Den här veckan vill vi rikta fokus mot suicidprevention, detta med anledning av att den 10 september har utsetts till internationella suicidpreventiva dagen av Världshälsoorganisationen (WHO).

Hela världen berörs nu av Coronapandemin och signaler har kommit som larmar om risken för stigande siffror i självmordsstatistiken till följd av Coronapandemin och de utmaningar som pandemin medför.

Självmord i Sverige

Varje år tar cirka 1500 personer sina liv i Sverige, detta motsvarar 18 självmord per 100 000 invånare i åldrarna 15 år och äldre. Äldre män (över 85 år) är dock överrepresenterade i självmordsstatistiken där 33 personer per 100 000 invånare varje år tar sina liv. Det finns inom forskningen flera exempel som pekar på att självmord tillfälligt minskar under perioder när ett samhälle befinner sig i en kris som exempelvis vid krig eller naturkatastrofer. Dessa tillfälliga minskningar tenderar dock att kompenseras, och till och med överkompenseras, med en ökning i självmord efter att den omedelbara krisen har gått över. Sverige står just nu inför samma typ av risk i samband med Coronapandemin och dess efterverkningar.

Förlusten av en nära anhörig är i sig en riskfaktor för självmord hos den efterlevande, särskilt hos redan sårbara individer. Den ofrivilliga sociala ensamheten som för många har blivit verklighet för att minska smittspridningen innebär både ett lidande och en risk i sig, samtidigt som det minskar chanserna för att närstående personer ska kunna uppmärksamma och avbryta ett eventuellt pågående självmordsförsök.

Att finnas där för en medmänniska

När man inte träffas öga mot öga eller lika regelbundet kan förändringar i en annan persons sinnesstämning eller beteende vara svåra att upptäcka. Detta innebär att det kan vara svårare att lägga märke till om någon inte mår bra eller känner sig ensam. Om du misstänker att någon har det svårt, sök då kontakt genom exempelvis telefon, sms eller sociala medier. Hör av dig regelbundet och visa att du finns där som ett stöd genom att exempelvis fråga hur dagen har varit.

Somliga är rädda för att fråga om en person har tankar på självmord, man är helt enkelt rädd för att ”väcka den björn som sover”. Detta är dock en myt. Personer med självmordstankar upplever det oftast som en lättnad att få prata om dessa känslor med någon som visar att den är villig att lyssna och prata om ämnet. Det är inte säkert att personen själv skulle våga berätta om sina tankar och känslor. Det viktigaste är att visa att du lyssnar och är öppen för vad personen vill prata om och känner. Möjligheten att få prata med någon som lyssnar fördomsfritt kan inge hopp om framtiden och öka chanserna att personen kan tänka sig att söka hjälp igen.

När livet vände

SVT Nyheter tog nyligen upp Margareta Bergdahls situation. När Margareta, 82 år, blev änka efter ett 50 år långt äktenskap rasade hennes tillvaro och allting upplevdes som meningslöst. Det gick så långt att hon övervägde att ta sitt eget liv genom att hoppa från balkongen.

Margareta och maken Jens fick aldrig några egna barn, och Margareta har för SVT beskrivit ensamheten som stor trots hennes vänskapskrets och syskonbarn. Margareta har förklarat att hon saknar någon att prata med, och detta har blivit än mer märkbart under Coronapandemin som inneburit uteblivna besök från syskonbarn. Hon har vidare förklarat att hon saknar att ha någon som bryr sig, och att ha någon att bry sig om. Den svåra känslan av total ensamhet. Margareta har vidare beskrivit sin syn på människan, att vi människor är sociala varelser som behöver varandra och att det är därför vi inte mår bra av ensamhet.

Margareta var inställd på att hoppa från balkongen men ändrade sig. Hon kontaktade kommunen där hon bor och förklarade att hon inte mådde bra och behövde hjälp. Detta resulterade i promenadsällskap två gånger i veckan. Detta blev hennes räddning, även om ensamheten fortfarande tränger sig på. Margareta har beskrivit sin nuvarande situation enligt nedan:

”Två dagar i veckan går jag på promenad med dagvården och många gånger har man ett läkarbesök och lite sånt där. Helgerna är jobbigast, då vill jag inte störa. Då är man ensam och får inte prata med någon.”

