans kan vi göra skillnad.”

Sedan maj 2015 har Folkhälsomyndigheten i uppdrag att samordna arbetet med suicidprevention på nationell nivå. Det handlar om att stärka samverkan mellan aktörer som arbetar med frågor kring suicidprevention, utveckla uppföljningen och stärka kunskapsuppbyggnaden inom området.

World Mental Health Day i Sverige

I Sverige uppmärksammades dagen bland annat av NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) som anordnade en inspirationsdag i Stockholm med temat ”Psykisk hälsa har ingen ålder!”. Representanter från Riksföreningen Äldres Hälsa var där!

Dagen bjöd på bland annat En musikhistoria utan slut – en musikalisk och personlig resa av Janne Schaffer, som har erfarenhet utifrån ett anhörigperspektiv till en bror med psykisk ohälsa och som god vän till Ted Gärdestad som likaså han led av psykisk ohälsa. Janne Schaffer berättade hur han kämpade med att hålla sina nära ovanför vattenytan, men att kampen till slut blev för svår. Trots hans tunga erfarenheter har musiken alltid funnits där vid hans sida som en tröst och källa till inspiration och livsglädje.

Janne Schaffer är ett levande bevis på hur viktig musiken (men även andra konstformer) är för hälsan. Vidare är han ett bevis på att livet, trots svåra motgångar och svåra förluster, kan gå vidare. Ett stort tack till Janne som bjöd på sig själv och berättade om sin gripande livsberättelse varvat med vackra låtar utifrån olika perioder av hans liv! Det var förmodligen inte någon i publiken som inte fick sina ögon tårfyllda och kände en enorm sorg i hjärtat, men som sedan avslutningsvis upplevde att de starka känslorna vände till en enorm värme och glädje. Tack!

Vidare bjöd dagen på några personliga berättelser från några av Riksförbundet Hjärnkolls seniorambassadörer. Vi fick ta del av Ingers och Hillevis personliga livsberättelser och deras kamp mot psykisk ohälsa. Även till Inger och Hillevi vill vi rikta ett stort tack för att de ville dela med sig av sina erfarenheter och insikter, psykisk ohälsa är ett så viktigt ämne att uppmärksamma! Tack!

Utöver personliga berättelser bjöd dagen dessutom på en forskningsrapport om äldres psykiska hälsa presenterad av Stefan Fors, verksam vid Karolinska Institutet och ansluten till ARC (Aging Research Center). Vidare en presentation av NSPH- projektet ”Åldras och må bra”, Hjärnkolls seniorsatsning och fokus på åldrandets möjligheter samt reflektioner kring begreppet ”årsrikedom” av Barbro Westerholm (riksdagsledamot för Liberalerna).

En givande dag

Det var en minst sagt intressant, inspirerande och givande dag med mycket värme och kloka reflektioner. Så, tack NSPH för denna fantastiskt givande dag!

Kunskap om vikten av psykisk hälsa, och likaså problematiken kring psykisk ohälsa som i värsta fall kan resultera i självmord, är otroligt viktigt i kampen för att rädda liv. Likaså samverkan och samarbete mellan olika aktörer. Tillsammans kompletterar vi varandra och kan bli en stark kraft för att rädda liv!

Med detta blogginlägg vill vi uppmana alla att ta hand om varandra – och framför allt dig själv!

Källor:

Folkhälsomyndigheten

NSPH:s inspirationsdag ”Psykisk hälsa har ingen ålder!” på World Mental Health Day

2019-10-10.

Den 10 september uppmärksammades internationella suicidpreventiva dagen.

Seminarium om suicidprevention

/i /av

Den 10 september uppmärksammades internationella suicidpreventiva dagen, ett globalt initiativ för att förebygga suicid. I Sverige uppmärksammades detta med hjälp av Folkhälsomyndigheten, Stockholms läns landsting, Mind, NASP, SPES och Suicide Zero som anordnade ett seminarium i Stockholm under temat ”Att vilja leva länge” – med fokus på psykiskt välbefinnande och suicidprevention sent i livet. Riksföreningen Äldres Hälsa var där!

Internationella dagen för suicidorevention lanserades 2003 av World Health Organization (WHO), World Federation for Mental Health (WFMH) och International Association for Suicide Prevention (IASP) för att sätta arbetet med att förhindra självmord på agendan.

Fakta om suicid

Globalt sett dör över 800 000 personer i världen i suicid varje år, vilket innebär 2 200 självmord varje dag. Detta är fler än dödsfall i exempelvis malaria, bröstcancer eller influensa. Globalt sett utgör självmord 57 % av allt dödligt våld. Detta är mer än dödligt våld i krig och mord (även dråp) tillsammans.