I det stora hela mår dock Margareta mycket bättre idag, mycket tack vare hennes promenader två gånger i veckan med sällskap. Margareta har uttryckt en tacksamhet över hjälpen från kommunen och förklarat att hon återigen ser ljust på livet:

”Jag har till och med börjat tycka att det är roligt att laga mat, det tyckte jag inte ett tag. Då gjorde jag det bara för att jag skulle ha mat, men nu tycker jag att det är roligt.”

På frågan vad hon saknar mest nu under Coronapandemin svarar Margareta följande:

”Kramar! Detta är är ett så naturligt och viktigt inslag när vi människor träffas, någon som ger en kram och uttrycker ‘Åh, vad roligt att se dig!’.”

Att finnas för varandra i kristider

Det är grundläggande för en god hälsa att i möjligaste mån motverka känslor av ensamhet och det behövs särskilda ansträngningar nu, framför allt för att minska ensamheten hos äldre vars sociala tillvaro reducerats ytterligare. Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör Dr. Tedros Adhanom Ghebreyesus har uttryckt följande:

”Physical distance doesn’t mean social distance. We all need to check in regularly on older parents, neighbours, friends or relatives who live alone or in care homes in whatever way is possible, so they know how much they are loved and valued.”

Översättning: “Fysisk distans innebär inte social distans. Vi behöver alla regelbundet titta till äldre föräldrar, grannar, vänner eller släktingar som bor ensamma eller i särskilda boenden på de sätt som är möjliga, så att de vet hur älskade och uppskattade de är.”

Källor:

www.folkhalsomyndigheten.se

www.ki.se – ”Coronaviruset: Risk för ökande självmord och självskador i samhället efter pandemin”

www.svt.se – ”Margareta, 82, om svåra ensamheten: ’Tänkte hoppa från balkongen men ändrade mig’”

Sedan den 1 april råder besöksförbud på Sveriges äldreboenden med anledning av Coronapandemin. Detta innebär att personer som bor på äldreboende inte får träffa sina närmaste anhöriga vid fysiska möten. Många boenden har löst situationen genom utomhusträffar med plexiglas mellan.

Härom veckan, efter fem månader med detta besöksförbud, reagerade Monica Berglund som är direktör för verksamheten Tre Stiftelser i Göteborg (tre av Göteborgs äldsta boenden) genom ett öppet brev till socialminister Lena Hallengren som bland annat publicerades genom artikel i DN. Vidare har Monica Berglund även varit gäst i Nyhetsmorgon på TV4 för att diskutera frågan.

Medan den svenska befolkningen i stort uppmanas följa myndigheters (främst Folkhälsomyndighetens) rekommendationer i form av social distansering och allmän försiktighet, råder på äldreboenden totalt besöksförbud. Detta innebär ibland att personalen på äldreboenden får agera vakter i personers egna hem.

En viktig markering

Monica Berglund som är direktör för Tre Stiftelser, en omsorgsverksamhet i Göteborg, gick härom veckan ut offentligt med ett öppet brev till socialminister Lena Hallengren och med förslag om en lättnad av reglerna som innebär att den enskilde på ett äldreboende har samma frihet och ansvar som övriga samhället. Monica menar att åtgärden med besöksförbud till en början var nödvändig men att de äldres livskvalitet påverkas negativt på sikt genom den uppoffring som det innebär för de äldre och deras närstående. Monica skriver i sitt öppna brev:

”Vi får möta sorgen i blicken från de vars far har drabbats av demenssjukdom och som inte längre blir igenkända. Mannen som inte får ge sin fru sedan 60 år en kram på bröllopsdagen. De boende som saknar en promenad med en vän, ett samtal eller en fika med barnbarnen. Personalen vittnar om hur isoleringen ger allt större konsekvenser. Den psykiska ohälsan ökar.”

Vidare beskriver Monica Berglund hur tidsperspektivet ter sig annorlunda för personer som bor på äldreboenden, jämfört med yngre personer i samhället. Hon förklarar:

”I snart fem månader har tiotusentals personer nekats fysiska möten med personerna som står dem närmast. Yngre personer kan säga ’nästa vecka’, ’nästa månad’ eller ’nästa år’. För den som har levt ett långt liv är tidshorisonten annorlunda. Vi får dagligen samtal och frågor. Kommer vi någonsin att få kramas igen? Hålla i handen? Får jag inte komma nära min närstående förrän på dödsbädden?”