I Sverige utgör självmord 94 % av allt dödligt våld, och i Sverige är självmord 6 gånger vanligare än dödsfall i trafiken.

Fokus på äldre

Socialstyrelsen gav ut rapporten Psykisk ohälsa hos personer 65 år och äldre under hösten 2018 som visar att äldre personer som lider av psykisk ohälsa och suicidtankar har svårare att få specialistvård och att äldre inte alls i samma utsträckning som yngre personer får andra typer av insatser än läkemedel (insatser som kan vara livräddande).

Margda Waern, professor och överläkare vid AgeCap Center (sektionen för psykiatri och neurokemi) vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset, var en av föreläsarna som höll föredrag om suicid bland äldre. Hon har studerat suicidalt beteende över livscykeln och hur man kan jobba med suicidprevention med ett särskilt fokus på äldre och. Margda Wearn poängterar vikten av att forskning behövs då äldre utgör en växande åldersgrupp med hög risk för suicid, särskilt bland äldre män. Äldre personer berättar i regel inte om sina suicidala tankar i samma utsträckning som yngre personer. De gör färre suicidförsök men när de gör suicidförsök är risken att det sedan blir ett fullbordat självmord 67 gånger högre än när en ung person gör suicidförsök.

Magda Waern berättar om sitt forskningsresultat och understryker att det inte finns någon särskild depressionsbild för äldre som tar livet av sig utan det kan se väldigt olika ut. Hon nämner bland annat faktorer som klinisk/mild depression till suicidalt beteende, könsskillnader, interpersonella konflikter samt kroppslig sjukdom och funktionsstörning som kunde påverka utfallet till suicidförsök. Man såg även en koppling till ökad risk för suicid vid användande av läkemedel som lugnande mediciner och likaså sömnmedel. Vid registerforskning, där man undersökt flera olika nationella register, har det visat sig att 25 % (en fjärdedel) av alla personer över 75 år har fått recept på antidepressiva medel. 43 % av alla som dog i suicid hade recept på antidepressiva medel och 66 % av alla som gjorde suicidförsök.

I en annan liknande studie i Västra Götaland där personerna som hade överlevt suicidförsök fann man snarlika bilder av att både klinisk depression och mild depression utgjorde risk för suicidalt beteende. Man kunde även se sambandet mellan ensamhetsproblematik och alkoholproblematik som en betydande riskfaktor för suicidförsök. Vidare sågs en ökad risk hos män födda i andra nordiska länder och hos kvinnor födda utanför Norden.

När det kommer till kopplingen mellan somatisk sjukdom och risken för suicid ser bilden lite olika ut beroende på kön. Bland äldre kvinnor med allvarlig somatisk sjukdom verkar det inte föreligga ökad risk för suicid, däremot är det raka motsatsen bland äldre män där risken för suicid tenderar att öka markant vid allvarlig somatisk sjukdom.

Vid ofrivillig ensamhet har risken för suicidförsök visat sig öka 7-faldigt och vid alkoholproblematik har risken visat sig öka med 9,5 gånger hos män och 12,2 gånger hos kvinnor.

Resultat av studien

  • Drygt 1 av 10 som gjort suicidförsök rapporterade livströtthet, dödsönskan eller suicidtankar/planer.
  • Depression var kopplad till ökad risk för dessa tankar men de flesta med dessa tankar uppfyllde inte kriterierna för depression.
  • Fysisk aktivitet var inte en riskfaktor.
  • Brist på sociala kontakter var en riskfaktor.
  • Sömnstörning visade sig vara en riskfaktor.

Efterlevande som riskgrupp (gäller alla åldrar)

Vid ett självmord drabbas 6-14 närstående och upp till 135 i den yttre kretsen. Efterlevande löper ökad risk för psykisk ohälsa och egna suicidala handlingar. Personer som har förlorat en partner löper 6-8 gånger högre risk för självmord. Det finns inte tillräckliga vetenskapliga belägg, men stigma tros bidra till suicidriskökningen. Många upplever att de stängs ute från sitt normala sociala sammanhang, och att man inte har rätt att sörja. Många efterlevande upplever psykosociala svårigheter kopplade till sorgen i form av exempelvis nedstämdhet och meningslöshet.

Enligt en studie som SPES (Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd) har gjort har många efterlevande upplevt att andra personer har agerat undvikande eller oförstående till deras sorg. Social distans upplevdes framför allt bland vårdpersonal, vänner och kollegor men mindre bland familj, sociala medier och stödgrupper. Vidare visade studiens resultat att informella stödkällor, såsom familj och litteratur samt andra efterlevande, upplevdes som mer hjälpsamma och större stöd än formella stödkällor såsom psykiatrin och arbetsplatsens personalvård. Något som för många upplevdes som viktigt var att få en förståelse för varför personen hade tagit sitt liv, och för en tredjedel upplevdes en religiös tro som ett stöd.

Psykisk ohälsa hos äldre

Det finns många faktorer som kan leda till depression, några exempel på faktorer är:

  • Undernäring/nutritionsproblematik
  • Social belastning
  • Läkemedelsbehandling
  • Psykisk belastning
  • Somatisk sjukdom
  • Biokemisk störning

En svensk kommuns satsning för suicidprevention bland äldre

Sedan 2013 har man i Gävle kommun arbetat strategiskt inon området psykisk ohälsa och suicid. Alla som arbetar i direkt kontakt med äldre personer, och även de som sitter i kundtjänst, har gått utbildning i form av första hjälpen till psykisk hälsa. Utbildningen finns i tre delar för de som arbetar med unga, vuxna eller äldre.

Målsättningen med utbildningen var att öka kunskapen inom området psykisk ohälsa och suicid. Utvärdering av utbildningen har visat att personalen har fått större kunskaper inom området psykisk ohälsa och suicid. Detta har i sin tur gjort att personalen efter utbildningen har känt sig mer trygg och vågat agera, dessutom ser man idag tecken på psykisk ohälsa i högre grad än vad man gjorde tidigare tack vare denna nya kunskap.

Suicidprevention – ett viktigt ämne att uppmärksamma

Riksföreningen Äldres Hälsa deltog i seminarium på den internationella dagen för suicidprevention på Hilton hotell i Stockholm. Det blev en givande eftermiddag med intressanta föreläsningar och duktiga föreläsare! Detta ämne är så viktigt att uppmärksamma, och därför har Riksföreningen Äldres Hälsa också detta ämne som en egen punkt i vårt intressepolitiska program.

Vi vill dock betona att Riksföreningen Äldres Hälsa inte är emot mediciner. Dessa är många gånger nödvändiga och räddar i många fall människors liv, men vi anser samtidigt att vi behöver vidga våra vyer och även värdera andra behandlingsformer lika högt – om inte högre. Läkemedel hjälper inte alla och dessa räcker inte alltid som enda behandlingsform utan behövs ibland i kombination med exempelvis samtalsstöd. Vidare skiftar olika riskfaktorer utifrån olika aspekter som exempelvis ålder och kön. Detta innebär att vi alltid behöver ha fokus på individen och dennes behov då gruppen äldre inte på något sätt är homogen utan består av unika individer. Några generella riskfaktorer för suicid/suicidförsök verkar dock vara depression (även mild depression), ofrivillig ensamhet, alkoholproblematik och sömnproblematik. När vi kan finna lösningar på dessa problem och besvär kan vi förmodligen alltså bättre förebygga självmord och självmordsförsök hos äldre.

Med kunskap, bra bemötande och rätt stöd är det möjligt att jobba med suicidprevention och på så vis fånga upp självmordsnära personer innan det är för sent!

Källor/föreläsare 2019-09-10:

Folkhälsomyndigheten

NASP

”Psykisk ohälsa hos personer 65 år och äldre”, Socialstyrelsens rapport publicerad i oktober 2018

Margda Waern, professor och överläkare i allmän psykiatri med fokus på suicidologi

SPES

Gösta Bucht, professor emeritus i geriatrik och sakkunnig hos SPF Seniorerna för vård- och omsorgsfrågor

Välfärd Gävle/Gävle kommun

Olika former av anhörigstöd

/i /av

Vi har tidigare belyst ämnet anhörigstöd och vi tänkte även denna vecka fortsätta på samma spår, med fokus på olika former av stöd till anhöriga. Vi vill även belysa ämnet utifrån ett jämställdhetsperspektiv då cirka 70 procent av de informella vårdgivarna är kvinnor, och att kvinnor överlag har visat sig påverkas mer negativt än män när det kommer till att ge anhörigomsorg.