Kreativitet i en svår och krävande tid

Monica Berglund beskriver hur Tre Stiftelser har arbetat med olika lösningar i form av dagliga aktiviteter så som gymnastik, musikstund, picnic, gudstjänster osv. Alla aktiviteter sker utomhus och med avstånd. Vidare har de skapat ett aktivitetsutbud för den egna lägenheten och möjliggjort videosamtal med närstående. Dessutom har de, likt andra boenden, köpt in plexiglas-skärmar så att de boende ska kunna möta sina närstående om än med distans samt med röstförstärkare för att bättre kunna höra varandra.

Samtidigt förklarar Monica att lösningar likt dessa med plexiglas-skärmar inte fungerar för alla, som exempelvis den som lider av demens, hörselnedsättning eller synnedsättning. För dessa personer är ett nära fysiskt möte det enda som fungerar. Monica anser därför att besöksförbudet, som till en början var nödvändig som en akut åtgärd, nu behöver hävas. Hon förklarar:

”Jag tror på ett liv före döden, besöksförbudet är en alldeles för kostsam uppoffring.”

Förslag

Monica Berglund presenterar vidare följande förslag för att anpassa det generella besöksförbudet:

• Besök sker utomhus i första hand
• När det är möjligt tillåts besök i den egna lägenheten
• Besökare får information om hygienrutiner samt tillgång till handsprit och visir.
• Närstående och boende ansvarar för att begränsa antalet besökare per tillfälle i lägenheten för att undvika trängsel.
• Det är inte tillåtet att vistas i gemensamma utrymmen, som vardagsrum, kök och balkonger under besöket.
• Vid fall av smitta har verksamheten rätt att omgående återinföra besöksförbud.
• Folkhälsomyndighetens övriga allmänna rekommendationer gäller även på äldreboenden.

Händelseutveckling

Besöksförbudet infördes som sagt den 1 april och har sedan dess förlängts en gång i juni och skulle nu löpa ut den sista augusti. Regeringen har beslutat att förlänga besöksförbudet ytterligare en månad till och med sista september. Samtidigt får Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att utreda om besöksförbudet ska fortsätta att gälla därefter eller om det går att ersätta med andra åtgärder. De båda myndigheterna ska redovisa uppdraget den 15 september för att regeringen ska hinna ta ställning, och eventuellt vidta föreslagna åtgärder som myndigheterna presenterar, innan den 1 oktober. 

Starka reaktioner

Det dröjde inte länge förrän Monica Berglund fick medhåll från Liberalernas äldrepolitiska talesperson Barbro Westerholm som anser att besöksförbudet måste hävas den första oktober. Barbro Westerholm anser, i likhet med Monica Berglund, att förbudet att ta emot besök påverkar de äldres livskvalitet mycket negativt. Hon förklarade i Sveriges Radio:

”Jag får mängder av mail om hur föräldrar som är 90-100-plus sitter och gråter och vill inte leva längre på grund av besöksförbudet.”

Barbro Westerholm utvecklar det hela:

”Idag är tillvaron för många jämförbar med att sitta i fängelse. Om du bor på ett vård- och omsorgsboende, så kan du boka en halvtimme att sitta utomhus, ibland bakom plexiglasskärm, för att möta din anhörige.”

Barbro Westerholm anser alltså att regeringen bör ta fram nya riktlinjer och menar att uppmaningarna som för övrigt gäller i samhället med avstånd, god handhygien och att inte träffas om någon uppvisar sjukdomssymtom även borde kunna tillämpas inne på äldreboenden för att på så sätt kunna skapa en säker besöksmiljö. Hon förklarar vidare:

”Vi ska inte ha ett förbud mot att människor som står varandra nära får träffas, för det försämrar livskvaliteten i så hög grad att det skapar en värre ohälsa hos de årsrika personerna än vad covid-19 gör.”

Hjälp som i slutändan riskerar att stjälpa

Politiker och myndigheter vill i all välmening skydda äldre och alla som ingår i riskgrupper från att riskeras att drabbas av covid-19. Men ibland kan dessvärre omtanken och den goda avsikten istället resultera i något som i slutändan riskerar att orsaka mer skada än det ursprungliga hotet – och som kanske aldrig ens efterfrågades av de berörda. Politiker och beslutsfattare på olika myndigheter behöver självfallet vara insatta i de risker som Coronaviruset utgör samt tydliggöra restriktioner och uppmaningar om försiktighet. Däremot behöver samma politiker och beslutsfattare samtidigt vara väl medvetna om de risker som isolering och ofrivillig ensamhet kan leda till, inte minst på sikt, vilket även det utgör ett stort hot mot (i det här fallet) äldres psykiska och fysiska hälsa.

Vi instämmer med såväl Monica Berglund som Barbro Westerholm; samma restriktioner och uppmaningar som gäller för samhället i stort bör även kunna tillämpas på särskilda boenden för äldre. Vi anser att äldre själva, och även deras anhöriga, bör involveras i diskussionen då det trots allt handlar om de äldres egna hem även om detta råkar vara på vård- och omsorgsboenden. Dessutom behöver politiker och beslutsfattare ta hänsyn till hur äldre personer betraktar och prioriterar olika värden i livet, även om detta självklart är individuellt. För många handlar dock inte den viktigaste frågan om livslängden utan snarare om livskvaliteten. Det kanske inte finns någon nästa månad, eller ens någon morgondag. Det handlar helt enkelt om att få ett värdigt slut, vilket ofta inkluderar samvaro med nära och kära.

Med tanke på att framtiden är så oviss är risken stor för upplevd oro och ofrivillig ensamhet vilket i sig utgör en stor riskfaktor för psykisk (och fysisk) ohälsa och även tidig död, styrande politiker bör därför tänka om angående det befintliga besöksförbudet och agera så snart som möjligt.

Källor:

Dagens Nyheter – ”Äldrechef vädjar till regeringen: ’Häv besöksförbudet!’”

TV4 Nyhetsmorgon – ”Kräver att besöksförbudet på äldreboenden hävs: ’De äldre mår inte bra’”

Sveriges Radio – ”L om besöksförbudet: ’Jämförbart med fängelse’”

SVT Nyheter – ”Besöksförbud på äldreboenden till oktober”

Med fysisk distansering följer i regel minskad eller utebliven fysisk kontakt för den som inte bor tillsammans med en make/maka/partner. Vi vet från forskning att hudkontakt får oss att må bra då detta utsöndrar vårt ”må-bra”-hormon oxytocin som bidrar till en känsla av lugn och avslappning men även en känsla av tillhörighet och trygghet. Så, hur kan vi hjälpa oss själva om vi inte har någon annan som kan röra vid oss?  

Ett handslag, en klapp på axeln eller en kram är några exempel på kroppskontakt som många tog för givet innan pandemin utbröt och spreds över världen. Nu står en hel värld inför utmaningen att bekämpa pandemin samtidigt som vi har en annan parallell pandemi att bekämpa; den utbredda ensamheten och isoleringen i form av brist på mänsklig kontakt och mänsklig hudkontakt. För somliga är detta dessvärre ingen ny tillvaro utan något som har pågått mycket längre, men för de flesta har nog pandemin plötsligt vänt upp och ner på tillvaron och orsakat mer märkbara känslor av ensamhet och isolering i och med att vissa behov inte längre blir tillgodosedda på samma sätt som tidigare eftersom fysisk kontakt inte anses vara säkert ur smittskyddssynpunkt. I dessa dagar, eller för vem som helst som upplever ofrivillig ensamhet och isolering, gäller det därför att uppmärksamma alla vardagsfenomen som kan framkalla samma, eller i alla fall liknande, känslor som verklig hudkontakt kan.

”Touch starvation”

I det engelska språket talar man nu om ”touch starvation” eller ”skin hunger” (ungefär beröringssvält eller hudhunger som är förknippat med fysisk kontakt) som syftar på ett grundläggande mänskligt behov av hudkontakt. Enligt forskare och experter på området finns det dock olika sätt att mildra effekterna av den upplevda isoleringen.

Men varför är hudkontakten så viktig för oss? Jo, utöver förmågan att bidra till att kroppen utsöndrar vårt ”må-bra”-hormont oxytocin är hudkontakten även ett tecken på medkänsla. Detta innebär att hudkontakt, när den ges på ett sunt sätt, kan vara väldigt tröstande och lugnande, enligt dr Brian Wind som är medordförande i American Psychological Association och adjungerad professor vid Vanderbilt University. Han förklarar att fysisk kontakt aktiverar den del i hjärnan som reglerar känslor, belöning och medkänsla. Detta får oss att må bra känna oss nära de personer som vi älskar. Vidare signalerar fysisk kontakt trygghet, tillit och en känsla av tillhörighet. Detta innebär att utebliven fysisk kontakt kan göra att vi känner oss isolerade, deprimerade och stressade vilket i sig kan orsaka högt blodtryck. Vidare tenderar detta att få oss att ta till mindre hälsosamma vanor för att hantera dessa svåra känslor, vilket gör oss extra mottagliga för sjukdom.