Som vi tog upp i förra veckans blogginlägg så är omsorgsgivande, enligt Socialstyrelsen, mest förekommande i åldersgruppen 45-64 år, och vanligast är att de ger stöd åt en förälder. Personer äldre än 65 år ger i mycket hög utsträckning omsorg till sin make, maka eller partner. Det har visat sig att behovet att vårda, hjälpa eller stödja en make, maka eller partner ökar med åldern. Trots detta är det dock viktigt att insatserna sker på frivillig basis och med stöd från samhället vid behov och önskan om detta.

Vad hjälper anhöriga till med?

Det är vanligt att vuxna barn ger hjälp och stöd till sina föräldrar eller svärföräldrar. De vuxna barnen hjälper exempelvis till med att laga mat, städa och tvätta. Hälften av barnen hjälper till någon gång i veckan eller mer sällan. Mycket få ger mer intensiv och omfattande hjälp och stöd. Barn som bor på närmare avstånd än 15 km ger mer hjälp och stöd än hemtjänsten. Det är också vanligare att döttrar hjälper till jämfört med söner. En av fem som ger hjälp och stöd till en anhörig har också ett yrke som ska skötas.

Hälsomässiga och ekonomiska konsekvenser

Anhörigvårdare som ger mycket omfattande hjälp och stöd riskerar sin egen hälsa. Studier visar att de som ger mycket omfattande hjälp och stöd också har en lägre livskvalitet än andra grupper av anhörigvårdare.

Det finns rapporter som visar att medelålders kvinnor som ger omfattande hjälp till anhöriga oftare är borta från sitt arbete än kvinnor som ger mindre hjälp eller ingen hjälp alls. Vidare är detta även kopplat till ett ekonomiskt perspektiv med tanke på risken för förlorad inkomst snarare än ekonomisk ersättning för att vårda en anhörig. Färre personer får ekonomisk ersättning sedan 1970, och när det ekonomiska stödet minskar så ökar utsattheten för denna grupp. Kommunerna i sin tur ger oftast stöd till sammanboende äldre, makar och partners med gemensamt hushåll medan stöd till yrkesarbetande anhöriga som bor i närheten eller längre bort i princip är obefintligt.

Olika former av anhörigstöd

Det finns idag olika former av anhörigstöd (vilka vi redogör för nedan), dock vill vi betona att stödet ser lite olika ut i olika kommuner då regelverken kan skilja sig mellan olika kommuner. För att se vad som gäller i just din kommun kan du gå in på www.seniorval.se och klicka på din kommun för att läsa mer (du länkas då direkt till din kommuns hemsida där du kan läsa mer).

Avlösning

Lever du tillsammans med någon som behöver mycket stöd och hjälp och tycker att det känns svårt att lämna personen ensam? Det är många anhörigvårdare som upplever det och därför finns det möjlighet att få avlösning. Det innebär att någon annan kommer hem och är tillsammans med personen under några timmar så att du som anhörig till exempel kan gå och handla eller besöka vänner. Tjänsten kan vara regelbunden eller utnyttjas vid enstaka tillfällen.

För att få avlösning kontaktar du din kommun, ofta är det kostnadsfritt. Vem som kommer till er för avlösning beror på hur det fungerar i din kommun. Antingen finns det flera olika verksamheter som är godkända av kommunen som du kan välja mellan eller så är det kommunens egen personal.

Dagverksamhet

Att delta i en dagverksamhet är ett sätt för den anhörige eller närstående att få avlastning. En dagverksamhet är ett ställe dit den som behöver stöd och omsorg kan komma för att få gemenskap och stimulans. Dessa finns med olika inriktningar som till exempel socialt umgänge, demenssjukdom eller psykisk ohälsa. För att få en plats på en dagverksamhet behöver man ansöka hos hemkommunen. Ta kontakt med en biståndshandläggare där för att få veta mer.

Ekonomisk ersättning

Att ta hand om och finnas där för någon som behöver omsorg kan kräva både tid och energi. Om du hjälper en anhörig kan du i vissa fall få ekonomiskt stöd från kommunen eller Försäkringskassan. En anhörig kan vara en familjemedlem, en nära släkting, grannar, vänner eller andra närstående.

Hemvårdsbidrag/anhörigbidrag

I vissa kommuner finns möjligheten att ansöka om ekonomiskt bidrag. Detta kallas hemvårdsbidrag, anhörigbidrag eller omvårdnadsbidrag. Syftet med bidraget är att stimulera och ge uppskattning till anhörigvårdaren som gör saker som annars skulle utföras av hemtjänsten. Bidraget finns som sagt inte i alla kommuner och reglerna för vem som kan få bidraget är också olika liksom storleken på det. Oftast söks bidraget av och betalas ut till personen som tar emot hjälpen.