Alternativa lösningar i en desperat tid

Många av oss är väldigt sårbara just nu och nedan följer därför några tips på hur vi själva kan stimulera produktionen av endorfiner i hjärnan, vilket är förknippat med vårt upplevda välbefinnande.

Tyngdtäcke

Ett tyngdtäcke bidrar till ett lätt tryck över hela kroppen vilket bidrar till en lugnande känsla av att bli omfamnad. Enligt studier har tyngtäcken visat sig kunna minska både stress och oro.

Några tips:

• Tänk på rätt vikt för täcket, det ska ha 5-10 procent av din egen kroppsvikt
• Det är bättre med ett lättare och mindre täcke ifall du har nedsatt rörelseförmåga
• Det ska inte vara tyngre än 13 kg

Kroppskudde

Likt små barn som känner tröst av att sova med sina gosedjur kan en kroppskudde bidra till en liknande känsla av trygghet och välbefinnande på ett mer vuxet sätt. Enligt den amerikanska psykologen Carla Marie Manly kan en kroppskudde (t.ex. gravidkudde) upplevas som en mänsklig form. När du inte har möjligheten att krama eller sova intill en annan person så kan ändå en kroppskudde erbjuda en känsla av trygghet och välbefinnande.

Massager

På bara 20 minuter kan massage på ett märkbart sätt minska känslor av oro och upprördhet/ilska. Eftersom vi idag har restriktioner gällande fysisk kontakt och uppmaningar att undvika riktig massage är olika massage-verktyg ett bra alternativ. Massage-verktyg tenderar, enligt psykologen Carla Marie Manly, att bidra till ett välbefinnande genom att minska ömma och stela delar av kroppen, och påminner även mycket om mänsklig massage och kan på så sätt vara väldigt välgörande.

Adoptera ett djur (alternativt ta hand om ett djur tillfälligt)

I USA pratar man just nu om en parallell pandemi som sveper över landet; ”puppy fever” (ungefär valpfeber). Även i Sverige har media uppmärksammat efterfrågan på husdjur. Och att bli husdjursägare, som den rådande situationen har fått många att bli, är ett klokt beslut förutsatt att du rent ekonomiskt och tidsmässigt kan ta hand om djuret även efter att pandemin har klingat av.

Forskning tyder på att hundägare löper mindre risk att utveckla depression och har förmågan att behålla ett lägre blodtryck i stressfyllda situationer då husdjurets närvaro höjer våra serotonin- och dopamin-nivåer vilket hänger samman med ökat välbefinnande. Dessutom bidrar husdjur till sällskap och även till utomhusvistelse och fysisk aktivitet.

Varmt bad eller varmdusch

Enligt den amerikanska psykologen Carla Marie Manly kan varma bad eller varmduschar vara väldigt lugnande och helande genom att de stimulerar det parasympatiska nervsystemet som är förknippat med vila och återhämtning. Behagligt varmt vatten kan upplevas som väldigt lugnande då det tenderar att minska stress och oro samt tenderar att bidra till en känsla av trygghet. För att höja stämningen kan det vara en idé att dämpa belysningen och tända levande ljus, kanske till och med doftljus (tänk dock på att vara försiktig med levande ljus med tanke på brandrisken och dämpa bara belysningen om din syn är tillräckligt bra för att kunna se ordentligt i dämpad belysning).

Kreativa lösningar i en svår tid

Vi människor har ett grundläggande behov av fysisk kontakt, vi behöver på så sätt varandra på ett djupare plan än enbart via digitala verktyg. Digitala lösningar är bra som komplement, men kan aldrig ersätta mänsklig fysisk kontakt. Detta gäller så klart även de tips som vi denna vecka har redogjort för, de kan aldrig ersätta verklig fysisk kontakt men de kanske åtminstone kan bidra till att på något sätt mildra känslor av ensamhet och isolering och på så sätt göra tillvaron lite mer uthärdlig.