Närståendepenning

Om du som anhörig behöver avstå från att arbeta för att ta hand om någon som är sjuk kan du få närståendepenning. Närståendepenning ansöker du om hos Försäkringskassan.

Anhöriganställning

Detta innebär att du som vårdar en anhörig kan bli anställd under ett antal timmar och få betalt. Möjligheten erbjuds bara i vissa kommuner och formerna ser olika ut. Kontakta din kommun för att ta reda på hur reglerna ser ut där.

Kommunens anhörigstöd

Flera kommuner erbjuder olika typer av anhörigstöd. Det är oftast en egen enhet på kommunen dit anhöriga kan vända sig för att få råd och stöd, träffa andra anhöriga i samma situation, delta vid seminarier och föreläsningar. Anhörigstöd är ofta kostnadsfritt och ges av kommunens anhörigkonsulent, anhörigstödjare eller demenssamordnare. Syftet är att värna om anhörigas hälsa och livskvalitet.

Anhörigstöd på nätet

En bra plats är ett nationellt anhörigstöd på nätet som flera kommuner anslutit sig till. Här kan man ha kontakt med andra anhöriga i hela landet som befinner sig i samma situation. Man kan även ta del av nyheter, forskning, utbildningar och föreläsningar. För anhöriga är En bra plats en kostnadsfri tjänst.

Anhörigstödet behöver utvecklas

Människor befinner sig i olika situationer och familjekonstellationer, vilket innebär att stödet behöver utformas individuellt. Anhöriga som bor långt bort behöver exempelvis en annan form av stöttning än anhöriga som bor i närheten. Det finns alltså flera parametrar att ta hänsyn till.

Hemtjänsten är en viktig hjälp för yrkesarbetande anhörigvårdare. Det behövs dock även nya former av stöd som passar de yrkesarbetande anhörigvårdarna. Det kan vara trygghetstjänster och stödtjänster som handlar om att få information och råd. Det kan också vara olika former av stödjande arbetsförhållanden och arbetstider på arbetsplatsen.

Fokus framöver

Anhöriga behöver fortsättningsvis uppmärksammas och stödjas för att orka fortsätta vara ett betydelsefullt stöd. Lite särskilt behöver samarbetet med invandrarföreningar belysas och stärkas då detta idag är begränsat trots att det finns äldre med utländsk bakgrund i cirka hälften av de svenska kommunerna.

Olika behov kräver olika insatser

Som vi har tagit upp i veckans blogginlägg ser behovet hos många anhöriga/anhörigvårdare olika ut och insatserna behöver därför anpassas utifrån de olika behov som finns. Många kommuner erbjuder idag olika former av stöd, men stödet behöver trots detta utvecklas än mer. Regeringen har nu tillsatt en utredning angående en utveckling av anhörigstödet i form av en fast omsorgskontakt inom hemtjänsten, denna utredning kommer att redovisas under hösten 2020.

Det som är viktigt att tänka på är att anhöriga, precis som äldre som grupp, inte är en homogen grupp. Det är olika individer med olika behov, olika livssituationer och arbetsförhållanden (när det kommer till de anhöriga som är i arbetsför ålder). Stödet behöver därför utformas på olika sätt och inom olika sammanhang, genom såväl kommunen som har det yttersta ansvaret för den hjälpbehövande som arbetsplatser där anhöriga finns i form av stödjande attityder och arbetsförhållanden.

Något som är viktigt att komma ihåg, och ta hänsyn till i utformningen av eventuella nya insatser, är att inta ett jämställdhetsperspektiv då kvinnor än idag är de som i störst utsträckning står för anhörigomsorgen. Vidare vill vi betona vikten av anhörigstöd till utlandsfödda svenskar och vikten av samarbete med invandrarföreningar som idag är begränsat.

Avslutningsvis vill vi än en gång poängtera hur viktigt det är att anhörigomsorg alltid bör ske på frivillig basis, och att anhöriga måste få tillåtas att (om så önskas) ”bara” vara anhöriga utan krav på omsorgsgivande då anhöriga i sig ofta utgör en viktig funktion för den hjälpbehövande. Vidare är det viktigt att både den hjälpbehövande och dess anhöriga kan känna en tilltro till samhället och kommunens insatser och stöd, för hur stark man som anhörig än känner sig i stunden så kan det komma en tid när orken tryter och den egna hälsan hamnar i riskzonen för psykisk eller fysisk ohälsa.

Med rätt insatser i rätt tid för hjälpbehövande kan vi alltså minimera risken för ohälsa även hos anhöriga, vilket är gynnsamt även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Källor:

Seniorval.se

Socialstyrelsen

Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) – för ett anhörigvänligt samhälle

Vi är många som anser att det finns förbättringspotential för det befintliga anhörigstödet idag.

Anhörigstöd

/i /av

Många, såväl forskare som personal inom vård och omsorg samt anhöriga själva, anser att det finns förbättringspotential för det befintliga anhörigstödet idag. Stödet behöver utvecklas och anpassas utifrån individuella behov. I veckan kom besked om att regeringen nu ska ta fram en nationell strategi för anhöriga, som många vet gör en enorm insats för många äldre som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning behöver olika former av stöd och omsorg.

Enligt socialminister Lena Hallengren är anhörigas insatser väldigt viktiga för välfärden. Hon menar därför att detta behöver uppmärksammas och att en nationell strategi för anhöriga behövs.

Vilka är då anhöriga (även kallade anhörigvårdare)?

Enligt Socialstyrelsen är idag omsorgsgivande mest förekommande i åldersgruppen 45-64 år, och vanligast är att de ger stöd åt en förälder. Personer äldre än 65 år ger i mycket hög utsträckning omsorg till sin make, maka eller partner. Behovet att vårda, hjälpa eller stödja en make, maka eller partner ökar med åldern.

Cirka 70 procent av de informella vårdgivarna är kvinnor, och ofta påverkas kvinnor mer negativt än män av att ge anhörigomsorg. Regeringen menar nu att det är viktigt att synliggöra den här gruppen och de insatser som anhöriga bistår med. Vidare är det viktigt att samspelet mellan anhöriga, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården fungerar.

Anhörigas omsorg bidrar till äldres välbefinnande och livskvalitet, men ska bygga på frivillighet. Det är viktigt att anhöriga kan känna sig trygga med att även den omsorg som samhället erbjuder är av god kvalitet.

Trots ovan nämnda siffror från Socialstyrelsen är det oklart hur många anhörigvårdare som finns i varje kommun, och lika oklart om stödet som finns når fram till anhörigvårdarna samt hur stödet i så fall fungerar.

Bakgrund

Sedan 1950-talet har staten tagit det största ansvaret för vården och omsorgen om de äldre. Men under 1990-talet började de äldre bli fler och staten fick allt mindre pengar. De äldres familjer tar nu ett allt större ansvar för vården av de äldre. Under året 2000 utförde familjen 70 procent av alla omsorgstimmar för äldre i hemmet.

Politiken har alltmer gått i en riktning mot att äldre ska åldras och vårdas hemma. Platser på särskilda boenden har minskat med nära 18 000 platser under 2000-talet. Det är en minskning med 15 procent. Hemtjänsten arbetar i många fall med äldre personer som saknar släktingar och äldre som har stora vårdbehov.

Mitt i denna utveckling riskerar familjen/anhöriga att bli utnyttjade då samhället endast räknar med att ställa upp då nära och kära inte kan. Omsorgspersonal har ofta den sjuka personen i fokus medan anhörigas behov tenderar att inte uppmärksammas. Det är så klart inte alltid så lätt för omsorgspersonal att både ha den sjuka personens behov i fokus samtidigt som även anhörigas behov ska fångas upp.

Kommunerna har länge haft det största ansvaret för stöd till familjer som vårdar anhöriga. Det har varit oklart vilket ansvar Landstingets hälso- och sjukvård har. De gånger regeringen har gett stöd till familjevård har stödet gått till kommunerna. Det har därför inte funnits någon anledning för landstingen och kommunerna att samarbeta när det gäller de anhörigas behov.

COAT – Carers Outcome Agreement Tool

Sedan år 2004 finns COAT (Carers Outcome Agreement Tool) som är en modell för planering, uppföljning och utvärdering av stöd till anhörigvårdare som bygger på forsknings- och utvecklingsarbete som har genomförts i Sverige och i England. COAT består av fyra frågeformulär och baseras på områden som identifieras som viktiga av anhöriga som vårdar en närstående. Till varje område hör en stödplan för planering av åtgärder, uppföljning och utvärdering av den överenskomna hjälpen. En första version av instrumentet publicerades år 2005 och sedan dess har cirka en femtedel av Sveriges kommuner laddat ner instrumentet.