Ett annat tips från oss är att helt enkelt, i den mån det går, ge sig själv beröring i form av att stryka sin egen hud med ena eller båda händerna över hela eller delar av kroppen. Arbeta dig uppifrån och ner, från cirkulära rörelser i ansiktet och stryk därefter med fingrarna genom håret över huvudet från pannan och ner mot nacken och sedan över nacken och axlar. Därefter ner över armarna, över magen och låret och så långt du når över benen ner mot fötterna. Detta kan du göra stående och i så fall även stryka över ryggen om du når samt baksidan och ner över benen, annars kan du sitta och fokusera på framsidan av kroppen. Detta är ju så klart inte samma sak som att få en massage och beröring från en annan person (beröring ska helst komma från en annan person för att ge bäst effekt), men när man inte har tillgång till en annan person får man använda det man har och i det här fallet sig själv.

Varför inte ge sig själv en lång, varm ”självkram” genom att omsluta sig själv med sina armar? En svår och utmanande tid kräver kreativa lösningar, det gäller att vara påhittig och se olika möjligheter!

Källor:

www.greatist.com

www.svt.se

Coronapandemin har synliggjort många brister inom äldreomsorgen (brister som har pågått en längre tid), menar forskaren Marta Szebehely. I veckans blogginlägg tänkte vi titta närmare på behovet av förändring samt belysa den svåra situation som många äldre nu upplever i samband med coronapandemin.

Med anledning av Coronapandemin har äldreomsorgen uppmärksammats mycket i media under våren, och många brister har synliggjorts.

En redan ansträngd äldreomsorg

Marta Szebehely är professor emeritus i socialt arbete vid Stockholms universitet och har bedrivit forskning om äldreomsorg sedan 1980-talet. Hon menar att det är svårt att förstår hur en redan pressad äldreomsorg ska mäkta med och kunna möta framtida behov. Hon utvecklar:

”Resurserna har inte hängt med i relation till åldersökningen. Snart kommer omsorgsbehovet bland fyrtiotalisterna börja öka och det är en väldigt stor grupp.”

Om behovet fortsätter att vara detsamma innebär det att antalet personer som förväntas ta del av insatserna för äldre kommer att öka med 53 procent på tolv år, enligt Socialstyrelsens uträkningar.

Sparkrav när mer pengar behövs

Samtidigt som behovet av omsorg successivt ökar väljer de flesta kommunerna att spara på de nämnder där äldreomsorgen ingår. Vidare har många verksamheter mycket svårt att behålla och rekrytera personal, och sjukfrånvaron är hög bland de anställda. Professor emeritus Marta Szebehely utvecklar:

” Äldrevården har mindre pengar nu än den hade för 20 år sedan. Sedan början av 2000-talet har man också dragit ner på platserna på äldreboenden så att cirka 30 procent har försvunnit. Många fler får klara sig med bara hemtjänst.”

Förutsättningar för en välfungerande äldreomsorg

Enligt professor emeritus Marta Szebehely finns det fem förutsättningar för en välfungerande äldreomsorg.

De fem förutsättningarna, enligt Marta Szebehely, är följande:

• Tid
• Kontinuitet
• Flexibla arbetsuppgifter
• Stöd till personalen
• Bred kunskap

Enligt Marta Szebehely fungerar dock i princip inget av detta tillfredsställande idag. Detta innebär att samma behov ges mindre tid och kontinuiteten har minskat drastiskt. Om man har hjälp från hemtjänsten två gånger om dagen innebär detta att man i snitt möter 16 olika personer under två veckor.

Hur kommer vi då tillrätta med problemen?

Det som kan rädda äldreomsorgen är pengar så att kommunerna kan bygga upp äldreboendena igen, enligt Marta Szebehely. Hon förklarar:

”De pengarna måste komma från staten, det kan man inte lägga på kommuner och regioner. Det skulle exempelvis kunna handla om att staten betalar en del av lönerna som man gjorde innan 1990-talet.”

”Collateral damage”

På grund av Coronapandemin har alltfler äldre blivit mer isolerade. Denna isolering innebär en risk för äldres hälsa, inte bara för den mentala hälsan utan även för den fysiska hälsan. Äldreforskaren Laura Fratiglioni har nyligen gått ut och varnat för det som hon kallar för ”collateral damage”, närmare bestämt de långsiktiga följderna av restriktionerna för äldre.

Det är alltså inte enbart själva viruset som utgör ett hot, vilket vi även tidigare har tagit upp. Isolering och ensamhet, som restriktionerna resulterar i, riskerar att orsaka psykisk ohälsa men fysiska sjukdomar som högt blodtryck och diabetes. Forskaren Laura Fratiglioni utvecklar:

”Kropp och själ hör ihop. Den som mår psykiskt dåligt riskerar att på sikt även utveckla fysiska sjukdomar. Det är detta jag kallar collateral damage, en term som i krig står för oskyldiga som drabbas. Här handlar det om vad viruset orsakar som inte är direkt relaterat till själva coronasjukdomen.”

Restriktionerna som innebär att äldre nu har förlorat möjligheten att träffa anhöriga resulterar i att de inte bara går miste om deras sällskap utan även går miste om den vård och hjälp som anhöriga ofta bidrar med. Det kan handla om sköra äldre som bor hemma och som ofta glömmer bort att ta sina mediciner, att de inte rör lika mycket på sig och inte äter och dricker tillräckligt. Forskaren Laura Fratiglioni förklarar:

”Därför drabbas de gamla dubbelt av coronaempidemin. Själva viruset slår hårdast mot dem och dessutom kan isoleringen de tvingas till orsaka mental ohälsa som demens och även fysiska sjukdomar.”

Äldre som bor hemma – en bortglömd grupp

Laura anser att samhället har glömt bort den grupp äldre som fortfarande bor kvar hemma. De får kanske hjälp via hemvården, men anhöriga står ofta för en ännu större del av vård och omsorg än den offentliga vården gör. Många äldreboenden kommer på kreativa lösningar med bland annat plexiglasskärmar för att de äldre ska kunna träffa sina anhöriga, även om detta sker med en glasskärm emellan dem. På äldreboende finns även personal och till viss del även en del aktiviteter, men de äldre som bor hemma i ordinärt boende får inget av detta. Enligt Laura Fratiglioni glöms denna grupp bort och drabbas därför ännu hårdare av restriktionerna.

En kamp mot meningslöshet

Allt fler äldre ringer till den ideella organisationen Minds telefonlinje och uttrycker att livet har förlorat sin mening. Margareta Söderström som är volontär på Minds stödlinje för äldre förklarar:

”Vi märker en tydlig förändring i vad samtalen handlar om. De äldre som ringer hit pratar allt oftare om att de inte orkar längre, att det inte finns något kvar att leva för nu när de inte kan träffa anhöriga och vänner längre.”

Äldrelinjen erbjuder anonyma stödsamtal till äldre och startades av organisationen Mind 2012. Enligt Margareta Söderström, som har varit volontär på Minds stödlinje i flera år, märker nu i samband med coronapandemin att många äldre mår så pass dåligt att de överväger att avsluta sina liv. Vidare har antalet samtal ökat markant, vilket tyder på ett ökat behov av stöd och hjälp hos äldre nu under coronapandemin. Under mars till maj 2019 besvarade Mind totalt 1 200 samtal, och under samma period i år (2020) besvarade Mind 6 600 samtal. Enligt Margareta Söderström är det inte främst coronaviruset som äldre är oroliga för, utan samtalen handlar till störst del om ensamheten och meningslösheten nu när äldre inte kan träffa barn och barnbarn. Margareta Söderström förklarar:

”Man känner att ’nu vill jag inte det här längre’, att man inte har någonting kvar att leva för.”

Vart kan man vända sig?

Om du själv mår dåligt och behöver tala med någon finns det flera nummer att ringa:

• 112 eller en psykiatrisk akutmottagning – om du mår så dåligt att tillvaron upplevs som outhärdlig och du har allvarliga självmordstankar eller självmordsplaner.
• Minds självmordslinje – chatt via mind.se eller telefon 90101 alla dagar, nu dygnet runt.
• Jourhavande medmänniska – telefon 08-702 16 80, alla dagar kl.21.00-06.00.
• Jourhavande präst – nås via 112, alla dagar kl.21.00-06.00.
• SPES (Riksförbundet för SuicidPrevention och EfterlevandeStöd) – telefon 020-181818, alla kvällar kl.19.00-22.00.
• Vårdguiden 1177 – om du behöver hjälp med var du kan söka vård.

Källor:

SVT Nyheter – ”En sargad äldreomsorg står inför stora utmaningar”, 2020-06-14

SVT Nyheter – ”’Collateral damage’ i spåren av covid-19”, 2020-06-26

SVT Nyheter – ”Allt fler äldre känner att de inte har något kvar att leva för”, 2020-06-26