Positiv utveckling

Under de senaste åren har situationen blivit något bättre då 58 procent av kommunerna samarbetade med landstingets sjukvård under år 2006. Successivt börjar många förstå hur viktigt det är att få igång ett samarbete mellan kommun och landsting när det gäller anhörigfrågor. Familjerna måste också bli mötta med respekt och få stöd i hela vårdkedjan. Men det finns ändå mycket mer att göra när det gäller utbildning och att få flera medvetna om de här frågorna.

Det är även viktigt när det kommer till samarbete med frivilligorganisationer. Under år 2006 samarbetade mer än hälften av kommunerna med anhörigvårdare och patientföreningar, främst med pensionärsorganisationer, Röda Korset och religiösa samfund. Det har blivit allt vanligare att personal och medlemmar i frivilligorganisationer arbetar tillsammans.

Lagändring till stöd för anhörigvårdare

Den 1 juli 2009 infördes en bestämmelse i Socialtjänstlagen, kapitel 5 §10, som lyder:

”socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder”.

Detta innebär att anhöriga har rätt att få sina behov bedömda. Detta kräver en kartläggning av hur mycket anhöriga bistår med och hur det verkliga behovet ser ut, vilket i sin tur kan bidra till en bättre utformning av stödet.

En nationell strategi behövs

Regeringen menar att Sverige idag saknar en nationell strategi för anhöriga. En nationell strategi betyder inte att det ska se lika ut i alla kommuner, utan att de olika aktörerna ska jobba mot samma målsättning.

Som vi nämnde i förra veckans blogginlägg har regeringen nyligen tagit initiativ till att det ska införas en fast omsorgskontakt i hemtjänsten, och har med anledning av detta tillsatt en utredning. En fast omsorgskontakt innebär att det ska vara reglerat i lag att det ska finnas en namngiven kontaktperson som både omsorgstagaren och dennes anhöriga kan vända sig till.

Regeringens förslag till budget bygger på en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.

En ovärderlig resurs

De flesta verkar vara överens om att anhöriga, ibland kallade anhörigvårdare, gör en värdefull insats för såväl den som är sjuk som för samhället i stort. Riksföreningen Äldres Hälsa anser att anhörigas insatser ska betraktas som en värdefull resurs, däremot inte som en självklarhet. Anhöriga riskerar idag att utnyttjas i vårt samhällssystem och komma i skymundan då allt fokus ofta riktas mot den som är sjuk. På senare år har situationen blivit något bättre i takt med att kunskapen om anhörigas behov successivt har ökat, men anhörigas behov behöver fortsätta att belysas än mer. Vi välkomnar därför lagändringar och utredningar som syftar till att lyfta anhörigfrågor på den politiska agendan, i hopp om att insatser framöver ska kunna anpassas bättre utifrån behov som många anhöriga har.

För det är ju faktiskt så att även en stark hjälpare kan behöva hjälp ibland för att helt enkelt orka fortsätta hjälpa.

Vill du läsa mer om olika former av anhörigstöd? Det kan du göra här!

Källor:

Regeringskansliet

Socialstyrelsen

Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) – för ett anhörigvänligt samhälle

Den 3 september träffade representanter från Riksföreningen Äldres Hälsa sakkunnig expert Oskar Taxén på Socialdepartementet.

Möte med socialdepartementet

/i /av

Den 3 september träffade representanter från Riksföreningen Äldres Hälsa socialminister Lena Hallengrens sakkunnige expert Oskar Taxén på Socialdepartementet.

Riksföreningen Äldres Hälsa träffade socialminister Lena Hallengrens sakkunnige expert Oskar Taxén för att överlämna föreningens intressepolitiska program.

Ämnen som berördes

Vid mötet diskuterades bland annat upplevd ensamhet bland äldre som kan betraktas som ett folkhälsoproblem, behov av olika boendeformer för äldre och svårigheten att tillgodose äldres behov med befintliga insatser inom äldreomsorgen samt nya lagförslag.

Ny utredning på gång

Socialminister Lena Hallengren höll den 29 augusti en pressträff för att presentera en ny utredning som ska syfta till att utreda hur en fast omsorgskontakt (kontaktperson) kan införas i hemtjänsten, för att säkra kontinuitet och därmed även kvalitet. Till den fasta omsorgskontakten ska en äldre person kunna vända sig för att exempelvis få stöd och svar på frågor om sina insatser och sin omsorg. Utsedd särskild utredare är Barbro Westerholm (L). Barbro Westerholm är idag riksdagsledamot för Liberalerna, har tidigare varit ordförande för SPF samt varit generaldirektör för Socialstyrelsen. Utredningen ska vara klar den 1 oktober 2020.

Utredningens uppdrag

Utredaren (Barbro Westerholm) ska se över och lämna förslag på hur en fast omsorgskontakt kan införas i hemtjänsten, både för verksamheter i privat och offentlig regi.

Förslagen ska gälla:

  • En fast omsorgskontakts arbetsuppgifter
  • Vilken kunskap och kompetens en fast omsorgskontakt inom hemtjänsten bör ha
  • De författningsändringar som krävs för att reglera krav på fast omsorgskontakt

Ny särskild boendeform för äldre

Förra året, 2018, beslutades att införa en ny boendeform för äldre, så kallat biståndsbedömt trygghetsboende och den nya lagen trädde i kraft den 2 april 2019. Regeringen införde 2016 ett nytt investeringsstöd för att bygga bort den brist på äldreboenden som funnits i många kommuner, och detta investeringsstöd kommer även att kunna användas för att bygga den nya boendeformen.

Bakgrunden är att många, som vi tidigare har belyst, upplever en otrygghet och ensamhet i sina bostäder. Dessa personer är för friska för ett särskilt boende med heldygnsomsorg, då ett bifall för detta kräver att den äldre har ett omfattande omvårdnadsbehov. Tanken är då att biståndsbedömda trygghetsboenden ska kunna tillgodose behov hos de äldre som kan betraktas som friska men som ändå upplever otrygghet och ofrivillig ensamhet. Socialminister Lena Hallengren förklarar:

”Skillnaden mellan ett vanligt äldreboende och biståndsbedömt trygghetsboende är att i det senare, får den äldre möjlighet att komma till ett boende som exempelvis erbjuder gemensamma måltider, umgänge och kulturella aktiviteter.”

Kartläggning av särskilda boendeformer för äldre

Idag 13 september 2019 gick Regeringskansliet ut med att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga behoven av och tillgången till särskilda boendeformer för äldre. Det gäller både boende för heldygnsvård och biståndsbedömda trygghetsboenden. Bakgrunden till uppdraget är att flera kommuner uppger att de har brist men att det saknas en nationell helhetsbild.

Vi lever allt längre och detta innebär att äldre som grupp ökar, gruppen äldre över 80 år är den som ökar mest. Detta innebär i sin tur att behovet av särskilda boendeformer för äldre ökar. Regeringen menar att Sveriges äldre ska kunna känna trygghet i vardagen och att vi därför behöver få en samsyn med kommunerna om vilka behov som finns, enligt socialminister Lena Hallengren.

Enligt Socialstyrelsen ansvarar kommunerna för särskilda boendeformer för äldre, samtidigt uppger flera kommuner att de har brist på särskilda boenden och många äldre får vänta på att få en plats som motsvarar deras behov.

Syftet med uppdraget till Socialstyrelsen är att få en lägesbeskrivning och förslag på hur behoven av särskilda boendeformer för äldre kan följas framöver. I uppdraget ingår också att analysera vad som utmärker de kommuner som inte har brist på särskilda boenden. Uppdraget ska redovisas senast den 1 september 2020.

Åtgärder som välkomnas

Riksföreningen Äldres Hälsa välkomnar såväl nya boendeformer som kartläggning av befintliga boendeformer, då många kommuner idag menar att de har brist på särskilda boendeformer för äldre. Situationen ser något olika ut i olika kommuner, i vissa kommuner finns så kallade servicehus kvar medan man i andra kommuner sedan länge har avskaffat dessa. Biståndsbedömda trygghetsboenden ter sig påminna om boendeformen servicehus då den betraktas som en särskild boendeform samtidigt som den inte innebär heldygnsomsorg för den äldre, istället kan den äldre beviljas punktinsatser likt hemtjänstinsatser. En boendeform som alltså vänder sig till äldre som inte har ett alltför omfattande vård- och omvårdnadsbehov men som ändå upplever otrygghet och isolering i ordinärt boende.

Det är med intresse vi nu följer utvecklingen med biståndsbedömda trygghetsboenden samt kartläggning av olika boendeformer för äldre. Det är inte en dag för tidigt!

Källa:

www.regeringen.se

KONTAKT

info@aldreshalsa.com

070-201 62 68

Org.nr: 802514-5767

Bankgiro: 516-0262

Swish: 123 119 99 75

STÖD OSS

Bli medlem

Bli informatör

Ge en gåva

FÖLJ OSS
FACEBOOK
INSTAGRAM
PRENUMERERA PÅ VÅRT NYHETSBREV
MED STÖD AV